Ian 2 år


Vänner!
Jag har helt glömt att förtälja den kanske inte allt för spännande historian (för andra än oss och en drös med släkt och vänner) om när Ian blev två här på bloggen. Men ändå - häng på.

Två år. Vår lille lille lille bebis är alltså en ganska så stor icke-bebis nu förtiden, och det firade vi såklart med tårta, paket och ballonger i lördags.

 
- Men hallå stopp och belägg, tänker kanske ni med huvdet på skaft nu, föddes inte Ian den 5:e och borde enligt lagen om allts rimlighet ha celebrerats redan på fredagen?

Jopp, det är korrekt. Men hans far slog till med att jobba dagen, kvällen och natten till ära (the life of hard working vårdpersonal) så vi sa faktiskt inte ett endaste litet knyst till Ian om vad fredagen egentligen var för dag och höll inne på kalasande ytterligare 24h. Alltså, det är få födelsedagar som funkar att behandlas på det viset. Tvåårdsdagar är en av dem, eftersom tvååringar sällan har stenkoll på datum tex, så vi utnyttjade situationen till vår fördel.

Annat tvååringar kan ha koll på är att det på födelsedagar sjungs "Ja må hen leva". Gärna för full hals också.
"JA LEVA! JA LEVA! JALEVA! JAAAA LEEEVAAAA!"  skrålade födelsedagsbarnet för sig själv i vad som kändes som minst ut i hundrade år. På riktigt.

Och så ytterst älskvärd han var, när han trallandes med tårtgrädde ända upp i pannan och presentsnören om den trinda magen höll hov för sina gäster. Åh, vår lilla kotte, tänk att du varit en så fantastisk fjärdedel av vår familj i två hela år nu. Vad fort det har gått och var roligt vi haft hittils.  
Grattis igen lilla stora Ian. Vilken otrolig ynnest att få vara din förälder <3


Ian nu.
 
 
Ian när han var helt purfärsk.

(Ps. Vill ni läsa om när han kom till oss kan ni klicka HÄR och sen HÄR och till sist HÄR)


Blogg (och liv) inställd pga trots


Å herregudrun.
 Våra liv just nu. Jag finner knappt ord. Och väl är väl det egentligen eftersom jag inte vill vara den som hänger ut mina kids på nätet. Men SABLAR vad de trotsar just nu! Jag och Jocke är helt slut. Det är som att de nån gång runt förra månadsskiftet tog det gemensamma beslutet att värdera våra ord som luft. Och oavsett om vi säger nej, förmanar, lockar, mutar eller hotar - så skiter de i oss.

De små %&¤#/%&¤#/ 
...ehum.

Nä, såhär är det väl för de flesta föräldrar nån gång, oavsett om en har en eller fler avkommor. Det är väl till att rida ut trotsstormen, stryka alla aktiviteter som är på offentlig mark och skriva ANDAS LUNGT med spritpenna på armen, tills de börjar bete sig lite mer som de härliga barn de oftast är igen och lite mindre som %&¤#/%&¤#/. Kan jag tro.

Dock falerar vi å det grövsta på det där med att hålla oss undan från offentlig mark i sällskap av båda barnen och drar hela tiden iväg på diverse aktiviteter och alla möjliga tokiga infall som vi tänker ska bli "skoj och mysigt". Det blir det aldrig.

Och väl iväg tjatar vi för döva öron, förmanar ut i tomma luften och fräser på varandra i sämsta familjeanda. Och har absolut allt annat än just "skoj och mysigt". Väl hemma sjunker vi ihop i små uttröttade föräldrahögar och orkar inte ens laga ordentlig mat utan utfodrar barnen med smörgås och fil. På sin höjd.

Så skicka gärna lite det-blir-snart-bättre-hälsningar till Skövde och märk kuvertet med "Till Förtvivlade Föräldrar". Det vore hemskt gulligt.

PS. Skicka gärna med lite choklad också!
Allt tenderar nämligen att bli lite bättre med choklad.


Men. De är ju himla härliga också, småtomtarna <3

Ååå vad jag saknar dem! *ögonen tåras* Vill typ kuta upp till föris och hämta hem dem på stört. Det skulle kanske bli så himla skoj och mysigt att få hem dem tidigare?

Eller?

...




En människa med ett uppdrag


Ian - min minsta avkomma ni vet? Ungen som på pricken ser ut och uppför sig som en söt liten kopia av Carl-Jan Grankvist på speed? Mm, han. Precis.

Det barnet är verkligen en människa med ett stort uppdrag. Ett uppdrag som jag antar går ut på att göra sina föräldrar gråhåriga i förtid. Jag vet inte vart ifrån han har fått idén om att det bidrar till en stimulerande hemmiljö att vända upp och ner på cirka varenda pinal som kommer i hans väg eller att det kan vara schyst att kasta mat på golvet och sedan dansa på den tills den pulveriserats till oigenkänlighet/smetats ut i atomer.

Eller att ett exempel på charmigt personlighetsdrag är att dra sitt absolut hårdaste i någons kläder samtidigt som en tjutgnäller MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH i 20 minuter.

Eller att personer som snabbt som ögat rusar runt i ofentliga miljöer under vilda tjut och skapa största möjliga ordea för alla inblandade är roliga typer. 

Eller att det är uppskattat av dina päron att sprinag rätt ut i gator/utför trappor och höga avsattser/in i grannens nystädade lägenhet iklädd en heltäckande dräkt av geggamoja och mellannmålsrester när vi möts i trappen.

 
Åh. Hela hans lilla uppenbarelse riktigt lyser av lust att ställa till rackartyg. Och när jag säger lyser menar jag inte som en liten ficklampa eller ett flämtande väreljus i en tjusig ljuslykta. Nä, jag snackar lysa som i solen sett från merkurius typ. Det lustiga är att jag har glömt om Iris var likadan vid två. Jag har en vag förnimmelse om att hon kan ha varit det, men att jag bara glömt det i nån OJ HERREJÄVLAR JAG HAR TVÅ BARN-chock som inföll ungefär samtidigt.

Hur är era tvååringar - ni som har en?
Lika mycket som små James Bond's med rätt att ställa till oreda som min?

 
 





Den Vidriga Nattningen™


Hallå hörni!
Idag har jag varit själv med barnen eftersom J är iväg. Jag kan tycka det är lite tjorvigt ibland och kan lätt stressa upp mig över uppgiften, och eftersom mina barn är som blodhundar på stress brukar de förvandlas till två illbattingar när vi är utan faderligt stöd. Men inte idag.

Morgonen gick fint och att lämna dem på förskolan gick också bra.
Att hämta dem gick strålande.
Att leka hos kompisar och sedan snällt följa med hem utan trubbel gick helt enligt protokoll.
Och att äta kvällsmat och att göra sig i ordning för kvällen gick av bara farten.

Hann självklart tänka "det är typ för bra för att vara sant!"
Vilket det givetvis var.

Klockan är 18.45:

Iris bölar lite i kudden när hon placeras i sängen. "Jag längtar efter min paa-ha-h-haapppa-a-aha" och fair enough, han är bäste Irisläggare. Men den situationen är inget lite iPad-mut inte råder bot på.
(ja, hon får ligga med iPaden tills lillbrollan somnat in för natten när jag är själv pga vill hålla nere nivån av total madness på hanterbar nivå).
Funkar fint.
Ian somnar i efter 15 min.
Hostar något oroväckande när jag bär in.
Jag plockar bort iPad och lägger mig och läser för Iris.
Ian hostar.
Jättemycket.
Jättejättejättemycket. "Hoppas att han inte krä..."
Ian kräks.
Ian gråter.
Jag svär (tyst, så inte Iris hör).
Jag går upp, torkar bort kräk, tvättar av Ian, tröstar, lägger ner, går ut.
Ian skriker.
Jättemycket.
Jag svär (väldigt tyst).
Jag säger till Iris: "Mamma måste sitta en stund till med Ian"
Iris blinkar.
Iris storbölar.
Jag svär (tyst).
Jag hämtar Ian.
Ian skrattar.
Jättemycket.
Ian är pigg.
Jättepigg.
Jättejättejättepigg faktiskt.
Jag svär (ganska tyst).
Jag mutar Iris med iPad.
Iris glad igen.
Jag sitter med Ian som hostar, skrattar, viftar, hejar, ålar, tjuter = sover ej.
Men blir snart tyngre i min famn och andas djupare, och nu sover han no...
Iris (öronbedövande): "MHAMMAAAAHHH JA MÅSTE KISSA!!!!!!!!!", kommer rusande.
Ian vaknar.
Ian: ~* u l t r a p i g g *~
Jag svär (högt).
Kissar med Iris.
Lägger in Iris.
Iris får förhoppningen om att jag ska läsa klart.
Vi försöker.
Ian... förstör.
Jag säger att jag måste sitta med Ian en stund till.
Iris vrålar: "DÖMMA MAMMA DU ÄR ALDRIG MED MIG BARA IAN!"
Jag: *lider svåra samvetskval*
Ian hoppar i sängen.
Jag svär (mellan samanbitna tänder).
Jag mutar med iPad. Går sådär.
Mitt hjärta skaver.
Ian skrattar.
Går ut med Ian.
Försöker natta i kämpiga 30 min medan ungen dansar rave i mitt knä. Typ.
Jag lipar. Typ.
Ger upp.
Kollar till Iris.
Iris sover (ovapå iPaden).
Hjärtskav.
Ian får välling och kolla på iPaden.
Vi sitter i fem minuter.
Ian somnar, som en liten gris. 

Jag kysser iPadens skärm och viskar ömt: "Jag älskar dig"

Klockan är 21.45, vilket gör att vi klockar in på tre timmar av galenskap.
*torkar svetten i pannan*
*lutar mig tillbaka*
*ger mig själv en klapp på axeln*

Skriver påminnelse: ladda iPadbatteriet.


En annan, bättre kväll <3



JULEN 2013 (jo ni orkar ett julinlägg till)


Hej mina käraste! 
Nu är jag tillbaka efter ett litet jullov. Jag hade tänkt at vänta tills imorgon med att kika in, men sen så avbröt Jocke vår "Top of the Lake"-kväll med orden "Asså jag MÅSTE bara titta på "Tack för musiken" idag. Det är Peter LeMarc jö!"

Och jag ba': *gäsp*

Så jag tänkte att ni skulle få kika lite på julen 2013 - vår style. Känns som det fortfarande är legetimt att skriva julinlägg idag. Är ju trots allt bara den 27e? eh...28? eller är det 29...? Asså de här jäkla mellandagarna. Vem har koll? Nåväl. Julen 2013 var det.

Vi startade faktiskt firandet enligt tradition redan den 23e hos svärisarna ute på landet. Där vi köre paketlek och jultvagade oss grundligt.


På kvällen lade vi oss och snarkade i gästrummet och helt plötsligt vaknade vi och det var den 24:e. Kul! OCH TOMTEN HAR HÄMTAT JULGRÖTEN FAKTISKT OCH LÄMNAT EN JULKLAPP TILL MIG IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH! (för att citera exalterad Iris) Jättekul! I klappen fanns konstnärsmaterial. Urkul!



Sen fortlöpte dagen med att vi liksom åt och vilade om vartannat i 8 dåsiga timmar, kollade Kalle Anka och fick påhälsing av självaste Tomten™. Iris nervositet över mötet med sin sedan förra året skäggiga nemisis steg markant under dagen för att sedan kulminera i ett panikyl mot pappas hals vid åsynen av honom. Men givetvis morskade hon strax upp sig och pratade kavat på om renar och snöbrist efter bara 5 minuter. Satt till och med i knät och kramade på eget initiativ = världens modigaste. Ian däremot höll sig på behörigt avstånd med runda ögon och ett hårt tag om favoritklappen och mammas hand. Lilla lilla harhjärtat mitt <3


Dock måste det kanske medges att innehållet i Iris paket kan ju ha haft viss påverkan på hennes för tomten allt varmare känslor i år. Som en säger: "Köp kärlek rostar aldrig" och "Vägen till ett barns hjärta går genom en surfplatta".

Eller hur var det nu?

 
Efter paketuttdelning, glöggsippning och pralinätning pep lustiga familjen iväg hem till sig och beredde plats för firande nummer två - vårt första julfirande i hemma, någosin. Och vi redde upp det helt finemang med julgröt, skinkmacka och släkt nummer två. Nu var det dessuton Iris tur att vara paketuttdelare - ett upprdag hon tog sig an med största frenesi. Julkalappar yrde runt oss alla när hon gång på gång stack in huvudet under granen tjöt "KOLLA ETT PAKET TILL" och tjongade iväg den till dess mottagare efter hjälp av pappa att läsa på ettiketten.


Pjuh. Att båda barnen däckade 20 minuter efter sista klappen var uppriven var föga förvånande. 

Vi avrundade julen på med julbord typ 267 i ordningen hos min fader med fru på juldagen. 



Och till barnens stora lycka fanns även där en gran med fler klappar med Iris och Ians namn på. Jäkla bjussig den där tomten alltså. 



Vi slutade storslaget med sprakande tomtebloss och klingande barnskratt i natten.
Julen 2013 - du var så himla himla fin! 







Men hallå!


"Var har du varit hela dagen o käraste oprofessionell?" sitter ni och tänker.

Jo. Jag har suttit i ring, sjungt rörelsesånger om smådjur, mumsat bananpengar, bakat sandkakor, fått mat serverad på rullvagn, slumrat på madrass, byggt höga kuddtorn och läst ungefär 100 pekböcker om Max och hans sabla potta. 

Inskolningsdagar it is!

 
Och vad anbelangar Ian, så sköter han sig fint. Lelle grynet <3



It's hard being one


Nä, det är inte alltid lätt att vara ett och liksom ha noll komma noll att säga till om angående vissa specifika saker. Det får Ian erfara just nu. I veckan har "Nej" på följande önskningar fått lillkroppen att koka över:

1. Göra ett svandyk utför stentrappan
2. Svälja tärningar/legobitar/hela köttbullar
3. Ta ett tugga av mina jämnårigas bakdelar/använda deras huvuden som baknbräda
4. Hälla ut mjölk över hela golvet och öva bentag
5. Slita loss en handfull av sin systers lockar
6. Bestiga en bokhylla utan säkerhetslina
7. Tugga maskindiskmedel och svälja ner det med en klunk klorin
8. "Stay up all night partying"

 
"Dumma mamma" liksom.



Lekparks(k)ungen

 
 

"Utan inlägg i flera dagar försmäktar vi vid denna öde blogg..."
sitter ni nog i bästa flaskpostanda och tänker just nu. Nån kanske sitter och försmäktar utan snus också. Vilket kan var bra om du är i slutartagen eller dåligt om du bara inte hunnit köpa på dig och nu har kiosken kanske stängt och det är sjuuuuuukt långt till närmsta affär och du nu måste sätta dig i en iskall bil... Eh ja. Ett sidospår månhända.

Vi har iallafall haft det bra, vi i den oprofessionellska fyrmansfamiljen, under dessa tvenne bloggfria dagar.

Exempelvis har vi ägnat oss åt utruuuligt mycket lekparkshäng kidsen och jag. Kul att båda barnen numera har utbyte av att gå dit. Ian har ju liksom blivit ett helt bast och med besked lämnat perioden då en mest ligger som en nedbäddad softshell-kokong i vagnen, och istället nu kan tillgodose sig alla underhållningsmöjlighter en välplanerad lekpark kan ge. Faktiskt har det kommit att bli hans främsta nöje här i livet, det här med lekplatser, och han har jättesvårt att välja favoritaktivitet när han väl kommer dit. "Dessa val, dessa förbaskade val hela tiden..." har jag hört honom mummla när han stått och kliat sig med tumvanten i huvudet vid grinden. Och ja, visst kan det vara lite Sophie's choise där i parken när en kan välja på

att gunga tillexempel



eller rutcha 


eller gräva



eller varför inte rada upp sina leksaker snyggt i sanden 


eller bara ligga helt chill på marken i fikakoma och ta igen sig.

 
Ja, möjligheterna är oändliga låter lill-chill hälsa.






 

Tut i grattisluren för Ian!

 
 
 
För ett år sedan, strax före sjurycket på kvällen, anlände en 4,5 kilo tung person till världen. Efter en otroligt lång graviditet och en förlossning med ett omtumlande slut fanns nu Ian äntligen till.

Ian - denna fröjdefulla lilla människa med värme i leendet och liv i blicken. Iris bror och vår son. Allas vän. 
Hurra för dig på din första födelsedag och ja må du leva uti hundrade år!





 

Om en vecka är Ian ett!


Tänk va.
För EXAKT ett år sedan gick jag och surade på övertid och en vecka senare föddes världens mysigaste. Insikten om att minstingen redan är ett. GAAAH *tidspanikar svårt*

Men jubilarien ska ju givetvis firas, även om han själv inte kommer komma ihåg ett smack av det. Följande skulle jag gärna se leverrerade i inslagspapper på torsdag, (eftersom jag ifrån en moders perspektiv givetvis räknar med att våra nära och kära kan tänka sig lägga en halv förmögenhet på en ettåring) pga världens bästa ettårings - ju.

Okej, jag är partisk.
Samt svårt materialistisk.


1. Mysoverall i plysch, betänk goset! Mini Rodini
2. RengnbågsPJ'S, vem vill inte ha? Åhléns
3. Plansch. Ian lider av hundskräck, så tänkte bota det med sötglada och korv. Han älskar korv! Littlephant
4. Body, med fler KBT-hundar. Polarn o. Pyret
5. Docka. Iris har älskat sin och Ian snäppet med. Måste få en egen. IKEA
6. Lejonkudde. Behövs förklaring? SÅ ÖVERFIN! Åhléns
7. Mjuka bollar. Han kastar grejer som en galning här hemma. Dessa är ju gjorda för kast, samt mjuka. Smart! Littlephant
8. Sparelefant *tänker på räntan och amorteringar som en ansvarstagande förälder* UniBarn
9. Klosslåda. Stava och bygga. Multitaskning är coolt!. UniBarn
 

9 månaders och deras jävla intressen...


Jag vet inte hur det är med era bebisar hemma, men vår har iallafall gått totally bananas nowadays.
Exempel på intressen Ian utveckal senaste månaden:

- Skrika rakt ut. 
Inte argt, inte ledset. Bara för att testa lung- och röstfunktionen samt olika rums akustik. Minst 10 min i en repa utan andningsupphehåll är standard. MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ AAAAAAAAAAA!


- Göra hotfulla utfall mot handen som matar.
Tänk björnram som kommer farande genom luften med ett SVOSCH för att grabba tag i skeden och krama den mellan knubbfingarna och mjeheheheheh-skratta. Var måltid kräver heltäckande stänkskydd inför och grov fläckbekämpning efteåt. En ska va glad om 30% av tallriksinnehållet någonsin vidrör bebimagmunnen.



- Sova cirka ingenting.

Eller jo, på dagen. Znarkeliznark som en purken tonåring. Men på natten - då kör vi bebirave med tjutande skrik och en lillpanna som dunkar rytmiskt mot sängspjälorna. 

- Balansera kaxigt mot livsfarliga delar av hemmet.
Barvagnen med hjul.
Eldamsugaren med sin gingliga ställning.
Diskmaskinsluckan - gärna då nämda apparat är fylld av vassa knivar.
Glasdörren i duschen som kan svänga innåt.
Mot stängda dörrar med någon på andra sidan.
Iris Bobbycar som samtidigt rullar iväg.

- Äta allt (utom mat från sked).
Vare sig det är kattbajs, tejp eller tusenskönor. Allt går ner.

 
 
 
 

Ian åtta månader med 16 h tillägg.


Ianpian är åtta månader. Tjoho, serpentiner och skål i vällingflaskor!

Vad har hänt sedan sist?

- Du har två nya tänder brevid de övre framtänder. Ytterst smidigt uppväxta. 
- Ditt ordföråd har fyllts på med jejjej (hejhej) dada (pappa) till de du kunde sedan tidigare, mammmm-am (mamma) och tatttatt (tacktack).
- Vi har gjort en misstänkt allergiupptäckt. Mindre spännande grej.
- Du har börjat älska att bada. Vår lilla späckhuggare.
- Du bemästrar nu åladets konst i ca ljusets hastighet och följer nu vilt tjoande i hasorna på alla personer som fått för sig att gå ifrån dig. Ingen kommer undan.
- Du kan resa dig och stå mot stöd! Goselåren jobbar hårt här hemma: upp-ner, upp-ner pjuh.
- Och så, bäst av allt, har du börjat sova hela nätter utan matuppvak (PRISA GUDARNA!!!!)

Alltid glad, alltid hungrig, alltid nyfiken och helt igenom underbar.






En lek med döden.


Lilla Ian har börjat få för sig att han välsingnats med odödlighet. Vi föräldrar försöker förklara att det så inte är fallet, men han måste gång på gång motbevisa oss. Vad han roat sig med senaste tiden?

1. Förgifta sig själv med sesamfrön.
Ja, i ärlighetens namn kanske det här var mamman i familjen som hade ca noll koll på livsmedeslsverkets rekomendationer angående sesamfrön till små barn.
Resultat: Magknip & kräkningrar.
Åtgärd: Pga misstänkt nötalergi hos mkt litet barn - tömma hemmet på nötter.

2. Sätta klistermärke i halsen.
Ni vet hur läskit det är med småprylar och bebisar? Ni vet hur man finkammar hemmets alla ytor efter varenda liten möjäng med en radie under 3 cm? Ni vet hur man ser varje liten objekt som ett tänkbart kvävningsvapen? Blanda in en 2,5-åring i den ekvationen.
Resultat: Noll komma noll luft in.
Åtgärd: Lugna pappan avlägsnade lilla kliserlappen med ett flinkt finger. Sedan - tömma hemmet på smågrejer.

3. Försök till störtdyk ut soffa.
Det kvittar hur bra uppiskt en har, han ska kasta sig med huvudet före från soffan. Han bara måste. Det är som en intre röst talar til honom i Stig-Helmer-termer: "Du kan flyga, du är inte rädd" och han blint lyder. Om vi funderat på att ta honom ur soffan och placera honom ensam på golvet? Jo, tjena. Ni vet inte hur det barnet kan vråla sin vilja igenom.
Resultat: Blixtsnabba reflerxer hos båda föräldrarna, samt Iris. Nä-ä Ijan inte hoppa!
Åtgärd: Tömma soffan på kuddar och placera dem längst golvet.





Typiskt bra saker att fynda.



Ett par små, små, små Dr. Martens-look-a-likes åt Ian på barnloppis. Yes!



Och en färglad lill-piké på åt Iris i organisk bommul från name it. Hurra!

/nöjd chey_88


Ian sju månader.




Lillfjunet växer! Sju månader har du nu lyckats skrapa ihop Ian, och nu går det undan i svängarna. Du är inte så fasligt mycket bebis längre och ska vara med överallt jämt hela tiden. Kryptränar för fullt, fast det vill sig inte riktigt det där med kryperiet. Kan det vara för att du är så himla tung? 10,5 kg var det sist, och antagligen ännu mer nu då två portioner gröt och ett mål mat har blivit standard i vardagen. Strl 80 måste det stå i klädlappen om du ens ska få dem över låren. Min lilla rultis. Men på BVC klappar de händerna och skanderar lovord när du ligger där och på vågskålen.

Vad har du lärt dig sedan sist? Jo, klappa händerna! Du sjunger med i sånger ("öööhöhhöhh dabadabamamam" är sång i en moders öron - kom ihåg det), gungar och klappar hej vilt. Sen kan du vinka också när någon kommer in genom ytterdörren och när du ser dig i spegeln. Absolut inte annars.

Sen måste jag säga att jag tror att du står innan du kryper. För om du kryptränar så ståtränar du än mer. Draaaaar dig upp från golvet upp på knäna. Och skrattar så du faller omkull och börjar gråta om någon ser dig. Moment22 osv.

Du sover tryggt i mammas och pappas säng. Inte går det för sig att du läggs i nån jäkla spjälsäng inte. Nänä. Nära till tuttar och värme ska det vara. Sover 21-07 med ett gäng uppvak däremellan pga diverse störningsmoment (hunger, tandproduktion, snuva, tappad napp osv). Talar vi tänder så har du fyra. Alla i nerderkäken, men framtänderna där uppe skymtar i farstun. 

Och så har du sagt MA-MA flera gånger! Fast pappa tror inte på mig när jag säger det och det är en skam att det händer när vi är själva. Men jag vet att det är sant. Förstår väl min egen unge liksom.









Vi måste prata lite om sömn.


Ian har gått från att vara ett nattsovande drömknytte till att bli en yrvaken gnällspik under de senaste veckorna. "Det är nån utvecklingsfas", intalar jag mig som ett mantra: fasfasfasfasfasfasfasfasfasfasfasfas och fas. Nu säger jag inte att han från start sovit som en sten 19-08. Nänänä. Men har slumrat in runt 23, gjort nått tuttsnutt runt 03 och sen vid 06 och vaknat för dan vid 08, typ.

Nu somnar han 21.30 sharp (asså på minuten varje dag. Min lilla bebisklocka :')),
Vaknar 23 och surgnäller om välling.
01.00 - tutte och napp.
02.20 - tutte.
02.50 - napp.
03.30 - välling.
04.14 - tuttsnutt och napp.
05.00 - välling? napp.
05.05 - tutte? napp.
05.20 - nä välling. och napp.
06.00 - tutte.
06.10 - klarvaken.

Ian: JIIHO! Äntligen får jag gå upp och slå min sked i bordet 248 gånger och skria glatt för fulla strupar samtidigt. Kom igen morsan! Let's start this day!
Mamman: ZZZzzzZzzZzzzzzZzzz. buhuhuhuhu........



"You make me happy..." säger Ian och jag fyller i: "...when you sleep, UNGJÄKEL"




Att nästan slippa få krupp på H&Ms barnavdelning.


H&M är en sån där affär jag hinner bli irriterad på ca 230 gånger per besök på barnavdelningen. En får liksom pressa sig förbi allt skirt rosaskimrande tylletylletyll på "FLICK" samt skydda ögonen noga för att slippa spetsas av supervassa diadem för tvåmånaders bebisar. Och på "POJK" blir får en typ dra in magen ordentligt för att ens kunna röra sig bland de fullknökade snurrvindorna med med kaxiga superhjältekläder och muskelstoppad blixten McQueensoveraller. Suck.

Det jag ville säga var att
jag istället brukar webbshoppa hos H&M, för trevnandens skull liksom. Även om jag inte alls fattar vitsen med att någon med trötta pekpinnar i förväg kategoriserat kläderna i POJK 68-92 och FLICK 92-128 för att visa vad som passar sig att bära för min pojke i strl 74. Hade det inte räckt med storleksanvisningar och en liten tilltro till att föräldrar och andra shoppare själva har förmågan att bestämma vad som passar en pojke i strl 74, utan krångel? Nyckelpigor tillexempel passar skitbra på min pojke. Men det tycker inte HM eftersom dessa återfinnas på "FLICK". För nyckelpigor är ju som vi alla vet en mycket flickig insekt... eller? Zzz.

Nåväl. Denna gång blev det inga nyckelpigor åt något av kidsen. Istället blev det lite så här:







Ian sex månader.




Tänk Ian. Tiden springer på och idag blir du ett halvår. Men hallå! Under det här halvåret har du liksom tagit en stor och självklart plats i vår lilla familj. Ditt skratt ljuder högt i hemmet och får oss alla att må bra. Vår lillefant. För stor och frodig, det är du fortfarande. Nästan 10 kilo och 70 cm lång. Tre tänder i nederkäken, och vassa är de också!

Nu äter du ett mål lagad mat på dagen och frukost, typ gröt eller puré och minst några smörgåsrån som är favoriten. Majskrokar slinker också ner i ett nafs om du lägger vantarna på några. Ammar gör vi mest på nätterna och morgonen, för myset det gillar du.

Du rullar och ålar och snurrar. Och framförallt sitter du helt själv numer. Lite svajigt, tills förra veckan, då du tycktes finna balansen och nu lyckats behålla den. Så nu ser du äntligen lite mer av världen. I vagnen sitter du också såklart. Liggdel är för bebisar. Eh ja... små sådana alltså. Du är ganska frustrerad för att du inte rör dig så mycket framåt över golven som du kanske önskat. Skränar som värsta horden elefanter om leksaken hamnat för långt bort. Skitleksak liksom. 


Det bästa som finns är syrran. När hon entrar rummet är allt typ helfestligt och du kiknar av skratt bara du så mycket som ser henne. Tänk det betyget. Hon spelar såklart också gärna pajas påeldad av ditt skratt. Iris har föresten börjat fatta ett enormt tycke för dig, "lillebjosan" som hon kaxigt kallar dig.

- Ijan, är glad.
- Ijan är pytteliten.
- Jag älskar Ijan.
- Ijan ska bara växa lite, sen kan vi leka!

Tänk vilken tur att de första månadernas känslomässig turbulens hos lilla storasyster skulle ebba ut i denna kärlek till dig. Så otroligt fint.


Ian fem månader + en dag.

 
HALLÅ! Stoppa pressarna! Glömde ju att det var den 5.e igår vilket innebär Ians "månadsdag". Nu har lille I lyckats skrapa ihop 5 exemplariska sådana. Månader alltså.

Nu händer det mycket, det vill jag lova. Ålar och har sig, vänder riktning och tar sig bestämt framåt med fokuserad blick och en charmig dereggeltråd som lod. Sitter bra med stöd men lite svajigt utan. Pratar och tjoar och skrattar. Ler med hela kroppen och mår gott.

Pappa har också hunnit tatuera in dit namn likt syrrans, över knogarna. Stort.



Tand har du fått vänster fram nere. Jättevass! Och biter med den gör du gärna. Det passar sig ju ytterst väl då mat alltmer smyger in i ditt annars rätt mjölkstinna liv. Gröt är gott, yougurt ännu bättre men morot och majs smakar skit. En gång fick du slicka på en av syrrans lördagsgodisbitar och blev väldigt besviken när mamma kom och förstörde er syskonpakt. Osis Ian.


Nån vikt och längd på dig har vi inte eftersom du envisas med att vara sjuk och olämplig att ta till BVC. Men det ska väl bli av i veckan eller nästa så vi får helt enkelt vänta och se, men på det stora spåret fortsätter du, det märker vi. Du har nämligen redan växt i kläder Iris hade under inskolning på förskolan (!?!?) och dina ben sticker ut långt över kanten på babyskyddet, som vi förövrigt inte längre orkar kånka på när du sitter i.



Nästa månad tror jag att vi bytt till sittdel i vagnen, att du skaffat dig ännu en tand och kanske sitter utan stöd. Vi ser fram emot att se om det stämmer. 


 





Kräksjukt, eller sjukt mycket kräk.


Såklart.
Såklart såklart såklart.
SÅ-FUCKING-JÄVLA-KLART.

Iris har äntligen snorat, hostat, frossat, nyst, huttrat, svettats, yrat, gråtit och lidit färdigt (för stunden) och gjort sin typ första förskoledag sedan innan jul. Så går vi och hämtar, kommer hem, äter en-två-tre chokladbollar och plötsligt - Ian exploderar som en vattenballong. Fast fylld av vinterkräk givetvis. Höger, vänster, fram och ja, självklart också bak och i skottläget sitter uppgivna jag. Jag, som de SENASTE TRE ÅREN åkt på vidunderliga kräksjukor samt graviditetsillamåenden från helvetet och som bara vill fly hemmet i panik vilt skrikande
"Nej! NEJ! NEEEEEEEEEJ!" Jag har fasen kräkts nog för typ 25 år framåt, och är nu komplett livrädd för att bli smittad, men som i skrivande stund inte har något annat val än att hålla, vyssa, gunga, trösta och mata lille kräkklumpen. Älskade Ian. Min lilla skatt - bli frisk fort! 

Men sjukdom är en del av småbarnsvardagen, hur jobbigt det än är. Och självklart är det mest synd om Ian som hulkar och mår dåligt. Men vore jag inte en supermänniska om jag inte hade tänkt tanken att det också är lite jobbigt för mig med allt det här sjuka. Och nån supermänniska är jag då rakt inte (ja kom an bara, mama-haters). Bara en helt vanlig liten kräkrädd människa, som har två barn men liktväl kan tycka lite synd om sig själv ibland. Men som man bäddar och ligger ni vet...

Blir jag sjuk så blir jag, tänker jag något spelat kontrollerat medan jag står i duschen och VRIDER ur min av bebiskräk dyngsura tröja samt tvagar min hud röd med skållhett vatten och tre liter tvål en gång i kvarten.

Dagens önskan;

- ett kar fyllt av desinfektionsprit jag kan lägga mig i i timmatal vid behov.

Alternativt;

- en charterresa med all-inclusive bara för mig.

Eller;

- ett mundkydd och en kram.






Tidigare inlägg