Ett beslut.
Alltså...
Jag GILLADE den här appen förut. Det gjorde jag verkligen. Den var bra, gav saklig information, små mysiga uppdateringar om vad lilla nya kunde tänkas ta sig för där innen i magen samt hjälpte mig att ha koll på vecka 23 och + vad det nu var för stunden.
Men nu när man passerat utsatt datum har den gått från trevlig till att bli en riktig tölp. Den har nämligen bestämt sig för att börja håna mig, och då känner jag lite att den faktiskt har gjort sitt. Idag har den tillexempel levererat ut informationen att:
"101,4% av graviditeten har passerat,
samt
"Du är nu i graviditetsmånad 11" (som en jävla elefant eller något!)
Och så kan man nästan höra hur den fnissar ondskefullt efteråt: *Tihihihihi...*.
Så nähä du tack! Det var fan droppen! Nu räcker det, voice of satan.
-delete-
DIREKTRAPPORTERING!
Ja...
nått barn har det ju inte blivit inatt heller.
Men som min kloka barnmorska sa "Kom ihåg att alla timmar du väntar är timmar närmare bebisen".
Men som min kloka barnmorska sa "Kom ihåg att alla timmar du väntar är timmar närmare bebisen".
Fint sagt av na'. Blev nästan lipfärdig där jag låg utan underbyxor i gynstolen. Av flera anledningar, men hennes ord var en utav dem iallafall. Att hon drog stenhårt i livmodertappen en annan.
En annan tanke som slog mig när jag låg i min säng och vred mig i natt på jakt efter en skön sovställning (mission impossible så att säga), var att jag kanske bör liverapportera på instagram under förlossningen. Så ni som aldrig varit med om en, kan ta del av en live ändå. Kanske kan bli ett bra bildspelsapp att ladda hem via landets alla förldrautbildningar i höst. Byta ut Gudrun Schyman mot 2000-talet liksom.
En annan tanke som slog mig när jag låg i min säng och vred mig i natt på jakt efter en skön sovställning (mission impossible så att säga), var att jag kanske bör liverapportera på instagram under förlossningen. Så ni som aldrig varit med om en, kan ta del av en live ändå. Kanske kan bli ett bra bildspelsapp att ladda hem via landets alla förldrautbildningar i höst. Byta ut Gudrun Schyman mot 2000-talet liksom.
"Instabirth", blir säkert appnamnet och kom ihåg vart ni läste't först,
och oprofessionell2 på instagram var namnet.
Hinnsvept & redo att föda.
Nyss hemkommen från MVC med ganska gott hopp om en stundande förlossning. Barnmorskan utförde, vad hon kallade det "en troligt lyckad hinnsvepning", då jag hade en mogen tapp och faktiskt redan var öppen 2 cm. Alltid något för alla satans förvärkar liksom.
Så nu håller vi tummarna att molvärken jag just nu känner stegrar till riktiga värkar inom kort. Så. Hörde ni min order? HÅLL ERA TUMMAR!
Andra intressanta siffror för de nyfikna kan vara att jag såhär på BF-dagen hade ett något förhöjt blodtryck, men har glömt siffrorna för det. Hade ett SF-mått på 37 cm, ungens hjärta slog på i 141 slag i minuten och jag vägde 65 kilo, alltså 11 kilo plus. Så bra, bra, bra och helt ok alltså.
Nått lite sämre var dock att lilla nya studsat upp sig ifrån näst intill fixerade läge och nu intagit en lite mer busigt rörlig position igen, i sig inte farligt, men det innebär vid ev. vattenavgång strängt sängliggande innan kontroll på förlossningen är gjord så navelsträngen inte kommer i kläm mellan bebis och fitty. Och det känns ju lite drygt då jag undrar hur schöen jag ska ta mig ner för 7 trappor utan att stå/gå/sitta. Ska Jocke bära ner mig i sina starka armar likt en skäggig Batman-kopia eller blir jag tvungen, eller ska jag säga TILLÅTEN att återinföra barndomens härligaste transportsätt- "halka ner för trappor på madrass"?
Det återstår att se.
Beräknad förlossning.
Titta på tickern i vänsterspalt! TITTA PÅ DEN!
Ja, men den där lite halvcreepy med en fosterbebis som snurrar runt i en bubbla?
Ser ni den?
Ni kanske får scrolla ner lite...
Ni kanske får scrolla ner lite...
Sådär ja.
Ser ni vad det står under bebisen?
Ser ni vad det står under bebisen?
"0 days to go"
Noll.
Idag är alltså officiellt BF-datum.
Idag är alltså officiellt BF-datum.
Idag ska hen komma, lilla nya.
Men av hen ser jag inte ett spår, trots alla förvärkar samandragnigar, sömnlösa nätter och en mage konstant spänd och ömmande.
Inte en gnutta utkommen bebis.
Vilket såklart är aptråkigt.
Jag hade ju sett för mitt inre (lite naiva må jag erkänna) öga att vid det här laget skulle jag både hunnit dö smärtdöden på förlossningen och sniffat nyfödd i nacken - men nähä. Inte då.
Får se om jag är lika gravid imorgon, då jag går in i den fruktade ÖVERTIDEN. Vilken jag aldrig upplevt då Iris behagade att besöka världen några dagar tidigare än utsatt.
Jag vet inte, men jag får väl försöka se det som en upplevelse som berikar livet det också, om nu så blir fallet.
Har faktiskt ett inbokat besök hos barnmorskan idag. Ska se om jag kanske kan tigga till mig en skön liten hinnsvepning. Snabba på det hela lite.
Kanske.
Inte en gnutta utkommen bebis.
Vilket såklart är aptråkigt.
Jag hade ju sett för mitt inre (lite naiva må jag erkänna) öga att vid det här laget skulle jag både hunnit dö smärtdöden på förlossningen och sniffat nyfödd i nacken - men nähä. Inte då.
Får se om jag är lika gravid imorgon, då jag går in i den fruktade ÖVERTIDEN. Vilken jag aldrig upplevt då Iris behagade att besöka världen några dagar tidigare än utsatt.
Jag vet inte, men jag får väl försöka se det som en upplevelse som berikar livet det också, om nu så blir fallet.
Har faktiskt ett inbokat besök hos barnmorskan idag. Ska se om jag kanske kan tigga till mig en skön liten hinnsvepning. Snabba på det hela lite.
Kanske.
Magen v 40
Ja jag vet. Ni har sett den förut, men give me a break.
Orkar inte alls ta nya bilder på min mage stup i kvarten, det orkade man bara med nr ett.
Och så stor skillnad är det inte, jag är bara lite mer vätskesvullen nu
och det antar jag att ni faktiskt inte känner att ni promt måste se.
Vecka 40.
Nu ÄR det väl ändå dags snart?
6 dagar säger räknaren. 7 säger jag.
Många har redan sagt att det skulle ha hänt i veckan. En del tror att det dröjer ända till 26.
V40 - en lurig vecka helt klart.
Men kolla på magen! Det går inte bli mer gravid än såhär. Så nått måste ju hända. Snart!
I arla morgonstund.
Klockan kvart över 5 är tydligen bästa tiden för Nemo och välling.
Enligt barnet alltså...
Nej.
Jag ligger inte och föder.
Det är bara det att jag nu är så stor och orörlig att jag inte kan sitta vid datorn. Mina armar räcker inte till såhär i v39.
Bebisbestyr.
Vänner!
Ingen bebis än... (hohoho kan se er sitta med långa näsor efter rubriken och ba: nähepp...) men att det är nära nu, det känns kan jag lova er. De senaste tre nätterna har jag antingen vaknat av, eller försökt somna ifrån, molvärk, kraftiga samandragningar och annat förlossningsrelaterattjofs.
Nu har jag haft förvärkar/samandragningar ordentligt en hel dag och kroppen känns mör som efter ett hårt träningspass. Liksom öm och supertrött.
Dessutom har magen droppat ner ordentligt och ungen där inne bökar sig nedåt med en kraft att jag snart tror hen lyckas få sin mamma att skita på sig. Men men. Vi håller ställningarna, så gått det går, ändå.
Så jag pringer i trappor, städar, tvättar och hänger upp den, flyttar möbler, packar BB-väskor, tar långpromenader, färdknäpper och äter annanas. Funderar också på att köpa det där hypade hallonbladsteét alla slutspurtsgravida dricker litervis av.
Fler förhoppningsvis igångsättande metoder efterlyses! Vad fick igång din förlossning?
Eller, om du så vill, berätta bara hur den startade. Jag behöver peppning nu.
(Och ni som vill vifta med fingret och säga att det INTE FINNS något sätt att skynda på det, ni kan hålla tyst! Det är typ lika oartigt att säga en sådan sak till ett sprickfärdigt preggo, som att viska till ett treårigt barn på julafton att tomten inte finns).
Ett aktivt beslut.
Häpp! Nu är vecka 38 här
"20 dagar kvar till BF" säger mätaren.
Nu är det fan jag som börjar springa i trappor... Tjosan!
Bebismage, komplett med bristningar och utsmetad navel.
När när när när när? NÄÄÄÄR!?
SÅDÄRJA.
V37 och 90% av graviditeten gjord.
Så vad passar inte bättre än att dra igång den obligatoriska gissningslistan?
Nä, typ inget jag kan komma på. Så vi kör på den idén tycker jag.
Och nu förväntar jag mig god uppslutning i gissandet.
Och nu förväntar jag mig god uppslutning i gissandet.
Varenda jäkel som satt sin fot här inne och läst just detta inlägg KRÄVER jag drar sitt strå till stacken och gissar hej vilt. Ok?
Vi gissar födelsedag, födelsevikt, födelselängd och födelsekön.
Vi gissar födelsedag, födelsevikt, födelselängd och födelsekön.
Lite siffror som underlättar ert vilda, men ack så engegerade, gissande:
BF enligt senaste mens - 18 aug (även Iris födelsedag)
BF enligt senaste mens - 18 aug (även Iris födelsedag)
BF enligt UL - 21 aug
Iris föddes en dag innan BF, vägde 3230 g och var 50 cm lång.
Jag tror i all min blåögdhet att ungen kommer 19 augusti och jag slipper gå över (håller tummarna så jävla stenhårt att det knakar i dem).
Ni skriver i kommentatorsfältet - jag sammanställer en tjusig lista.
Jag tror i all min blåögdhet att ungen kommer 19 augusti och jag slipper gå över (håller tummarna så jävla stenhårt att det knakar i dem).
Ni skriver i kommentatorsfältet - jag sammanställer en tjusig lista.
Lägger även listan som en smidig läng i vänsterspalt så att ingen kan skylla på att man missat att vara med - för det går nämligen inte.
NU KÖÖR VIIII!
NU KÖÖR VIIII!
Livet är människans bästa tid.
En graviditet infaller som oftast i en svensk kvinnas liv, efter statistik jag läst i nån föräldratidning men tyvärr inte har orken att länka till, i åldrarna mellan 21-40.
I fertil ålder kallar läkaren det. Jag kallar det prime time of living.
Vi kan ju alla enas om att det rör sig om ett hyffsat brett ålderskick med ett spann på ca 19 år.
Och bra är väl det då man själv ska ha välmöjlighet när barn ska bli en fråga att lyfta.
MEN jag har upptäckt något, något banbrytande. Något forskningskompatibelt!
Kvinnor där ute, ni som planerar bebisar. Vänta för bövelen inte allt för länge!
Det kan var farligt! Livsfarligt om vi talar klarspråk med varandra, vilket vi gör i den här bloggen.
Min upptäckt grunnar sig i tesen:
"En graviditet får dig att åldras BIG FUCKING TIME!"
Jag med mina 23, snart 24, levda kan minst lägga på en 30-40 år på min kropp.
Min upptäckt grunnar sig i tesen:
"En graviditet får dig att åldras BIG FUCKING TIME!"
Jag med mina 23, snart 24, levda kan minst lägga på en 30-40 år på min kropp.
Alltså, min biologiska ålder under denna graviditet rör sig i krokarna runt 53-63 år. Jag har gått i ålderdom.
Tänk er vad 30 +år gör mot en 40årings kropp, det blir liksom 70. Jisses.
Nu kanske det finns någon matematisk formel som säger att åldrarna tar ut varandra och går den ena sidan upp går den andra ner osv, vilket bevisas med rader av siffror på en grön griffeltavla av en mattematiker med tovigt hår och glasögonen lite på lut. Men jag står fast vid min tes.
Nu skakar ni på huvudena och säger. - Skitsnack. Det där kan inte stämma! Aldrig i livet.
Men jag ska ge er klara fakta, vänta ni bara.
Tvilvale, se hit:
Nu skakar ni på huvudena och säger. - Skitsnack. Det där kan inte stämma! Aldrig i livet.
Men jag ska ge er klara fakta, vänta ni bara.
Tvilvale, se hit:
1. Jag stönar och ojar mig när jag reser mig från sittande läge.
- Ujujuj. Ajajaj. Åååhheeej! *knäcker ryggen med händerna i korsryggen*
2. Jag planerar in en förmiddagslur/eftermiddagslur.
2. Jag planerar in en förmiddagslur/eftermiddagslur.
- Det är bäst en gå och lägga en stund sig så en örkar mä.
3. Jag gnäller på solen och önskar molnighet och behagliga temperaturer på en 15-16 grader.
- Nä-ä vet ni va, det är på tok för hett för mig! *sitter i skuggan och fläktar mig med en gammal allers*
4. Jag har inhaldlat stödstrumpor.
- Benen svullnar så förskräckligt, ojade jag mig för kassapersonalen på Apoteket.
5. Jag ha börjart prata för mig själv när jag är ensam hemma.
5. Jag ha börjart prata för mig själv när jag är ensam hemma.
- Såja, såja, muttrar jag och klappar mig samtidigt på min trinda mage.
6. Jag har börjat köpa kläder i stora luftiga storlekar.
- Den här ser ytterst bekväm ut, tänkte jag om en storskjorta inne på Kappahl (!!!) här om dagen.
6. Jag har börjat köpa kläder i stora luftiga storlekar.
- Den här ser ytterst bekväm ut, tänkte jag om en storskjorta inne på Kappahl (!!!) här om dagen.
7. Jag har börjat bli sugen på gammelgodis.
- Åh, en Frukt & Mandel maraboukaka kanske skulle va gott till kvällskaffet.
8. Jag somnar tidigt framför TV:n varje kväll med benen i högläge.
8. Jag somnar tidigt framför TV:n varje kväll med benen i högläge.
- Vilken bra film, den måste jag allt se, och så 2 min senare: - ZZZZZzzZZZZZzzzzZZZZ.
9. Skulle jag åka buss skulle jag blänga ilsket på folk som inte reser sig upp för mig.
9. Skulle jag åka buss skulle jag blänga ilsket på folk som inte reser sig upp för mig.
- Jaså, här sitter du, ung och stark, medan jag med ömmande leder får stå.
Just snyggt, just snyggt... ja jag säger då dä.
10. Jag ber om hjälp vid handling.
10. Jag ber om hjälp vid handling.
- Ja hej XX, det var Matilda här igen du. Skulle du kunna vara så rar och följa med mig till affärn och handla tror du? Serdu, mina ben orkar inte med längre så mycket längre...
Vad säger ni nu då? VA?
Sa ju att jag hade belägg för mitt uttalande.
/Professor Oprofessionell
Bullfika - ännu en aktivitet för gamlingar.
A downside to the upstairs.
imorse fick jag glatt utropat för mig av gullig person jag inte sett på några månader:
- MEN OJ VAD DU SER PIGG OCH FRÄSCH UT!
Jag visste ju att det var en lögn, eftersom kl var 07.15 och jag befann mig på förskolan för lämning av smågringigt troll, som dessutom varit vaken sedan 06 och jag själv varken fått i mig kaffe eller borstat håret.
För herregud, jag hade sett min spegelbild precis innan vi gick hemmigrån = not so pigg and fräsch.
Det är gulligt att folk peppar, visst är det, men hallå. Ljug om nått jag inte får motbevisat typ 2567 gånger om dagen. För inte nog med att jag såg mig i spegeln både innna jag gick hemmifrån OCH när jag kom hem igen (sprang liksom dit för att kolla om mirakel skett under den korta promenad vi har till fsk. men nej ingen som helst förbättring) snarare tvärt om då ståläge innebär svullnad i hela kroppen.
Det är gulligt att folk peppar, visst är det, men hallå. Ljug om nått jag inte får motbevisat typ 2567 gånger om dagen. För inte nog med att jag såg mig i spegeln både innna jag gick hemmifrån OCH när jag kom hem igen (sprang liksom dit för att kolla om mirakel skett under den korta promenad vi har till fsk. men nej ingen som helst förbättring) snarare tvärt om då ståläge innebär svullnad i hela kroppen.
Jag somnade dessutom mitt i kurslitteraturen någon timme senare. Dregglade en rejäl pöl i boken "Akademisk argumentation" och fick ett tjusigt pennavtryck på kinden då jag cashade in 2,5 h rejäl snarksömn under förmiddagen.
Som much for pigg and fräsch.
Men nu ska jag hämta trollet lite tidigare, som dansat kring midsommarstång och antagligen kommer ha dille på små grodor hela dagen.
Men nu ska jag hämta trollet lite tidigare, som dansat kring midsommarstång och antagligen kommer ha dille på små grodor hela dagen.
Vi ska nämligen till MVC tillsammans och lyssna på bebisen.
100% mys på den aktiviteten.
Dessutom ska jag tjata till mig ett järnvärde. Förra gången låg jag på 101.
Dessutom ska jag tjata till mig ett järnvärde. Förra gången låg jag på 101.
Gissar på fortsatt rejäl nedgång, trots förstoppningspillren eh järntabletterna jag gnager på dagarna i ända.
(Och nä!
Jag har ingen bild på elendet.
Jag har ingen bild på elendet.
Vad trodde ni liksom?)
I want you.
hahaha
VECKA 31
- 75% av graviditeten gjord och 70 dagar kvar till lilla nya är beräknad att anlända.
Det är ca 2,5 månader, för er som inte orkar räkna.
Det närmar sig. Sannerligen att det gör.
Men nu har jag liksom... ja, tröttnat lite. Mest för ett det börjar bli så jäkla obekvämt.
Stå är inte skönt.
Sitta är det absolut inte.
Och ligga ner är om möjligt det allra värsta.
(gnöl gnöl, men jag FÅR, det är min biologiska rätt)
För står jag blir jag trött och yr och benen svullnar.
(gnöl gnöl, men jag FÅR, det är min biologiska rätt)
För står jag blir jag trött och yr och benen svullnar.
Sitter jag ner trycker det på av helvet neråt, ryggen ömmar och revbenen knakar och bränner som eld.
Och ligger jag på rygg, ja då tror jag att jag ska kvävas av samandragningar och illamående, och vänder jag mig på sidan känns revbenen återigen sådär brinnande. Dessutom säger höftjäveln ifrån som på hos en 85-åring med benskörhet. JIIHOO -10 veckor kvar av inre tortyr. Och så förlossning på det. Och amning.
Och en mjuk och gosluktande bebis.
Och en mjuk och gosluktande bebis.
En ny människa.
Ett lillasyskon.
Ett lillasyskon.
Fan vad man kan längta.
Och smälta när Iris lägger kinden mot magen för att sedan säga:
"Kom UT BÄ-bis. Iris ältar BÄ-bis"
Och smälta när Iris lägger kinden mot magen för att sedan säga:
"Kom UT BÄ-bis. Iris ältar BÄ-bis"
Tighten up.
höggravidlistedags.
Du vet att du är höggravid när du ser något falla mot golvet och tänker, "Nä jag skiter it...". Det kan alltså vara vad som helst. Från en penna till en miljon i lösa sedlar. Du tänker fan inte försöka böja dig för att få upp det.
Du vet att du är höggravid när du slår i magen överallt. Nyss gjorde jag det i kylskåsdörren. Skulle stänga, men den fastnade på magen. Alltså, mina armar räcker inte till över en hel graviditet.
Du vet att du är höggravid när du försöker smita förbi någon lite käckt, sådär snabbt på sidan, och det slutar med att du puttar till denne någon rätt hårt i ryggen med din mage. Tiden då du var smalare från sidan än framifrån passerades runt v23 och tiden då du inser detta, v33-35 sådär. Vanor sitter hårtdare än naturens påverkan.
Du vet att du är höggravid då du lägger upp din dag efter hur många tillfällen för sömn som kan pressas in i schemat.
Du vet att du är höggravid då du står inför vardagsutmaningen att ta dig upp för trappor till tredje våning, men med ångest i magen som om du skulle springa två uppförsbacke-marathon efter varandra med tegelstenar bundna runt vaderna.
Du vet att du är höggravid då du anser att ett paket glas á 500g, en Marabou-chokladkaka á 200g, två liter jordgubbar och en skål popcorn går under benämningen "lite kvällsgott".
Du vet att du är höggravid då du längtansfullt slänger blickar på klackskorna/convercen som står dammiga och oanvända i skostället, men du sedan finner sansen åter och drar på dig dina flip-flops/foppatofflor (din sambos då fötterna svullnat till storleken av två vattenmeloner med vindruvstår). Samma sak i affärer - längtansfulla blickar på snygga smalejeans, klänningar med midja och magkorta rock'n'roll-linnen för att sedan välja ut en särk i strl XXXXXXXL, som vid närmare provning ändå sitter lite tight.
Kids.
Ja.
Så var det 11 veckor kvar till beräknat nedkomstdatum och jag kan nu ärofyllt titulera mig höggravid.
Alltså, det är nu ni ska erbjuda mig sittplats vart än jag kan tänkas vara och titta oroligt på mig på stan som om vattnet ska gå precis när som helst.
Och vi kan samtidigt konstatera att krångelfjanten därinne är galet olik sin syster.
Alltså, det är nu ni ska erbjuda mig sittplats vart än jag kan tänkas vara och titta oroligt på mig på stan som om vattnet ska gå precis när som helst.
Och vi kan samtidigt konstatera att krångelfjanten därinne är galet olik sin syster.
Hen har inte en endaste gång, ännu, fått mig att vilja rycka ut tre-fyra revben använda som sviktbräda - skönt.
Hen har inte en enda gång haft hicka, vad jag kännt. Lite tråkigt, då det är en mysig känsla.
Hen har bestämt sig för att sparka på ett specifikt ställe, istället för "all over the place" som syster Iris.
Valt ställe: Höger sida där min midja en gång i tiden satt.
Hen har låg puls och känns mer "lugn och bekväm" än syster.
Det är roligt hur det skiljer sig i mycket, graviditeterna emellan.
Jag har heller inte fått någon rand på magen den här gången, inga ytterligare strimor, magen är större och mer framåtväxande och jag känner mig mindre tung och svullen den här gången. Vi får se hur slutspureten ter sig på den biten.
Någon frågade om jag är rädd för den vida kända och uppskrivna T V Å B A R N S C H O C K E N, och mitt svar på den frågan är:
Hen har låg puls och känns mer "lugn och bekväm" än syster.
Det är roligt hur det skiljer sig i mycket, graviditeterna emellan.
Jag har heller inte fått någon rand på magen den här gången, inga ytterligare strimor, magen är större och mer framåtväxande och jag känner mig mindre tung och svullen den här gången. Vi får se hur slutspureten ter sig på den biten.
Någon frågade om jag är rädd för den vida kända och uppskrivna T V Å B A R N S C H O C K E N, och mitt svar på den frågan är:
- Nä. Inte så värst.
Jag är övertygad om att vi reder ut två ungar precis lika bra som vi lyckats med den första. Vi är jämställda, lika delaktiga föräldrar som båda går in lika helhjärtat i föräldrarollen. Detta fixar vi galant.
Vad jag däremot är orolig över är dels hur jag kommer känna att gå tillbaka till pyttebebisvärlden igen. Med amning, vaknätter, kolikvrål och hormonsvallningar. Det oroar jag mig faktiskt för denna gång då jag VET hur asjobbigt det kan vara. En annan sak som tynger mig lite är hur Iris kommer ta bebisens ankomst.
Vad jag däremot är orolig över är dels hur jag kommer känna att gå tillbaka till pyttebebisvärlden igen. Med amning, vaknätter, kolikvrål och hormonsvallningar. Det oroar jag mig faktiskt för denna gång då jag VET hur asjobbigt det kan vara. En annan sak som tynger mig lite är hur Iris kommer ta bebisens ankomst.
Vi hoppas och tror såklart att hon ska vara sitt vanliga, underbara, lättanpassliga och glada jag, men ta det för givet, nä det gör vi inte.
Älskade älskade lilla Iris får aldrig bli stor för snabbt.
Älskade älskade lilla Iris får aldrig bli stor för snabbt.
Aldrig känna sig ivägskuffad från famnar och föräldravärme.
Aldrig få höra "du som är så stor nu".
Nä. Den jag ska ge mest kärlek i höst är inte nya bebisen, inte Jocke eller mig själv.
Det är Iris- älskade lilla storasyster.
Det är Iris- älskade lilla storasyster.
Beredd på allt.
Föresten!
För intressearde närstående, andra preggos och allmänt nyfikna bloggläsare kommer här mina MVC-siffror för dagen.
Lilla nyas siffror 22/5 -12:
Vecka: 28
För intressearde närstående, andra preggos och allmänt nyfikna bloggläsare kommer här mina MVC-siffror för dagen.
Lilla nyas siffror 22/5 -12:
Vecka: 28
SF-mått: Imponerande 29 cm! Här växer det som fan och BM konstaterade med kvittarnde röst:
- Jaaa-aa men oj hahaha! Här ser vi kanske en bebis som väger ett par tre hekton mer än storasyster!
- Jaaa-aa men oj hahaha! Här ser vi kanske en bebis som väger ett par tre hekton mer än storasyster!
- Låt inte så jävla glad! Ville jag tjuta, jag hade problem med Iris 3250 g, vad ska jag inte ha med den här klumpen? VA? VAVAVAVA?
Men jag höll tyst och hoppas in i det sista att siffrorna inte varslar om super mega gigant baby.
Blodtryck: Nått jag inte minns, men rätt bra var det.
Blodtryck: Nått jag inte minns, men rätt bra var det.
Vikt: Fortfarande stadigt uppåt.
Lilla nyas hjärtslag: 132 slag/min
HB: 108, alltså rätt dåligt. Måste äta mer järntabletter. Eller jordgubbar. Smack!
HB: 108, alltså rätt dåligt. Måste äta mer järntabletter. Eller jordgubbar. Smack!
Kisseriprov: citat BM: - Bra! Fantastiskt! Utmärkt! (alltså, denna fascination för kiss...?)
Även denna gång klart godkänd.
Även denna gång klart godkänd.
Jag kommer.
Ny craving: Sssssspirelloglassssss (läses som Gollum säger My precioussssssssSSSS...).
Alltså, fan.
Det börjar bli pinsamt att langa upp en 5-6 lösprisglassar i Willys kioskbutik och mumla: "till barnet".
Det känns som supers-snälla-trevliga tjejen som jobbar där sett igenom min lögn och förstår att här har vi antaglien att göra med:
1. En behärskad galning
Det känns som supers-snälla-trevliga tjejen som jobbar där sett igenom min lögn och förstår att här har vi antaglien att göra med:
1. En behärskad galning
2. En galning
3. En sinnesjuk jävla galning
4. En g..ravid?
Jag vet inte vad det är, men på nått vis käns det bättre att tro att jag är galen än att erkänna att jag äter 5 glassar om dan. Som i slutänden ändå kan ses som typ samma sak.
Jag vet inte vad det är, men på nått vis käns det bättre att tro att jag är galen än att erkänna att jag äter 5 glassar om dan. Som i slutänden ändå kan ses som typ samma sak.
Better together.
Ikväll för jag en inre monolog:
- Alltså kroppen... jag trodde att vi kunde det här nu?
- Alltså kroppen... jag trodde att vi kunde det här nu?
- Vilket?
- Föda barn.
- Eh. Aa-a?
- Vi har gjort det förr, menar jag, om du kommer ihåg? Så jag behöver inte tränas upp.
- Tränas upp? Nu fattar jag inte riktigt...?
- Ja, alltså. Jag pratar om de här jävla samandrgningarna du envisas med att hålla på med hela jävla tiden!
- Jaså, de där...
- Ja just det. De där.
- Ja just det. De där.
- Tänk inte på dem!
- Hur fan ska jag kunna låta bli? Jag kan ju knappt gå för helvete?
- Men låsas som det regnar. Tänk på nått annan. Föresten, är det skitviktigt för mig att öva.
- Men vi kan ju! Vi har ju gjort det förr. Då var det första gången och du övade inte alls lika mycket då.
- Och se hur de gick! 28 timmars förlossning. Inte ok.
- Men det här känns inte heller ok. Det känns som en 5 månaders-förlossning för helvete!
- Nä, nu övverdriver du. Som 5 månaders mensvärk på sin höjd.
- Ja men det är väl inte heller så jävla skönt?
- Nä, vem har sagt att det ska va skönt och föda barn? Inte jag iallafall...
- Sluta tjura. Och sluta med samandragningarna! NU!
- Nä.
- Jo.
- Nä!
- Jo-o!
- Näää-ää!
- JOOOOOO!
- JOOOOOO!
- ... nä.
- Men för i helvete...
- Du skulle tänkt på allt det här innan du gick och blev på smällen igen. Rätt åt dig!
- Idiotkropp!
- Idiotkropp!
- Idiothjärna!
- Men du... Vi ska ju vara vänner. Jag bara tänkte att om du kunde halvera samandragningarna på ett dygn hade jag varit tacksam. Är det för mycket begärt?
- Hum. Nä. Jag ska försöka.
- Så. Vänner?
- Vänner.
- Ska vi tjata på Jocke att han hämtar glass åt oss, nu när vi ändå ligger här och tränar?
- Ja, det gör vi. Bra idé.
- High five på den!
Trouble.
Eftersom min hjärna verkar krympa i takt med att magen växer glömde jag helt bort att delge Anna, som själv ska ha en bebis när som helst (jag har gissat på imorgon), mina mycket intressanta MVC-siffror.
För er som är skvatt ointresserade av graviditeter är det här inlägget inget för er. Tyvärr.
Lilla nyas siffror 24/4 -12
Vecka: 24
SF-mått (alltså mag-/livmodermått för er som aldrig varit gravida): 23 cm
Blodtryck: "Helt ok"
Vikt: Barnmorska: - Helt ok! Jag: - AAAAH!!!! skämtar'u mä mej!!??
Lilla nyas hjärtslag: 146 slag/min
Gick igenom besiktningen med G som betyg.
Kunde dock inte kissa i mugg. 2 minuter innan jag skulle dra hemifrån kom jag på att
För er som är skvatt ointresserade av graviditeter är det här inlägget inget för er. Tyvärr.
Lilla nyas siffror 24/4 -12
Vecka: 24
SF-mått (alltså mag-/livmodermått för er som aldrig varit gravida): 23 cm
Blodtryck: "Helt ok"
Vikt: Barnmorska: - Helt ok! Jag: - AAAAH!!!! skämtar'u mä mej!!??
Lilla nyas hjärtslag: 146 slag/min
Gick igenom besiktningen med G som betyg.
Kunde dock inte kissa i mugg. 2 minuter innan jag skulle dra hemifrån kom jag på att
- Fan, jag är ju skitkissenödig!
Sätter mig och kissar.
Kommer på att
Sätter mig och kissar.
Kommer på att
- Fan, det fanns ju en mening med att vara skitkissenödig! Jag har ju spart' mig till provet! Pucko!
Återkopplar till hjärnan där.
Inget kiss. Inget prov.
Barnmorskan humar och rynkar ögonbrynen.
Återkopplar till hjärnan där.
Inget kiss. Inget prov.
Barnmorskan humar och rynkar ögonbrynen.
Jag får en tid för att komma tillbaka i veckan och "kompletera undersökningen" som hon så fint benämner det.
I väntan på ett kiss som aldrig kom.
Days before you came.
Iris pussar dig.
Mamma känner dig.
Pappa pratar med dig.
Vet du om att vi längtar efter dig?
Vet du om att vi längtar efter dig?
