Har aldrig vart mycket för bloggar. Aldrig vart mycket för internet (tills nu när spotify förgyller min tillvaro). Alltid vart sen med alla dessa gruppsidor, (heter det så?) som lunarstorm, bilddagboken, nattstad å inte minst facebook. När jag kanske efter ett år eller två började förstå mig på facebook så förstod jag mig ändå inte på det. Tillbaka till blogg. Har alltid haft känslan av att det bara är folk som vill synas som slänger upp sina nya kläder, tar kort på sin latte, skriver tolv sidor om sin tvätt, och när hjärnan slutat fungera ibland ändå slänger in ett inlägg bara för att man "ska" det. Kan förstå om många slutar läsa nu innan ni hunnit läsa det jag nu ska skriva. Folk har kallat mig bakåtsträvare å principfast. Detta stämmer alla gånger och jag är fortfarande inte bekväm med allt som svävar på detta nät. Men min fantastiska sambo Oprofessionell har öppnat min ögon mer och mer medans denna blogg växt sig större än kanske tanken varit. Hon har väl aldrig egentligen heller varit nåt internetfreak men i jämförelse med mig så är hon Zacklebörg (facebooklirarn). Jag är väl antagligen ett av hennes största bloggfan när jag väl sätter mig vid datorn och hon har väl försökt ge mig lite hintar till å från att jag kanske kunde gästa nån gång. Tidsnog har jag alltid svarat å här sitter jag. Just i detta nu har jag huvudet fullt, alldeles för fullt för att bara slänga upp ett inlägg så min tanke är att lägga upp nån typ av text skriven av moi efter detta men kan inte lova nåt. Måste få känna av detta inlägg först. Folk verkar ju onekligen gilla denna blogg vilket är fullt förståligt och då vill jag inte sabba nåt genom nåt så otäckt som en av mina självömkande svarta texter. Fast och andra sidan så kommer ju folk även att läsa den och det vill man väl? Visst skapar man för eget bruk och sin egen skull men andra syner och feedback är bra. Är lite skraj just nu. För mig själv, internet, folk, kommentarer, tankar värderingar, att jag kommer få i väg detta inlägg utan att radera hennes blogg, pengar, pizzabagare, men mest mig själv. Detta känns olustigt på samma gång som pulsen känns stiga. Annorlunda. Massa ord. Färdigfilosoferat.

Sambo