Tar tillbaka precis allt jag sa om tillfrisknande.
Iris är inte frisk. Det var väl naivt av mig att tro något sådant.
Helvetesjävlabajskräksjuka.
Onsdagslista.
Hur har din dag varit?
Mycket skön. Jocke var skolledig, solen strålade och kräkandet upphört.
Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?
Det beror ju på vem som bestämmde det. Mamma och pappa - antagligen nått snällt i stil med Matilda typ Johanna, Elin (hint på andranamnet liksom) Emma ect. Om jag - nått betydligt coolare fast jag vet inte vad. Tål att funderas på... *klickar mig in på skatteverkets hemsida*
Vilket är ditt största beroende?
Vad gör du när ingen annan ser?
Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Rätt sjuk fråga i sig, men antagligen tvångstankar eller kontrollbehov. Har ju liksom lightversionen alla redan (mitt sätt är det enda rätta OKEJ!?!?!?!?)
Vad beställer du på krogen?
Minns ej.............................
Jo, flasköl. Drinkar är bortkastade på mig då jag känner enorm spritsmak genom det starkaste av extrat och vin dricker jag helst hemma i lugn och ro. Direkt ur boxen... oj.....
Vilken är din största skräck?
1. Döden av något av mina barn.
Hur gör man för att ragga på dig?
Vad har du funderat över på sistone?
Hur sjutton jag ska få ett skrivjobb typ bums.
Vad var det konstigaste som hände i helgen?
När Iris kom hem ifrån barnkalaset och berättade att de andra barnen dragit henne i håret och inte låtit henne vara med och leka... Asså ögonen tåras i skrivande stund och underläppen darrar (mina, inte Iris, hon sket i vilket typ pga värdens bästa). Men att något så banalt som lite barnfasoner hos 3åringar kickar skiten ur mitt mammahjärta.
När skäms du?
När jag pruttar och någon hör (ja jag mer vet skämmit att skämmas för det osv). När jag framstår som dum i diskussion.
Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft?
Ojoj. Svårt pga så himla många *partymaster in the past* höhö.... Fast jo... Kanske en gång när vi sov över i en kompis lägenhet, som hon delade med någon annan, som var lite omedveten om att vi skulle komma insnubblande efter grovt festivalande och pillemariskt lockade med "koooom hit in älskling så ska du få dig lite... *insert snusk*... när vi drällde in bakis och djävliga och inte alls så "det där är ju min kille"-aktiga. Fniss.
Vem är den mest kända människa du talat med?
Fredrik Wikingsson. Han frågade mig en lokalgeografisk fråga och jag stammade och pekade till svar. Och det var det.
Vilket uttryck använder du lite för ofta?
"Sten sax påse om bajsblöjan! SCHYRRA DÅ?!?"
Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
Säkert. Men tror ni jag minns det just nu? nä.
Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Kräkfläckiga axelpartin samt lugg som är stripig.
Vad gör du när du är ledsen?
Gråter och lyssnar på ledsen musik och skriver saker här och sparar som utkast och postar aldrig.
Tittar på glada bilder <3
Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Fotsidd morgonrock, fastän jag inte äger någon. Fatta the lifetime of bekvämlighet.
Har du någon gång slagit någon?
O JA! Blod har runnit, hår har luggats, saftiga blåmärken blommat upp och långa klösmärken utdelats. Jag har ju en syrra som är 1,5 år yngre och vår uppväxt var typ ett enda långt Ultimate Fighting Championship.
Vad ser du fram emot just nu?
Äh.
Det blev inte så farligt med kräksjukan ändå. *tar i allt trä som finns i närheten*
Iris lade av sista kräkladdningen vid 7.30 tisdag och efter det har vi varit kuranta hela bunten. *hetsslår på träföremål igen* Så enligt mina uträkningar klipper vi 48h-bandet med lite marginal innan 9.00 imorgon, och förskolan är alltså åter ett alternativ för Iris busrusiga barnben. *trät börjar få slitmärken och fingrarna ömmar*
Ändrade planer pga av djävulstyg.
Heldag med syrran utan ungarna byttes raskt mot heldag med kräksjuka tillsammans med ungarna. Vi blåser alltså igång tredje vändan av den jävla skiten för i år. Och just nu känns det som om jag bara ville lägga mig ner och självdö i nån hög med kräklakan. Värdigt.
Gamla bekanta.
Barnen och jag tog oss idag via Skövdes infrastruktur avd. Buss, iväg till min mormor och morfar för ett ytterst trevligt dagsbesök.
Tänk er bara, två 70+are som med glad iver tar åt sig allt ansvar för att pussla 100 Bamsepussel, leende bära runt på kinkig bebis, bada vild tvååring till russinhud samt bygga klossar och krypa efter bitringar på golvet i flertalet timmar. Samtidigt som jag får ligga i en skön soffa och läsa två tidningars samtliga bilagor, helt utan att någon skuttar på min mage och äter på mitt hår under tiden OCH blir serverad te, mackor och lagad mat.
De borde öppna vilohem för slutkörda föräldrar, de goda pensionärerna. Jag skulle iallafall betala bra för att få tillgång till samtliga accesser. Fast jag glömde, eftersom de är mina morföräldrar är all denna lyx gratis! Har't bra ja.
En ytterst makalös helg.
Denna helg kan lätt segla upp och konkurera om en topplacering av alla helger vi haft den senaste tiden. Nå men varför det? undrar ni utomstående kanske då, och det ska jag klargöra snabbt för er att en helg som innehåller flertalet stundet att ta sig en kopp kaffe någorlunda ifred kan ju inte vara annat än bra.
Dessutom har vi haft äran att hushålla en tillställning bestående av sex vuxna, två barn och en hund där en av de vuxna valde att återge en enhörning på detta vis under ett parti "Ryktet Går" (förövrigt ett fantastiskt roligt spel). Sötheten i denna illustration besitter inga gränser enligt mig och skulle gärna ramat in den om inte konstnären så snabbt suddat ut sitt verk. Synd.
Sen har vi också kryptränat en viss lillebror intensivt. Ni förstår han besitter en sån enorm lust att förflytta sig framåt i detta nu att hälften vore nog, eftersom han är tämligen fast på stället ändå. Frustrationen som detta för med sig... no words are enough så att säga.
Tur är väl då att han har världens finaste syster som tar honom i händerna och säger "Ijan, ingen fara. Jag hjälper dig" och så kryper hon baklänges och drar fram honom över parketten så han får en känsla av framåtflyttning. Hjärtat liksom exploderar fyrfalldigt av kärlek.
Avslutningsvis så satte Iris på sig blus med rosett, slog in ett paket under viss assistans av mig och begav sig på livets första barnkalas hos bästisen Oliver. Stort! När jag lade sista handen på att reda ut de värsta tovorna ur krullburret ungens huvud kröns med fick jag tårar i ögonen. Hon har det senaste blivit så stor, mitt lilltroll. Borta är bebisen med plutmunnen och de knubbiga låren och framförmig står nu ett barn fylld av tårtförväntan, bus i blicken och pirr i magen. Livet är så vidunderligt ändå.
Nu står det klart - jag måste få skriva.
Jag känner det i hela kroppen. Jag blir inte nöjd om jag inte får skriva! Alltså, jobba med att skriva. Ha det som arbete, som jobb, som nått jag gör på fler plan än här.
Helt gratis kan jag göra det också, bara jag får skriva mer!
Tänk vilken dröm för dig, framtida arbetsgivare, att du läser det här just precis nu och bestämmer dig för att anställa Sveriges bästa oskolade skribent (nåja, några skrivkurser har jag med mig i bagaget). Och utan krav på lön dessutom. Tål att upprepas: DETTA ÄR ETT GYLLENE TILLFÄLLE! Låt det inte glida dig ur händerna.
Ge mig ett jobb, ett litet ett. Lovar att inte göra dig besviken.
Alla tusen jobberbjudande som nu kommer ramla in kan med fördel skickas till: [email protected].
Ett budgettips för Mini Rodini-frälsta!
Mini Rodini är ju det bästa barnklädesmärket en skådat. Alltså inte bara det bästa, utan det ABSOLUT BÄSTA NÅGONSIN. Tyvärr kräver det så mycket av min månadsbudget att det känns oerhört avlägset att klä barnen uteslutande i MR. (Visst äger vi nån tröja här och nått rea-fynd där, men inte mer).
Men så när jag suttit och dregglat flertalet liter över det här makalösa stycket ytterkläder i typ två månader,
sprang jag på den här rackaren på H&M igår. Snarlik va? Och ynka 149kr dessutom! Och ja, den är mer gul och mindre brun på riktigt.
/tipsarn
Intervju med Iris, 2,5 år.
Det heter jag: Iris Pippi Lolis (Louise, reds.anmärkning: )
Så gammal är jag: Två år (Håller upp tre fingrar)
Hen ser jag upp till: ? (Alltså, vem tycker du är bra Iris) IRIS!
Så vill jag leva om fem år: Gå i skolan som pappa och mamma och stora barnen. Vara stor. Spela fotboll. Äta korv.
Det tänker jag oftast på: Mamma. Tigrar (skakar som i skräck). Badhuset. Lördag - YEAH!
Tio saker som gör mig glad: Mamma å pappa å Ijan å lördagsgodis å glass med strössel å fotboll å föjskolan å barnen å Ållele (bästa kompisen Oliver) å sjunga å böcker.
En outfit jag blev nöjd med: Alltid nöjd, utom med termobrallor.
Det gör mig engagerad: Att sjunga och att leka ”Lejonkungen & Lejonungen”
När jag tränar går det till såhär: Ibland följer jag med pappa och tränar fotboll. Då brukar jag få kex och skjuta mål.
En smak jag är sugen på precis just nu: STRÖSSEL! (slickar sig runt munnen)
Värsta egenskapen hos andra: Mamma är dum ibland. Pappa är också dum ibland. Ijan skriker jobbigt då brukar jag skrika: ”TYYYYYST IJAN INTE SKRIKA!”
Bästa egenskapen hos andra: Jagar mig och håller mig uppånerpå. Passar bollen.
Det här tycker jag att jag är bra på: Allt. Bygga koja men inte borsta tänderna.
Så skulle jag spendera tio miljoner (Det är massor med pengar Iris): KÖPA PIPPI! (?) Köpa godis. Lägga i clownen (sparbössan).
När jag drömmer handlar det oftast om: Lejon och tigrar. LÄSKIT!
Jag tänder på: Ibland tänder jag lampan med foten! Då är jag cool!
Mitt största sår i livet: En gång fick jag ett sår och då fick jag plåster. Det tog jag bort. Då såg jag såret och började gråta. Då fick jag nytt plåster. Då tog jag bort det och då såg jag såret och då började jag gråta igen. Stackars mig (gömmer ansiktet i händerna och låssasgråter).
Det bästa med mitt liv hittills: När jag såg havet. Att strössel på min glass och träffat Pippi på sommaren. (Inte att du fått en lillebror då?) "NÄÄÄ. Hahahahahahahahahahahahahahaha du är tokig mamma! HAHAHAHAHAHAHAHA"
Ting jag skulle kunna tänka mig att placera in i mitt hem är:
Iittalaporslinet då i 12 exemplar av tallrikar/assieter/koppar/skålar och 1 st serveringsfat.
Mja. Jo. Nje. Ni behöver inte besitta några större mattematiska skills för att räkna ut att det iallafall med mina mått mätta rör sig om rätt astronomiska belopp. Suck......................................
Men önska - det får man! *segertecken*
Det där med att det händer lite lite på bloggen just nu...
...beror på att det händer ganska mycket privatsaker som inte ska ventileras öppet. Det tar tid, energi framförallt kräver det koncentration. Ibland tynger det hjärtat extra och i led med det raderat de motivationen att skriva om annat. Så om det ekar lite tomt här kan det vara för att det snurrar nå jävulskt i min skalle för tillfället. Då vet ni det.
Annars har jag mensvärk. Som just nu! Asså det känns som om tio små radiostyrda bilar kör runt i mitt mest livgivande organ och krockar med de stackars äggstockarna och livmoderväggarna Mmmmmmmmmmuuuuuääääääh!
Eller så är jag bara aptrött, eftersom den yngste av oss i detta hem fått för sig att det är fett härligt att gnälla runt ca 02-05 varje.jävla.nattjävel. Mmmmmmmmmmuuuuäääääh!
Eller så är det nått annat tjafs.
Men det gråter vi inte över nu. Puss
Skrytvarning utfärdas.
I fredags gjorde vi ett dubblebesök på BVC med barnen. Vägning, mätning samt vaccination för Ian och 2,5 årskoll av Iris. Ian mottog två stycken sprutor under ytterst lite tjut, samt vägde in på ståtliga 9,5 kg och Iris briljerade både språkmässigt och motoriskt för BVC-sköterskan som satte stort A i pappren. Skrytkänslorna fann inga gränser hos barnens moder och ville nästan fråga om det fanns någon medlaj för att ha fött fram två sånna här praktexemplar av den mäskliga rasen. Synd tur att Jocke var med och hindrade mig.
Utlovat inlägg om helgen som gått: INSTÄLLT!
Ja tyvärr... Nu kommer ni säkerligen dö av otillfredställd nyfikenhet över vad vi handlade på Willys i fredags, hur många timmar vi spenderade i mysbrallor under lördagen eller vad vi åt till söndagsmiddag. Men så får det bli.
Anledningen är den enkla att pappan i det här hushållet idag spenderar hela dagen utanför just hushållet (skolgång och kvällsjobb, ej smitning) och innebörden i det är ju att jag, den ömma modern, lämnas att handskas med de små älsklingarna själv 08-22. No time for helgbloggning så att säga.
Men vad vi gjort idag är typ det vanliga när jag är ensam med två barn, varav det ena ytterst livfullt och "uppåt väggarna" och det andra lite extra närhetssuget är följande:
Maratonlek i vildingens rum. Fem timmar har spenderats i olika tidsintervaller lekande eller sagoberättande direkt ur skallen på detta golv under dagen.
Samt favoritmat ätits (ostekta Mamma Scan-köttbullar med icke ketchup och snabbisar samt gurka) jag vet, inga mother of the year-poäng utdelas på maten direkt men Iris valde själv,
Och mutefterätt ("glass å massir med strössil") serverats under glada hurrarop.
Nä! Här jar jag inte tid att sitta längre enligt Iris som sliter mig i armen och tjatar:
"Mammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamamma KOM! Mammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamammamamma"
Så nu kör vi en repa lek till och sen börjar faktiskt läggdags skymta i fjärran. Pjuh! liksom.
Just nu ligger jag som en påse potatis i soffan och kippar efter luft.
Helgen har tydligen tagit musten ur mig totalt.
Äter lite B&J.
Faller tillbaka mot kudden.
Lyssnar till Jockes pluggmummel och kollar samtidigt på den rätt usla George Clooney-film som 5an visar, utan att orka byta.
Mer spännande än så blir det tyvärr inte ikväll, så ber att få återkomma med helgrapport imorgon istället. Så gör vi.
Hjärtliga hälsningar och sånt som hör till.
*trycker in choklad i munnen*
Och jag älskar dig
och dig
och dig
Ett snott inlägg.
Ja, jag bedriver i detta nu tjuveriverksamhet. Men ärlig sådan! Jag snor ett inlägg rakt av från typ den underbaraste bloggen på hela internettet - Karins Konstgrepp (i Karins magiska värld har jag varit fast i flertalet år och önskar mig hett en lika psykadelisk och underbar fantasi som huvudpersonen där inne besitter).
Så här kommer Mina vänner-listan, jag KRÄVER att ni som smyger runt här inne fyller i:
1. Hur gammal är du?
2. Har du en blogg? Om ja - vad handlar den om?
3. Vågar du hoppa från högsta trampolinen?
4. Vad gillar du att läsa här inne hos Oprofessionell?
5. Ett tips?
Se det som ettt makalöst tillfälle att hitta nya bloggar och tipsa mig, och varandra, om er själva och annat.
Jag vill läsa om er, ni som läser om mig!
Siktar högt och ser 70% deltagande som godkänt, alltså ska jag typ ha 300 svar på det här. OK!?!?! ;)
Alltså, hur sjukt är det inte att jag har ca 400-500 människor att tala till varje dag? Vilken möjlighet att göra intryck, att påverka, att göra skillnad, att manifestera för något. Och så pratar jag mest om bajs och om hur trött jag är? AAAAAAAAAH! STORHRETSVANSINNET möter PRESTATIONSÅNGESTEN!
*fosterställning*
En sån dag!
Vintersolen sirlar in genom fönstret och fyller hemmet med ett mjukt ljus. Bebisen sover fridfullt i sängen och jag häller upp en rykande het kaffekopp och sätter mig och lyssnar till tystnaden, kanske funderar jag på att ta upp en bok och läsa några sidor?
HAHAHAHAHA!
Måhända att vintersolen strilar in och skänker ett mjukt ljus åt hemmet, men det är bara för att fönstrena inte är putsade på snart två år och ljuset nästan omöjligt kan tränga igenom hinnan av smuts. Det ger en viss dimmande effekt så att säga. Bebisen sover förvisso fridfullt, men det beror mest på att bebisen istället höll hov hela natten med sina jäkla tänder som spricker igenom. Stackars. Och visst häller jag upp en kaffekopp, men det är den fjärde i ordningen. Inte druckna, nejnej, för de andra kallnade och fick hällas ut medan jag vyssade och gungade, tjoade "IAN IAN IAAAAAAAN INTE VARA LEDSEN HJÄRTAT!" och gav alvedon och försökte muta bort det onda med napp/tutte/flaska/gröt/fruktpuré/bitring utan något vidare resultat. Och en bok? Höhöhö... Jag har nog inte läst nått skönlitterärt sedan Iris låg och skvalpade i magen. Ständigt förbluffas jag av dessa föräldrar som påstår sig hinna läsa böcker mitt i bebistiden? Ofattbart hur ni gör? Delge mig gärna.
Nä... Nu ska jag gå och muta mig själv med soppa. Asiatisk Tom Kha får det nog bli med räkor i, och så ska jag stänga ögonen en stund och drömma om tider på sandstränder med en varm vind över kroppen och skrattande brunbrända ungar i vattenbrynet. Typ som hos FAMILYPACKING där coola J & D har tagit med sina två småkids (Iris och Ians ålder) på backpackingtripp runt sydostasien. Inspirerande om något liksom!
En obehaglig överaskning.
"Mamma, jag har bajsat..."
NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!
Just nu är det en fråga om sömn.
Ja, idag rök vi ihop litegrann... Jag morrade rejält om att jag aldrig fått sova mer än typ 40 minuter i sträck på snart sex månader och därför inte vet vart Jockes andra strumpa är. Och Jocke fräste tillbaka att det är ganska otrevligt att bo med någon som tänder till på två sekunder, bara man råkar kolla om denne någon sett en strumpa som är försvunnen.
Ibland blir man arg. Ibland orkar man inte kvittra "Jag vet faktiskt inte älskling...?" på en fråga. Ibland orkar man nästan ingenting annat än att bara fortsätta fungera någorlunda.
Det är sömnen och vilan (den UTAN nån som drar en i håret eller äter av ens kropp) jag saknar mest just nu. Den kravlösa timmen i soffan om kvällen. Den znozade väckningen. Den ifredtuggade frukosten/lunchen/middagen. Sömnen och vilan är enligt mig också det ABSOLUT VIKTIGASTE för en fungerande relation där småbarn är en beståndsdel. Utan sömn är vi liksom briserande bomber. Utan sömn är vi dessutom rätt dåliga föräldrar och rätt uppenbart usla partners.
Jag kan bli tokig på nån barnlös krake som gnäller runt om att hen är trött. TOKIG!
"MAAAAAH! Du får sova på dina egna premisser, din bortskämde lille jäkel!!!" vill jag explodera. Ruska om, sträcka upp och visa påsarna under ögonen orsakade av nattamning och läggningskriser.
Men sen minns jag också vad som driver en förälder att uthärda skrik och skrän och tårar och krav under natten. Det är den varma lilla hand som stryker din kind om morgonen, eller de små klotögonen som stirrar in i dina när du vaknar. Bränslet är kärleken. Belöningen är kärleken. Och Kärleken är perspektivet på allt.
En helg fullproppad med kärlek.
Redan innan jag loggade in till en mailbox fylld av anonym nätkärlek i fredags, (tack ni fina som skickat) kände jag att den här helgen skulle bli bra. Jag var nämligen på väg till stadshuset för att tillsammans med lillsyrran agera vittne på vår farsgubbes topphemliga bröllop! Fredagen förflöt därefter med ett extra varmt hjärta.
Lördagen innebar således avslöjande och fest för brudparet. Skumpa, hurrarop och glädjetårar i fransarna.
Så grattis igen pappa och Birgitta - och tack för en varm och härlig helg!
Lite njutfest.
Man stiger upp när dörren slått igen bakom pappan och Irisen, som åkt på fotbollsträning. Bebisen är varm och mysig och hoar glatt: hohoho.
Man fixar frukost bestående av diverse sött plus starkt kaffe. Och sen bara njuter man loss en timme ifred. Njutfest liksom!
Hemma hos oss får man leka med maten.
Under en av alla de ca 100 sjukdagar vi haft sedan jul (omöjlig mattematik - jag vet, men känslan är den) en väldigt rastlös sådan, bestämde jag mig för att hitta på lite pedagoiskt pyssel för en tvååring här hemma. Potatistryck var det som kom till mig, och jag rev fram ett gäng potatisar som låg och slog rot i köksskåpet och satte igång.
Först karvade jag ut små mönster. Pilligt, men underhållande. Körde basic, så blomma, hjärta, stjärna, cirkel, halvcirkel och... nått som skulle föreställa ett träd. Jaja. Träd är härliga i alla former.
Sedan duttade jag ut lite färg på tallrikar och ropade med min mest upprymda stämma: "Iris kom och kolla vad vi ska göra i köket! Jättespännande!" (nu för tiden måste man låta som att det är typ det roligaste i heeeela väääärden som kommer ske innan ungarna sliter sig från Toca Boca). Och se där, redan efter 5 sekunder hörde jag ljudet av små springade barfotafötter mot parketten.
Och Iris lät sig nöjas och började ivrigt hoppa upp och ner och tjuta "POTATISAR VI SKA LEKA MED POTATISAR! JAG ÄLSKA DET JÄTTEMYCKET!" - trots att hon aldrig gjort detta förr, vilket jag kan svära på. Men härligt att hon blev nöjd (här kände jag mammapoängen klirra in på kontot). Sedan tog den största tryckprocess sedan Gütenberg uppfann boktryckarkonsten sin början. Jag var i himlen, potatistryckshimlen.
Iris önderhöll sig också och var säkert stilla och på samma plats i typ 20 minuter, vilket sällan, om faktiskt aldrig, hänt förr...?
Detta lilla alster skapade hon och var mycket nöjd och vi tejpade gemensamt upp det på barnrumsdörren. "Min finaste potatistavla" säger hon stolt nu och pekar med ett knubbigt finger mot den där den sitter och bröstar malligt upp sig. Och man kan ju förstå att hon är stolt. Se bara:
Mamman skapade också några skönheter och hade ett tag planer på att typ inkläda varenda liten centimeter av hemmets väggar i dessa tjusiga trycktavlor. Sedan sansade jag mig, valde ut två och har som plan att köpa en liten svart IKEA-ram och hänga upp över Ians säng:
Svar på era frågor - del 2
Handen på hjärtat, är det INGA skillnader på söner och döttrar nu när du har en av varje? Och hur ställer du dig annorlunda mot genus nu när du har en av varje så att säga? Känner du nån gång att dina feministiska åsikter kommer ligga din son till last? Intressant att höra din syn på det här!
Klart det är skillnad. När jag byter blöja ser jag en snopp istället för en snippa. Major diffrens så att säga... Nä. Än så länge, inga som helst skillnader som är knutna till deras könstillhörigheter. Flicka pojke pojke flicka. Varför skulle det vara någon skillnad på dessa barn nu som små, annat än på ett individplan? Skillnaden du syftar om kommer nog i sånna fall senare, när samhällets normer får dem att begripa att pojkar förväntas vara si och flickor så. Jag ser med spänning fram mot hur mycket av det jag kan avstyra.
Absolut heller ingen skillnad på mitt genustänk nu när jag har "en av varje". Varför skulle det vara det? Och vad du nu menar med att mina feministiska åsikter kan ligga till last för min son vittnar nog bara om att du kanske är lite dåligt insatt i vad feminism är? Jag tänker inte motarbeta min egen sons utveckling, inte nåns sons för den delen. Jag tänker lära honom att det kvittar om du är tjej eller kille - du är lika awsome för det! Som jag hoppas att föräldrar gör mest :)
Vart handlar kläder åt Iris och Ian? Jag försöker men tycker det är svårt att hitta könsneutrala kläder till mina och polarn i pytet är lite dyrt tycker jag...?
Det här tror jag är den vanligaste "feltolkningen" av genus. Att man letar sig blå efter kläder som inte sänder ut signaler "pojke" eller "flicka", att allt måste vara könsneutralt i samhällets ögon. SKIT I DET säger jag. Jag handlar kläder på Lindex, Kappahl, HM, P.O.P, massor på nätet osv. Det jag gör är att jag struntar i vad samhället kallar för flick- och pojkavdelningar. Jag scannar av båda, väljer av allt till båda barnen. Rosa är en könsneutral färg, likaså blå, precis som röd gul grön lila orande svart vit brun osv. Det är samhället som könat färgen. Skit i det. Köp de kläde DU gillar, det finns inga flick- eller pojkfärger. Det finns färger! En hel pallet att välja ifrån efter personligt tycke och smak. Begränsa dig aldrig pga någon snedvriden föreställning om vad som "hör till" ditt barn.
1. Är du själv uppväxt genusmedvetet?
2. Vad kopplar du av till?
3. Har förstått att du gillar inredning, beskriv din "stil"?
1. Nja. Eller omedvetet är jag nog det. Även om jag tror att mina föräldrar är lite skeptiska till genustänket som sådant. Men med separerade föräldrar kom vetskapen i tidig ålder att både en mamma och en pappa kan sköta allt i ett hushåll oberoende på kön. Det har aldrig varit mammaområden och pappaområden. De har båda klarat allt galant! Jag har också alltid haft ett "kvinnor-kan"-tänk runt mig. En mamma som snickrar, bygger, jobbar i trädgården, renoverar och agerar rätt "okvinnligt" och okuvat efter samhällets normer. Mamma har kämpat på i mansdominerade områden hela mitt liv. Jag har även haft förmånen att få ännu en kvinnlig förebild i mitt liv, min pappas underbara sambo. Hon har matat mig med massor av sunt tänk runt den mansdominerande värld vi lever i, vägrat uttryck som "kärringar" och fått mig att förstå att förtryck som baseras på din könstillhörighet inte under några omständigheter är ok. Så tack ni bästa <3
Sen ska vi inte förringa min underbara pappas sätt att uppfostra mig. Med kärlek, omtanke, en öm famn och ett stort stort hjärta fyllt av ren kärlek till mig och min syster. Pappa - du har lärt mig hur en man ska vara när han är som bäst. Så tack även du <3
2. Tvära kast! :) Kopplar av till en bra film. Serier på dvd. Musik. BARNVAKT! Ljudet av snarkande barn. Lukten av Jockes matlagning. Tillexempel.
3. Oj. Jag vet inte om det finns en beskrivning! Kan man säga att den är Containerfyndsretro? Secondhandsextiotal? Hemmafixad hemtrevnad med en själ av igår? :) Kort och gott, en himla massa hemsläp av gamla möbler beblandat med upputsat krimskrams och nån IKEA-pryttel här och där. Samt min dyra ljusgrå flytta-hemifrån-designersoffa som nu är full av babykräk och oidentifierbara fläckar.
1. Har sett på bilder att Jocke röker,om jag inte har helt fel. Hur tror du att det påverkar dina barn?
2. Hade du något seriöst förhållande innan Jocke? Något som du trodde skulle hålla hela livet?
3. Vad tycker Jocke om din blogg? Läser han den?
4. Vad hade du för favoritämnen i grundskolan?
5. Vilken sorts elev var du i grundskolan?
6. Vilka är dina tre bästa och sämsta sidor?
1. Japp, korrekt iakttaget. Jag är övertygad om att det inte gör dem gott, men han sköter det snyggt och på avstånd från barnen. Självklart finns det mängder av fördelar med att sluta röka. Barnen och hans egen hälsa, pengarna det kostar mm. Alla barn har rätt till ett rökfritt liv heter det ju, och det håller jag med om. Samtidigt som alla människor har en rätt att bestämma vad man vill göra själv i livet. Vill han röka, så får han. Bara han gör det ute, på behörigt avstånd från barnen och är medveten om astma- och allergipåverkan hos barn. Jag kan bara pusha för ett rökfritt liv, inte tvinga. Samtidigt gör rökningen honom inte till en sämre förälder, kanske bara lite mer självisk på vissa punkter. Trots att man är förälder är man inte mer än människa liksom :)
3. Han läser sporadiskt och han gillar det han läser. Det är ju jag liksom och mig gillar han. Jag är ingen annan på bloggen än jag är privat :) han har ju tilloch med en EGEN KATEGORI här för tusan där HAN modererar och skriver vackert (denna man <3).
4. Svenska. Historia. Samhällskunskap. Bild.
5. Som barn var jag ganske "segstartad" och fick lite påbackning om läromässiga mål på utvecklingssamtalen, ni vet. Jag var inte dum, bara mer intresserad av att tänka på annat. Samma på högstadiet, men då skolkade jag mycket och var "cool". Pratade mest i klassrumet - fast om fel saker (om helgen, om en bra film, om en grym låt, om vad vi skulle göra sen, om nån snygging i 9a osv) men var väldigt duktig när jag väl var intresserad. Var dock skitdålig i typ matte, franska, kemi, fysik och slöjd. Jag var snäll men lite för tuff och skärpt men lite för flummig, för att samanfatta.
6. BRA: Kvicktänkt, empatisk och kreativ. DÅLIGA: Bekväm, ostrukturerad och dålig tålamod.
Jag har förstått att du bor i Skövde? Vet inget om staden, mer än att det i P3 har beskrivits som Sveriges tråkigaste stad. Ge mig din bild av Skövde tack!
Hahahaha! Med risk för att trampa någon lättstött Skövdebo på tårna skulle jag väl beskriva Skövde enligt följande: En småstad med något för höga tankar om sig själv. Missförstå mig inte, framåtanda är bra, men det kan ju lätt gå till överdrift. Minns när komunen på allvar diskuterade möjligheterna att GLASA IN vår lilla skitbacke till skidanläggning och göra Sveriges enda (?) skidtunnel för utförsåkning. HAHAHAHAHAHA :')
Annars är väl Skövde som vilken mindre svensk stad som helst. Vi har en kroggata med fyra krogar dit alla med åldern inne går torsdag-fredag-lördag. Träffar alltid någon du känner men kan heller aldrig vara anonym. Nått som är härligt är att landsbyggden ligger nära stan och man kommer snabbt ut i det fria.
Det dunkas också rätt mycket plåt härikring och skrålas på Eddie Meduza för fulla halsar och långa bilar. Man talar stolt sin breda västgötska och man får jobb om man går en praktisk linje på gymnasiet. Industrin är viktig och arbetarklassen stor (<3).
Vi har en biograf, två stora gymnasieskolor, massor med pizzerior och frisörsalonger, en "förort", en mängd apotek men, fram till i vintras, bara ett systembolag. Inget IKEA. Vi har två enorma Volvofabriker där halva stan stämplar in så när det går dåligt för Volvo går det dåligt för Skövde. Vi har en högskola som inte kanske är Sveriges mest ansedda, men som ändå håller igång ett hyfsat utbud av program och kurser.
Folk här är som folk är mest. Kollar Johan Falk-filmer som om de vore oscarsnominerade storverk och äter tacos på fredagar. Svenssonmysigt :) Tyvärr röstar ganska många på SD häromkring och det ligger rätt nära många att förlita sig på skrämmande fördommar, suck.
Vi får heller inte hit någon kulturelit direkt... som tur är tar det typ 1,5 h med tåget till Göteborg. Så Skövde blandar och ger kan man säga, men trots att man ibland blundar och önskar sig till en miljonstad med öppnare sinne och mer utbud av stimulans så älskar jag stan och blir nog kvar ett tag till.
Tillåt mig småle bäste Herr Kränkt.
Jag tycker det är ytterst underhållande när män sårat börjar bröla om att kvinnor har räkmacka i samhället idag och att det är ORÄTTVIST med när kvinnor anställs "Bara för att de är en tjejer... NÄÄÄ VAD FUSKIGT!" Att det är överjävligt att män får stå tillbaka för att kvinnor ska få plats osv.
Ja, orättvisor är ju förjävligt när det drabbar dig. Är det då inte dags att vi jämnar ut dem lite?
Svar på era frågor - del 1
Vilka andra namn hade ni som förslag till Ian? Jag måste komma på ett asbra namn till knodden som ligger och skvalpar i magen på mig, annars kommer hen få heta Knut om det är en pöjk, och det vill jag inte! :)
Vi hade i stort sett spikat Jack, men så föddes han och blev en Ian liksom. Till en lillasyster hade, och har vi kvar, Idde. Gillar också Axel jättemycket, men eftersom det inte faller Jocke i smaken har jag fått lägga lilla Axel åt sida. Synd. Tycker även Frank och Beppe är väldigt fantastiska namn (Beppe heter Ian föresten i andranamn) och......... Zlatan! Heheheheehe nä inte Zlatan. Eller..............? Så om nått faller dig i smaken är det bara att rippa rakt av. Om du inte ska ha Knut, vilket jag tycker är FANTASTISKT!
Är en ganska ny läsare :) så undrar vad du har för mål med din utbildning? Vad är dina planer efter mammaledigheten?
Ehum. Den som det visste... Jag läser ju marknadsföring/ekonomi/affärsplanering för att jag i framtiden drömmer om egenföretagande. Mitt eget eller andras, tänk att få hjälpa folk att bli självförsörjande? DRÖMMEN! Men jag har också läst retorik, vilket jag ä l s k a d e men har lagt det lite på is just nu. Har också funderingar på att läsa genusvetenskap som ett sidospår. Och psykologi. Och... Ja, du märker ju. ;) Men för att dra en gammal klyscha; "Kunskap kan man inte få för mycket utav" så jag läser på och hoppas att min utbildning ska leda mig in på rätt och intressant spår.
Vad skrattar du åt? :))))
Shit! Här blir det vida ramar. Youtube är ju en guldgruva jag ej behöver ge närmare exempel på, men tänk bebisar som trillar, katter som springer in i väggar och klupedunsar på cykel eller skidor. Jag skrattade så jag knappt fick luft varje onsdag "Mammas nya kille" gick på P3 för några år sedan (r.i.p MNK *snyft*). Jonas Gardell, Petra Mede, Karin Adelsköld, Soran Ismail, Marika Carlsson m.fl. Solsidan of corse - även om det är svennigt så det förslår. Alex & Sigges podcast orsakar både skratt och gråt (JAHARÅ!) och magiska Tina Fey <3
Skulle du påstå att Iris och Ian är ika som bebisar eller olika? I beteende menar jag då såklart!
Otroligt olika skulle jag vilja säga. Iris var sjövild redan från start och vråalade sin vilja igenom som spädis. Viljan var då ofta konstant närhet, amning 24-7, var tvungen att somna PÅ oss och alltid alltid alltid bli buren och vaggas och gungas och vyssas. Gärna skulle man sjunga undertiden också. Vagnen var skit så skulle vi ut var det bärselen som gällde och att sova var totalt överskattat enligt bebis-Iris. Det var nog nära på var natt hon tjoade runt med sin j*la kolik fram till 03-04. Mys liksom.
Ian tar betydligt lättare på livet. Han älskar att ligga och mysa på filtar och plädar. Slumrar in sött både både dag som natt och tycker det är begahligt att sitta i babysittern och förnöjt iaktta resterande familj. Amning har han dock aldrig varit så intresserad av, äter snabbt och sen klar för vidare spaning. Vill inte heller ligga på bröstet och mysa som Iris. Nä, själv ligger man bäst.
Dock följer de varandras utvecklingssteg nästan exakt på dagen! Sitta själv t.ex:
Iris 21 jan - 11, fem månader + två dagar.
Ian 6 feb - 13, fem månader + en dag.
Coolt!
2. Hur har du upplevt dina två graviditeter känslomässigt?
3. Vill du/ni ha fler barn?
4. Tjänar du några pengar på bloggen?
1. Nepp. Iris var en älskad olyckshändelse och därifrån har vi jobbat.
3. Ja. Ett till vill jag ha, men skulle inte bli besviken om vi stannade på Iris och Ian. Jocke vill ha minst fyra säger han, gärna fem. Det är jag ytterst tveksam till. Känner mig omotiverad att genomgå många graviditer. Skulle dock kunna tänka mig att adoptera, då värden är full av barn som behöver ett hem, men det är en stor fråga vi inte berört så mycket.
4. Nej inte direkt på just bloggen, men har skrivit någon text och gjort något fotojobb som genererat i lite pengar. Absolut inga stora summor och det är inte heller någon motivation till att blogga.
- Att fortsättas på, för att översätta en engelsk fras direkt -
Stunder då hjärtat smälter ihop till en varm klump av kärlek.
Går förbi Iris rum och hör att det leks "hitta-på" där inne. Pratar och skrattar med sina mjukdjur liksom.
"Varför är du ledsen Nalle?"
"Jag kan inte flyga."
"Gör inget. Du kan få låna mina vingar!" och så ser jag, när jag smygkikar lite hur hon kränger och låssas ta av sig dem från ryggen.
"Så! Nu blir du glad! Men jag måste få tillbaka dem när jag ska till förskolan. Okej?"
Finaste.
Fredag
Varför snurrar jorden alltid åt fel håll när jag vill le rakt in i solen? Vad är det för mening med en Gud om världen ser ut som den gör? Gud borde i såna fall få sparken och börja stämpla. Undrar vilket fack han är med i? Barnatårar skriker tyst efter hjälp från en beväpnad tonåring hög på krig. Skala ner på era tal ministrar och ta ett kliv ut. Håll ett möte utomhus eller snurrar jorden åt fel håll för er också? Stackars land. Fördärvade värld. Jag ger dig en sista chans.
Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.
En dator full med barnpornografi, en stulen bil och ett krossat fönster. Var finns ni? Var finns du? En kvinna kliver ut från ett hotell i röd klänning och hoppar in i en taxi. En trettio år äldre man kliver ut från samma hotell och hoppar in i en annan taxi. Människor på väg till jobbet går runt med vapen och larm i sina väskor. Åskan dånar ända in i märgen. Marken skakar så man blir alldeles stel. En man med hund skjuter vilt omkring sig och säger att han siktade på fåglarna som skrämde hans hund. Barn hoppar i vattenpölarna från gårdagens skyfall medans en man iakttar dom och ler. Klockorna från kyrktornet ekar ut i tomheten. Är ditt skift redan slut?
Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.
Varför plockar du bara dom giftiga blommorna för pojke? Varför vill du ha taggar under din kudde? Klockan är tre, här är ekot. Långa tåg med skrikande optimister vandrar gatan fram. Jag sitter hellre stil och röker. Se dig omkring och räkna alla leenden. Blommorna kommer ändå vara vissna innan du hinner önska att dom inte var det. Du kammar luggen sned. Knäpper skjortan ända upp och tar dig ner till bussen. Ställer dig i kö för att sedan ställa dig i ett hörn. Slipper helst prata för tårarnas skull. Tar bussen därifrån men åker inte hem. Du åker för att plocka nya blommor i hopp om att hon ska vara där. Hon sover. Det står i tidningen. Mannen som sköt fåglar siktade inget vidare.
Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.
Vattenpölarna har torkat upp men mannen sitter kvar. Han har glömt att knäppa gylfen. Politikerna fortsätter hålla sig inne trots vårvärmen. Klockan är fyra, här är ekot. En kvinna i svart klänning kliver ur en taxi och in på ett hotell. Vem kan man ringa? Solen skiner. Fredag halv fem och folk går ur huse till bolaget. Alla betalar med svarta pengar och dricker med röda läppar. Tänder du grillen älskling?
Kyrkklockorna har tystnat. Är du också på väg hem? Åker du kollektivt?
Hädanefter ska jag bara bada i den skuggiga delen av poolen.
Jag hatar män som hatar kvinnor.
Vissa stunder vill jag bara kräkas rakt ut, när Titti Schultz, Lisa Magnusson, Jenny Alversjö, Karin Hübinette, Sanna Lundell, Maria Sveland, Åsa Linderborg, Ann-Charlotte Marteus, Fridah Jönsson, Anna-Klara Bratt, Andrea Edwards och My Vingren läser ur de hot de mottagit under sina karriärer. Att det finns sånna jävla fega stolpskott som bestämmer sig för att hata och skrämma och hota för att få dessa kvinnor, och givetvis fler, tystnade. Att det finns sånna människor som gömda bakom en skärm via ett tangentbord kan posta dessa vidrigheter och komma undan med det. Det är en skandal i Sverige år 2013.
För det här är ju verkligeheten. Män hatar och hotar kvinnor öppet och i det dolda, och det faktum att det sker på nätet gör att det inte tas på allvar. Ett våldtäktshot viftas bort med "det var bara så jag skrev" och ett mordhot utreds ej, hur utförligt och vidrigt det än må vara.
Och vet ni? Jag blir så jävla arg. Så jävla förbannat skitvansinnig! Jag har bestämt mig för att höja rösten mot hatet. Jag har också bestämt att aldrig låta mig tystas av mäns näthat mot kvinnor. Jag ska ta ansvar. Jag ska ha nolltolerans. Jag ska gapa och skrika och förbjuda. Jag ska höja rösten högt över hatet.
Ian fem månader + en dag.
Pappa har också hunnit tatuera in dit namn likt syrrans, över knogarna. Stort.
Tand har du fått vänster fram nere. Jättevass! Och biter med den gör du gärna. Det passar sig ju ytterst väl då mat alltmer smyger in i ditt annars rätt mjölkstinna liv. Gröt är gott, yougurt ännu bättre men morot och majs smakar skit. En gång fick du slicka på en av syrrans lördagsgodisbitar och blev väldigt besviken när mamma kom och förstörde er syskonpakt. Osis Ian.
Nån vikt och längd på dig har vi inte eftersom du envisas med att vara sjuk och olämplig att ta till BVC. Men det ska väl bli av i veckan eller nästa så vi får helt enkelt vänta och se, men på det stora spåret fortsätter du, det märker vi. Du har nämligen redan växt i kläder Iris hade under inskolning på förskolan (!?!?) och dina ben sticker ut långt över kanten på babyskyddet, som vi förövrigt inte längre orkar kånka på när du sitter i.
Nästa månad tror jag att vi bytt till sittdel i vagnen, att du skaffat dig ännu en tand och kanske sitter utan stöd. Vi ser fram emot att se om det stämmer.
Saker jag avskyr att göra.
Såhär i tider av vedervärdigheter (läs magsjuka barn) har jag satt ihop en liten lista på saker jag avskyr att göra typ ännu mer än att torka kräk från golv och tak. För att sätta lite perspektiv på saker och ting menar jag. Och för att jag är typ helt galen i listor. Skriva dem. Läsa dem. osv
1. Sitta vid en krånglande dator. Som jag gör just nu.... MUUÄÄH! Sidor som hänger sig, modem som plötsligt bestämmer sig för att lägg av och processorer som jobbar EXTREMT JÄVLA långsamt (om nu en processor är nått som jobbar, i annat fall sätt in den del som jobbar i meningen och läs rätt /sämst på datorer).
3. Se på 2 1/2 men. *spyr på ullmattan*
4. Gå upp på vinden med kartonger och annat tjafs. Inte nog med att det är tungt, tråkigt, mörkt och kallt. Det är även överjävligt svårt att fippla upp nyckeln och låsa upp hänglåset med en hand samtidigt som man balanserar ett torn av skräp man är för lite för "bekväm"alt. har för svår separationsångest för att gå ner och kasta i containern på gården. Vilken ironi egentligen.
5. Para ihop strumpor med varandra efter tvätt. "Hur viktigt kan det vara att det ska vara två av samma EGENTLIGEN?" tänker jag och knycklar ihop en tubsocka med Intersport-märket med en nylonvariant och hoppas att Jocke håller med mig när han ska ut och löpträna med fotbollslaget.
6. Sätta stickkontakter i eluttag. Är övertygad om att kortslutning kommer att inträffa och leda till min plötsliga död. Varenda gång. Inge undantag. Kan knappt rosta bröd eller köra några drag med plattången utan att tro att det ska bli det sista jag gör, alternativt inte gör.
Nu, mitt uppe i ett leende.
Även om dagen började lite tjorvigt...
... så kan en ändå skratta såhär tills det kluckar i hela rummet av glädje.
Och jag har fått i mig kaffe Iris har fått i sig macka med mjölk och lillebror slumrar mjukt och vi hoppas att vi behåller den här behagliga känslan längre. Och snart kommer Jocke hem, förhoppningsvis segerviss eftersom första provet skrevs idag. Pirr! Som han läst och kämpat.
Sitter och fnular med datorn nu när båda kidsen vilar. Imogen Heap - Hide and Seak går på omvarv och jag känner för att blogga skiten ur den här bloggen. Men har liksom inget att skriva om... Inspirationen står blick stilla i en kräka och jag kliar mig i huvudet och suckar. Nu måste vi få lite ordning på skutan. Såhär gnälligt och ynkligt som det varit i veckan kan vi inte ha det. Nått bättre måste komma!
Ska vi köra frågestund kanske? Fråga mig vad helst ni vill veta och jag svarar!
"Jag fattar inte hur ni orkar"
Alex och Sigge diskuterade i veckan ett ämne jag själv funderat kring rätt mycket senaste tiden, nämligen hur man orkar med att vara småbarnsförälder. Samtalet startade i att någon av dem varit uppe hela natten med ett skrikande barn och till följd av det sovit ytterst lite och var nu extremt trött men ändå vid hyfsat gott mod och "klarade av livet" så att säga.
Och det har jag själv reflekterat över när folk med runda ögon säger "Nää fy... Jag fattar inte hur ni orkar asså...?" när man nämner vakennatt på vakennatt med skrik och gråt eller 1,5 månaders sjukdom. Och grejen är ju att det är det man inte gör. Man orkar fan inte jämt. Visst, ingen av oss har ju rymt hemmifrån eller givit upp totalt utåt, men vissa saker åker liksom ner några hack på prioriteringslistan.
Tvätten tillexempel. Vi har tvätt sedan månader tillbaka i tvättskåpet. Man rafsar ihop några nävar och kör i nån maskin ibland - mer blir det inte. Ibland är jag glad att jag har något att sätta på mig alls.
Maten är en annan sån där grej. Visst, nu lagar Jocke mat både ofta och bra, men ibland blir det två rostemackor och ett glas mjölk till lunch även för växande näringskrävande Iris utan att jag skäms nämnvärt över det. Ibland är man galet irriterad och tar lite hårt i en arm man istället borde klappa mjukt eller höjer rösten orättvist högt. Vissa dar fräser vi åt varandra, ger onda blickar och jämför vem som sovit minst i veckan som om det vore en tävling. Räkningarna betalades idag, den 4e, damsugaren har vilat minst en vecka och nån grej sparkade jag just in under sängen för att jag inte orkade plocka upp den. Jag har dessutom blivit dålig på att höra av mig till folk jag vill umgås med. Jag går på högvarv konstant med en 9kilos unge på armen och en annan skrikandes LEEEEEKA eller KISSA eller VILL INTE runt benen, och när jag får en ledig stund kraschlandar jag i soffan. Jag orkar knappt byta kanal på TVn. Än mindre vara social och trevlig.
Jag vet ju att det vänder, eller jag vill ju tro att det gör det, och ingen dansar väl oberörd genom småbarnsåren och kommer ut både piggare och fräshare på andra sidan. Nä, att vara mamma är det absolut jobbigaste jag någonsin tagit mig för. Det är sanningen.
Men sanningen är också att det är både mer fantastiskt, mer stimulerande, mer känslofyllt och framförallt så galet mycket roligare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Då gör det inget av vi vadar i tvätt, har fläckiga kläder, käkar mackor till middag eller typ aldrig sover lungt och knappt minns hur det kändes att kunna bestämma över sig själv.
Fast man inte orkar så gör man det ändå.
Det ser de där underbara glina till.
Nä nu försöker vi vara lite positiva här va?
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
Märker ju att ni avföljer mig nu när jag bara skriver om hur skuja och ynkliga vi är så nu ska jag försöka hålla humöret på topp! JABADABADOOO osv.
Satt ihop en liten lista på grejer att se fram emot och längta efter nu i skittider:
Onsdag: Klippa luggen. Back in full Pulp Fiction mode.
Helgen: "Spännande grejer" (huahihihiahua)
Mars: Helhelg bara med Iris. Åka tåg, bo på hotell, hitta på Iris önskesaker.
April: Storfest med DJ-ansvar. Att känna sig cool då rå.
Juni: Hultsfredsfestivalen - kolla linen än så länge!
Juli: BRÖLLOPSMÅNADEN *iiiiiiiiiiiiiiiiiiih*
Och der låter ju helt O kå.
Eller hur?
Lite permission.
En dags sjukdomsuppehåll hade vi innan vi åkte dit igen. Detta är ett inlägg om den dagen.
Ian var frisk och vi andra också. Det var lördagen den 2/2 -13 och jag vi vaknade till sol och klarblå himmel.
Iris började dagen med att utforska alla tänkbara skrymslen av vår TV-bänk. Frågade inte varför, eftersom jag tror att svaret hade varit rätt luddigt ändå. Men gulligt var det. Titta bara:
Ian åt åter med god aptit och slevade i sig gröt så det stod härliga till. Den ungen har verkligen vettet att uppskatta mat.
När morgon övergick i förmiddag bestämde vi oss för att lufta lungorna i minusgraderna och tog en sketalång promenad som innehöll allt från kurragömma i allén till lördagsgodisinköp.
Sen blev det kylslaget, så vi gick in och soffhängde ett slag. Vi hade också celebert besök av barnens morfar och bonusmormor och vi glufsade i oss ett gäng mackor och snackade vardagsliv över några koppar kaffe. Iris bjöd också på sina omtalade chokladbollar (ja, de som legat en stund på golvet).
När det ena föräldraparet gett sig av ringde nästa och bjöd ut oss på middag. Om vi tackade ja till lagad mat, dessert, lekavlastning och ett parti kortspel? Alla gånger. Iris bestämde sig raskt för att ta hästen ut till farmor och farfar, men blev lite tjurig när den förbaskade kraken vägrade att röra på påkarna.
Hem åkte vi runt 01, lyckligt omedvetna om att Iris skulle starta nästa dag med tre kaskadspyor och fortsätta i den stilen dagen ut. Som sagt - en dags permis från sjukdomskarusellen fick vi. En bra sådan. Men nu kör vi åter med handukar, hinkar och vatten på sked. När är det ok att avgå som sjukdomsminister egentligen?
