Åh vänner. Vad händer? Igår och i förrgår värkte min mage av en stor ångestklump som inte vill släppa taget. Ni fattar kanske att jag snackar val. Att nästan 10 % av svenskarna (eller av de som pallrade sig iväg till en vallokal iallfall) hellre ser rasister än jämstäldhetförespråkare i EU känns så jävla hopplöst. Vad är det för framtid vi har tänkt oss? Vad är det tänkt att vi ska säga till våra barn när de frågar oss hur vi tänkte?

Men sen kom jag ändå på att det är skitgrymt att de bra och härliga partierna också gick framåt. Heja MP heja F! heja och heja oss som tänker längre än inget alls.

Och när jag ändå var igång att tänka på bra saker kunde jag snart knåpa ihop en liten lista på sånt som gjorde måndagen och tisdagen hyfsat bra ändå, trots magvärk och huvudbry. Kolla här till exempel:

Min nya klänning
Jag har hitta den P E R F E KT A klänningen. Den är som ett långt svart och otroligt mjuk linne, som slutar på halva vaden med lite slits upp till knäna och sådär härligt icke-slimfit. Svårt att beskriva den rättvist jag vet. Jag ska ta en bild på den en dag så ni får se vad jag snackar om.


Syrener
Alltså hur härligt är det inte att gå ut nu när luften sjunger av mjuk blomdoft som dansar in i näsborrarna? Blir nästan yr varje gång jag är ute pga hetsdoftning på försommaren *drar djupa andetag*



Vaniljkesella
Dööögöööött!

No further comments your honor.


Små bra kompisar
När två barn under fem greppar varandras händer och springer iväg för att leka - mitt hjärta ba: * BAAAM *

Och jag förstår ännu bättre nu att det viktigaste jag som förälder kan göra är att fortsätta berätta för kidsen om saker som redan är självklara för dem men som inte får glömmas. Fortsätta att berätta att alla får vara med, att alla är lika viktiga och att alltid säga ifrån när det känns fel. Barn, lätt de smartaste människorna som finns.

Just nu har Moa & Matildas podcast ett härligt samarbete med Indiska, vilket vi såklart är väldigt glada över. Och med anledning av det har jag och Moa valt ut våra personliga favoriter från kollektionen i butik just nu. Jag är som bekant svag för det bohemiska, särskillt om sommaren då mitt hjärta börjar klappa i 70-talstakt och jag vill klä mig i svepande tyger, långa halsband och lätta sandaler. Samt sitta bekvämt uppkrupen bland kuddar och dingla med benen. Mmm mitt drömliv.
KERALA hängstol / SIMLA PLAIN mugg / VIDA kudde / GOLDIE sandaler / PEG tunika / ARIANA halsband

 

Och vet ni? Om ni blev superinspirerade av mina favoriter eller kanske har hittat något annat du tycker var urhärligt i Indiskas webshop får ni 20 % rabatt på ert köp om ni uppger koden moamatilda i kassan. Hurra!

Moas favoriter hittar ni föresten här.


I sammarbete med Indiska.

 

Hej vänner! Nu finns ett nytt avsnitt av Moa & Matildas podcast uppe på iTunes, i alla möjliga podcastappar och här på bloggen. Lyssna var helst det känns bekvämt.

Den här veckan pratar vi om olika personligheter, ni vet om en är en introvert eller extrovert personlighetstyp. Jag lutar starkt åt det ena medan Moa mer skriver under på det andra. Dessutom väver vi snyggt ihop våra teorier med stjärntecken och känner oss för en stund som ooootroligt skillade beteendevetare eller ett par knivskapra psykologer. Ja, ända tills Moa beskriver sig själv med ett väldigt... intressant ord.

Vi pratar också om hem och inredning eftersom det är många av er som är nyfikna på det. Hur det ser det egentligen ut hemma hos oss, och vilken del av sitt hem avskyr Moa mest?

Dessutom avslöjar jag att jag gått och blivit kär i någon annan än min man. Lyssna på podden för att få redan på vem hen är. Enjoy!

Något som är extra härligt är att vi har Indiska med oss som samarbetspartner, vilket vi är väldigt stolta och glada över! Kika gärna in på indiska.se och uppge koden moamatilda i kassan så får du 20% rabatt när du handlar. 

 

Tjaba tjena kompisar! Klockan är skitsent och jag borde verkligen ha sovit för ca två och en halv timme sedan (ja, 21.00 är absolut rimlig läggtid av föräldrar, faktiskt i senaste laget) men är tydligen fortfarande vaken. Har tvättat små glassfläckiga t-shirts i handfat, lyssnat på Tankesmedjan i P3 och tänkt på morgondagens alla möten. Tre stycken för att vara exakt och schemat ser ut enligt följande:

Möte 1 - Jobbmöte
Imorgon har jag och Moa ett viktigt möte inplanerat direkt på moronen. Pjuh! Det är verkligen en spännande start på dagarna att sätta på sig bästa blusen och försöka låta skarp och otroligt smart när en precis för fem minuter sedan pillar bort sömngruset ur ögonvrån, halsat en kanna kaffe i farten och svettig kastat in ungarna i förskolans tambur utan solkrämen en såklart glömde hemma. Livin' on the edge så att säga.

Möte 2 - Vårdmöte
Också detta fyller dagen med lite spänning. Hur katten ska jag formulera mig till den med det vårdande ansvaret utan att hen tittar på mig med sin "ta en tablett så ordnar det sig nog"-minen?

Möte 3 - SD-möte
Jepp. Imorgon möter vi rasismen med våra ryggar på torget. Och med vi menar jag mig själv, ett gäng vänner och ca 635 andra härliga. Så många har iallfall tackat ja till FB-eventet undertecknad tydligen roddar med just nu. Och vi hoppas ju såklart på ännu fler kloka skövdebor bervid oss när Jimpa börjar babbla sitt strunt. Tillsammans gör vi skillnad!

Hej vänner. Den senaste tiden har varit himla konstig och virrig. För ibland händer ju saker i livet som inte har någon plats här i bloggen, men som kräver så mycket tid och tanke att det tar över nästan allt annat.

Men nu när jag samlat tankarna en stund och kan se allt kul och spännade som hänt i veckan tänkte jag ta och dela med mig av dem. Nu kör vi.

1. Jag och Moa har blivit Rättviseförmedlade. Och inte bara EN utan TVÅ gånger. Dels för podden och dess dialektala utstick från de andra storpoddarna (hej västgötska!). Men också som två personer av icke manligt kön och supernordiska namn som folk i en undersökning vill se som underhållare i TV. OO MAJ GAD! 

Har liksom sedan jag läste det satt mig ner och väntat på samtalet då TV ringer och säger: "Kom och underhåll folket nu tack!"  Samt fantiserat om att jag och Moa pensionerar Filip & Fredrik. Har väntat i 2 dagar och 5 h i skrivande stund. Så snart ringer de nog.

Eller?
Har ju redan gjort plats på hyllorna för våra kristallenpris...

Skämt och sido. Sjukt stort iallfall. Tack ni som röstat och nominerat. Kärlek åt ert håll <3
Här finns hela listan.

(PSST! KOLLA NAMNEN *kändisspanar*)


2. Jag har fått så galet solblekt hår. Hum... av vilken sol? kan en ju fråga sig. Ja, jag står undrande jag med. Men det är iallafall såhär jag ser ut i barret nu:

För nån som senaste tiden haft svart eller mörkbrunt eller eldrött hår framstår personen på bilden som värsta platinablond. Vilket jag givetvis är medveten om är något av en synvilla, men ändå. Funderar på att slänga i lite slingor och låta förblondningen gå all in. Och "blonds have more fun" brukar ju fölk påstå.

Jag säger: BRING IT ON LIFE! 

Vänner! Idag känner jag mig anarkistisk. När jag vaknade lubbade jag direkt fram till sovrumsfönstret och drog undan gardinen i hopp om att det var dags, idag var dagen åter kommen efter veckor av besvikelse. Dagen då solen skulle möta mig om morgonen. Men tji fick väl jag när himlen fortfarande envisades med att vara gråere än insidan av en sketen gångtunnel och regnet strilade ner i strida strömmar.

"ASSÅ NU ÄR DET FAN NOG!" tänkte jag och kände revolutionen bubbla inom mig.
"Hit med min annanaströja! NU!" beordrade jag Jocke som sömndrucket lyfte sitt lockiga huvud från kudden och tittade frågande på mig. Eller nä, jag gick givetvis och hämtade den själv. Jag är väl ingen diktator heller...

Och nu står jag här i med vårskorna i en vattenpöl och fryser om tårna. Men kommer inte tropiken till mig är det jag som kommer till tropiken. Typ.

Hallå alla ni som går runt och bär på en livmoder! Visste ni att vecka 20 (11-18 maj) = cellprovsveckan i Västra Götaland, Halland och Skåne? Nä, inte jag heller utan fick faktiskt reda på det alldeles nyss.

Men en sak jag vetat länge är hur viktigt det är att gå och göra cellprov för att förhindra att ev.cellförändringar ska kunna orsaka livmoderhalscancer. Själv har jag hunnit göra två st under mitt snart 26-åriga liv. Jag har liksom känt att det är det minsta jag kan göra för att klappa om min livmoder för att den pallat med att bära två ungar i 40 resp. 42 veckor. Snacka hårt jobb. Nån uppskattning ska den väl få, som en bra försäkring tex.

Och ja vet, det kan kännas lite bökigt att pallra sig iväg till något en hellre skulle strunta i pga "obehagligt". Och ja jag vet att det kan vara lätt att "glömma bort" eller vara "dubbelbokad" just den tiden. "Åå himla typiskt men det får bli en annan gång liksom..." Och ja, jag vet att det är betydligt mysigare att ta en fika med en kompis, mer motiverande att jobba in lite komp eller otroligt mycket skönare att ta extra sovmorgon istället för att ligga i en gynstol. Eller så är en helt enkelt för skraj för att göra det.

Men, hörrni.
Det går faktiskt jättefort att ta ett prov, och en kan ta med någon trygg som stöd eller be om att få en hand att hålla i om det känns läskigt. Och det är faktiskt otroligt mycket läskigare att skjuta upp det. Jag lovar - även om det inte känns just precis nu.

Att det är cellprovsveckan i Västra Götaland, Halland och Skåne innebär att det det kommer åka runt en cellprovsbuss som ser ut såhär: ---->    i regionerna och erbjuda personer med livmoder att ta ett prov på plats. Här i Skövde stannade den till igår, och HÄR är listan på resterande stopp.

Och även om det nu skulle vara så att du missade bussen igår, eller bor någon helt annanstans än i länen det berör, går det givetvis superduperjättebra att själv boka in ett cellprov på stört. För kom ihåg att det kan vara det bästa beslut du tagit. Någonsin! Kontakta bara en barnmorska eller en gynmottagning i din närhet och hör dig för.

Och kom ihåg: Ta hand om din Mother of Life. Det är du värd! <3

 

Vänner! Det är söndag vilket är = poddag.

Den här veckan pratar vi om våra drömmar och hur viktigt det är att faktiskt ens våga drömma och uttala dem högt. Vart vill vi vara om fem år om vi får önska riktigt hårt och hoppas riktigt mycket? Vi pratar om kontor med knarrande parkettgolv, chefspositioner och en kaffemaskin. Och trygghet. Det är min allra största dröm.

Vi pratar också om KBT, ångest och att ta ansvar för sitt eget mående. Eftersom ångest påverkar en liv så mycket är det såklar hur viktigt somhelst att hitta redaskap som gör att en får kontroll, om än bara lite. Alla steg i den riktningen är bra och Moa tog ett första nu i veckan. Heja! <3

Det och mycket, mycket mer finns att lyssna till just precis nu. Vi finns på iTunes, till Android eller direkt här på bloggen. Vill ni höra mer från oss under veckorna har vi våran eminenta facebooksida och våra instagramkonton. Där hänger jag på @oprofessionell2. Trevlig lyssning!

Hej kompisar! För några veckor sedan spankulerade jag runt i en modeaffär. Låt oss kalla den för.... HM. Jag var på jakt efter ett par svarta byxor. Efter att ha cirkulerat golvet några vändor, klämt, känt, suckat och varit ickenöjd med flertalet såg jag plötsligt en ställning jag inte lagt märke till tidigare. Där hängde svarta byxor av modell skitsnygga - PÅ REA! *änglar kom ner från himlen och kastade glitter och färska blommor över ställningen* Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg prislappen - 50 spänn för ett par skitsnygga perfekta brallor!? OMG och allt det där.

Minns att jag tänkte att de nästa va för bra. Varför kostar ett par jätteperfekta byxor bara 50 kronor? Men den tanken slog jag snabbt ur hågen när jag provat, älskat och betalat.

Men nu, några veckor senare är det helt glasklart. Tillåt mig punkta:

1. De drar till sig ludd nå' jävulskt.
Gå förbi ett dammkorn och vips så sitter det på brallan. Betänk att en människa med genmsnittlig rörlighet går förbi ca 2.000.0000 dammkorn om dagen. Betänk alla dem på mina byxor.

2. Har en knäppt dem är de OMÖJLIGA att knäppa upp.

De har en liten smidig dragkedja i sidan. Mycket smart och snyggt kan tänkas. Men för att dragkedjan ska hållas på plats krävs det att en knäppen en liten, liten, liiiiiten knapp bakom dragkedjan i ett minimalt litet knapphål. Ok, knäppa dem går relativt lätt, men knäppa upp? Det är jämförbart med att bryta sig ur Alcatraz. Minst sagt. När en är t.ex kissenödig är den eganskapen hos en bralla INTE att rekomendera.

 

3. De har inga fickor.
Fickor = en småbarnsförälders viktigaste verktyg för att klara dagen. Att gå hemifrån utan russin, nappar och näsdukar är som att skickas ut i djungeln utan machete, tändstickor och rep. Du är dödens. D.Ö.D.E.N.S.

Och nu är det helt glasklart för mig varför de kostade 50 kr, för mer kan en väl inte begära för ett par luddiga, utbrottssäkra, kissfläckiga och ficklösa brallor? Egentligen borde de varit helt gratis.

 

 

Hej kompisar! Senaste tiden har varit en himla röra av allt som är roligt och annat som är rätt trist. Ta liksom spännade jobb, roliga kvällar, kompisar som ringer och bokar träffar och slå ihop det med feber, höstblåsor, vakennätter, stress och tvätt som aldrig torkar och - volilá: la vie!

Och eftersom jag inte käner att jag har orden, tiden eller pedagogiken att sätta tidsepoken fredag 2/5 till onsdag 7/5 2014 på pränt särskillt kultiverat eller kul så gör vi en lista av det istället.

Mest härliga: Naturen. Ba' all in på grönska och blomster.


Mest #tbt-iga: Hårdrockskonsert. Har liksom inte varit på en sådan sen tiden innan vuxen. Men i lördags begav vi oss iväg på en och raisade våra händer up high and toutched the sky oooo jääää ihop med Ammotrack. Vi och hundratals andra. Sen efterfestade vi till det nästa var gryning. OMG osv,


Mest febriga: Feberschemat har sett ut enligt följande:
Söndag till tisdag kväll - Ian.
Måndag kväll till tisdag eftermiddag - jag.
Onsdag lunch till nutid - Iris.

Mest stressade: Jocke. Anledning 1) Känner att febern är honom i hasorna. Anledning 2) Examensveckor. Anledning 3) Att ställas inför mixen av anledning 1 & 2.

Mest prickiga och irriterade: Ian. Eller som vi kallat honom - Höstblåsan Klisson. Stackarn sattes på husarrest måndag och tisdag och jag är helt säker på att om han kunna tala ut om det hela skulle han uttryckt sig något i stil med: "Hur det var? Det var de värsta dagarna i mitt liv! Jag tappade helt tidsuppfattningen och visste inte om det var natt eller dag eller hur länge jag varit inlåst hos de där galningarna. Det var en mardröm helt enkelt. Jag höll på att bli tokig!" 

Hur jag vet det?

They call it intuition.

mvh har inte sovit på två dagar pga klarvaken ettåring som spurtat runt i hemmet och vrålat "leka ute klia klia kliiiiia äta glaaaaaassssss mamma nu". THAT'S WHY! *crazy face*

En avrastad och något lugnare lillprick idag.

 

 

Halojsan kompisar! Här sitter jag och luktar majbrasa och demokratianda. För det är så vi firat högtidsdagarna som varit. Med att först hurra och sjunga in våren och sen glädjas åt att vi fötts i ett demoktratiskt land där vi kan stå för vad vi tycker och INTE tycker helt uppbackade av massa fina och lagar och rättigheter. Hurra för våren och hurra för Sverige! Fetbu för rasister och nazister på våra gator dock. Att det ens kan existera i ett modernt samhälle? Känns dock så himla fint i hjärteroten att så många har stämt in i ropen och protesterna mot det mörka och läskiga. Vi är så många fler än de.

Och idag: klämdag - eller kramfredag som Iris döpte om det till i bästa kärleksanda. Synd bara att ingen av oss varit ledig och kunnat utnyttja det här med fria kramar hela dan. Åh, länget som drabbar mig när jag tänker på ungarna. Men nu efter möten och podinspelning ska jag om typ fem minuter hoppa i conversen, rusa upp till föris och slänga mig i mina barns famnar. Som den mycket... stabila och.. vuxna... person jag är....

Och sen, om en timma eller så, när båda barnen hällt ut sitt mellanmålöver golven, strimlat mina viktiga anteckninger med sina klor och satt tänderna hårt i varandras kroppar, kommer jag drabbas av motsatt längt. Men det är en annan historia.