About you now.



Tjenare tjenare!
Efter att ha toppat min besöksstatestik varje dag i en vecka och fått ett skönt gäng
härliga följare på bloglovin' (hej, hoppas ni ska trivas) tänkte jag skriva lite
fakta om den där flummiga men ack så sköna morsan som driver den här bloggen.
Så ni alla får en chans att lära känna mig, lite som om vi va 13 år och bästisar.

Skulle bli superglad om ni, mina fantastiska läsare,
kunde slänga in lite beskrivningar av sig själva också.
Jag gillar tvåvägskommunikation jag.

Men då tar väl jag och börjar här, så kan ni fylla på mer er sedan:

Jag är sjukt morgontrött och vill typ dö varje gång klockan (läs Iris) låter innan 8.
Jag kan absolut tänka mig att köpa ett par nya pattar när jag ammat klart mina barn.
Jag är sämst på att komma ihåg saker, alltså inte glömsk, utan typ altzeimersskadad.
Jag har superstora örsnibbar som ibland viker sig så det gör ont när jag ligger ner.
Jag utbildar mig flummigt, och har ingen aning om vad jag vill bli när jag växt upp.
Jag vill egentligen bara ha två barn, men kommer säkert att skaffa en typ 4-5.
Jag är femenist, genusförespråkare och älskar att debatera saker livligt.
Jag älskar mjölk och dricker minst en liter om dagen, ibland lite mer.
Jag älskar att bestämma och får en kick av att få min vilja igenom.
Jag är blyg, men ändå utåtriktad och social, nästan påtvingat.
Jag blir skitarg och superotrevlig när jag är hungrig.
Jag är lite tjockare naken än med kläderna på.
Jag dricker minst sex koppar kaffe om dagen.
Jag älskar att gå i skolan och lära mig nytt.
Jag är väldigt klen, har typ inga muskler.
Jag är jättesugen på att gifta mig.
Jag hatar lök och jag hatar ris.
Jag har bara en tatuering.
Jag är väldigt osvartsjuk.
Jag svär otroligt mycket.
Jag gråter ofta till film.
Jag är rädd för djur.
Jag är jättelat.
Men bra!



Fuel up.



Någon uttryckte oro för mina matvanor
& att man inte kan slarva med maten när man är gravid.

Jag kan försäkra dig om att det inte går någon nöd på mig.
Måhända att jag inte är mycket till kock, men bra och mättande mat,
det kan jag allt slänga ihop ändå.

3 av mina senaste ätningar.
Det ser la ok ut?
Det tycker jag.

Och gott var det också!

/mästerkocken




February air.





tjena & god morgon!
Alltså, ååå vad det är vårigt ute.
Jag har liksom suttit inne det senaste så mycket så det känns som om jag växt fast med fingrarna i tangentbordet. Så jag tog mig ut på balkogen efter förskolelämning för att få lite vår på mig. Men jag insåg, när jag såg bilderna, att jag verkligen gjort mitt yttersta för att skydda mig mot naturens påverkan. Mössa, halsduk, solbrillor, filt och raggsockor + varm dryck (kaffe med mjölk). Herregud, värsta skyddsmunderingen. Lite katastroffilm över det hela.


Och här har ni min läsning. Ämne: Psykologi.
Alltså, känns det inte lite försöks-creddigt att sitta i solen och läsa en psykologibok?
Lite som om jag försöker mig på att "vara någon". Någon cool, avspänd, skitinne psykologistudent
som verkligen har fattat grejen med avslappnat positivt tänkande.
- Nämen... här sitter jag i solen och läser en svår bok om människans tankar.
Äh, det hör till vanligheterna i mitt hippa liv. 

Jag borde nästan sätta på klassisk musik också. Och hälla upp nytt kaffe utan mjölk. Och kanske koka mig ett löskokt ägg. Och bre hårda surdegsknäckemackor med osötad fikonmarmelad. Och skaffa vanliga glasögon med tjocka bågar. Och klä mig i svart, men ändå vara glad som person. Och säga "hur tänker du nu, dela med dig till oss andra" medan jag distinkt tittar folk i ögonen utan att blinka. Och alltid ha ett paket näsdukar i fickan jag lägger upp på bordet. 

Hum... Nä. Kanske inte.
Då tror jag mina vänner slutar komma på besök.




Glory days.






Read all about it.

håhå jaja. Det blir en hel del läsning hemma nu.
Lill-fjunet kommer dragande med den ena boken efter den andra dagarna i ända.
- ÄÄÄÄS! MAMMA ÄÄÄÄS! uppmanar hon mig. Så både jag och Iris har fått klara favoriter i hyllan.
Synd att det är så olika bara.



Min första bok med pop up av Författare okänd.

Story: Oklar handling. På rim med färger. Olika djur "poppar" upp när man vänder blad.

A eller... Olika djur SKA poppa upp när man vänder blad. Någon (läs Iris) har rivit bort varenda poppande djur
så nu är det bara sorgliga pappersrester kvar det rycker lite i eller stora gapande hål där en badande gris
nyss fanns.

Iris betyg:



Mammas betyg:





Mjauu! Mjauu! av Rachel Hale

Story: En himla massa katter med sötsliskiga namn ska på resa.

Katter som tittar upp ur väskor. KAtter som sover i hängmattor. Katter som har krypit ner i strumpor.
Och katter i stickade tröjor. Alltihop akompanjerat av ett skärande MJAAAUUUU! MJAAAAUU!
Kan det bli värre? Är Rachel Hale en sadist som vill plåga föräldrar? Njuter hon av att orsaka tinutus OCH sura uppstötningar? Antagligen.
Men Iris älskar den, såklart. Och trycker vilt på knappen som om det gällde livet. Minst 10 gånger/sida á 2 mjauu/tryck ger 60 mjau/läsning. FY FAN!

Iris betyg:


Mammas betyg:
-




Bajsfesten av Alex Schulman

Story: Lilla bebisen Nikki bajsar inte längre. 17 dar utan bajs är hon uppe i. Pappa blir orolig och frågar varför. Nikki svarar att hon "spar sig". Spar sig till den stundande bajsfesten...

Alltså Schulman, detta geni. Jag fnissar när jag läser Pappas och Nikkis konversationer. Jag skarattar så jag gråter varje gång Nikki släpper lös bajsfesten över pappas och mammas nya dyra Kenzo-lakan. Förtydligande, den här boken läser jag för mig själv. Iris hatar den. Skriker NÄÄÄÄ! BOOORT! när jag pekar på den. Synd.

Iris betyg:


Mammas betyg:






Vem kommer nu? av Stina Wirsén 

Story: Tre storys i en. En om att inte slås utan dela med sig. En om att sätta på sig ytterkläder. Och en om att ta hand om varandra när man slår sig.

Det här är den enda bok vi har hemma där vi möts i vår läsning Iris och jag. Vi tycker lika bra om den båda två.
Jag gillar de asroliga bilderna och baktanken, medan Iris gillar den spännande handligen och att säga FY! och AJ! med inlevelse.

Iris & Mammas betyg:






My love is your love.

hej & go'kväll.
Här sitter jag och skriver skolarbeten med ont i magen och oroliga tankar om sjukdom och död. Det är den negativa sidan med garviditeter. Den där jävla oron som smyger upp bakifrån och tar strupgrepp på dig då och då. Jag är en rätt cool människa till vardags. Rätt stabil med fötterna på marken och huvudet högt. Men nu... Huu! 

När jag var gravid med Iris oroade jag mig för få missfall. Nu oroar jag mig för att barnet är sjukt eller allvarligt skadat. När jag var gravid med Iris sa jag: - Det gör inget om barnet inte är friskt, jag kommer älska det lika mycket ändå. Nu tänker jag - Jag dör om något är fel. För hur skulle jag veta, innan jag fött mitt första barn, att kärleken som kommer med det är bedövande. Att rädslan när hon hostar mycket krampar i magen. Att skräcken när hon kliver lite för nära vägen är lamslagande. Och tänk om hon varit sjuk eller på något vis skadad. Det överlever jag inte. Jag kan bara inbilla mig vad en medfödd sjukdom skulle göra med mig som mamma. Kärleken till Iris både bryter ner mig och lyfter mig till himlen. Vad skulle då inte en ständig rädsla, som är på riktigt, få mig att känna? Den tanken är allt för stor för mig just nu. Ändå envisas den med att försöka få plats i mitt redan överfulla huvud.





Castles made of sand.



Gräva, det kan man göra i timmar.



Send me an angel.

"Att inte förstå genus är att blunda för problematiken" skriver kloka Anouk idag.

Ett hett lästips för alla genusmotståndare och för alla oss andra lite klokare människor!



Lista: Snyggaste CD/LP-covers enligt moi.


#1. Young Galaxy - Invisible Republic
Jag kan inte svara för albumets musikaliska storhet, men omslaget är det snyggaste jag sett.
Någonsin!

#2 The Beatles - Sgt Peppers Lonenly Hearts Club
Innan jag sett Invisible Republic har detta alltid varit ohotad etta. Jag vet inte om det är det bilden i sig som jag älskar eller om det är alla gånger pappa har pratat om och spelat albumet under min uppväxt.
Nått är det, och det är glädje rakt igenom.



#3. Kent - Hangnesta Hill
Mitt första Kent-album. Början på en livstidsförälskelse. 11 år och nu vagt medveten om vad musik kunde göra med själen knallade jag in och köpte denna platta. Känslan av att kolla på det är fortfarande lite hisnande.

#4. Pink Floyd - Dark Side Of The Moon
Klassiker. Råsnyggt. 



#5. The Flaming Lips - Yoshimi Battles And The Pink Robots
Allt är perfekt! Färgerna, roboten, fonten, drömmen. Och titelspåret är en av världens absolut bästa låtar.

#6. Radiohead - Hail to the Thief
Bandet är fantastiskt, ett av mina favoriter, men de har lyckats göra så asfula cd-covers genom åren.
Det här däremot är snyggt.



#7 Bob Dylan - The Times They Are A Changin'
Bilden i kombination med texten gör omslaget urnyggt!

#8 Muse - Black Holes and Revelations
Ett av världens bästa album alla kategorier och till skillnad från Radiohead har Muse nästan bara gjort skitsnygga covers till sina plattor. Men det här är nog ballast.


#9. Interpol - Our Love To Admarie
Har en fräck känsla av gamla skolböcker över sig, eller sånna där gamla plansher läraren hängde i kartkrokarna vid tavlan. Snyggt och jävligt orginellt.

#10. The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness
Också med pga av albumets storhet, men också för att jag är lite svag för surrealism och änglaparodier. Jävligt provokativt och skithärligt!





Hey, soul sister.



tja tja. Jag är medveten om att det är lite dålig aktivitet på bloggen. Jag får lite dåligt samvete eftersom ni är många fina som går in och läser och kollar läget varje dag. Och så hör jag inte av mig. Dålig stil... Av mig.

Men, idag tar jag det stora steget emot att bli en "riktig" bloggare. Tada! Jag presenterar ett inspirationskolage. (HERREGU!) Och det handlar till och med om något så ytligt som utseende. (KÄRA NÅN!) Vad händer? Kommer det här förvandlas till en modeblogg? Kommer jag go bananas på saloger och fixa långa extensions och jättestora rosa plutläppar? Kommer jag hädanefter slänga mig med uttryck som "Is it HOT or NOT" eller "*CravingZzZ*" eller "idag besökte en urmysig liten vintagebutik"? 

Eh, troligen inte. Det känns varken jag eller särskillt 2012. Jag tänkte bara delge er mina drömmar om ett coolt hippie-punk-rock-soul-utseende. För drömma, det kan man alltid göra.
Jag är medveten om att halva 2012 kommer att gå åt till att se ut som en gigantisk boll på två svullna ben vita ben, och en punk-hippiestil på det känns bara eh a... withe trash. Men i mitt huvud är jag vackert brunbränd, lagom fyllig och har en perfekt bebismage som snyggt går i ett par lagom korta jeansshorst på ett mycket klädsamt och inte alls trångt och korvigt sätt.
Sådäså.



Fulla för kärlekens skull.



Morrn'

Fredag idag, och jag ska försöka göra nått vettigt av den här dagen också.
Uppgiften som skulle in igår ligger och släpar och den går på prio 1.
Fick i alla fall ett stort VG på mitt retoriska framförande igår, vilket känns lite berusande.

På tal om berusande ska vi på storfest imorgon och jag ska vara nykter. Självklart. Självfallet. Självskrivet. Är du gravid håller du dig nykter, det står ju nästan i lagboken. Men......... ändå.
Trist! Festhumöret är liksom inte där på samma bubblande sätt som när du vet att du kan hälla i dig 4 glas vin och glatt dansa i 8 h. Inte alls. Gravida pekpinnar undanbedes, typ "Jag var minnsan ALDRIG sugen på vin när jag var gravid!" eller "VET du att EN ENDA MUN vin kan SKADA ditt barns NERVSYSTEM!". Ljug och ofakta.
Det klarar jag mig och min nykterhet utan. Vi dansar på fint ändå, kanske lite mer i foxtrottakt än i tokpartyshake, men dansar - det gör vi.

Men jag får la dricka mina 5 tillåtna koppar kaffe under 20 min, så blir det lite som ett galet speedrus.
Det låter ju...... eh obekvämt.

Nä. Nu har jag svamlat nog om rusdrycker såhär tidigt på morgonen. Hoppas jag (inte) trampade på någons morgonömma tå.



He'rå'!


Mellan krigen.

Att jag har jävligt bråttom och är supermegastressad är en underdrift, och ändå sitter jag och gör oviktigheter och tar god tid på mig. Kära nån, jag måste vara masokist!



Hey princess.

Angående den lilla ny-prinsessan.
Visst är det fint och bra med en bebis. Visst fick jag gråtklump i halsen och tårar i fransarna när jag såg pappan måtta bebislängden stolt och svälja lyckogråten i TV. Visst är jag glad att de äntligen fått sitt barn de längtat efter.

Men samtidigt blir jag ledsen. För i en filt någonstans i Stockholm ligger en liten, liten bebis och slumrar i värmen. Helt ovetende om det utsatta, jagade, granskade liv hon fötts till. Jag hoppas så innerligt att det är en cool jävla brutta som fötts på Karolinska i natt. Som avsäger sig tronföljden, säger nej till att försörjas av apanaget och blir en helt vanlig tjej. Någon att glädjas åt, precis lika mycket som en liten docka i krona.






Video games.

Fokuserat plugg kräver sin musik och jag delar gärna med mig till er.



1. Young Galaxy - We have everething



2. Lana Del Rey - Video Games




3. Austra - Dark her horse




4. M.I.A - Bad girls




5. Massive Attack - Teardrop

Vad jag kan se när jag tittar på min lilla lista är att jag tydligen finner tung elektro/pop/hiphop inspirerande. Intressant.

Det finns bara ett problem. Musikvideorna är så snuskit jävla asnygga alla fem, att jag ´kommer på mig själv med att titta på dem istället för att skriva smarta inlägg i debatter om kognetivt beteende.
Hum... Jag får jobba på det helt enkelt.



Just can't get enough.





Jag fick en fråga angående cravings.
Just nu är det Iris safari-youghurt, smak: päron

Antecknar intresseklubben?



Impacts and egos.

Men hej. Jag försöker ju sitta här och läsa om disposition och göra tama försök att lämna in "Skrivuppgift 2b med egna reflektioner", men det går inte. Jag sitter utöver detta och kollar på reprisen av tv4:s Kvällsöppet - förövrigt ett fantastiskt program! Det och Debatt, Bigbrother, Får vi följa med? och Antikrundan är det jag ser på tv, och endel går tyvärr på samma tid, så då blir det Play-repriser. Men oj, vilket sidospår. Åter till ämnet.

I Kvällsöppet igår disskuterades könsneutral uppfostran och ordet "hen". Det har ju varit på tapeten nu ett tag, stackats bespottade hen, som jag förövrigt tycker är ett fantastiskt ord. Intressant tänkte jag, men satt redan efter 5 minuter med baknande hjärta och en frustration som ville ut. Gud, jag kan skriva spaltmetrar om ämnet, men just nu är jag för upprörd, så jag ska försöka hålla mig i skinnet. Det blir inget bra annars.

Det min frustration först och främst grundar sig i är att motståndarna mot en mer könsneutral uppfostran av barn och de som tycker att hen är ett befängt upptåg, alltid ska komma dragande med det biologiska. Att pojkar FAKTISKT föredrar att leka med bilar och att flickor FAKTISKT tycker att dockor är roligare leksaker. Att det är biologi, inget vi människor kan ända på och att könstillhörigheten är GRUNDEN för vår individ. att det finns studier som bevisar det. Så makalöst löjligt att det knappt går att diskutera.  
Och efter de nej-sägande "experterna" kommer de som inte fattat nått. De som på en sekund blir upprörda och skriker: "AAAMEN VA FAAN! SKA INTE SMÅGRABBARNA FÅ LEKA MED BILAR? MIN GRABB TVINGAR DU INTE ATT LEKA MED NÅN JÄVLA DOCKA INTE!" eller "Ska jag tvinga min son att ha rosa på sig? Nädutack!"
Nej. Nej. Och nej! Det ska du inte. Och din son FÅR leka med bilar. Och han BEHÖVER inte leka med dockor. Och du MÅSTE inte kalla ditt barn för hen. Tror man att det är det genuspedagogik handlar om bör man läsa på, skaffa sig kunskap och sätta sig in istället för att avfärda som trams och säga att det är skadligt och oviktigt.

Genuspedagogiken är bredare än så. Det handlar om att inte begränsa könsrollerna till två - pojke/flicka. Det handlar om att vidga och ge fritt spelrum. Spindelmannen kan självklart ha snippa och gilla att köra dockvagn. Eller prinsessan kan ha snopp och älska att bygga bilbana. Det handlar inte om blått eller rosa. Det handlar om bemötande! Könstillhörigheten som experterna pratar om, att det är det första vi lär oss, om vi är en flicka eller pojke tror jag inte ett skit på. Vi lär oss det vi blir lärda och vad skadar då en förändring som innebär bredare spelrum för individen? Hen ska inte ersätta hon eller han. Det berikar språket i den mån att det ofta är totalt oviktigt vad personen i fråga har för kön. Äntligen ett ord för det säger jag. Hur kan man tycka att det är onödigt eller exprimenetllt?

Själv är jag ingen expert, inte utbildad inom genus. Jag ifrågasätter bara hur man inte kan vara för en förbättring av bemötandet mot barn? Jag tycker det är dags att vi slutar lägga framtida värderingar på vad en flicka respektive en pojke "är" grundat i vad de har mellan benen.






Strö all min kärlek.

Först och främst - tack för alla fina ord och gratulationer!

Har slängt ihop en jättesnabb gravidfrågelista.
Har du en fråga? Stäm av den med listan.

Vilken vecka är du i? vecka 16
När är bebisen beräknad? Runt Iris 2-årsdag, den 18:e augusti
När fick du veta? Veckan innan jul
Hur mår du? Jättebra! v8-14 lite illa, men var mest trött. Jämfört med Irisgraviditeten mår jag kanon
Var det planerat? Nja... Men den detaljen är oviktigt
Har du gjort ultraljud? Nej, 14 mars. Så jag är inne i min värsta tänk-om-jag-bara-inbillar-mig-alltihop-eller-att-något-hemskt-är-fel-noja just nu
Varför har vi inte hört något om graviditeten förens nu? Vi har bara berättat för våra allra närmsta innan idag. Jag var lite inne på att hålla graviditeten utanför bloggen i ganska hög utsträckning, men kom sedan på vilket fint dokument över en tid att minnas sedan detta kan bli

Kan du inte hitta din fråga?
Välkommen att ställa den så ska jag svara efter bästa förmåga.



Vi blir fyra.

Nu rör vi om i familjegrytan och säger:




/mamma, pappa & iris



Olyckans sång.

Hallå.
Idag står VAB på schemat efter ett otäkt fall med en bula och ett medtaget och groggy barn på akuten.
Med detta sagt, ingen panik. Det var ingen hjärnskakning och det var inget ännu farligare. Det var bara otäkt, men det räcker väl för en lättskrämd mamma.
Det verkade även räcka för min kavata 1,5-åring som inte fått några allvarligare men än att bli lite mer medveten om världens faror och nu har klivit ett halvt steg ner på söka-faror-stegen.

Hon mår strålande nu, men jag tycker att en hemmadag med isglass och film på TV är sin plats.
Om inte annat måste jag få tid att klappa, krama och pussa. Igår kände jag att jag aldrig, någonsin, ville släppa ifrån mig Iris igen. Aldrig fixa barnvakt, lämna på förskolan, låta henne leka själv på sitt rum, gå på toa i 1 minut, ens blinka. Jag fick lite distans till att hon är självklar. Nyttig distans.

Med Iris har vi hitills haft en sådan tur. Hon föddes frisk efter en komplikationsfri graviditet och förlossning. På efterkollen höll läkaren stetoskopet mot hennes bröstkorg och sa: "Allt är bra". Hon utvecklas snabbt, ligger ofta i framkant och är som barn är mest. Hon har aldrig varit livshotande sjuk, haft någon skada att tala om och har inga allergier. Vi är två skyddade föräldrar som lever i villfarelsen att alla barn är friska, starka och lever långa liv. Att en bula och en svimning lockar fram perspektiv fnyser kanske mindre lyckligt lottade föräldrar åt.

Men jag kan aldrig jämföra mig med er.
Ni som fått ovissa besked. Ni som sett läkaren lyssna länge och se bekymrad ut. Ni som sett huvudskakningar, sjukhussalar, dropp och slangar. Ni som tycker att ettårsdagen är milslångt på avstånd och ni som långtar efter ett nytt hjärta eller nya mediciner. Jag vill inte säga att jag förstår er, men jag vill säga att jag tänker på er.

Så idag firar vi det bästa av liv med vila och värme. Och det är såhär vi börjar.



Med frukost med rostemacka, eller på Iriska "oppbjööj" (hoppbröd).



Med Lotta på Bråkmakargatan.



Och nu med att soltanka och friskluftsandas.


Second life replay.


Lördag 18 februari 2012
05.07-08.56





Lördag 18 februari 2012
09.15-10.00





och nu fortsätter vi.




Sanningsdan.



Min dag

Dagens frukost: En bebisyoughurt, smak: päron
Dagens prestation: Ett VG
Dagens outfit: Löst, mysigt, fläckigt
Dagens lunch: En bebisyoughurt, smak: päron
Dagens känsla: Nja sådär
Dagens längtan: Jocke
Dagens längtan x1000: Iris
Dagens mellanmål: En bebisyoughurt, smak: jordgubb
Dagens plugg: Eh.. Jägarna 2?
Dagens insikt: Nått att smörja läpparna med skulle inte skada
Dagens nyttiga: -

Och nu, hämta lill-fjunet!


Parallel universe.



go'kväll!
Eftersom jag idag parallelt med kognitionsplugget skriver en filmrecension,
och tycker att det är roligare, kom jag på den briljanta idén att lista mina fyra favvofilmer jag sett senaste året.

Så, sagt och gjort:
#1. Min absoluta favoritfilm under året var Winter's Bone. Independentfilm då den är som allra, allra bäst.
Kanske min absoluta favoritfilm of all times... Nja, jo.. kanske. Men ett mästerverk, det är den i alla fall! 

#2. Fish Tank må vara från 2009, men inte innan 2011 han jag se den. Och där hade jag ju liksom gått miste om nått. Fy. Så pass jättebra att den också lätt kvalar in på top 10.

#3. Melancholia, Lars von Triers omtalade katastrofilm. Jag gillade Dogville, Manderlay och Antichrist men Melancholia älskade jag. 

#4. Och så tillslut, bröderna Coens True Gritt. Jag har aldrig kollat på western, och lär kanske aldrig göra det heller, om det inte kommer en uppföljare till den här! Härligt med filmer som får en att skita i gengren.

Se dem. Allihopa!
Det är en typ av order.


/Lars-Petter Sundgrens coola arvinge

Longing for lullabies.





Om jag sätter mig med ansiktet mot solen, blundar och tänker på ovanstående känns dagen rätt så ok ändå.



Read my mind.





My heart will go on.



Alla hjärtans dag.

Jag är ett svalt fan av dagen.
Kärleken är fin och bör hyllas, helst varje dag,
men jag har svårt att göra det på beställning.
Idag är jag inte mer kär i Jocke. Köper inga blommor. Ingen choklad.
Idag hyllar jag hjärtat och kärleken genom ett bidrag till
hjärt- & lungfonden.

Jag väljer att ge mitt bidrag till forskning om barnhjärtan.
Självklart, jag är ju mamma.

Har du råd att köpa blommor och presenter har du också råd att skänka en slant.
För det är en gåva som betyder något för hjärtat - på riktigt!




Caught by the light.




Ni vet en sån där morgon då man vaknar och känner att man kan göra allt,
att inget känns omöjligt eller tungt,
att man äger världen?




En sådan morgon är det inte idag.







Material girl.

Tja ba.
Som alltid när jag ska plugga gör jag paralellt andra saker (läs. roligare saker).

Idag har jag finkammat IKEA-bibeln och hittat en hel del jag kan tänka mig packa in i bilen nu när jag snart ska dit.

Nu innan ni får helt fel bild av mig - jag är inte sådär hemskt IKEA-frälst som merparten av svenska folket,
men jag gillar möbler och jag gillar konceptet snyggt & billigt.
Så även om mycket är skit, är en del skitfint också.

Jag har till och med varit så flitig (läs uttråkad) att jag gjort små kallage som i inredningstidningar!


Till oss som får rösta, gå på systemet & måste deklarera vill jag köpa:





& till personen tycker det är svårt att äta med sked och sover innanför spjälor funderar jag på:




Fast jag kommer ha råd med ca 1-2 saker från varje kategori.
Hum. Så nu gäller det bara att välja vilka.

Och det svettiga beslutet kan nog rädda mig från minst 40 min plugg till.
Jihoo!




På nära håll.


hej hej
och godmåndagmorgon osv.

Just nu är jag lite stressad. Jag har massor att göra idag. Jag är supervelig och har tappat bort en massa viktiga saker. Och ovanpå det jag är jättejättejättetrött. Iris vägrade att somna igår. Vi slet oss svettiga med henne och hennes insomnia i två timmar. Två timmar då jag hellre legat och slökollat på Wallanderfilmen i Jockes knä, blev två timmars sittande, stående, liggande, vaggande, sjungande och buffande på/med/åt Iris.
Och så sov jag själv som en kratta efteråt med hemska mardrömmar och sån skit.

Så. Nu har jag luftat av mig. På er, så nu fick ni ta över lite av min skit. Tack kompisar.

Nu ska jag sätta igång med dagens inlämning och onsdagens omprov. Huuuu.
Fast jag har slarvat bort mina referenser. Det är ett stort problem. Typ lika stort som att jag envisas med att slarva bort allt jag håller i. Mer som är borta är: Min viktiga datasladd. Mina kursares mailadresser. Min mobil. En stor summa pengar på mitt konto (?). Min tandläkartid jag har för mig var i veckan. Mitt äpple jag skulle äta framför datorn. 4 par av Iris strumpor och min motivation att plugga alls.
Och säkert något mer jag glömt att jag saknar. Suck. ALLT ÄR EN JÄVLA RÖRA OCH JAG ÄR HOPPLÖS OCH OFÖRBÄTTRLIG!

Hoppas ni har det bättre än mig denna morgon.

/frustrerad


Thank you for the music.


I need a dollar.




Jag önskar mig en:

NIKON D700




& en:

NIKON 1 V1

Jag är ingen materialist i vanliga fall,
men de här skulle jag verkligen verkligen verkligen vilja äga.
Men jag har tyvärr inte 24.000 kr. Suck.

Så det får väl va...

/bankrånskandidat


bilder: Nikon

Bad girls.

Hej vänner, ett sent godmorgon från mig.
Eller god middag vid närmare eftertanke.

Morgonen har ägnats åt plugg i hög grad. Läsa, läsa läsa. Skriva, skriva, skriva.
Men eftersom jag är en sån där människa som vill ha rolig mest hela tiden, a eller roligt och rolig, jag vill bara inte ha tråkigt. Och tråkigt är det att repetitionsplugga något man redan suttit med ett gäng timmar utan att ha fått det att fastna till godkänd nivå. Så mina tankar vandrade såklat iväg och de hamnade i viktiga frågor om att acceptera sig själv.

Jag ser mig själv som en verklig människa. En riktig människa. Det gör säkert 97% av den svenska befolkningen, så det är inget som är unikt för just mig, men den intressanta aspekten är väl att egentligen fråga sig om vi är riktiga människor. Våra verkliga jag.

Och det, mina vänner, är jag tveksam till om vi alla kan skriva under på. För hur ofta känner vi att vi inte duger? Hur ofta trycker vi inte tillbaka en längtan eller en åsik för att vi känner att det förväntas av oss? Hur ofta ser vi oss i spegeln och käner att vi måste ändra på oss?
För jävla ofta! Eller hur?

Så varför bär vi på den ständiga längtan att anpassa oss och smälta in? Jagtror att svaret är mycket enkelt. Vi agerar såhär för att det är vad som förväntas av oss. Sorgligt nog.
Det är det vi blir matade med dagligen. Normen. Idéalen. "Var såhär och du blir lycklig!", "Gör såhär och du mår bra!". Vi ska vara smala, vara vackra, inte ha för radikala åsikter, följa system, se glada ut och aldrig ifrågasätta. Då är vi krångliga. Rabiata. På tvären. Obenägna till anpassning. Och det är väl inget att vara? När man kan vara vacker, åtråvärd och lycklig?

För har ni tänkt på det, hur provocerande det är för människor med kvinnor som är nöjda med något annat än idéalet? En tjock kvinna som är nöjd med det rynkas det på pannan åt. En mamma som väljer att börja jobba tidigt efter barnafödande skakas det på huvudet åt. En kvinna som väljer att leva utan en man är det antagligen något fel på. Det funkar säkert på män också, men nu är jag kvinna och utgår från mig själv. Listan kan göras lång, men jag stannar där. Jag hoppas att det fått er att själva reflektera. Se till dig själv och tänk på det en stund.

Vem är du, är du den du vill vara eller är du den det förväntas att du ska vara?

En fråga bara.



Sweet dreams (are made of this).

hej igen.
Ni som känner mig vet att jag inte är så huslig. Jag är rätt kass när det kommer till köksbestyr och låter gärna mannen i mitt liv stå framför spisen var och varannan dag. Sån är jag, det är inget jag skäms över.

Men jag är också den personen som i tider av nedstämdhet gillar att tröstäta lite. Helst god mat. Men i riktig kris, även sötsaker. Och vad gör man när man är ensam hemma, inte har något godis att tillgå och är för nedstämd för att orka gå ut... ...jaja eller är för lat?

Jo. 
Man gör VÄRLDENS ENKLASTE OCH GODASTE GLASSRÖRA! Och till den behöver man (LCHF:are titta bort och lalla med händerna för öronen!):


Glass, hallon, mjölk och socker x2.

Sedan tar man fram en sådan här maskin.
Mixer kallas det på fackspråk, säger jag och briljerar lite med coola termer. 



Och så är det inte svårare än så att man lägger i allt man tagit fram ur frys och kyl. Inget måttbestämt. Kör på känsla. Och ovanpå det häller man ett högt berg med socker om man är lagd åt det hållet. Jag tog själv så pass mycket så självaste Leila Lindholm hade blivit mäkta stolt. (Jag är av den uppfattningen att folk som unnar sig ett berg med socker då och då är lite roligare människor än de som inte gör det).

Sedan tycker du på ON. Låter den mycket när den blandar kan du hålla för öronen. Det gjorde jag.
Och så, efter någon minut är du altså klar.
Du har gjort glass! Förstår du vad prestigefullt att kunna säga, "Äh jag slängde ihop lite hemmagjord glass igår".



Resultatet bör blir något liknande.
Det kanske inte ser mycket ut för världen, men det smakar faktiskt jävligt gott.
Sen är ju inte jag den som är den. Är du mer en choklad/banan-människa, så byter du ju till det.
Självklart gör du det.



Och efter att ha ätit en skål med det här är jag nu såhär överglad.
Trots att jag fått ett IG. Kan ni tänka er? Vilken supermedicin. Inte ett spår av ledsenhet kvar.
Allt tack vare min glass. Eller min underbara personlighet?

Hjälper det mot pojkvänner som varit otrogna och katter som har sprungit bort också?
Jag vet inte. Ni får testa själva.

/hög på socker

Pantad & såld.

Det suger verkligen att börja morgonen med ett IG.
Så, hur ska man nu få rätsida på den här torsdagen.
Några tips?


Into the mystic.


De var en helt vanlig dag.
Jag hade just hämtat Iris på förskolan.
Vi hade varit hemma, ja en sisådär 20 min.
Inget märkvärdigt hade hitils hänt.
Jag unnade mig 5 minuter ifred på toaletten.
Genom våra papperstunna väggar hörde jag Iris stöka runt i lägenheten.
Dra något över golvet. Prata lite för sig själv. Och sen blev det tyst.

Oroväckande tyst...



När jag klev ut från toaletten möttes jag av den här synen. Märkligt.



Jag bestämmde mig för att följa spåret.



Det vindlade sig fram igenom hemmet.



Här och var stötte jag på scener som vittnade
om att här har någon som gillar stök gått fram.



Som sagt.
Men vart kunde detta leda?



Jo. Det ledde hit! Till en brottsplats.
Chokladen var slut och pappret låg slängt på golvet.
Märkligt, jag minns att jag lämnade två rader...

"Iris lilla" sa jag med min lenaste röst.
"Har du någon aning om vart chokladen kan ha tagit vägen?"
Men Iris nekade bestämt. "Nää. Jag vet inte mamma.. Har inte en aaaning!"



Men något skumt var det.
Så länge jag känt Iris har hon inte haft något skägg att tala om
men nu stoltserade hon med ett stiligt gangsterskägg.

Men vart chokladen tagit vägen, det får jag väl aldrig reda på...



Where did you sleep last night.

20.56 - Barn somnar.
22.47 - Föräldrar somnar.
01.55 - Mamma uppfattar skrik. Kollar läget.
Status barn: Hoppar i sängen.
Status mamma: Vark.
01.57 - Handling: Lägger ner hoppande och skrikande barn.
Status barn: Pigg.
Status mamma: Misströstande.

02.17 - Handling: Tar med vilt skrikande 1,5åring till soffan.
Status barn: Arg.
Status mamma: Tårögd.

02.56 - Tanke: "Är det ok att ge 1,5 åringar insomningstabletter?"
Status barn: Klarvaket.
Status mamma: Desperat.
03.24 - Tanke: "Det MÅSTE vara ok...? I såna här situationer..."
Status barn: Skrattande.
Staus mamma: Uppgiven.

03.45 - Tanke: "Välling är i princip sömnmedel..."
Staus barn: På lekhumör.
Status mamma: Irriterad.
03.55 - Handling: Lägger ner barn brevid pappa.
Status pappa: Vaken.
Status barn: Överlycklig.
Status mamma: Ledsen.

04.02 - Handling: Lägger sig brevid barn. Tanke: "Det går vägen eller...?" 
Status pappa: Slumrande.
Status barn: Ätande.
Status mamma: Hoppfull.
04.09 - Status barn: Mätt och glad.
Status mamma: Nära till tårar.
Status pappa: Sovande.
04.23 - Tanke: "Jag flyttar hemifrån. Jag åker till månen. Jag tar värvning. Bara jag får sova!"
Staus barn: Pratande.
Status pappa: Oklar.
Status mamma: Förtvivlad.
04.55 - Handling: Ingenting, är uppgiven funderar på att gråta.
Status barn: Trött.
Status mamma: Pigg.
Status pappa: Oklar.
05.13 - Status barn: Sovande.
Status mamma: Oförmögen att somna.
05.35 - Status barn: Sovande.
Status pappa: Sovande.
Status mamma: Vaken.
05.55 - Satus mamma: Trött.
06.01 - Status mamma: Sovande.
06.45 - Klocka ringer.
Status barn: Nyvaken. Glad. Hoppar i sängen.
Status pappa: Sovande.
Status mamma: Vrak.
06.55 - Handling: Väcker pappa. Säger: "Upp! Du lämnar på dagis. Slutdiskuterat."
Status mamma: Diktator.
Status pappa: Orättvist behandlad.
Status barn: Kittlar mamma. Pussar mamma. Kramar mamma. Klappar mamma. Säger "Mamma! MAAMMMAAA! Ii-djis mamma!"
Staus mamma: Lite gladare. Älskar barn.
07.00 - Handling: Pappa går upp och fixar. Tanke: "SOOOOOVA! SOVAAAAAA!"
Status pappa: Världsbäst.
Status barn: Dagisglad.
Staus mamma: Sovande.



Vilja bli.

Dagens litteratur.


Känslan av dagens litteratur.

/omotiverad




Sometimes the blues is just a passing bird.

Hallå!
Oj, vad manisk jag ser ut.
Men det är väl så det blir måndag morgon när man försöker se glad ut.
Det blir till att stelt stirra in i kameran och visa tänderna lite
i vad man tror liknar ett leende men som visar sig vara en grimars.
Ja, jag försökte iallafall. Ni får ge mig det.

Helgen har varit bra. Kall men bra.
Vi har åkt lite pulka. Ätit massa god mat. Inte vunnit på travet.
Vi har också familjehängt med de storta delarna av våra ursprungsfamiljer,
planerat inför kommande upptåg och kalsat lite.

I veckan väntar spännande uppdateringar här inne, det kan jag lova er.
Det väntas också en hel del gnäll angående min skolgång, lite foto och lite pyssel.

Det låter väl som vi har en hyfsat bra vecka framför oss kära läsare?
Ni kanske till och med har några önskemål om bloggämnen?






Blue morning beautiful.


Sköna helgfrukostar.



Och ute var det kallare än kallt.
Vi hade tänkt att åka pulka idag, hela familjen,
men kom fram till att 16 minugradervar rätt ooptimalt för små barnakinder.
Så vi får hitta på någonting annat lördagsaktigt.




(It's been) a hard day's night, (and I been working like a dog).



SCHEMA 3/2 -12

06.45 - Väcka barn
07.10 - Brotta bort barn från TV:n och Emil
07.15 - Klä på vilt barn alla existerande ytterkläder
07.30 - Lämna barn på förskola
07.50 - Tvinga upp stora hjärtat
08.00 - Äta frukost
08.30 - Läsa kursliteratur
08.32 - Tvinga sig att läsa kursliteratur
08.42 - Ta rast
09.15 - Tvinga sig att läsa kursleteratur
09.23 - Ta rast
10.26 - Panik över oläst kursliteratur
11.30 - Läsa kursliteratur
11.51 - Ta rast
12.20 - Lunch på stan med stora hjärtat
14.00 - Läsa kursliteratur
14.15 - Ta rast
14.30 - Läsa kursliteratur
14.55 - Hämta barn
15.15 - Mysa med barn
15.30 - Tänka på att läsa kursliteratur
15.31 - Leka med barn
16.15 - Ta på familjen kläder
16.30 - AW
20.30 - Lägga barn
20.48 - Läsa kursliteratur
20.52 - Somna i soffan, ovanpå kursliteratur

*



Drifting further away.




Morrn' Morrn'.
När termometern fryser fast på minus 15... 
Ja då får man själv ta ansvar för att morgonen blir bra.
Såhär gör jag: fuskfiberfrukost, blodapelsinjuice och lättsam tidning. 

Hur gör du när din morgon känns lite kass?



What are words.

Svara-med-ett-ordlistan.

1. Var är din mobiltelefon? Försvunnen
2. Var är din andra hälft? Jobbet
3. Ditt hår? Kort
4. Din mamma? Glömsk
5. Din pappa? Golfspelare
6. Det bästa du vet? Barnet
7. Din dröm i natt? Läskig
8. Din dröm/ditt mål? Secondhandbutik
9. Rummet du är i? Kreativt
10. Din hobby? Skrivning
11. Din skräck? Ensamhet
12. Var vill du vara om sex år? Framme
13. Var var du igår kväll? Biografen
14. Vad är du inte? Musikalisk
15. En sak du önskar dig? Hus
16. Var du växte upp? Diverse
17. Det senaste du gjorde? Åt
18. Dina kläder? Blå
19. Din tv? Av
20. Ditt/dina husdjur? Ickeexisterande
21. Din dator? Krånglig 
22. Ditt humör? Sådär
23. Saknar någon? Iris
24. Din bil? Iskall
25. Något du inte har på dig? Pärlor
26. Favoritaffär? Oii
27. Din sommar? Långsam
28. Älskar någon? Mycket
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Igår
31. När grät du senast? Måndags



Vilka ord är dina?



Get sick soon.

Nu tänkte jag debattera vikt lite och det är ju alltid ett tacksamt ämne för diskussion. Så efter att ni har läst: Fri debatt i komentarsfältet. En förvarning bara, inlägget nedan kommer att vara starkt färgat av mina egna känslor kring debatten. I korta drag: äckel och bestörtning.

Jag börjar mitt inlägg med att säga, så ni kommer ihåg det sen när ni färgas av åsikter och känslor: Jag själv har en sådan där "normalkropp". Inte smal inte tjock. Kanske några extrakilo på magen liksom. Jag äter det jag vill äta och tränar i den mån jag känner att jag har lust med. Jag trivs som jag är, även om graviditet med viktuppgång fått speciellt magen att bli lite mjukare och något degigare.
Så helhetsbild i siffror (just nu): 157 cm lång och 52 kilo tung. BMI: 21.1.
Men nog om mig.

Ämnet kom till mig när jag läste hos Lady Dahmer att Blondinbella får ta emot 100-tals negativa komentarer på sin kropp. Hon är tjock, osund, borde skämmas, är äckligt... yada yada. Isabella Löwengrip är i skrivandets stund på solsemester, postar lite strandbilder på sig själv och PANG! - 100 haters är genast där och spyr skit över hennes kropp.
Man blir ledsen. Man blir stött. Men främst undrar man varför är det så jävla viktigt att inte ha ett enda extraklilo på kroppen? Varför har man rätt att leka hälsoexpert och komma dragande med argument som att övervikt och fetma är LIVSFARLIGT! Det är klart att fetma kan vara skadligt, men det är en annan debatt.
Men vart ser man denna övervikt, denna fetma på Isabella? Och varför är det det man lägger energi på? Varför bara inte njuta av semesterbilder som de är. Varför ska det jämt jämt jämt handla om vikt? Varför ska det tryckas ner och hånas. Varför känner man ett behov av att skriva ner sina osunda värderingar och låta dem skickas iväg som "små tips"?

Nu tror jag ju att Isabella skiter i det. Hon har det nog jävligt gött på Bahamas och tar säkert en extra drink när andan faller på. Middag med vin. En glass i solen. Varför skulle hon inte liksom?
Jo säger ni, "hälsorådgivare" genast, hon lever ett så pass ohälsosamt liv och borde GENAST gå ner i vikt och inte fortsätta hetsa svenska folket att vara nöjda med en lätt putande mage. FÖR DET ÄR FAAAAARLIGT MED PUT! Ojojoj vad farligt det är! Ingen med en putmage kommer överleva sin 50-årsdag. Och någon(idiot) tillägger till en komentar om att Isabella visst har en normal kropp att: Nä, vet ni vilka som har normala och hälsosamma kroppar? Jo det är Victoria's Secret-modellerna för de är minnsan både snygga och pigga och inte alls ohälsosamt smala. De ser ut som folk gör på riktigt, om man tränar lite och äter hyfsat nyttigt.

Vilket jävla skitsnack, säger jag! Ja, om nu inte träna lite betyder stenhårt 6 dagar i veckan och äta nyttigt betyder lite sallad och en gurka under 24h eller en burk barnmat, om ens det, 4 veckor före show.
Parantes: Hela deras liv går ut på att se bra ut, hur hälsosamt låter det egentligen i era öron?

Jag blir jävligt ledsen när folk bevisar att världen är så sjuk. Urk, jag vill blunda för det. Jag vill leva i en värld där vi alla är lika värda att känna oss fina och känna att vi duger, precis som vi är. Jag vill inte att min dotter ska växa upp och tro att size zero är det enda som betyder något. Den enda kroppsformen som duger. Jag blir också ledsen över att människor tar sig friheten att lägga sig i och ge råd till hur du bäst tappar vikt. Hur fan är ni funtade era jävla apor vill jag bara skrika med tårarna rinnande utför kinderna? Vem fan har rätt till ett övergrepp på andra människor? 

Kan ni svara mig på det? Vem har rätt att bestämma hur en annan människa bör se ut?



En helt normal och mycket hälsosamt idéal? Tillåt mig att skratta: HAHAHAHA!

bildkälla




HEJ VÄNNER! Jag heter Matilda är 26 och allmänt awesome. Jag är dessutom morsa och feminist. Vidare skulle jag påstå att jag både är rätt rolig och lätt att älska.

SEN PODDAR JAG OCKSÅ. Tillsammans med min kollega MOA sänder jag "Moa&Matildas podcast" med 250.000 lyssnare i månaden. Ni kan lyssna här eller via iTunes.



Vill du prata närmare med mig? oprofessionellblogg@gmail.com



bloglovin