Igår värmde vi upp med hemma-hos-bilder. Idag går vi på viktigheterna. Det där som vi fyllt året med och sparar i innersta hjärterummet till vi blir gamla och möjligtvis glömmer bort det högst ofrivilligt.

Januari: Vi landade lite i det här med att ha två barn att hålla koll på. Det tog sin lilla tid, men Ian hjälpte till på bästa sätt. Jocke knallade åter igen och satte sig i skolbänken med målet att bli undersköterska. Så himla stort för en fd. skolhatare.

Februari: Denna månad kommer för alltid sitta fastpräntade i vårt minne som Den Stora Magsjukemånaden. Alltså, jag trodde inte att det var möjligt att var så sjuka så länge i så många vändor vi var och överleva detta med en ammande spädis, en hyperaktiv 2,5 åring och två utmärglade föräldrar. Men det gick och när mars grydde såg jag och Jocke varandra i ögonen och sade: "Klarade vi av det här kan vi klara allt - vi är SUPERFÖRÄLDRARNA!" *high five*

Mars: Vi skriver bröllopsinbjudningar men lever redan lyckliga i alla våra dagar.

 

April: Jag får ett mail från Moa där hon rakt på sak frågar om jag vill starta en pod. Det vill jag givetvis och vilken resa vi gjort tillsammans från april till idag. Jag har hittat en kär kollega och vän, driver en av sveriges största familjepoddar med 70.000 lyssningar per avsnitt, föreläser och massa annat skoj. Det bästa är att vi räknar med att 2014 blir dubbelt så bra.

Maj: Värmen är här och vi spenderar allt mer tid ute i svärisarnas stuga som ligger mitt i sommaridyll. Iris råkar dock ut för begynnande blodförgiftning och allvarlig infektion på mors dag och måste genast handopereras för att få ut en illvillig och ytterst otursplacerad sticka. Stackars fjunet men hon är så tapper och tar det hela som en superhjälte.

September: Även vårt lillfjun firar födelsedag - sin allra första. Jag blir ofeciellt urgammal då jag säger: "Men hallå! Stoppa tiden, jag hinner inte med" högt och får 200 vuxenpoäng utdelade. 

Oktober: Jag och Jocke åker på bröllopsresa till Barcelona. Fem dagar av sol, sangria och egentid med den jag står närmast i hela världen. 

November: Vi åker till gbg och hälsar på vänner och bor på hotell, jag lyckas ta världens hjärtevärmarbild på barnen och Ian blir en förskoleunge. Mellan varven jobbar jag och Jocke halvt ihjäl oss på var sitt håll. Årets est intensiva månad.

December: Julbilderna har ni redan sett och nyår firar vi idag med bubbel och fina vänner. Det strösta som hänt de senaste dagarn är upptäckten att vår podcast haft ÖVER EN MILJON unika nedladdningar under året. Waahhaw! *tappad haka uppfiskad lite snabbt* 

Sådär ja. Det var 2013 det, ett mycket fint år om ni frågar mig. Och nu önskar jag er alla ett gott nytt 2014 och hoppas att vi får ett lika fantastiskt år att sumera om 365 dagar. Över och ut! Puss

 

Januari: Jag och Jocke snubblar över DRÖMLAMPAN till köket på en dammig loppis ute på obyggden som vi genast kniper och hänger upp. Vilken köksfest!



Mars: Vi springer i färgaffärer och jämför kulörer i tid och otid. Vardagsrummet ska målas om men vi kan inte hitta någon perfekt nyans. Iris tycker slajmgrönt. Vi andra är tveksamma.

December: Visst bör julen också spraka i färg. Jamenvisst, sa vi och kastade i vår gran upp kulörta kulor i drivor med bjällerklang som ackompanjemang... Eeeh ja men typ.


Så - det var den mest ytliga summeringsdelen av 2013. Imorgon får ni den djupare om barn, familj och karriär. Tjoho!

Hallå kompisar! Har ni bra mellandagar? Hoppas så. 

Jag tänkte i bästa blogganda, visa upp vad jag fyndat på rean de senaste dagarna. Ja jag vet, shopping i all oära, men jag lider faktiskt av akut inget-att-ha-på-mig-brist och barnen, ja de är helt enkelt för roliga att klä. Och i år bestod mina julklappar till mångt och mycket av ekonomiska bistånd från mina päron och jag kännde att ja, jag kan faktiskt ta en del av dem och förvandla till nya kläder genom några små klicketeklick på datan. Perfekt!

Om vi börjar med min vänsterrad är det:
1. Klänning från Inwear (som den här välklädda bruttan inspirerat mig att köpa)
2. Tröja, Monki
3. Mössa, HM
3. Klänning, Monki

Och barnens högersida:
1, 3 & 4. Littlephant från Lindex
2. Tröja, Småfolk

Hej mina käraste! Nu är jag tillbaka efter ett litet jullov. Jag hade tänkt at vänta tills imorgon med att kika in, men sen så avbröt Jocke vår "Top of the Lake"-kväll med orden "Asså jag MÅSTE bara titta på "Tack för musiken" idag. Det är Peter LeMarc jö!"

Och jag ba': *gäsp*

Så jag tänkte att ni skulle få kika lite på julen 2013 - vår style. Känns som det fortfarande är legetimt att skriva julinlägg idag. Är ju trots allt bara den 27e? eh...28? eller är det 29...? Asså de här jäkla mellandagarna. Vem har koll? Nåväl. Julen 2013 var det.

Vi startade faktiskt firandet enligt tradition redan den 23e hos svärisarna ute på landet. Där vi köre paketlek och jultvagade oss grundligt.

På kvällen lade vi oss och snarkade i gästrummet och helt plötsligt vaknade vi och det var den 24:e. Kul! OCH TOMTEN HAR HÄMTAT JULGRÖTEN FAKTISKT OCH LÄMNAT EN JULKLAPP TILL MIG IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH! (för att citera exalterad Iris) Jättekul! I klappen fanns konstnärsmaterial. Urkul!

Sen fortlöpte dagen med att vi liksom åt och vilade om vartannat i 8 dåsiga timmar, kollade Kalle Anka och fick påhälsing av självaste Tomten™. Iris nervositet över mötet med sin sedan förra året skäggiga nemisis steg markant under dagen för att sedan kulminera i ett panikyl mot pappas hals vid åsynen av honom. Men givetvis morskade hon strax upp sig och pratade kavat på om renar och snöbrist efter bara 5 minuter. Satt till och med i knät och kramade på eget initiativ = världens modigaste. Ian däremot höll sig på behörigt avstånd med runda ögon och ett hårt tag om favoritklappen och mammas hand. Lilla lilla harhjärtat mitt <3

 Hej! Tänkte bara kika in och önska er en fröjdefull jul och allt sånt där som hör till. Vi har det fint bland sill, klappar och paradisaskar. Barnen går lovar runt granen och längtar till kvällningen med tomteskräckblandad förtjusning och vi ligger på svärisarnas soffa och blir matade med rocky roads och risgrynsgröt. Går liksom ingen nöd på oss. Alls. 

Så - då vet ni kompisar. Vi hörs imorgon! *stora julkramen*

Och jag tycker faktiskt inte att den här podden behöver en närmare presentation än att vi pratar jultraditioner, nyårspress och sumerar ihop 2013 - the year of the pod. Sen blickar vi framåt mot ett 2014 som vi tror ska bli så jäkla spännande. Hoppas att ni får en stund över mitt i julkarusellen att lyssna på oss. Vi vill också passa på att tacka vår fina sponsor Esska för den här månaden. 

Men framförallt vill vi tacka er alla som lyssnar, hejar och hör av er. Vi är så överväldigade av allt vi får tillbaka av er och vill passa på att önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år. Nu blickar vi framå och sattsar på att 2014 ska bli ännu bättre! Kram på er alla <3

Lyssnar på podden göd du här, på iTunes eller på din androidtelefon.

Hej! 05.21 slog Iris öpp dörrarna till Fabrik kaos och dagen var igång. "Helgmornar är för veklingar..." hörde vi henne väsa i mungipan i samma ögonblick hon nöp liv i sin sussande lillebror. I kalendern idag har hon dessutom skrivit: KOM IHÅG! 21 december = stora trotsaredagen. OBS! VIKTIGT! 

Det hela blir ju inte direkt bättre av att det enligt uppgift är årets mörkaste dag idag. Kan ni tänka er nått mer deprimerande? Eller ja, det kan ni säkert för jag kom på cirka tio mycket värre saker på bara på några sekunder. Typ krig, svält, att arktis smälter och Sverigedemorkraternas oppinionssiffror och annat djävulsskap. Men annars... Fetjobbigt.

Men för att vända på steken lyssnar jag på min med kärlek ihopknåpade decemberlista på spotify, tänder ljus, sniffar hyacint like a crazy person och knaprar på mitt och Iris julgodis medan Ian slumrar middag och de andra agerar flytthjälp. Jag är i ärlighetens namn inte sådär jättemycket för julmusik men har ändå några svängiga favoriter. Men jag skulle inte säga att det är en jullista jag gjort heller, bara allmänt sköna låtar med decemberfeeling liksom. Ni kan lyssna  ---> ♫ ♪ ♪ ♫ HÄR  ♫ ♪ ♪ ♫ <--  



Ps. Ni glömmer väl inte att tävla i om ett grymt babykit från Esska? Imorgon är sista dagen! *skramlar med nappar*

Jaha kompisar. Hur är det med julkänslan? Här är det sådär i ärlighetens namn. När all snö snöpligt regnat bort och termometer visar +6 känns det inte alls som om det är dan före dan före dan före dopparedan. Inte alls faktiskt. Mer som slutet av oktober. Men vad kan jag göra åt vädret? Inget. Inget alls. Och julen sitter väl ändå inte i en halvmeter snö, knarr under skorna och röda pulkaåkningskinder...(jo) Jag försöker intala mig det iallafall.

Men eftersom vädret jobbar emot min julkänsla får jag själv jobba stenhårt på andra fronter för att pumpa upp den lite. Så nu har vi gått all in på julen här hemma. Ljusen brinner, klapparna ligger färdiga och gömda i garderoberna, granen står så grön och grann i grottan eh... stugen och barnen fick jullov igår. Mitt lov började på eget bevåg redan i onsdags - the benefits of egenföretagare/hemmajobbare.

Dessutom gjorde jag och Jocke det mest juliga en kan tänka sig igår. Vi åkte till Ica Maxi och julhandlade tillsammans med typ 28.000 andra skövdebor med grötcravings, skinksug och nötknäpparambitioner. Det var... svettigt. Dessutom är jag gift med en person som får rå-ångest och svimningskänslor av att trängas med folk. Han blir likblek och lite skakig i knäna av blotta tanken, så jag fick muta honom med en timmes egentid efteråt för att ens få honom från parkeringen och in i affären. Men allt gick bra och vi fick tag i det vi mest av allt behövde. En halmeter korv tillexempel. (OBS skämt - vem köper en halvmeter korv!?)

Och idag ska jag och barnen göra julgodis. Jag föreställer mig det hela som en idyllisk scen i nån Astrid Lindgren-julspecial då vi med hucklen om huvudet, förkläden och mjöl på näsan står och knådar skrattandes vid köksbordet i skenet av levande ljus. Men jag gissar på att det som vanligt kommer vara mest svett, panik och kladd överallt. Dessutom är jag skeptiskt till att mjöl används vid godisbak. Samt vet att mina godisgörsrskills som längst sträcker sig till smällt blockchoklad med puffat ris i. Men ändå.



Och köpt godis är ju ändå godast om ni frågar mig.
Vilket ni gör.

Hej kömpisar! Förr har jag inte trott på skrock som säger att det är svårare att sova när det är fullmåne. Alltså förr. Nu sen jag välsignats med två new age barn som varje fullmåne blir omöjliga att lägga/hålla sovandes/söva om/få att sova till längre än 06.00 har jag tänkt om. De är vilda om kvällen, de vrider sig i sängen, de vaknar om vartannat och sedan när en äntligen fått några samanhängande kvartar att stänga ögonlocken under står de plötsligt där vid sängkanten hand i hand och mässar: 

Mmamamammaammamamamammamaaaapapppapapappapappapappapappappamammamamaammam.

Alltså, finns det nån typ av schaman som läser min blogg som kanske skulle kunna ge mig tips på några effektiva magiska formler att mumla i deras ögon när månen lyser som starkast in genom persiennen i barnkammaren? Det börjar liksom bli lite tröttsamt att veta att min sömn numer inte bara styrs av utvecklinggspång, tandsprickning, förkylningsintervaller utan nu också av en sabla måncykel. Inte mycket tid kvar för mig och min skönhetssömn, om en säger så. 

1. Att ha någon att skylla på
Ian har börjat göra så himla mycket bus det senaste. Han har bland annat ritat med märkpenna på väggen, sprayat ut allt hårspray på badrumsspegeln, tappat bort bilnyckeln och öppnat alla luckorna i julkalendern. Jag tycker bara det är konstigt att han inte når varken pennorna eller upp till stället där tapeten drastiskt ändrat mönster från enfärgad till grafisk. Inte heller trodde jag att han kunde klättra upp på toalettstolen och sedan balansera på tåspetsarna för att komma nära spegeln. Dessutom har jag en vag känsla av att om Ian fått tag i adventskalendern skulle det mest vara strimlor av den kvar - inte 24 prydligt öppnade luckor. Men vem är jag att ifrågasätta Iris uppgifter?

2. Att ha någon att smygmata med mat en inte gillar
Finns det ingen hund i hushållet att smussla mat en helst inte äter åt, fungerar ett allätande brolla minst lika bra låter Iris hälsa.

3. Att ha någon att inspireras av
Leker Ian snällt med något mer än, låt oss säga 30 sekunder, kan en ge sig sjutton på att leken plötsligt avbryts efter typ 40 och ett illvrål ljuder följt av ett tumultartad slagsmålskamp om saken i fråga. Varför är det så att den grejen som är upptagen just för stunden undantagslöst förvandlas till Iris absoluta superfavobästegrej of all time? Det spelar ingen roll vad det är; boll, skepp, dockvagn, bilgarage, träslev, högerdoja eller en påse potatis - allt ser lika otroligt spännande ut så fort Ian håller i den. Lagen om attraktion slår aldrig fel här.

Jepp. Tävlingen om ett finfint kit med valfria babyprodukter vi hållt tillsammans med vår podsponsor Esska är nu avgjord. Vinnaren skriver:

Grattis till vinsten Lesthi och hoppas att din vän med en liten nyfödd kan få mycket glädje av den. Vi kontaktar dig med mer information.

Och till alla er andra som deltog utan att vinna: Upp med hakan - här kommer en ny chans till vinst direkt! Reglerna och priset är samma som förra gången. Ni kommer säkert ihåg, men för säkerhets skull drar vi det snabbt igen. Kommentera det här inlägget med informationen att du är med och tävlar tillsammans med en kort motivation om varför du vill vinna (glöm inte att lämna din mail). Du kan dessutom tävla på vår facebooksida och via instagram (jag hittas på @oprofessionell2).

Du kan tävla till och med den 22 december. Lycka till!

Igår satte jag och Moa oss tillsamans med två mycket uppspelta småfjun på ett tåg mot Göteborg. Vi hade nämligen blivit bjudna på premiärvisningen av filmen "Sune på bilsemester". Och om nu någon som satt på samma tåg, gick på samma gator, jobbade i affärerna vi besökte eller helt enkelt visades i en radie av, låt oss säga 20 meter runt oss under dagen undrade vad vårt lilla följe hade för sig, behövde de inte fundera särskillt länge då tre- och fyraåringen skanderade med höga mässande röster "VI SKA PÅ BII-OO, VI SKA PÅ BII-OO, VI SKA PÅ BIIIIIIIII-OOOOOOOOOOO"

Väl framme på bion blev jag starstrucked nå jävulskt! Där knallade ju mina största barndomsidoler Sören Olsson och Anders Jacobsson runt bland oss som Helt Vanliga Människor™ och såg trevlig aut. Sören sa till och med Hej Hej till mig och nickade lite snällt. OMG! om jag som 10-årig Sunefantast visste att detta ögonblick skulle komma hade jag väl antagligen blivit så till mig att jag där och då arkiverat alla mina 17 Suneböcker och två filmer i en banankartong att släpa med mig för signering igår. Tur att jag inte visste.

Barnen var också glada. De fick träffa Sune och Krhåkan (som Iris säger) samt äta ofanliga mängder korv med bröd, glass och godis. Drömdag liksom. Dessutom överaskade min annars så energiska treåring mig med att under den 1,5 timmar långa filmen sitta blick stilla som ett ljus med båda ögonen klistrade vid duken. Det om något är toppbetyg, det kan kan jag lova.

 

 

 

Tjena kompisar! Pjuuuh. Vilka dagar vi haft. Har knappt satt ner min bakre del mot någon typ av sittdon sen i torsdags. Tiden mellan senast vi hördes och nu har vi fyllt med stojiga lussetåg med stunttärna, färgad kristyr på nygräddade peppisar, livräddande hämtmat, på-spåret-bataljer, entusiastiska badhusbesök och mysig madrassovning. Eller ja, madrassovningen kommer ske inatt hos min pappa för mig och Iris pga utkörda ur hemmet. Orsak: Jockes klassfest. Ian sover på annan ort. Farmor&Farfar-ort. Iris och jag ska nämligen tillsammans med kompisar iväg på diverse latjo aktiviteter imorgon. Mer om det en annan dag.

 

Och nu, bildspel:

 

Lillgrävarn' är lycklig över den smällta snön. Sand är livet!

 

Redigering av föregående påstående: Sand och mat är livet!

 

Tips! Saker en kan imponera på treåringar med: känner tomten och jobbar i tomtens klappfabrik. Faktiskt. 

 

Stora runda ögon på den alltså.

 

Nä, nu ska jag slänga upp fötterna på farsans soffbord, gräva lite i Iris lördagsgodispåse och sjunka ner i tv-fåtöljen. Den mjukaste i världen. Typ såpass mjuk att en får ropa på hjälp när en vill komma därifrån. Alltså allra bästa typen av fåtölj.

 

Trevlig lördagskväll på er! *vinkar över ryggstödet*

 

Just nu är det förkylningsstela nackar och kraschade 3G-modem. Flingor över golven och glasskärvor i dammsugaren. Det är föräldratjat på klättrande ungar - upp på stolen och ner till näsblod. Det är slask, huvudvärk och tårar. Jobbiga tankar och rivande oro. Idag har jag hulkgråtit mot Jockes axel utan att riktigt kunna säga varför. Det är för tusen anledningar och en enda - äh jag vet inte riktigt.

Fast vem kan vara riktigt ledsen när allt blandas upp av tärnglitter som prövas, av mjölktandsleenden och tjutande barnskaratt? Av treåringsfingrar som bryter smygbitar av pepparkakshus och ettåringsmunnar som vill pussas. Av världens varmaste famn att vara i när allt känns skavig och mjukaste byxorna att kliva i när de andra klämmer om magen. Av plättar, godnattsagor och tipp-tapp-sång. Ja, tusen glädjeämnen och ett enda - precis som det brukar vara.

Hej allra finaste vänner! Tänkte bara titta in lite snabbt mitt i projekt SIK13 (Slå In Klappar 2013) för att strö kärlek över er. NI alltså! <3 Jag är rörd. Typ gråtig. Tack för alla fina varma ord under förra inlägget som satt sig som bomull runt lillhjärtat mitt. Ni är bäst.

Som sagt, snabbkik, för nu måste jag återgå till saxen och pappret och snöret och tejpen och téet och musikhjälpen. Innan någon av klappmottagarna plötsligt vaknar och undrar om hen kanske möjligtvis skulle kunna få börja leka med sin spajdermändocka redan nu. 

Hörs imorgon!

 

 

 

Hej på er! Vad gör ni? Dum fråga, ni hänger ju här hos mig :)

Tänkte bara titta in såhär efter Sunny side's eftertexter slutat rulla och liksom snacka allvar i typ två sekunder. Alltså... gillar ni mig fortfarande? Ni hör ju typ aldrig av er längre... och avföljer mig på bloglovin... och får mig att känna mig lite som Usel Uselsson på bloggfronten (pass upp på ledsna hundögon och darrande läpp). Inte alla givetvis, men tar en läsarkretsen dividerat med antalet kommentarer så är det ju typ 1.2% av er som kommenterar bloggskrället. Jag vill ju hälsa på er andra också :)  *viftar uppmuntrande mot komentarsknappen*

Ok. Slutgnällt. Jag älskar er förbehållslöst ändå kompisar <3<3

Och vi har haft en superhelg full med snö, pepparakor och vinade vindar. 

När Sven yrat klart i lördags morse tittade Iris ut genom fönstret  och suckade bekymrat "Men så det ser ut... Jag ska bara gå ut och göra i ordning på snön", drog på sig galoscherna och trampade ut på balkongen. I 10 minuter stod hon och lade flingorna tillrätta innan hon citat: "Frös om knävecken" och kom in igen.


Det här med snö har överlag visat sig vara värsta hiten i år. Ian aka Ola Skinnarmo gav sig av på en polarexpedition med pulkan lastad med snutten, nappen och proviant i form av ett russinpaket. Typiskt livsnödvändiga grejer på expedition. Runt parkeringen två varv och sedan själv parkerad i en driva med rinnande nos och trötta ben. Lilla äventyraren.

Att upptäcka vintervärldar tar på krafterna. Speciellt om en gör det med förkylning i lillkroppen. Och som vi alla vet är tokförkyld och lättsövd två ord som sällan brukar sägas i samma mening om det inte står just ett inte emellan. Så både På spåret-kvällen och Så mycket bättre-kvällen spenderades med Ians lillnos tätt mot sin moder och faders av tårar och rinsnuva allt blötare krage fram till småtimmarna. 

Men idag vaknade vi upp med ett betydligt piggare minstebarn och då passade vi vuxna på att flänga runt och köpa julklappar åt barnen... host... eh... jag menar... prata med tomten och liksom lämna över önskelistan, såklart hehehhehehheh. Under tiden roade sig småtofsarna hos ett par föräldraföräldrar (mina) med att spritsa kristyr och peta godis på pepparkakstak med regeln "en på huset - en i munnen" och annat magiskt juligt. Avdelning: Att ordna en fantastisk barndom. 

Sådär. Då var rapporten över 7-8 dec 2013 inlämnad för granskning.
Vi hörs snart igen!

 

 

 

Javisst serrni. Eftersom vår fina sponsor Esska gör det möjligt för mig och Moa att podda varje vecka ligger idag den stora vänskapspodden uppe för lyssning på iTunes, till android och givetvis här på bloggen.

Vi snackar om det klassiska kompisgängets vara eller ickevara och reder samtidigt ut skitsnacksgränsen. Kan en göra slut på en vänskap som kanske nått sitt bäst-före-datum på ett snyggt sätt? Hur är en bra vän? Och också viktigt; hur träffar en nya vänner? Blyghet - hur tacklar en det? Och hur fasen känns det att vara totalt förälskad i en ny kompis?

Ja, ni hör ju att frågorna är många. Helt enkelt bäst att sätta igång och lyssna på podden direkt. 

Glöm för all del heller inte att tävla med oss och Esska om ett mycket fint pris. Tävla gör du HÄÄÄR!

 

Men efter ett tag, när vi käkat spagetti, eldat ett knippe ljus och lajvat julkalendern i timmar (jag har rollen som buttra farmor, Ian är farliga stadsministern och Iris coola Stella) yrkade barnen ändå på utgång. Och efter att ha bedömt läget som relativt oftarligt kämpade vi oss ut i blåsten och drivorna. I 20 minuter blåste vi än hit än dit och förfrös våra stackars näsor och fingertoppar innan en räddade ängel i form av Jocke uppenbarade sig runt husknuten och kunde locka in Iris till värmen igen. Iris, som förr var en snowhater av rang har nu fullkomligt accepterat sitt öde som nordbo och tagit snön till sitt hjärta. Vilket ju kan vara himla praktiskt tänker jag.

Synd att jag själv inte riktigt är där än...



Nu är det kväll och vi har precis skjutit tallrikarna med resterna från fredagsmiddagen ifrån oss, lagt ungarna och väntar in Kristinan Luuks "Vart är vi på väg?"-fråga. Så vi hörs imorgon.

 

 

 

Ja, gör gärna det. Just nu roddar jag ett gäng auktioner på Tradera. En massa urbra grejer direkrt från våra allt för dignande garderober. Både kläder för di små och för de allra coolaste vuxna. Och vissa saker är det faktiskt ganska så brådis att buda på.

Så in --> HÄR <-- på direkten vettja! Go! Go! Go!

Hä'på er. Vi jobbar med sena kvällar för stunden. Iris tycker att det finns ett ganska högt underhållningsvärde i att hålla sig vaken på pin kiv så länge det bara är möjligt, vilket betyder att jag skriver det här inlägget från min telefon i sängen, men en unge som vilt blinkar brevid och väser högt "MAMMA VAD GÖRUUUU? JOBBAR DU ÄLLÄ?" vilket jag säger att jag gör i förhoppningen om att hon ska tycka det är så pass tråkigt att hon ska somna av leda. Det ser faktiskt lovande ut... nu.. ? Nä, där var hon uppe och svingade i taklampan igen. Fan då.

Sen ser jag på Jul med Ernst också. Mina känslor till Ernst har gått från "BLÖÖÖÖÖÖH försvinn ur min tv ditt slibbo"  till "Men se Ernst! Vad ska du hitta på för mys idag?" ganska snabbt. Gissar att det har med åldern att göra och det faktum att min gard mot all som kan anses som lame har sänkts. Att bli en tant osv.

Fast, ap ap ap! Kalla mig inte tant riktigt än. Kolla vad jag nyss budade hem på Tradera:





Mjehehehe. Not so much tant nu va? Va sa ni nu rå looosers *coola tecken* *dansar hiphop* 

Eh. Vadå "tanter har ofta leopradkläder"?
Har de väl inte...?


...

Konnichiwa vänner! 24 timmar utan att vi hört av varandra - det får verkligen inte bli en vana. Men vad har jag då pysslat med ute i det reealla livet under tiden? Det kan en verkligen fråga sig. Tur då att jag har dokumenterat det för er att ta det av som en Bra Bloggare™.

Vi har arbetat hårt med att få till den där omtalade julkänslan hemma. Tycker faktiskt att vi har lyckats förvånansvärt bra i år. Är speciellt nöjd med min lilla kristallök hyacintstyle. Jag tog bara en helt vanlig liten hyacint, sköljde av all ofin jord och puttade ner den i en liten gnistrande glasburk. Klart! Fint!

Sen har jag och Moa varit tokeffektiva på poddfronten. Nu när vi bara har en liten praktikant kvar i firman, då Ian förpassats till förskolan, är det ju också bara ett barns sovschema att ta hänsyn till och planera inspelningen utefter vilket har gjort hela den cirkusen otroligt mycket lättre. Dessutom har Moas Mini skött sig exemplariskt nå jävulsk det senaste. Så pass bra att vi funderar på att ge honom ett månadens-medarbetare-pris till julfesten. Fast jag lägger också en röst på Moa pga att hon alltid utfodrar mig med frukost ur eget skafferi eftersom jag alltid "glömmer att äta" innan jag kommer. Orsak? Kolla liksom:

Fikonmarmelad, brie, ädelost & pepparkakor. TILL FRUKOST!
Vem skulle då inte "glömma" att äta en torr skogaholm med smaklös ost i hallen? En smart en.

Ja. Så bläddra vidare ni med miljöhjärtan eller tunna plånböcker. Det är inte min mening att köphetsa er. Men jag känner mig faktiskt ursäktad att skriva inlägg som dessa, av det faktum att det snart är jul och mina förädrar har ställt den obligatoriska föräldrafrågan "Vad vill du ha ha i julklapp?"  (det kan hända att de sa "ni" istället för "du", och det kan likväl hända att jag ignorerade det... litegrann...)

Här iallafall lite klappar jag nödvändigtvis inte skulle gråta över att få av tomthen i år.

1. Julkänsla

2. Specialsnö
3. Handarbete

4. En ny vetskap
Den om ett det tydligen finns bowlingskor i strl 25. Så pyttiga, ursöta och megagulliga att jag ville sno med dem hem (för de skulle lätt få plats i jeansfickan) och göra typ örhängen av dem.

5. Nya höjder

 

Hej vänner! Idag är det som bekant första advent och vi tänkte bjuda er på världens bästa adventskalender. Varje advet släpper jag och Moa ett nytt podavsnitt, så för er snabbtänkta betyder det att ni får dubbel dos av oss i december. Hurra!

Nu till inehållet i den här purfärska podden. Den här veckan blandar vi friskt. Vi börjar i Alex Schulmans show Älska mig, och från det går vi vidrare in i de sociala medierna och hur vi mår av att synas och se andra jämt. Vi pratar också om vad som är ok att skämta om och när det är ok att skratta. Dessutom - är det okej för oss föräldrar att berätta för barnlösa/barnfria att det är jobbigt med barn?

Så kura ner er i soffan och tänd ett litet fladdrande adventsljus (OBS! vänta möjligtvis tills de ev. ungarna gått och lagt sig om det skulle vara så att de är som mina - brandfarliga) och låt vår podd lysa över er och och give er frid.
I all evig tid. Amen. 

Vår fridsamma pod hittar du på iTunes, i appen "Podkicker" till android, eller för all del här nedan i bloggen. Vi skulle dessutom bli himla glada om ni i iTunes kunde gå in och recensera podden med ett gäng stjärnor och fina ord (förslagsvis 5 stycken i guld med tillhörande glada tillrop). Kram