Gissningslistan.


DEN OFFICIELLA GISSNINGSLISTAN FÖR LILLA NYAS ANKOMST:


Malin
:
 
12 augusti, 4020g, 52cm, pojke

Jenny:
 
13 augusti, 3800 g, 49 cm, pojke

Alabama: 16 Augusti, 3750 g, 51 cm, pojke

Mari: 17 augusti, 3740g, 53 cm, pojke

Johanna: 16 augusti, 3350 g  49 cm, flicka.

BF, senaste mens: 18 augusti

Fina: 17 augusti, 3400g, 50 cm, flicka

JAG: 19 augusti, 3650g, 51 cm, pojke

Anna: 19 augusti, 3790g, 52 cm, pojke

Emilia: 20 augusti, 3248 g, 49 cm, flicka

Johanna: 20 augusti, 3450 g, 50 cm, pojke

BF, ultraljud: 21 augusti


Mari: 21 augusti, 3700 g, 52 cm, pojke

S: 21 augusti, 3291 g, 50cm, flicka

A: 22 augusti, 3950 g, 51 cm, pojke

Ebba: 22 augusti, 3450 g, 51 cm, pojke

Malin: 23 augusti, 3450g, 51 cm, flicka

Jo: 25 augusti, 3987 g, 51 cm, pojke

Madde: 26 aug (sorry), 51 cm. 3450 g, flicka


Ja, så ser den alltså ut än så länge.
Ni som ännu inte gissat är varmt välkommna att fylla i lite skickliga sådana nedan.
Sen ser det ju jäkla illa ut att babydady inte lagt in någon gissning än...Ska ta karlsloken i örat nu ikväll och få ur honom en. Var så säkra.




Ett försvarstal.

Jag vet.
 
Skäll inte på mig är ni snälla.
Jag har haft 100 inlägg i huvudet. 1000 bilder.
Åsikter, tankar och anekdoter att dela med mig av.

Men det har liksom inte blivit något av'et.
Inläggen har liksom försvunnit blande det riktiga livet.
Bilderna har stannat i telefonen och ursäkterna har varit många.
Orkar inte. Har ingen sladd. Är inte hemma. Hinner inte.

Och så är det den här sommaren som är trollbindande. Vädret och dess uselhet, som ibland byts mot darrande dagar av värme och långa kvällar med disiga ängar och folk som röker ikapp på balkongen och skrattar högt och klart. Och Iris vilda utttyck i ansiktet när vi ska på utflykt och semesterresor och nya äventyr. Och hennes ivriga berättande och upprepande på kvällarna, som för att kolla av om dagen hände på riktigt.
Pippi, Pippi, Pippi? Blakongen hästen rida klättra Emil grisen Apa-Nilsson? Bada i stugan, bada, bada, stugan?
Fina unge.

Så jag har stängt in mig i en bubbla där jag och Iris och Jocke får plats. Andra kretsar runt. Endel kommer in, stannar ett tag och glider iväg. Ljudlös för att sedan komma tillbaka.
Fina vänner.

Jag känner så strakt att jag vill få ut allt av Iris sommar. Snart kommer hösten, och förskolan och bebisen, ja om den nu kommer för det känns fan som om jag aldrig kommer sluta vara stor och otymplig, svettig och anfådd.
Två årsdagar ska firas, och jag är nervös över att ligga på förlossningen samtidigt. Dålig samvete blandas med ilande iver och glädje. Kom nu bebis!
Vi längtar efter dig.

Så jag hoppas att ni har förståelse för glesheten mellan inläggen just nu, men också tror på mig när jag säger att jag ska bli bättre, att de kommer tätare inlägg snart. Och en bebis. 
Och då lär det finnas mycket att skriva om. Så håll ut!

Kram på er





När när när när när? NÄÄÄÄR!?


SÅDÄRJA.
V37 och 90% av graviditeten gjord.

 
Så vad passar inte bättre än att dra igång den obligatoriska gissningslistan?
Nä, typ inget jag kan komma på. Så vi kör på den idén tycker jag.

Och nu förväntar jag mig god uppslutning i gissandet.
Varenda jäkel som satt sin fot här inne och läst just detta inlägg KRÄVER jag drar sitt strå till stacken och gissar hej vilt. Ok?

Vi gissar födelsedag, födelsevikt, födelselängd och födelsekön.
Lite siffror som underlättar ert vilda, men ack så engegerade, gissande:

BF enligt senaste mens - 18 aug (även Iris födelsedag)
BF enligt UL - 21 aug
Iris föddes en dag innan BF, vägde 3230 g och var 50 cm lång.

Jag
tror i all min blåögdhet att ungen kommer 19 augusti och jag slipper gå över (håller tummarna så jävla stenhårt att det knakar i dem). 

Ni skriver i kommentatorsfältet - jag sammanställer en tjusig lista.
Lägger även listan som en smidig läng i vänsterspalt så att ingen kan skylla på att man missat att vara med - för det går nämligen inte.

NU KÖÖR VIIII!




När jag inte är här...

...finns jag på Instagram som oprofessionell2! Jag uppmanar er som inte ännu gör det att FÖLJA MIG! Det är det värt såhär i sommartider - jag svär!


En dag, ett liv.


På väg någonstans.

Nu är vi packade (typ) och klara (nåja) för att dra på några dagars semester (springa efter sjövilt barn, köra vilse och tjafsa om vart vi ska äta) i Västervik.

Vi ska besöka självaste Pippi Låmgstrump i Astrid Lindgrens värld (Åååka Piiiiippiii Långståååååmpp!!), njuta av havet, strosa bland båtar och käka gott.

Önska oss lycka till vädermässigt, humörmässigt och andra -mässigt det kan strula till sig på!

/Fam. Oprofessionell






Hello old friend.






När vi ändå är inne på glädjeämnen.




Och om glädjeämnen.




Jag har så mycket fint i mitt liv att jag skäms över att stundom må dåligt.
Ja visst va fan. Man kan ju inte gå runt och må toppen och skratta jämt, det vore ju skitlarvigt. Påhittat. 
Men man kan ju illafall försöka att jämt fokusera på allt fint och framför allt alla fina man omger sig med.

När jag är riktigt ledsen behöver jag bara slänga en blick på Iris lockiga och busiga uppenbarelse och jag känner åter all glädje jag nyss tappat bort i trötthet och frustration.
 
För det kvittar hur många nätter hon vägrar att somna, hur många illtjut som ett - NEJ IRIS! lockar fram, hur många kastade matportioner, stå-på-bordet-expeditioner och kritmålade väggar hon öser ur sig. Alltid är hon nummer ett på listan av ting som får mig glad! Som nummer två kommer hennes pappa och som nummer tre lilla nya i magen. För en stund till är lilla nya på tredjeplats, snart klättarar även denna filur upp på nummer ett, så får de samsas om platsen.
Mina små.



Om ångest.



Igår kväll kom den.
Ångestattacken jag väntat ett tag på. Känt att den sakta byggts upp bakom

- Jo, då jag mår bra...
- Haha, nä det är bara en där inne. Jag är säker.

Jag har varit så jävla trött det senaste. Jag har aldrig kännt något liknande. Hur min kropp värker av fysisk trötthet klockan åtta på morgonen när jag fortfarande ligger i sängen. Innan jag ens rört mig en milimeter är jag totalt slut. Jag har gått i någon slags dimma och famlat mig fram. Har knappt förstått hur jag ska vara social, hur jag ska fungera bland folk och hur jag ska klara av att vara mamma.

Det senaste har det också varit mycket annat. Vi har varit iväg 6 av 8 helger och vi har blivit bjuden på mängder av fester, som sig bör på sommaren. Det har varit otaliga glas vin till Jocke och det har varit sjukt sena kvällar. Det har varit trevligt, men det har också varit så jävla ansträngande för mig, så jag har bestämt mig för att jag inte orkar med det mer i sommar. Och så kom Jocke med meningen:

- Jag har blivit bjuden på fest på lördag, och på fredag funderade vi på att styra upp en grillkväll... 

Och det är ju ingen big deal. Det är ju inte det.

Men det fick mig att fullkomligt bryta ihop. Jag grät och jag grät och jag grät. Hulkade och skakade och svamlade om hur trött jag är, hur uselt jag kanske faktiskt mår. Hur trött jag varit och att ingenting hjälper. Hur jag känner mig låst i min egen kropp och i en person jag inte känner igen - som inte är jag.
Jag fick svårt att andas och kände en klump i bröstet, som om bebisen lagt sig precis under nyckelbenen.
Jag känner mig arg och irriterad på att Jocke inte förstår att jag, och vi, behöver vara hemma mer.

Och sen kom det dåliga samvetet.
Jag känner mig självisk som vill ha Jocke för mig själv de här veckorna som är kvar.
Som vill att han är hemma.
Som vill att han tar hand om mig nu, när jag inte orkar själv längre.
Som vill att han tar Iris så jag kan sova.

Men nu är det fem veckor kvar. Kanske sju.
Jag har klartat 35 typ helt själv.
Nu är det fan dags att vara självisk.

Men hur fan gör man?


HJÄÄÄÄÄLP!

Hör mig. Hjälp mig.
Nu ARTIKULERAR jag med desperation i rösten.

Vad
 
fan
 
gör
 
man

åt

2-åringar

som
 
sömnvägrar

?

!!!???!?!?!?!??!


Och inga SHN och 5-minutersmetoder.
Bara hemmasnickrade men bra sömntips.

Tack på förhand.

/slutkörd/tinitusskriken/sönderluggad/nedtryckt i utdragssäng-mamma




Skräckblandad teknikförtjusning.



Igår låg jag som bekant och göttade mig
på min mors nybyggda altan och njöt av sol,
lätta brisar och trevlig utsikt.
När jag legat där en stund började jag känna en viss törst som växte sig större och större. Jobbigt.

Vad göra? 
Ropa på mamma och be henne hämta vatten? Nä, nån stolthet får man ha, trots att man är gravid.
Lura barn att hämta vatten? Nä, hon leker med mormor. Vill inte störa... Då kanske jag inte får vila mer.
Strunta i törsten som river i halsen? Nä, inte alls behagligt.
Hämta själv? Ja, så får det bil.
 
Vräker mig ur solstol med ett karakteristiskt gravidbröl.
Placerar ballongfötterna (ja, det är en historia vi ska ta upp senare) på trädäcket.
Och någonstans där, då jag är på väg att resa mig, ser jag den.

UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH!
EN OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORM!

Nära till gråt.
Fötterna har jag tryckt upp mot magen i en position jag trodde var helt jävla omöjlig att få till som gravid, men nähä.
Vad ska jag göra? Börjar värka i kroppen.
Jag kommer att dö.
Måste försöka hjälpa mig själv.
Kikar en gång till.
Först snabbt. Sedan lite längre. Tillslut stirrar jag på den. INTENSIVT.
För vad skådar mitt öga?
Visserligen en orm, men en av plast.
Puh!
 
- Jävla unge, mummlar jag medan jag tar en bild och postar på Instagram.
Bilden blev rätt bra.
Jag får flera likes.
Det känns ok igen.





HU!
 
 
 

Vadå då? Jag tar ju iallfall ansvar för att få i henne frisk luft! Hur jag går tillväga hör liksom inte alls hit.

Men sisådär ja. Då var frukosten uppäten i ett nafs och vi förbereder oss för en dag av otroliga äventyr, jag och trollet. Eftersom solen lyser stundom har vi tänkt att knalla ner till lekplatsen på gården för lite motorisk stimulans i utemiljö.

Vi ska strax gå.
Om en stund.
Säg en timma.
Aa.. eller två. Jag jobbar ju inte så snabbt längre.
Fast trollet kanske måste äta lite lunch först.
Och sova middag.
Och så pratade vi ju om att duscha.
Och äta ett mellanmål.
Åh, där klev ju pappa innanför dörren!
Vad roligt!
Hej älskling! Dagen varit bra?
Humhum..brabra..å vad intressant.. nämen SA han så? Jaja.. du.. DU!
Skulle inte du kunna gå ner med Iris till lekplatsen? Hon ville så gärna gå med dig.
Har försökt få ner henne hela dan, men du vet hur hon är ibland "pappapappapappapappa" ja du vet.
Alltså, bara nån timma eller tv, så jag hinner sov.. eh! Stäääääda lite.
Gu' vad gulligt!
Här har ni hinken, spaden, traktorn, bilen, bollen, vattensprutan, fika, blöjor, tvättlappar, solkräm, solbrillor, kepsen, boken, filten, pengar till glass, bilnyckeln ifall ni får för er att åka någonstans...
Vill bli av med er? VILKEN FRÅGA!
Nä jag tänkte bar på er, så ni slapp gå upp igen direkt.
Det hade ju inte alls varit bra för min söm.. eh, städning! Det fattarduvälla?
Seså.
Gå ner nu. Iris är jätteotålig!
Hejhej!





Breakfast of champions.


Kickstartar dagen med en rejäl frulle!



1 st tablett
1 st juice: apelsin

Fan, till och med Jimi Hendrix hade tyckt att det här var i torftigaste laget.
Han hade ju iallafall kaffe, cigg och nått att spetsa juicen med.





Ledig.

Just nu ligger jag och bulan utsträckta (nåja) i en solstol och njuter medan mamma/mormor springer runt och leker krokodil med Iris. Bra häng.


Hos BM.

Igår var jag hos barnmorskan.

Lilla nya mår som vanligt toppen. Högahjärtljud den här gången, ända uppe på 156 slag i minuten låg hen och pickade, vilket känndes helt bissart då de andra gågerna rört sig om 132-140.

Vänt sig neråt, med huvudet ruckbart hade lilla nya också tagit sig för, samt att trycka ut mammas mage till 33 i SF-mått. Bra jobbat.

Men med mamma var det visst inte så toppen alls.
Järnet har inte rört sig ur fläcken från sina usla 85 och dessutom hade jag rätt kraftiga och regelbundna förvärkar. Eftersom jag inte hade några med Iris har jag gått i villfarelsen att det är kraftiga samandragningar. Men icke.
Ingen fara på färde, men inte heller att rekomendera om jag får citera BM.

Så jag blev beordrad VILA VILA VILA fram till förlossningen, eller iallafall v38 då barnet är färdigkonstruerat.
Inget handlande själv. Ingen storstädning. Inte bära Iris i tarpporna. Inte stå och gå förlånga sträckor. Helst inga sena kvällar och INGEN STRESS. Svårt, då jag blir sjukligt stressad av att inte kunna göra nått.
Fantastiskt råd (sarkasm).

Men inte nått ont som har nått gott med sig!
Idag åker jag och Iris upp till mamma och blir ompysslade heeeela dagen.
Och det verkar ju onekligen som om Jocke får sköta diskt, städning, tvätt och handling själv under semestern medan jag kan ligga och lata mig i skuggan.

Mmm... semester!



Don't let the devil ruin it all.


Finaste ni.

Jag ligger lite i bakkant med bloggandet pga en hög med plugg (suck, det tar ju fan aldrig sluuuut ååååh) en veckolång attack av förvärkar samt ofantlig revbenssmärta och på det en välbehövlig semester, iallafall på halvtid.

Imorgon ska jag försöka vara eder åter. Fram tills dess kan ni väl överösa mig med peppande ord och små glada och trevliga anekdoter ur era liv. Jag skulle må bra av det.







Ett förtydligande!

Texterna nedan, alltså de lite dystra bitarna "Overkligheten" & "Kurragömma" är publicerade i kategorin "Ord från Joakim" alltså den min sambo råder över. Det är alltså inte jag som har skrivit dem, även om jag kanske önskar att det var det. Djup och mörker är inte riktigt min grej, men jag tycker det är fint och fantastiskt. Jocke är i grunden en tusen gånger bättre skribent än mig! Ev. credd går alltså till Jocke och ev. funderande och lite dystra tankar (mamma) bör också sändas till Jocke :) I'm just the messenger.


Kurragömma?

Ta er i kragen och svid om till drömkostymen. Hjälp dig själv genom att hjälpa andra. Dröm din dröm men lova att dela med dig. Folket ser dig. Folket synar dig. Folket pratar om dig. Folket dömer dig. Hata folk för att dom bestämmer vem du är. Göm din frihet så att ingen kan komma åt dig. Öppnar du dig så skjuter dom dig med sin blick. Dagligen strosar demoner omkring på gatorna och söker sina offer. Vi som är vi förstår förstås ingenting men dom som är dom lever sitt liv på andras bekostnad. Spara på dina ursäkter för det finns ingen som hör, alla bara ser.

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?                             

 

 

Dansa dig glad medans kvällen spårar ur. Folket dricker sig högljudda. Folket förstör din fest. Folket förstör för sig själva. Ring en taxi, kanske två. Bygdegården töms medans kända demoner drar sig tillbaka. Fan för det tystlåtna som påverkade pratar. Dörrarna stängs medans nya öppnas. Festen har bara börjat.

 

Kör 110 på 70 väg och vrålar ut mitt älskade hat som folk hatar att hata. I diket ser jag en död hare. Den låg inte där igår. Hjälplös, övergiven och stendöd. Var hans värld bättre eller sämre? Trodde han på ett liv efter döden? Går han på två ben nu kanske? På åkern ser jag rådjur. Livs levande. Jag skriker ännu högre, sänker farten och höjer volymen. ”Love will tear us apart, again”. Jag tror inte på den raden men jag älskar den låten.

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?

 

 

Somnar i en taxi på väg hem. Ännu en fantastisk afton till ända. Dansade vi? Spydde jag? Vart fan la jag mobilen nu igen? Söndags ångesten får allt vänta ett tag till. Först ska jag krypa ner full och med kläderna på i soffan. Vakna 06.30 av barnaskrik som skär. Ringa runt och tacka för en bra fest även fast jag måste ljuga för visa. Folket förstår inte alltid. Hoppas folket har söndags ångest. Känner inte för att städa, känner för en cigg. Hade jag inte vart tvungen att gå ut och knuffa på gungan sen så hade jag fan i mej tagit mig en återställare.

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?

 

 

Protesterar mot demoner i mitt eget sovrum. Fan vad dom lyssnar dåligt. Skriker högt men endast grannarna reagerar. Vilda knakningar får mig att sluta skrika. Låser istället dörren och drar på Joy Division på högsta volym. Knakningarna ökar men demonerna tystnar när musiken tar över. Ian Curtis må ha varit en sämre familjefar men dra åt helvete vilken musiker. Så länge men har ett öppet sinne och hjärtat på rätt ställe så kan man uppskatta hans ord. Förstår om ni demoner gör detsamma men han är ju tyvärr en av er nu. ”Love, love will tear us apart, again”

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?


Overkligheten

Du tynar bort från den verklighet du en gång älskat och dyrkat.

Den gråa dödsborgen rymde du ifrån när du visste att din vandring hade börjat.

Vi vandrar vid din sida.

Du finns i våra tankar och hjärtan så länge solen och månen turas om att lysa upp din väg.

Hoppas din färd inte är alltför smärtsam.

Försök tänk på all glädje och värme som du spridit bland oss.

Nu är du svag men du är ändå och kommer för alltid förbli en av mina allra starkaste förebilder.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Du är som du är.

Tidiga mornar och långa resor har aldrig stoppat dig och dina ägodelar.

Ditt underbara sätt att bry dig så där lagom mycket om det som är värt att bry sig om.

Dina sociala förmågor att lyckas skaffa dig vänner samt ovänner innan vi andra knappt hinner hälsa.

Ditt ärliga raka svar på tal svar som inte många klarar av att hantera.

Din förmåga att tala om att du älskar utan att använda ord.

Dina spontana skratt.

Din alltid lika synliga snusnäsduk.

Din sarkastiska humor.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Ditt gömställe är nu hemligt men jag att vet att du vinkade oss farväl mellan alla tårar.

Vet att vi aldrig mer kommer att ses men jag kommer att längta ändå.

Du kommer för alltid vara en utav mina allra bästa vänner.

Jag kan lova dig att lillebror och lillasyster hälsar.

Sköt om dig. Jag älskar dig. Din som fan.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol. 


Follow me.


Om ni tycker att det ekar oförskämt tyst härinne nu såhär i semestertider, och ni liksom sitter framför datorn med gruvlig abstinens efter uppdateringar från mitt fabulösa liv. 

Hav förtröstan!
Det finns det enkla medel att råda bot på det. Instagramma mig!

Har sagt det förut, och jag säger det igen: oprofessionell2 är namnet, bar aklicka i FOLLOW och vips, ni är med mig 24/7! Liksom lite lättare att vara aktiv där än här ifrån en gungande hängmatta i skuggan.
 
Följer ni mig kan ni räkna med EXKLUSIVT få ta del av :



Det har ni ju inte råd att missa liksom.




In the summertime.


God morgon mina små!

Från det att Iris vaknade imorse (läs kl 5.30) har jag, och mitt barn, packat semesterkläder som bara sjuttsingen! Linnebadbyxortshirtssandalersolkrämregnkläderstövlarnapparsimmusklervattensprutorjoggingdressartandbostarmmmm. Vi ska nämligen dra iväg på minisemester i svärisarnas sommarstuga några dagar, medan de göttar sig i utomlandet.

Med oss tar vi Iris superfaster Fia.
Våra boyz kommer på efterslänten. Den ena ikväll, den andra imorgon eftermiddag.
 
Det ska bli så utomjordiskt. jävla. skönt. att komma bort lite, även om det geografiskt rör sig om en sträcka på ynka 4 mil. Men där finns skog och där finns sjö och där finns badbryggor och grillar och ett trädäck och stora gräsytor.
Dvs. där finns paradiset för oss som bor i lägenhet.

För er skull har jag samanställt en liten lista på lägehetsboendets hög- kontra lågsäsonger (som i solresekatalogerna)

Vinter = Utmärkt tid för lägenhetsboende.
Vår = Hyfsad.
Sommar = Not som much. Jag repeterar: NOT SO MUCH.
Höst = Påväg uppåt igen.

Så nu vet ni, husboare.

Igår tjuvstartade vi förestern semestern, Iris och jag. Vi åkte upp till min mamma och blev ompysslade heeela dan. Jag fick sitta i skuggan, vila och äta god mat medan Iris levde loppan i solen.






 

Sleepyhead.


Idag har trollet sin första sommarlovsdag. Stort.
Det firade hon genom att stiga upp kl 6 och bokstavligen hääääääänga & klääääääänga sig fast på sin mamma som var lite trött och inte alls sugen på att vare sig gå upp eller leka kök.

- MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!
- LEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKALEKA!
- Iris, mamma sover. ZzzZz...
- UPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPPUPP!

Och ni som tror att barn efter en stund slutar med att att upprepa ord mycket högt och enträget om man ignorerar dem, tänk om.
Ty tvååringens tålamod äro outgrundligt.


Men sen kikade vi lite på fåglar och luktade på blommor Iris själv plockade igår.
Och så käkade vi kräm till frukost. Mm.



 



All I ever wanted.

Iris är inne i en pappa-period. Allt ska göras av och som pappa. Hon studerar honom, vad han gör och hur han ser ut och sen kommer meningen: - Iris som pappa ha!
Har pappa linne ska Iris ha linne.
Har pappa handuk runt midjan efter dusch ska Iris minsann också ha det.
Hon ska äta samma mat som pappa, gärna från hans talrik, samma fotbollströja och samma glass.
Gärna skägg också, men det blir svårt har jag förklarat.




sa ungen


och skaffade sig tatueringar.



Butterfly culture.



ja hej hej.

Jag vet inte vad det är som händer med mig, men så fort det vankas helgkänsla stänger jag liksom av all tekninsk apparatur här hemma. Möjlighen att mobilen får hänga med hit och dit, men datorn... Nä, skyr den som pesten, typ. Om det inte är för en och en annan spotifylista som passar bra när man sitter på balkongen me ett glas vin lättdryck fläder, en filt, några ljus och ett porlande regn.

Nåväl, det jag vill säga är att jag liksom vill, men inte KAN uppdatera bloggen helgtid. Min hjärna stänger av och protesterar. Vaggar in mig i en förnimmelse om att jag sitter 23 av 24 timmar vid datorn vardagsvecka. Nån typ av rast måste man ha.

Vi har också haft en så pass strålande helg att tiden bara flugit iväg.
Vi har hunnit med att fixa lite hemma, haft barnfria kvällar - två stycken, haft balkonghäng bara jag och min sambo en kväll och en annan kväll på altan på landet med god vän. Sett fotboll i dubbel bemärkelse, först lokalt sen internationellt, gjort upp semesterplaner och bara njutit i fulla drag. Förutom av väderhelvetet... Men det tycker jag vi tar och skiter i att nämna här.

Ny vecka påbörjades nyss. 
Iris har två förskoledagar kvar, idag och imorgon, sen tar vi sommarlov jag och trollet.
Tänk, ett sommarlov som tvååring. Bara ljusa mornar med sömnhår, långa dagar i solen och trötta kvällar med jordgubbar och glass. Fint det.
En annan lär ju liksom bli sittande själv i skuggan och pusta med en hink jordgubbar och en önskan om att någon skulle hämta ett glas vatten åt denne, men säkerligen utan att bli bifallen. 
Nåja, det blir nog fantastiskt ändå.


ögonblicksbilder från den helg som varit



har målat



och satt upp grejer på väggen



och slappat i soffan



och diskuterat livsfrågor på balkongen



och varit ute i naturen



och stannat uppe alldeles för länge för en söndagskväll (fast datumen ljuger går tiden rätt)

Så var det med det.
 


HEJ VÄNNER! Jag heter Matilda är 26 och allmänt awesome. Jag är dessutom morsa och feminist. Vidare skulle jag påstå att jag både är rätt rolig och lätt att älska.

SEN PODDAR JAG OCKSÅ. Tillsammans med min kollega MOA sänder jag "Moa&Matildas podcast" med 250.000 lyssnare i månaden. Ni kan lyssna här eller via iTunes.



Vill du prata närmare med mig? oprofessionellblogg@gmail.com



bloglovin