Tortyr och tulpaner

 


Hej vänner! Jag har precis kopplat av arbetshjärnan och slagit på soft-mode. Synd att klockan redan visar på 22.39 så jag måste hoppa från datastolen rakt ner i bingen. För jag måste veeeerkligen sova. Det har liksom blivit så klart för mig nu under Ians period av nattvakenhet att SOVA ÄGER! Vaken mot sin vilja däremot? Inte lika mycket äg. Om en inte pratar om hur ägda vi är av en kille på 90 cm. En fattar att det finns en tortyrmetod som går ut på att förhindra sömn. Ian kan ha gjort praktik på Guantánamo i ett tidigare liv, vad vet jag. Men lite medhårs stryker han oss ändå då han dagtid underherhåller oss med sin munharmonika. Alltid något.

Andra saker vi gjort är att göra vår i förtid. Hade jag jobbat på ett coolt inredningsmagasin hade jag kanske använt ordet "boosta" i kombination med "din vårkänsla" här och komma undan med det. Men nu undviker jag det och skriver tips på att öka känslan av vår: Köp tulpaner och damma av fönsterbrädan. Slut tips.







Ett avsked



Dearly beloved
, vi är samlade här idag för att ta avsked av en nattsönm som inte längre finns bland oss. Ian den lille spjuvern vaknar varje natt upp runt spöktimmen och startar sina egna spökerier fram till ca 4-5. Ultrapigg och glad hoppar han i vår säng, rycker oss i håret och dansar på våra ryggar. Och nej, inget hjälper. Vi har testat allt. 

 
Men nu pratar vi om något roligare tycker jag. Som tex att jag om 10 minuter ska bege mig till närmsta gynstol och få ännu en kopparspiral inputtad längst in i my Mother of Life. Fast vänta, nu skrev jag fel. Det var ju inte heller särskillt kul. Och nu måste jag pysa, så roligare än såhär blev det inte just nu. Osis.





Ang. förra inlägget


En grej till bara! Håret. Vi måste prata hår. Jag har nämligen en plan för det också. Planen lyder: En något längre luggpage (se bild) med ORANGE hår (se bild). Aha! Hon är ett komplett geni! tänker ni. Och ja, det kan jag verkligen hålla med er om.

Och också: Ödmjuk.

 

Det kan vara en sammansvärjning...


...mot mig och min stackars plånbok. Jag bara säger. För varför skulle annars affärerna, under mitt år som lydig köpbantare, plötsligt digna av typ världens tjusigaste kläder? Inte vet jag. 

Fast å andra sidan känner jag också som såhär... Att kavajen skulle passa skitbra på möten. Och tröjan ser perfekt och otroligt bekväm ut att sitta och skriva i. Och klänningen, halsbandet och brillorna - ja de skriker ju liksom framgång. Och finns det egentligen någon bättre framgång än den kaxigt utstrålade? Ytterst tvek på det alltså. Så det kanske är okej att jag köper dem. Iallafall klänningen och kavajen. Och halsbandet. Och brillor måste en ju ha när solen börjar stråla i vår, och visst var det någon unge som slet isär skalmarna på mina gamla? Mjo men det var det alldeles säkert. Och då kan jag ju lika gärna köpa tröjan när jag ändå är igång. Så den inte känner sig sorgsen, bortprioriterad och alldeles utstött tänker jag.

Kavaj, halsband, solglasögon från Lindex, Tröja & klänning från HM.








NY PODCAST!




Hallå! Nu ligger ett nytt avsnitt av Moa & Matildas (sucée)Podcast uppe och frotterar sig på iTunes. Ja, givetvis går det att lyssna i Androiden också. Ladda bara ner lämplig podlyssnarapp.

I det här avsnittet pratar jag och Moa om kroppsliga förändringar. Hur har kroppen förändrats av att få barn, och hur har den förändrats av ålder, träning och förväntningar? Vi snackar om vår företagsstart (!) om den bannlysta mobiltelefonen, om barnuppfostran med 1000 olika bud och om tvågstankar.

Vi snackar dessutom om VAB-bråk och konfliker klockan 07.30 på morgonen, när en finner sig och sin partner i hallen dividerandes om vems tid som egentligen är viktigast.  Jag återger scener ur ett äktenskapligt gräl. Och kan det vara så att vi kvinnor ibland tror att vi är mer behövda av familjen än vad vi faktiskt är? Vi tar också upp det här med mammaförvätningarna och pappahyllningarna och det dåliga samvetet du så ofta brottas med som förälder. Ja ni hör ju, ett fantastiskt avsnitt det här!

Vi hörs!

 




En otroligt viktig gästbloggserie: Jennys fight


Hej vänner! I höstas fick jag frågan om jag var inskriven i donationsregistret. Nej, jag var inte det då, men skrev in mig på direkten. Frågan kom från Jenny. En tjej med en historia och verkligen rätt person att fråga. Jenny ska gästblogga här om varför organdonation är typ världens viktigaste grej, om inte för dig så för någon annan. Här är Jennys historia:

Jag heter Jenny och har precis fyllt 20 år. Jag har fått den stora äran att gästblogga lite här hos världens bästa Matilda och det känner jag mig så SJUKT hedrad över!

Det mesta med mig är egentligen ganska vanligt. Jag bor i Stockholm, tycker att grön är den finaste färgen, är nästan alltid glad, tycker inte om ost men älskar saltgurka och är 158 cm lång. Men sen finns det finns en sak, en liten detalj, som gör att just mitt liv för tillfället är väldigt speciellt.  Jag står nämligen på en väntelista. En väntelista för att få komma tillbaka till livet. En väntelista för att bli organtransplanterad. Jag har i dagsläget väntat drygt ett år och ingen vet när eller om sjukvården kommer hitta en passande donator till mig.

På nyårsafton 1993 föddes jag och var världens friskaste människa med energi åt ett helt fotbollslag fram till år 2010, då jag var 16 år. Då hände plötsligt något med min kropp… Jag orkade inte längre träna lika hårt som innan, att gå upp för en trappa blev som att springa ett maraton och mina tidigare vältränade ben var plötsligt som uppsvällda klumpar. Jag blev irriterad och funderade mycket på vad som var fel. Varför orkade jag inget när jag tränade varje dag?! På kvällen den 7e november fick jag ont i magen och när jag gick och la mig funderade jag en stund över om det möjligtvis kunde vara den där halsflussen jag hade haft för två veckor sen som kunde göra mig så här trött?

Längre än så hann jag inte tänka, för natten mellan den sjunde och åttonde november vaknade jag av att jag bara skrek. Jag skrek rakt ut, i panik, för att det gjorde så fruktansvärt ont i magen. Nästa minne är från sjukhuset då en läkare förklarar att jag har blodförgiftning och att den har spridit sig till magen. Inne i magen hade den gjort flera organ infekterade och jag behövde opereras och sen vårdas ett tag på sjukhuset, men jag skulle bli frisk igen.

 


Blodförgiftningen läkte ut efter en tids behandling men jag mådde fortfarande dåligt. Benen svullnade mer och vid en provtagning såg man att jag läckte massor med protein och blod ut i urinen. Dagen efter genomgick jag en njurbiopsi, ett prov där man tar en liten bit av njuren och skickar den på analys. Ganska snabbt kom resultatet om att jag led av en mycket allvarlig njursjukdom, FSGS eller Fokal Segmentell Glomerulu Skleros, som snabbt kan leda till döden utan behandling.

I det läget förstod jag INGENTING. Vadå döden?! Man kan väl inte dö innan man ens har blivit vuxen? Jag skulle ju snart fylla 18 och jag skulle bli bäst i världen på simning och jag skulle resa runt i världen och jag skulle LEVA! Inte dö. Inte ligga kopplad till slangar och maskiner på ett sjukhus bland tanter och farbröder som ojade sig och stirrade förskräckt över att en tonåring delade sjuksal med dem.



Att livet kan vända så fort hade jag aldrig någonsin kunnat ana och det tog tid innan jag insåg hur extremt dålig jag faktiskt var. Men tillslut nämndes ordet
transplantation för första gången. Det fanns en chans till. En tuff resa och en olidlig väntan skulle det innebära, men jag kunde få en andra chans i livet och jag var beredd att ta den hur jobbigt det än skulle bli! Men mer om det i ett annat inlägg :)


Det här var första inlägget från Jenny. Vill ni läsa mer om hennes fight bloggar hon här och följs på @jennystensson på instagram, vilket jag tycker tt ni ska göra eftersom Jenny verkligen är en stor källa till inspiration. Dessutom behöver hon pepp! Fatta vilket slit att sitta på väntelistan tillbaka till livet. 

Vill du skriva in dig i donationsregistret gör du det --> HÄR <-- Att anmäla sig går verkligen jättefort, ingen ansträngning alls men kan betyda så otroligt mycket för andra vad det lider. 

 


Legalisering av droger


Ibland blossar diskussionen upp om droger bör legaliseras i Sverige. Vad jag vet är många emot och medan en del är för, och att diskussonen ofta handlar om de problem en legalisering skulle innebära. Mhum. I here you. Dock har jag själv aldrig lagt någon större vikt vid frågan eftersom jag inte brukar droger.

Fram tills typ förra veckan. Tydligen har en viss legalisering gjorts helt utan min vetskap och jag var den första att trilla dit i ett djupt missbruk. GAH. Trycker i mig flera 100 gram om dagen och kan omöjligt sluta. 


Damn you mari(ju)an(ne)a-kaka!
 
 

Ropen ska skalla: HELG ÅT ALLA!


Tjena köpmisar.
 Eftersom det är fredag har jag till största del jonglerat runt på kidsen här hemma. Fredag är verkligen stora mutardagen här hemma, speciellt då det lixom är 12 minus ute och min högsta önskan absolut inte är att vistas utomhus. Jag är en inneperson på vintern. Mina absolut mest traumatiska barndomsminnen är dem med skridskor på fötterna, bävernylonsoverall och piskande isvind på kinderna.  Så istället för att gå ut sticker jag åt ungarna första glassen vid 09.30 och hoppas att det ska göra susen för tålamodet tills den andra vuxna hemvänder från skolan.
 

Men nu har min make återvänt, lagat apgod mat och tagit med kidesen in på barnrummet. Prisa honom! *änglaspel och gospelkör* Jag befinner mig sådeles på hemmakontoret och är i tagen att pilla ihop en podbild, göra en hög med reseach, skriva några litterära mästerverk till bloggen samt fixa lite inför ett bra och gripande gästbloggeri som startar här på bloggen imorgon. Stay tuned på den så att säga.

Men hittils har jag mest lyssnat på musik (inte Lordi) och läst andra bloggar och upptäckt min egen tweet hos Lady Dahmer *fnissar förtjust* och liksom kopplat på helghjärnan så vi får väl helt enkelt se om jag kommer igång överhuvudtaget. Det är ju ändå fredag... *lägger upp fötterna på skrivbordet* 









 

Livets hårda skola


 
Holla amigos! Lite osis för den här bloggen att mitt liv liksom går i 100 knyck just nu. Den blir ju uppenbarligen lite försummad av det. Typiskt bloggar och liv att krocka. Och jag som då ändå har jobbat just livet ut mig det senaste. Men inte på det viset att det känns jobbigt och stressigt som ett hav av jobb brukar göra. Nej mycket mer på asså-jag-har-världens-roligaste-jobb-och-vill-jobba-jämt-viset. 

Sen har jag också hunnit med att utsättas för mitt första sjuk-lur av ett barn. Mitt eget. Ni vet det där äldsta lockiga som lystrar till Iris. Mm precis, just hon. Ett fejkat magont fick utgången nerbäddad med glass, goda mackor, film och iPad i föräldrasängen under kvidande pip med ynklighetsgrad 200. Stackars lilla tapperhjärtat, tänkte jag oroligt och ville genast anmäla mig till VM i curlig och lyda hennes minsta vink. Men snart kom hon uppsmygande och "hjälpte" mig och Moa med att "skriva vikiga grejer". Typ om elefenters anatomi osv. Och själv kändes hon otroligt kurrant. Så jag skrev "Estetisk verksamhet, Drama: MVG" i hennes betygspapper från Livets Hårda Skola.


Och på tal om skola har vi haft upprop i pulkabacken. Vi åt bullar och skrek "SE UPP I BACKEN FYRA HÅL I NACKEN" när vi återinvigde Jockes snowracer årsmodell 1987-isch. Retrovibbar på den alltså. 

 




Hej och välkomna till lilla husmorsskolan

 
Var du så himla före din inredningstid att du samlat på dig en präktig mässingssamling innan mässing spåddes att göra det koppar gjorde med år 2012-2013 med år 2014? (hehehehehhe JA!) Men besväras du också av oangelägenheten att dina gamla mässingssaker inte länge skiner som de gjorde på Formex? (muhuhuh jaaa)

Lugna bara lugn. Jag ska visa dig ett trix.

1. Ta dina mässingspryttlar och förflytta dig till bra arbetshöjd.
2. Häll upp 1 msk ättika i en bunke och blanda i 2 msk salt till en smet. Pass upp! Det luktar ASSTARKT om en sticker ner näsan och drar in. Gör inte det. /talar av erfarehet
3. Ta lite av smeten på en torr trasa och så är det dags att ha en jolly good time med dina putsarmuskler.
4. Putsa.
5. Puuuuutsaaaa....
6. PUTSA SA JAG!
7. Skaka ur armen och säg "ajajajaj fan måste börja träna".
8. Så. Skölj med ljummet vatten, torka av ordentligt med ren och torr handuk och; voilá!
9. Förundras.

 
Starkt jobbat.
Och snällt mot miljön också! *kastar grön konfetti av återvunnet papper*

 









Det som i folkmun kallas helg


Hallå måndagsfirare! 
Eftersom Ian den lille spjuvern kräktes in helgen, tog vi vårt medmänskliga ansvar och inledde helgfirandet isolerade från omvärlden i 48 timmar i vårt fort på tredje våning. Vi bunkrade blåbärssoppa, piggelin, yoggi och handukar som om magsjukekriget vore kommet och satte oss sedan i soffan, höll varandras händerna och sa saker som: Nu får vi vara tappra. Ingen har dött av lite multipel magsjuka. Vi klarade ändå livhanken förra året. Jag älskar dig osv.

Men inget hände... (?) (!) Inte den mista lilla sura uppstötning eller obehagskänsla hos oss andra. Och när tidsfristen för vad som anses vara ok för sjukdommen att angripa resterande familj hade löpt ut, tittade vi på varandra, flämtande av upphetsning och jag viskade chockat i Jockes öra att: "Jag kan knappt tro att det är sant. Ingen.av.oss.andra HAR BLIVIT SJUK!!!!???!?!?" 

Vi borde ju sprungit jublandes till närmska kiosk och köppt oss en lott lixom. Men nä. Vi köpte pizza istället.

 
Så vår helg-HELG började egnentligen först i lördags kväll. Då med nått så spännande som: da-da-daaaaaa TVÄTTID! *slår frivolter* *öppnar skumpa* *dasar natten lång* Jocke, den forna barhängskungen, fick lite  existentiell ångest fram emot 22.30 när han fann sig själv rensa ur omaka par ur sin strumplåda. "GAH VAD HÅLLER JAG PÅ MED DET ÄR LÖRDAGKVÄLL?!" hörde jag honom yla från sovrummet och sekunden senare kastade han sig ner i soffan med ett glas vin och choklad. Bra initiativ, så jag hängde på.

 
Söndagen bjöd dock på en trevlig kaffekopp en trappa ner samt möjligheten för barnen att röja loss i ett kompisrum plus besök av våra egna stamfamiljer fram emot eftermiddagen. Så vi kan säga att vi slutade på topp, vilket alltid känns trevligt.










Ny pod!

 
Javisst mina vänner! Det är söndag och det betyder givetvis att jag och Moa dyker upp med ett nytt podavsnitt på iTunes, i din Androidtelefon och givetvis också här på blögga. 

Den här veckan snackar vi om sömnrouletten min son envisas med att utsätta vår familj för, Moa briljerar med att att vara en riktig Tolkienfantast och tillsamans ger vi oss över på den andra sidan (ja vi menar där döingarna finns). Jag totalt skräckslaget, Moa med större lugn. Dessutom pratar vi drömtydning, kultur, jämställdhetstest och Moa tipsar om hur alla kan sia om sin framtid.

För att inte missa något vi gör kan jag tipsa om att rusa in på facebook via DEN HÄR fräsiga länken samt att följa oss på instagram (jag finnes på @oprofessionell2 och Moa på @spiderchickblogg).


 

Listan som alla coola bloggerz redan gjort

 
 
En bild på dig som inte är så hemskt fördelaktig:

Det finns ju så himla många bilder på mig som faller under den här kategorin att jag inte orkade sålla arkivet, så jag tog den senaste jag stött på. Bilden i sig är kanske inte helt urvidrig, men inte heller helt fördelaktig. Nä, det kan en fakitiskt säga om en person som står och hetsdricker skumpa bakom huvudpersonens axel. Inte det allra minsta.

En bild på dig som är mer fördelaktig:


Nåja. Är iallafall både kammad om luggen och har på något vänster lyckats trolla bort skuggorna under ögonen. En får vara nöjd med det lilla som förälder.

Vad har du gjort idag: 
Jobbat, dragit pulkor, lekt kurragömma, haft hemmabio med kidsen framför "Modig" med popcorn, lagt barnen, burit upp Ian och tvättat av honom efter vad som tros var den här första, och senare andra, vinterkräksjuke-kräk. (suck) Knäppt mina händer och bett mycket intensivt till högre makter att jag ska slippa bli smittad - är en självisk så är en.

Och igår:
Kvällskift i podcastfabriken. Spelade in i mörkret efter läggning av barnen. Life of a podcaster - not so much glam jämt. 

Vad har du för framtidsplaner: 
Få vårt nu mera nystartade företag (!) att blomstra som den värsta sommaräng. Köpa hus, skaffa en unge till (dock förslagsvis inte näramre dagens datum är 2,5 år), Bli asrik men ej odräglig eller rösta blått, skriva en bok och sen kanske tre till. Dö nöjd.

En bild från i somras:


Lysekil dårå.

Vilken är din senaste googling: 
"GTO season 4"
Fick till svar: 6 APRIL 2014 *svingar låtsassvärd* *spänner låtsasbåge*

Vad står det i det senaste meddelandet du fick på Facebook: 

Från bekant: "Hej, hörde att du jobbade på städkonsult" (Uppgifter som jag då fick dementera ganska omgående eftersom jag inte jobbar med städ. Dålig faktakoll där, avsändaren)

Vad åt du till middag idag:
Kikärtsbullar med stuvade makizar och bönmix. Hej hej veggoveckan, hej på dej veggoveckan.

 

Vad köpte du senast?
Ett nytt kapitel i Candy Crush

Vad skulle du vilja lära dig?
Allt.

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Svenska, bild, historia, idrott. Blandad kompott skulle en kunna påstå.

Kan du åka skateboard?
Hehehehhehehehhehehehehhehehehehheheheheh. Nej. Men var en gång ihop med en kille som kunde, så kan lite skate-termer typ; tailgrab, kikflip, boarsdslide, downhill, freestyle osv. /cool_rullbrädetjej_88

Den bästa frukten är: 
Nu stilar jag: Avoccado. En kan väl sitt frukt och grönt då rå. (fast nej, jag har fuskat)

Och den bästa grönsaken: Blomkål! Ohotad!

Den bästa osten: MMMMMMMMozzarella. Helst på pizza.

 

Och den bästa gröten: Mannagryns. Vem behöver ens fråga? Manna regnade från himlen redan för typ 4000 år sedan. Guds gåva till människan lix.

Är du en bra sambo: Ja. Och nej.

Argument för ja: Gillar att "göra fint", ser alltid till att det finns tvål, schampo, tandkräm, värktabletter och godis hemma. Köper tulpaner om de finns till rimligt pris och lägger aldrig beslag på fjärren i soffan. 

Och för nej: Somnar alltid  dregglandes på min soffpartner 10 minuter in i film och slösar hushållskassan på tulpaner.




Min samboman.

Det grövsta brottet du har begått är: 
Jag var 11 och tillsammans med min ett år äldre brevvän Amanda från Umeå tejpade jag över frimärkena så vi kunde använda samma flera gånger, eftersom de då höll sig ostämplade. Smart och ekonomiskt tänkte vi. Fick sedan brev på posten från posten att det var förbjudet. Skulle kanske inte skrivit avsändare... /ligist

En bild på förra årets bästa dag:


 

 

 
 




Nu lägger vi i högsta växeln


Hej vänner!
Idag gör jag och Moa vår första riktiga jobbdag efter föräldraledigheterna. Och med riktiga menar jag då första dagen utan en eller två små praktikanter med fjunhuvuden och vällingscravings vars arbetsuppgiftere till stor del bestått av det fina hantverket att "dra ur strömsladden mitt i sparandet av extremviktiga dokument" och skillzen "trycka på alla knappar samtidigt på tangentbordet och i samma sekund orsaka datahaveri" och konten att "sömnvägra konsekvent inför varje podcastinspelning". Vi kommer att sakna de små liven under arbetstid...  INTE! (kanske lite lite lite pyttelite)

Nä, men skämt å sido. Vi har jobbat så hårt den här tiden vi har varit föräldralediga. Slitit och pusslar och trixat och vaggat och sövt och ätit med en hand och matat barn med den andra samtidigt som vi har spånat och drömt och igenomfört en massa bra och grymma saker. Vi har knutit fantastiska sponsorskap över en icke helt pålitlig middagsvila och haft viktiga möten vid sidan av en sandlåda med geggamoja skvättande runt benen. Vad vi kommer att kunna åstadkomma nu med flera dagar vigda åt bara arbete ser vi verkligen fram emot. Men en sak är säker, jävlar vad vi ska jobba! Och ha roligt!

 
Sms-möte under läggningen igår.



Idag: gjort saker på P


Planterat:
Vi har länge haft en gammal kaffeburk för just förvaring av kaffe. Big surprise där. Verkligen. Felet med burken har varit ett: för liten. Då ett helt paket kaffe har inte rymts och har detta föranlett otyget att vi har varit ägare till en himla massa kaffepaket med små kaffepulverslattar i botten och som har ställts in i skafferiet efter överhällnig i burk, glömts bort och ersatts av ett nytt paket som i sin tur också blivit en sorglig slatt i paketbotten som ställts in och... jag ni fattar.

Som tur är lade jag i julas vantarna på en sprillans kaffeburk i vårt paketspel och har nu kommit mig för att utföra bytet gammal mot ny. Men - vad göra med gammelburken som bara var osmidig men i mitt öga ändå väldigt fin? Platera i såklart! Ni skådar den längst bort. Vit och blå och nu med växthatt. 

 
 
Pustat ut: Ian, den listiga lilla räven har ju som sagt slutat sova. Dag som natt, inget tillfälle är gott nog åt den lille herren för en smula hederlig gammal sömn. Tills idag, då han efter en viljornas kamp, ändå slumrade till runt lunch. "HAHAHA ÄGD! KÄNN DIG ÄGD! DU SOMNADE!" ville jag, den vidrigaste vinnaren i världen, gasta och ruska liv i honom igen för att han skulle bli medveten sitt nederlag. Sen skärpte jag till mig och tassade baklänges ut. Och när dörren väl var stängd kunde jag och Iris pusta ut tillsmmans i 45 ganska magiska minuter. 

 
Pulkaåkt: Ja nu när vi väntat på den här sablans snön i typ två gråblöta månader ska den banne mig utnyttjas var dag fram till vårsmältningen. Idag packade vi in ungar, julklappspulkor, hjärtlappar (som Iris säger), matsäck, föräldrar samt starka upp-för-pulkabacken-stretar-ben och for iväg till närmsta kullandskap. Ian åkte ett åk, sen tyckte han, det lilla farträddot, att det var betydligt mer behagligt att sitta längst ner i backen och betrakta storsyrran som kastade sig handlöst och huvudstupa ner för krönet gång på gång under vilda skrik. Efter två timmar åkte vi, rosiga om kinderna, hem och gjorde te med rostemackor.

Mys per definition alltså.

 




Vår helg


Alltså helgen, hur bra? Svar: Jättebra.

Började med att kicka en fruhippa för Moa av stapeln. I veckor har det tisslat och tasslats över facebook för att överraska den nyblivna frun med en trevlig kväll till bredden fylld av bubbel och skratt. Det lyckades. 


Tissel-tassel-gänget.
Minus Jonna som olyckligtvis blev bortkapad i bilden av insta. Samt minus frun själv som tydligen fick agera fotograf under sin egen hippa (egentligen en smärre skandal).

Lördagen bjöd sedan på sovmorgon på ett ytterst förnämligt sätt. Med barn plus man på vift kunde jag dra runt i mjukisbrallor samt raggisar och njuta av tystnaden fram på eftermoddagen. Alltså, det är definitionen av lyx numer. Passade även på att dra ihop en önskebrunch åt mig själv. Extremt lyxigt som sagt. Är det något jag kan är det att tänka på mig själv.

 
Vad jag ägnade resterande dag åt.
Ligga på soffan med den här boken? Nä.
En lång dusch samt en tupplur? Nä.
En frisk promenad med en god podcast i lurarna? Nä.

 
Jag rensade garderoben (som den kompletta infallsgalning jag är). Men jag kan liksom inte komma på något härligare att ta sig tid för en ensamdag.

- Älskar att rensa ut.
- Älskar mina kläder.
- Älskar att se ett uppstrukturerat resultat.

Jackpot!


Sen kom emellertid familjen hem. Också himla himla mysigt, om än lite högljuddare. Iris ställde nämligen till med en show direkt. Soffhopparakrobatpyjamsdansshow. Inte illa.

 
Och under natten mot söndag föll snö och la sig som ett efterlängtat lager av lycka över stad och gator. Barnen gick i taket på morgonen och skulle genast ut i drivorna. Ian för att leka. Iris för att skyffla snö i ansiktet på Ian. Tänk så olika det kan vara ändå. Här: sekunden innan.

 
Och nu är det måndag, barnen snoriga och jag trött pga Ians senaste påhitt "Sömnroulette - russian style" där han sover en natt på sju och en vet aldrig liksom vet när den natten är. Den var inte igår och inte heller i förrgår. Men vi blickar väl framåt över ringarna och ögonpåsarna och hoppas på att det kanske är i natt Undret sker.
Jag håller er uppdaterade om så är fallet.



Ny pod, om bröllop, feminism & att fånga dagen


Hej vänner! Nu finns den första podden för 2014 ute för allmän lyssning - hurra! Och en bra grej: detta är det längsta avsnittet vi spelat in. En annan bra grej: vi kommer att fortsätta släppa vi en pod i veckan från och med nu, så varje söndag kan ni räkna med att få höra våra väna stämmor i en hörlur nära dig.

Idag tar vi upp ALLA detaljer kring Moas bröllis, från den första darrade snyftningen i soffan genom vigseln och ända fram till känslosamma tal från hjärtat vid middagen. Precis som att vara en gäst alltså. Vi pratar också om ett spännande möte med ett medium, får råd inför det nya året och så försöker vi ge er lite grymma tips på hur en bäst carpar dagen liksom.

Dessutom berör vi det ack så viktiga ämnet feminism. Vi reder ut begreppen, snackar kvinnokamp och systraskap och pratar engagerat om varför det är så viktigt att kämpa för jämställdhet och alla människors lika värde. Ja ni hör ju, detta är verkligen inget ni vill missa.

Ni lyssnar som vanligt via iTunes, Android eller här på blögga. Dessutom har vi en eminent facebooksida ni genast bör besöka (och gilla) för nyheter och annat kul. Och vill ni oss något annat kan ni nå oss på mail: moaochmatilda@hotmail.com





TGIF, som de coola kidsen säger


Hallå vänner! Mitt i fredagsmysförberedelserna smyger jag in och tar lite plats mellan dig och ostbågebåsen. (ps. förövrigt bästa myssnackset. Förutom då om en tänkt hångla mycket - då kan det var så att det faktiskt är det absolut sämsta).

Men jag ska verkligen inte bli särskilt långrandig. Nä, jag tänkte bara säga att idag har jag och Moa spelat in pod igen! Wooohhoooo *dansar och svänger med armarna* Det blev absolut den längsta podden hittils då vi verkligen brann för ämnena. Host host... FEMINISM host... Så den hoppas jag verkligen att ni tänker lyssna på på söndag. Ok?

Ok, bra.



Annas då? Sitter och förbereder mig på fredagskvällen jag med. Det blir nog ostbågar ikväll då Jocke inte är hemma och jag gissar på att det inte blir tal om något hångel för mig inte. Life as a married woman osv.

Men jag hoppas ju givetvis att du får en strålande fredagkväll, med eller utan både bågar och hångel.

Fred.



Nu spinner materialisten inom mig


Mm.
Som en liten katt. En välklädd sådan. *purr purr purr* 

 
Swarovskikristaller och 24-karatsguld? Nä asså, HM-rean för en 20:a styck. Major fynd-alert.

Och den här har jag ju redan skrivit om, men sättet den lade sig över min hud som ett skyddande lager av FASHION. Snälla nån... Är det ens ok att typ bli kär i nått av viskos? Tveksamt faktiskt. 



Jag nu:

*     *



 







Sträng chef

 
Igår var en sån överstressig dagjävel att jag på kvällen trodde typ att jag hade varit med om ett 24 timmars, rätt så tråkigt och poänglöst, practical joke. Jag han knappt sätta mig ner på hela dan utan drevs hit och dit piskad av diverse måsten, tvång och ärenden. Men men, det var ju vardag jag önskade och vardag jag fick - vem är jag att klaga egentligen?

Idag ska jag ta tag i massa jobb som bryskt kallar på min uppmärksamhet. Mail att skicka, texter att skriva, folk att ringa und so weiter. Dessutom hoppar jag ju på att kunna hänga här inne lite mer de kommande dagarna. Jag har nu inrett ett litet kontor i soffhörnet mitt (gäller att sitta bekvämt för att orka länge) med kaffe, mobil och dator inom räckhåll och planerar att sitta där hela dan, varje dag utan att tillåta mig själv att gå härifrån. Förutom två extremt schemalagda toalettbesök och tio minuter runt halv ett då jag får tillåtelse att gå ut i köket för att värma en låda mat. Det gäller att vara hård mot sina anställda.

Dvs mig själv.

/Chefen





Och julen varar fram till...

...jag får en släng av enorm vårabstinens och vill inreda om varenda liten vrå av vårt hem för att det ska spegla min längtan efter jeansjacka, solstrålar med värme i sig och kviddevitt från blåmes. Typ.



1. Kuddfodral från HM (Asså skynda er! Kostar 29.90/st!!! mvh köphetsarn')
2. Bricka, Lagerhaus
3. Tulpaner i skira färgskalor (foto: ego)
4. Bäddset, Hemtex



Detta är ett inlägg i samarbete med min mest materialistiska sida.





Helgdagarna som gått


Tjena kompisar!
En skulle ju kunna tro att med lov blir det mycket tid att knåpa ihop litterära mästerverk här på bloggen, men betänkt då att hushållets två minstingar OCKSÅ har jullov. Så det blir faktiskt betydligt mycket mer tid på att koka makaroner (det enda de äter nu för tillfället), ligga på trasmattan i barnrummet och köra leksaksbil i rusningstrafik, lajva att jag är Glasögonsmurfen/Gargamel/Gammelsmurfen och annat skoj. Och med skoj menar jag tråkigt. Jag är absolut ingen lekförälder. 


Annat vi gjort är att slänga ut den där julen och, till Iris absoluta förtjusning, plundra granen på smällkarameller och polkagrisstänger. Äntligen! Ge mig nu vår och tulpaner och annat färgglatt på direkten tack.
 
 
Sen har vi vuxna varit iväg på 60-årsgalej. Alltså två samanslagna 30-årsfester för två fantastiska människor. Temat var sport och uppdraget var maskerad. Jag kliade länge mitt huvud innan jag bestämde mig för att vara engelsk os-ryttare (pga snygga sportstil och att jag ej ägde något sportigare). Jocke var boxare med sminkad blåtira, och jag kanske har en karriär inom sminköseriet då två av varandra oberoende personer bekymrat frågade Jocke under kvällen vad han råkat ut för. Bra betyg åt mig och min lelle pensel alltså.


Såhär såg jag ut (minus hjälmen, som var så tung, och spöet, som var så farligt, att jag lade undan dem båda ganska omgående). 

 
Men nu är sista dagen på det här lovet kommen och jag hör hur barnen barnen tisslar och tasslar om "föjskolan" och "kåååmpisarna" de ska få träffa imorgon. Och jag omfamnar verkligen den där vardagen som följer med konceptet förskola. Lov i all ära, men jag blir knäpp i skallen av all tid jag har ansvar för att göra meningsfull åt familjen. Pallar liksom inte trycket.



Lista på jullovsaktivieter


Vi lever jullovsliv fullt ut i pyjamas och raggisar och jag passar på att lista ett par av de saker vi gjort de senaste dagarna.

1. Ovälkomnat nattskräcken åter i vårt hem

Lillefjunet har nattskräck. Igen. Det har gått i perioder sedan 11 månaders ålder ungefär. Med det sagt vaknar han skräckslagen mitt i natten och fightas vrålande för sitt lilla liv. Eller vaknar gör han inte heller, det är ju det som är själva grejen, nattskräck är som en dröm fast kroppen är vaken. Typ. Läbbit är det iallfall, och det blir ju inte heller så mycket sömn för hans föräldrar. Om en säger så.

Okej. Gjorde jag nyss min sons nattskräck till något som det är mest synd om MIG för? Ja tydligen. Men så tillhör jag ju också, enligt endel, den mest själviska generation som någonsin vandrat på detta klot. Jag kan knappt hjälpa det själv mvh /80-talist

2. Plundrat små hus.
Obarmhärtigt med grovt tillhygge.

 
 
3. Steemat järnet
Ja, vi har verkligen upptäckt streemandets gåva till den moderna människan. Ursist på bollen där kanske- jag vet. Har iallafall nyss sett klart på säsong ett av "Orange is the New black" och "Homeland" (som både var asbra) på Netflix och plöjt halva SVTplays arkiv av sånt jag alltid missar när det går på TV pga typ ovan nämnda nattskräck eller akut egentrötthet. Hej "Historieätarna firar jul", "Kobra", "Alla är Fotografer", "Fröken Frimans krig" och "Döden Döden Döden" - jag har gillat er alla.


 
 
 

Äntligen har vi en vinnare!


Hej vänner!
Hoppas ni hade bästa nyårsaftonen EVVAH'. Det hade nämligen jag. Och nu ÄR det nytt år. Tjolabalo.

Men nyår känns så himla 2013, tycker ni inte? Låt oss istället prata om lite intresantare saker. Typ mer bestämt om vinnaren i tävligen om ett finfint babykit från Esska. Är ni angelägna om att se vem som kammade hem bästepriset besöker ni vår facebooksida som heter så mycket som "Moa&Matildas Podcast" (föga förvånande).

Jag hoppas ju givetvis att det var du som vann. 







HEJ VÄNNER! Jag heter Matilda är 26 och allmänt awesome. Jag är dessutom morsa och feminist. Vidare skulle jag påstå att jag både är rätt rolig och lätt att älska.

SEN PODDAR JAG OCKSÅ. Tillsammans med min kollega MOA sänder jag "Moa&Matildas podcast" med 250.000 lyssnare i månaden. Ni kan lyssna här eller via iTunes.



Vill du prata närmare med mig? oprofessionellblogg@gmail.com



bloglovin