Fredag

Varför snurrar jorden alltid åt fel håll när jag vill le rakt in i solen? Vad är det för mening med en Gud om världen ser ut som den gör? Gud borde i såna fall få sparken och börja stämpla. Undrar vilket fack han är med i? Barnatårar skriker tyst efter hjälp från en beväpnad tonåring hög på krig. Skala ner på era tal ministrar och ta ett kliv ut. Håll ett möte utomhus eller snurrar jorden åt fel håll för er också? Stackars land. Fördärvade värld. Jag ger dig en sista chans.  

 

 

Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.

 

 

En dator full med barnpornografi, en stulen bil och ett krossat fönster. Var finns ni? Var finns du? En kvinna kliver ut från ett hotell i röd klänning och hoppar in i en taxi. En trettio år äldre man kliver ut från samma hotell och hoppar in i en annan taxi. Människor på väg till jobbet går runt med vapen och larm i sina väskor. Åskan dånar ända in i märgen. Marken skakar så man blir alldeles stel. En man med hund skjuter vilt omkring sig och säger att han siktade på fåglarna som skrämde hans hund. Barn hoppar i vattenpölarna från gårdagens skyfall medans en man iakttar dom och ler. Klockorna från kyrktornet ekar ut i tomheten. Är ditt skift redan slut?

 

 

Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.

 

 

Varför plockar du bara dom giftiga blommorna för pojke? Varför vill du ha taggar under din kudde? Klockan är tre, här är ekot. Långa tåg med skrikande optimister vandrar gatan fram. Jag sitter hellre stil och röker. Se dig omkring och räkna alla leenden. Blommorna kommer ändå vara vissna innan du hinner önska att dom inte var det. Du kammar luggen sned. Knäpper skjortan ända upp och tar dig ner till bussen. Ställer dig i kö för att sedan ställa dig i ett hörn. Slipper helst prata för tårarnas skull. Tar bussen därifrån men åker inte hem. Du åker för att plocka nya blommor i hopp om att hon ska vara där. Hon sover. Det står i tidningen. Mannen som sköt fåglar siktade inget vidare.

 

 

Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.

 

 

Vattenpölarna har torkat upp men mannen sitter kvar. Han har glömt att knäppa gylfen. Politikerna fortsätter hålla sig inne trots vårvärmen. Klockan är fyra, här är ekot. En kvinna i svart klänning kliver ur en taxi och in på ett hotell. Vem kan man ringa? Solen skiner. Fredag halv fem och folk går ur huse till bolaget. Alla betalar med svarta pengar och dricker med röda läppar. Tänder du grillen älskling?

 

Kyrkklockorna har tystnat. Är du också på väg hem? Åker du kollektivt? 

 

 

Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen. 

 


Instagramz för hela zlanten.


Ni har väl inte missat att ni kan följa min oprofessionella vardag live på Instagram?
Allt jag missar inte hinner posta här finns ett klick bort.

Jag finns att finna under oprofessionell2 . Himla bra sätt att få ansikten på er, bästa läsare, och hitta fler att följa där.

Men detta är ju gammal skåpmat för många av er. "Yada yada. Ge oss nått nytt liksom..." och det ska jag bannemig göra också! Nu finns min i text så hyllade sambo, tillika snart äkta man att finna bland instana.
 
Gummiband4 är namnet Joakim hittas under, och alla ni som sitter inne på en hemlig cruch på denne man klicka er dit och gör blåa knappen grön.
Eller ni som uppskattar hans texter.
Eller verkar tycka att han är en skön snubbe.
Eller bara gillar att glo på okändisar.
Eller ni som gillar skägg. Följ!




Frösveskolan

Skolgårdsgruset trycker mot mina sargade fötter. Hur fan hamnade jag här? Blodbäckar slingrar sig fram från mina fotsulor ut på asfalten. Den blir finare av det. Som ett omedvetet konstverk. Huvudet är blankt. Jävla fantastiska rödvin som förde mig tillbaka hit. Allt är öde och svart. Om några timmar kommer eleverna men då är jag borta. Minnena finns där trots alla försök att radera dom. Men jag är inte han nu. Han har vart borta sen länge men vart han tog vägen har jag ingen aning om. Han kanske spökar här. Förpestar livet för fler barn. Nä fy fan för den människan. Minnena är många.
 
 
 
Vem trodde att nånting skulle bli annorlunda? Fanns det någon som ville bli vuxen? Innerst inne alla antar jag. Omedveten förväntan på en tid som just då var helt ouppnåelig. En tid man drömde om och bara pratade om med sina allra bästa vänner. Vem ville man bli? Hur ville man bli? Trodde man verkligen då att världen var en bra plats?
 
 
 
Ångesten landar i mig som gravsten. Jag försöker komma ihåg min allra högsta dröm. Jag försöker minnas varför jag var som jag var och jämföra honom med idag. Tårar börjar droppa ner från kinderna för att blanda sig med blodet från fötterna. Jag skriker högt och hoppas att alla ska höra. Jag ville verkligen inte såra någon. Det var jag som var rädd.
 
 
 
 
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.
 
 
 
 
Förstår om ni har svårt för att förstå. Så många barn. Så många fantastiska framtider. Så många drömmar. Hoppas några utav er klara hela vägen. Hoppas ni alla är stolta över er själva. En oförskämt underlig skolgång som mynnar ut i nåt gott är en saga i sig. Har ibland önskat att man kunde ta rast från livet och bara vara. Ändra några kapitel i sagan om oss alla. En bok skriven av djävulen från då. Kapitel efter kapitel av ånger och tårar. Vita sidor med svart text. Precis som då, precis som nu.
 
 
 
Jag skulle kunna skriva en hel bok om bara han. Han som gick långa promenader om nätterna utan att någon visste om det. Han som skrev poesi fast skämdes för det. Han som var kär i en kille. Han som rökte fast han inte visste hur man gjorde. Han som var bra i sport fast han ville vara bra i skolan. Han som ville vara schysta killen fast inte klara av det. Han som ville bli omtyckt men istället hatad av dom flesta. Han som ville bli någon men försvann ner i ett svart hål.
 
 
 
 
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.
 
 
 
Skolgårdsgruset har nu fått mig att beställa en taxi. Mina fötter blöder ner hela baksätet. Rödvinet får min kropp att minnas mindre och jag är på väg hem mot ytterligare en mardröm. Alla står i en rad och talar om hur mycket livet är värt. Jag svär högt och längtar efter våran säng. Jag vill vara din resten av livet istället för att vara djävulens före detta. Tyck om mig. Tyck om mig som fan. Han är inte han och har inte varit på länge. Älska. Ånger. Hat. Fylla. Bråk. Förnekelse. Barn. Förlåtelse. Bekännelse. Befrielse. Självbehärskning. Älska. Han är stolt över att skämmas och förändras.
 
 
 
 
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.

Australien och Bandet

Borta. Du är iväg. Vet vart du är. På andra sidan klotet har du hittat din kärlek. Livet. Är du dig lik vet jag vad du gör. Håret växer, Iris växer. Röksignalerar dig kvällstid och avgudar dig dagtid. Hatar att jag älskar det du gör, hoppas du skriver som jag. Du gav mig The Cat Empire och jag hoppas kunna ge dig Orange Apple. Du var hemma och vände. En månadslön senare var du borta igen men du lämnade våran pant. Många flaskor har vi delat. Många kvällar har vi krönt.

 

   

 

Rött som vitt. Stark som svag. Mitt är ditt. Du som jag.

Drömmar vi delat. Vi som vågat. Saker vi velat. Musik vi sågat.

Kvällar vi stupat. Tjejer vi generat. Händer vi kupat. Orange Apple var menat.

 

 

 

Från ingenstans, mitt i låten så står du bara där med en halvdrucken starköl och stickad tröja. Vilket kräk du är, vilket underbart fantastiskt kräk du är! Ett år är ett minne blott när du knackar på våran dörr. Bockskägg och dreadlocks kröner ditt alltid så välkomna skratt. Vi tar oss en cigarett och allt är som det borde vara och som det en gång varit. Balkongen är för stor för oss båda men för liten för en tredje part.

      

 

 

Rött som vitt. Stark som svag. Mitt är ditt. Du som jag.

Drömmar vi delat. Vi som vågat. Saker vi velat. Musik vi sågat.

Kvällar vi stupat. Tjejer vi generat. Händer vi kupat. Orange Apple var menat.

 

 

 

Planenligt är bolaget nästa hållplats och snart är festen i full gång. Skratt blandat med tårar och minnen leder oss in i världen vi älskar. Att dela en flaska rött med solen i ögonen. Går in och byter en blöja för att sedan tända två cigg och ge den ena till dig. Musiken talar om för oss att vi inte ska bry oss. Vi borde sitta kvar här ett tag och bara finnas. Inte känna efter, inte prata i onödan. Dricka för mycket och glömma bort tiden. Dom andra kan vänta. Dom borde vara vana. Varför börja bry sig nu?  

 

 

 

Rött som vitt. Stark som svag. Mitt är ditt. Du som jag.

Drömmar vi delat. Vi som vågat. Saker vi velat. Musik vi sågat.

Kvällar vi stupat. Tjejer vi generat. Händer vi kupat. Orange Apple var menat.

 

 

 

Jag stod bredvid dig när du sa ja. Din mormor fick mig att gråta när jag höll tal. Jag kramade om dig och sa att jag var stolt över dig.

 

Borta. Borta. Borta. Hemma snart. Inga tårar. Allting är precis som det ska och det alltid kommer att vara. Ses snart min vän.

 

 

 

Rött som vitt. Stark som svag. Mitt är ditt. Du som jag.

Drömmar vi delat. Vi som vågat. Saker vi velat. Musik vi sågat.

Kvällar vi stupat. Tjejer vi generat. Händer vi kupat. Orange Apple var menat. 


Kurragömma?

Ta er i kragen och svid om till drömkostymen. Hjälp dig själv genom att hjälpa andra. Dröm din dröm men lova att dela med dig. Folket ser dig. Folket synar dig. Folket pratar om dig. Folket dömer dig. Hata folk för att dom bestämmer vem du är. Göm din frihet så att ingen kan komma åt dig. Öppnar du dig så skjuter dom dig med sin blick. Dagligen strosar demoner omkring på gatorna och söker sina offer. Vi som är vi förstår förstås ingenting men dom som är dom lever sitt liv på andras bekostnad. Spara på dina ursäkter för det finns ingen som hör, alla bara ser.

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?                             

 

 

Dansa dig glad medans kvällen spårar ur. Folket dricker sig högljudda. Folket förstör din fest. Folket förstör för sig själva. Ring en taxi, kanske två. Bygdegården töms medans kända demoner drar sig tillbaka. Fan för det tystlåtna som påverkade pratar. Dörrarna stängs medans nya öppnas. Festen har bara börjat.

 

Kör 110 på 70 väg och vrålar ut mitt älskade hat som folk hatar att hata. I diket ser jag en död hare. Den låg inte där igår. Hjälplös, övergiven och stendöd. Var hans värld bättre eller sämre? Trodde han på ett liv efter döden? Går han på två ben nu kanske? På åkern ser jag rådjur. Livs levande. Jag skriker ännu högre, sänker farten och höjer volymen. ”Love will tear us apart, again”. Jag tror inte på den raden men jag älskar den låten.

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?

 

 

Somnar i en taxi på väg hem. Ännu en fantastisk afton till ända. Dansade vi? Spydde jag? Vart fan la jag mobilen nu igen? Söndags ångesten får allt vänta ett tag till. Först ska jag krypa ner full och med kläderna på i soffan. Vakna 06.30 av barnaskrik som skär. Ringa runt och tacka för en bra fest även fast jag måste ljuga för visa. Folket förstår inte alltid. Hoppas folket har söndags ångest. Känner inte för att städa, känner för en cigg. Hade jag inte vart tvungen att gå ut och knuffa på gungan sen så hade jag fan i mej tagit mig en återställare.

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?

 

 

Protesterar mot demoner i mitt eget sovrum. Fan vad dom lyssnar dåligt. Skriker högt men endast grannarna reagerar. Vilda knakningar får mig att sluta skrika. Låser istället dörren och drar på Joy Division på högsta volym. Knakningarna ökar men demonerna tystnar när musiken tar över. Ian Curtis må ha varit en sämre familjefar men dra åt helvete vilken musiker. Så länge men har ett öppet sinne och hjärtat på rätt ställe så kan man uppskatta hans ord. Förstår om ni demoner gör detsamma men han är ju tyvärr en av er nu. ”Love, love will tear us apart, again”

 

 

Underbara, underbara värld! Vart är vi egentligen på väg?

Tala om för mig varför du inte bryr dig?

 

Prostitosion, ånger, gifta, våld, alkohol, kärlek, mördare, hjärta, krig, glädje, gift?


Overkligheten

Du tynar bort från den verklighet du en gång älskat och dyrkat.

Den gråa dödsborgen rymde du ifrån när du visste att din vandring hade börjat.

Vi vandrar vid din sida.

Du finns i våra tankar och hjärtan så länge solen och månen turas om att lysa upp din väg.

Hoppas din färd inte är alltför smärtsam.

Försök tänk på all glädje och värme som du spridit bland oss.

Nu är du svag men du är ändå och kommer för alltid förbli en av mina allra starkaste förebilder.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Du är som du är.

Tidiga mornar och långa resor har aldrig stoppat dig och dina ägodelar.

Ditt underbara sätt att bry dig så där lagom mycket om det som är värt att bry sig om.

Dina sociala förmågor att lyckas skaffa dig vänner samt ovänner innan vi andra knappt hinner hälsa.

Ditt ärliga raka svar på tal svar som inte många klarar av att hantera.

Din förmåga att tala om att du älskar utan att använda ord.

Dina spontana skratt.

Din alltid lika synliga snusnäsduk.

Din sarkastiska humor.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Ditt gömställe är nu hemligt men jag att vet att du vinkade oss farväl mellan alla tårar.

Vet att vi aldrig mer kommer att ses men jag kommer att längta ändå.

Du kommer för alltid vara en utav mina allra bästa vänner.

Jag kan lova dig att lillebror och lillasyster hälsar.

Sköt om dig. Jag älskar dig. Din som fan.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol.

 

Din passion för våran passion har alltid stärkt våra band.

Du kommer vara min idol tills jag själv blir en idol.

Du kommer vara min idol tills jag själv en dag blir en idol. 


Jag dödade en fjäril precis.

Jag dödade en fjäril precis. Så bländande vacker den var. Den försökte viska mig nåt men den kom lite för nära. Ty ljudet av dens vingslag ekar fortfarande emellan höga hus och en sönderslagen busskur. Färgglad och sprallig ville den nyfiket utforska mig. Vad ville den egentligen säga? Min nakna handflata förevigade dennes vila. På fuktig asfalt begraver jag den under några kvarglömda höstlöv. Hoppar på bussen och försöker drömma mig bort.


Gråkall höst räddar inga liv. Sparar inte på någon ammunition. Storvuxna fåglar flyger vilset omkring och letar efter värme i bakhasorna på bussen som tar mig till hållplats efter hållplats. Väntar tills bussen blivit helt tom innan jag kliver av för att sedan ovetande gå samma väg tillbaka några timmar senare. Fåglarna fortsätter följa bussen omedvetna om att alla klivit av. En tom buss på väg till nästa hållplats. Varför varnar ingen dem?

 

Ett glas rött på en tom bar. En man springer i panik utanför. Ett fönster krossas på andra sidan gatan. Någon kollar in. Jag ser men jag tittar inte. Tänder en cigarett för att se häftig ut medans ångesten blir allt tydligare. Kommer dom skylla på mig? Vad var det han egentligen försökte viska till mig? Molnen börjar samla kraft inför kvällens bravader. Folkmassorna börjar skingras i långsam takt. Endast dom modiga vågar sig kvar. Jag tar mig modet och går ut för att stå mitt kast.


Det kan inte vart han. Han skulle varit tydligare i såna fall. Tittar på min hand för att se om han lämnat någon ledtråd. Tomt. Jag hör att folk tittar på mig men kan inte se vad dom hör. Dagen blir liksom världen allt mörkare. Påverkad av dagen och min handling börjar jag promenera i bussens motsatta riktning. Löven börjar yra omkring mig. Människor passerar mig i panik. Bara dom modiga tar bussen hem.


Storvuxna fåglar vakar på hustaken. Löven leker nu tafatt i den hårda nordanvinden. Då. Ännu vackrare än den förra. En fjäril viskar till mig, ”Det var inte han, Han har aldrig och kommer aldrig finnas. Inte i din värld.” Jag sträcker ut min hand och låter den komma för nära. Vinden tröttnar på att hjälpa löven medans folk i massor kliver på bussen. Vinet gör sig påkommet och jag tänder ytterligare en cigg. Denna gång för att jag vill. Molnen har slutat för dagen och solen tittar fram. Förvirrade folkmassor slutar titta på mig, istället börjar jag att iaktta dom. Sakta börjar jag gå hemåt.



På vägen hem ser jag en man döda en fjäril medans han väntar på bussen. Hoppas han får en bra dag.



En Lördag vilken som helst


Längs Skolgatans trottoar vandrar nattens blivande optimister.  
Till bolaget gick vi tidigt för att sedan komma hem tidigt.
Rostat bröd och te och kanske tom en dusch?
Nej ett bloss genom köksfönstret och en kaffehalva får bli dagens startskott. 

 

Bosse har glömt det mesta.
Rufert bara garvar.
Oskar och Max håller låda.
Otter är högljud.
Jesper bara garvar han med.



Natten är ung, jävligt ung.
Dagen har precis börjat och påminner om vilken lördag som helst.
Eddie vrålar ur högtalarna och TV-spelet går varmt.
Diskussion om vem som hämtar mat och gör dom sista avgörande inköpen på bolaget.
Det slutar som vanligt.
På vägen ner sitter samma Bulten på samma bänk men dricker antagligen ur en helt annan burk.
Hoppas han en gång i tiden mått precis lika bra som vi mår nu.
Med händerna fulla är vi nu på väg hem för att stanna.
Vi tänker inte på Bulten nåt mer.
Pizzan på bordet och Jägern på kylning men fortfarande ingen dusch.



Bosse har löst det mesta.
Rufert bara garvar.
Oskar och Max hörs tydligt.
Otter är överallt.
Jesper börjar bli rusig.



Natten närmar sig med väldigt små steg.  
Grannar knackar i golv och tak.
Turnering tre är inled och fjärde vändan jäger på ingång.
Vi mår som vi alltid gör.
Som kungar.
Som dom enda som existerar.
Vi mår fint.

Bosse försöker lösa det allra sista.
Rufert bara pratar.
Oskar och Max försöker nå ut till Allsång.
Otter öppnar ett fönster och vrålar.
Jesper tar ett festbloss.



Återigen vandrar vi längs Skolgatans trottoar.
Ingen dusch.
Fyllda med hopp och livets drycker.
Skratten avlöser varandra.
Bolaget har stängt för längesen.
Det är en ny dag nu.
Natten har precis börjat.



Bosse låter det olösta vara.
Rufert garvar och försöker prata däremellan.
Oskar och Max hörs långväga.
Otter går på högvarv.
Jesper knäpper en sista.



Glider förbi den halvlånga kön som alltid slutar där apoteket börjar.
Garderoben är en transsportsträcka.
Fullt med jämlikar spanar in oss samtidigt som vi skiter dem.
Natten är kommen.
Mörka rum fyllda med gamla och nya drömmare.
Vi rör oss runt.



-         Läget!?
-         Bra tack, själv?
-         Jo jag ska inte klaga.
-         En bra kväll!?
-         Mycket.
-         Ses du.
-         A, jo, absolut.



Bosse måste äta.
Rufert garvar och raggar.
Oskar och Max styr efterfest.
Otter är försvunnen.
Jesper konverserar en främling.



Själv längs Skolgatans trottoar tar jag ett bloss.
Ser flaskan på bordet. 
Tom.
Tar en cider och en sista cigg.
Nu.
En dusch.
Härlig kväll.
En Lördag vilken som helst.  

  


Skåla för bättre tider

Va innebär egentligen fred? Kommer vi någonsin kunna skapa fullständig fred på jorden? Nej jag tror inte det. Även om alla sex miljarder människor på jorden skulle engagera sig så tror jag inte att vi kommer att kunna skapa en naturlig och långvarig fred. Vi är alldeles för olika världen över och från person till person. Vi kanske kommer kunna leva någorlunda i harmoni med varandra och med våra medmänniskor, men fullständig fred? Aldrig någonsin. Människor världen över har sån vilja och sån tro på vad just dom gör och det livet dom lever är det rätta. Hur mycket man än diskuterar och debatterar för just sin sak så finns det alltid någon som tycker helt tvärtom. Det kan handla om vilken godissort som är ett måste i påsen eller vilket land man ska bomba nästa vecka. Människor kommer alltid att vara oense och tyvärr får visa lida nåt så fruktansvärt mycket mer än andra, vilket jag naturligtvis tycker är väldigt beklagligt. Och visst försöker jag att hjälpa till och ändra på detta så mycket jag kan på mitt eget sätt. Visst lägger jag då och då en slant i en Rädda Barnen kollekt när chansen finns och visst skulle jag säkert försöka göra mer om jag bara hade större möjligheter och mer PENGAR. Men hur mycket pengar jag än skulle skänka till diverse olika ändamål så skulle jag kanske till en höjd kunna rädda några barn, vilket naturligtvis skulle vara helt fantastiskt. Men det ger inte fred på jorden. Skulle Bill Gates plus tio stycken oljeshejkar skänka halva sin förmögenhet skulle det naturligtvis rädda liv och många skulle få det så otroligt mycket bättre, men det skulle inte bli fred. Visst bygger vi skolor, skickar kläder och mat, visst åker folk ner och jobbar som volontärer runt om i världen. Imponeras jag? Både och. Många gör ett helt suveränt arbete och lägger ner hela sitt liv på att hjälpa andra, imponerar det? Ja, nåt så sjukt mycket också. Men sen har vi dom som åker ner lite på test och till och med för att kanske ha lite kul och för att komma bort lite. Visst gör dom det för en god sak och visst uppskattas dom men jag tror att många åker ner för sin egen skull och vinning. Dom åker ner i ett halvår, dom jobbar med barn och ungdomar som har det tufft och får säkert många att dra på smilbanden mer än en gång. På resan hem längtar dom efter pizza och en krogrunda och ägnar inte en tanke åt vad dom har gjort för ens dom ska ragga upp någon på krogen, då slinker det ur dom. Absolut tycker jag att dom har gjort en god gärning men är jag imponerad? Egentligen inte. Det här är det västerländska dåliga samvetet. Dom har gjort sin plikt och kan vara nöjda. Men då kanske många frågar mig, vad har du gjort då? Jag gör väl det dom flesta människorna gör och bidrar med en väldigt liten del ska sägas ärligt. Men till mitt försvar har jag att säga att jag är en realist och jag tror inte att varken alla pengar i världen eller om hela Sverige åkte ner till Afrika skulle få några större följder. Fortsatt krig, fortsatt barnarbete, fortsatta våldtäkter, fortsatta attacker och bombningar. Det skulle inte ens märkas om vi var där. Nu menar jag ju naturligtvis när det gäller parlament och regering och deras pilkastning rätt ner i helvetet. Vi skulle naturligtvis synas där folk redan är i ”säkerhet” och kunna hjälpa men det blir tyvärr inte fred på grund av det. Och alla dessa pengar. Vi i Sverige är duktiga på att skänka till fattiga familjer och barn, till krigsskadade och så vidare men vart tar våra pengar vägen? Alla dessa galor som får in flera miljoner varje gång men som känns som ett enda stort jätte jippo där man inte ens diskuterar dom riktiga problemen utan kanske visar någon filmsnutt på nåt litet barn som springer runt och leker och folk tycker hon är jättesöt vilket hon naturligtvis är och förtjänar så mycket bättre än vad hon har men min poäng är att vi knappt vet vad galorna går ut på och ännu mindre vart pengarna tar vägen. Personligen tror jag att hälften av dessa pengar går till att sponsra deras feta julbord och ger dom en helt otrolig summa bonuslön varje år. Dom sitter på sina enorma kontor och badar i pengar men bryr sig inte ett dyft om varken svält eller automatvapen på midsommarafton när dom sitter ute i sina 300kvms sommarhus och dricker specialbeställt vin från Italien. Vill vi ha fred måste vi konfrontera problemen och försöka gå rakt på istället för som nu hela tiden gå som katten kring het gröt. Problemen är regeringar och politiker som med mutor och kvalificerat skitsnack kan vända ett helt folk mot ett land dom förr haft en fullt fungerande relation till. Hur det ska gå till har jag inte den blekaste aning om men jag tror att det är där vi måste börja och där ligger dom största problemen. Sen kan man naturligtvis inte ändra åsikter och åka runt och medla världen över, folk kommer alltid att bråka, men det behöver kanske inte vara krig. Varför tillverkas alla dessa vapen på löpande band som skickas vidare till hjärntvättade ungdomar i Liberia som springer runt och skjuter på allt som rör sig. Stoppa det, bränn upp varenda jävla vapen. Varför springer vi svenskar runt och leker krig i lumpen om vi vill ha fred? Visst lek gärna krig men använd trä- eller vattenpistoler. Tycker för all del att försvaret är bra på sitt sätt men om det nu är fred vi vill ha så måste vi väl kunna börja hos oss själva? Och USA som ska lägga sig i varenda liten tvist världen över får styra och ställa som dom vill och har ett vapenförråd som skulle kunna slå ut hela världen. Vapen har väl aldrig nånsin hjälpt någon? Varenda vapenfabrik borde spikas igen för all framtid och vartenda krigsdrabbat land borde ifrån tas sina vapen, då får dom åtminstone en ärlig chans att göra upp med varandra med hjälp av konversationer och kanske nåt knytnävsslag. Men tänk vad civila man skulle rädda. Är det inte det vi vill allra mest, rädda dom oskyldiga vars föräldrar och barn dör på grund av att deras president inte fått nog med pengar från ett grannland. Där ligger dom stora problemen. Visst förstår jag att detta är en helt omöjlig uppgift att klara av men är det inte så vi borde tänka och åtminstone försöka börja handla efter? Jag tror det i alla fall.     



Visst fan hoppas jag på fred, jag är ju en mänsklig varelse med känslor men jag är också en realist som tror att det kommer att dröja flera tusentals år innan vi överhuvudtaget kommer att märka någon som helst skillnad i världen. Naturligtvis tycker jag all hjälp är bra hjälp men fatta mig rätt när jag menar att folk gör visa saker för egen vinning och för att stärka sin egen självgodhet. Detta är mina tankar och vad jag tror men ibland hoppas jag så innerligt att någon ska motbevisa mig men fram tills den dagen står mina åsikter fast. Dagens samhälle är en tickande bomb och den bomben kan smälla ner precis vart som helst när som helst.



Peace and Love


Förtydligande.

Om det nu behövs.

Min sambo Joakim kommer hädanefter gästa på bloggen lite då och då, som i texten "Kvälls Snäll" här under.
Hans katogori heter "ord från Joakim". Just för the record liksom.

Hoppas det blir uppskattat, som jag redan sett lite vinkar om, trots att det kan bli lite mörkt och tungt.
Det här är ju ändå ingen "nytt läppstift - ny klänningblogg".

/oprofessionell



Kvälls snäll

Spyr upp fyllan som försökte stjäla mitt liv. Aldrig nånsin sett en sil, aldrig nånsin rört en spruta. Flaskan är min andra sida, mitt skittso jag. Kan svära mig fri men aldrig bytas ut. Ärligheten ljuger mig rätt i ansiktet medans mina fingrar gräver efter luft. Byter kostym, skiftar färg, lägger mig på din sida sängen och viskar förlåt.



Snäll kväll släpp inte in mig. Snäll kväll låt mig få vara i fred. Snäll kväll låt solen bränna mig.



Svagheten tar tag om min hand och klämmer den hårt. Minnet slår mig, ångesten äter upp mina rester och tvingar mig ut. Tvivlet ringer och bokar tid men vägrar berätta vart. Tveksamheten knackar som vanligt på tidigare än tvivlet. Stormen sprider sig i en fart som får mig att skaka. Jag ropar men får inget svar. Letar men finner bara bevis. Ropar igen och en röst utan tröst viskar förlåt.



Snäll kväll lås min dörr. Snäll kväll krossa mitt glas. Snäll kväll väck mig med din fågelsång.



Var inte meningen att fimpa på hennes kjol. Såg inte hans öl. Hatar att stå i kö. Vem fan har inte knäppt skjortan fel och glömt att stänga gylfen? Det är inte mitt blod. Vilka pengar? Vadå för taxi? Kukpolis! Har du tändare? Bastu. Bordell. Korv med mos. Efterfest?



Snäll kväll släpp inte in dom. Snäll kväll tänk på mig. Snäll kväll gör min natt kort. 



Nattfrossan gör mig kall och skaver som en sten i skon. Det onda håller på att förgöra sig själv medans jag letar efter botemedel. Min kropp är ett virus.

 

Snäll kväll bli imorgon. Snäll kväll viska förlåt.


Hör dåligt fattar trögt.

Har aldrig vart mycket för bloggar. Aldrig vart mycket för internet (tills nu när spotify förgyller min tillvaro). Alltid vart sen med alla dessa gruppsidor, (heter det så?) som lunarstorm, bilddagboken, nattstad å inte minst facebook. När jag kanske efter ett år eller två började förstå mig på facebook så förstod jag mig ändå inte på det. Tillbaka till blogg. Har alltid haft känslan av att det bara är folk som vill synas som slänger upp sina nya kläder, tar kort på sin latte, skriver tolv sidor om sin tvätt, och när hjärnan slutat fungera ibland ändå slänger in ett inlägg bara för att man "ska" det. Kan förstå om många slutar läsa nu innan ni hunnit läsa det jag nu ska skriva. Folk har kallat mig bakåtsträvare å principfast. Detta stämmer alla gånger och jag är fortfarande inte bekväm med allt som svävar på detta nät. Men min fantastiska sambo Oprofessionell har öppnat min ögon mer och mer medans denna blogg växt sig större än kanske tanken varit. Hon har väl aldrig egentligen heller varit nåt internetfreak men i jämförelse med mig så är hon Zacklebörg (facebooklirarn). Jag är väl antagligen ett av hennes största bloggfan när jag väl sätter mig vid datorn och hon har väl försökt ge mig lite hintar till å från att jag kanske kunde gästa nån gång. Tidsnog har jag alltid svarat å här sitter jag. Just i detta nu har jag huvudet fullt, alldeles för fullt för att bara slänga upp ett inlägg så min tanke är att lägga upp nån typ av text skriven av moi efter detta men kan inte lova nåt. Måste få känna av detta inlägg först. Folk verkar ju onekligen gilla denna blogg vilket är fullt förståligt och då vill jag inte sabba nåt genom nåt så otäckt som en av mina självömkande svarta texter. Fast och andra sidan så kommer ju folk även att läsa den och det vill man väl? Visst skapar man för eget bruk och sin egen skull men andra syner och feedback är bra. Är lite skraj just nu. För mig själv, internet, folk, kommentarer, tankar värderingar, att jag kommer få i väg detta inlägg utan att radera hennes blogg, pengar, pizzabagare, men mest mig själv. Detta känns olustigt på samma gång som pulsen känns stiga. Annorlunda. Massa ord. Färdigfilosoferat.

Sambo