Va innebär egentligen fred? Kommer vi någonsin kunna skapa fullständig fred på jorden? Nej jag tror inte det. Även om alla sex miljarder människor på jorden skulle engagera sig så tror jag inte att vi kommer att kunna skapa en naturlig och långvarig fred. Vi är alldeles för olika världen över och från person till person. Vi kanske kommer kunna leva någorlunda i harmoni med varandra och med våra medmänniskor, men fullständig fred? Aldrig någonsin. Människor världen över har sån vilja och sån tro på vad just dom gör och det livet dom lever är det rätta. Hur mycket man än diskuterar och debatterar för just sin sak så finns det alltid någon som tycker helt tvärtom. Det kan handla om vilken godissort som är ett måste i påsen eller vilket land man ska bomba nästa vecka. Människor kommer alltid att vara oense och tyvärr får visa lida nåt så fruktansvärt mycket mer än andra, vilket jag naturligtvis tycker är väldigt beklagligt. Och visst försöker jag att hjälpa till och ändra på detta så mycket jag kan på mitt eget sätt. Visst lägger jag då och då en slant i en Rädda Barnen kollekt när chansen finns och visst skulle jag säkert försöka göra mer om jag bara hade större möjligheter och mer PENGAR. Men hur mycket pengar jag än skulle skänka till diverse olika ändamål så skulle jag kanske till en höjd kunna rädda några barn, vilket naturligtvis skulle vara helt fantastiskt. Men det ger inte fred på jorden. Skulle Bill Gates plus tio stycken oljeshejkar skänka halva sin förmögenhet skulle det naturligtvis rädda liv och många skulle få det så otroligt mycket bättre, men det skulle inte bli fred. Visst bygger vi skolor, skickar kläder och mat, visst åker folk ner och jobbar som volontärer runt om i världen. Imponeras jag? Både och. Många gör ett helt suveränt arbete och lägger ner hela sitt liv på att hjälpa andra, imponerar det? Ja, nåt så sjukt mycket också. Men sen har vi dom som åker ner lite på test och till och med för att kanske ha lite kul och för att komma bort lite. Visst gör dom det för en god sak och visst uppskattas dom men jag tror att många åker ner för sin egen skull och vinning. Dom åker ner i ett halvår, dom jobbar med barn och ungdomar som har det tufft och får säkert många att dra på smilbanden mer än en gång. På resan hem längtar dom efter pizza och en krogrunda och ägnar inte en tanke åt vad dom har gjort för ens dom ska ragga upp någon på krogen, då slinker det ur dom. Absolut tycker jag att dom har gjort en god gärning men är jag imponerad? Egentligen inte. Det här är det västerländska dåliga samvetet. Dom har gjort sin plikt och kan vara nöjda. Men då kanske många frågar mig, vad har du gjort då? Jag gör väl det dom flesta människorna gör och bidrar med en väldigt liten del ska sägas ärligt. Men till mitt försvar har jag att säga att jag är en realist och jag tror inte att varken alla pengar i världen eller om hela Sverige åkte ner till Afrika skulle få några större följder. Fortsatt krig, fortsatt barnarbete, fortsatta våldtäkter, fortsatta attacker och bombningar. Det skulle inte ens märkas om vi var där. Nu menar jag ju naturligtvis när det gäller parlament och regering och deras pilkastning rätt ner i helvetet. Vi skulle naturligtvis synas där folk redan är i ”säkerhet” och kunna hjälpa men det blir tyvärr inte fred på grund av det. Och alla dessa pengar. Vi i Sverige är duktiga på att skänka till fattiga familjer och barn, till krigsskadade och så vidare men vart tar våra pengar vägen? Alla dessa galor som får in flera miljoner varje gång men som känns som ett enda stort jätte jippo där man inte ens diskuterar dom riktiga problemen utan kanske visar någon filmsnutt på nåt litet barn som springer runt och leker och folk tycker hon är jättesöt vilket hon naturligtvis är och förtjänar så mycket bättre än vad hon har men min poäng är att vi knappt vet vad galorna går ut på och ännu mindre vart pengarna tar vägen. Personligen tror jag att hälften av dessa pengar går till att sponsra deras feta julbord och ger dom en helt otrolig summa bonuslön varje år. Dom sitter på sina enorma kontor och badar i pengar men bryr sig inte ett dyft om varken svält eller automatvapen på midsommarafton när dom sitter ute i sina 300kvms sommarhus och dricker specialbeställt vin från Italien. Vill vi ha fred måste vi konfrontera problemen och försöka gå rakt på istället för som nu hela tiden gå som katten kring het gröt. Problemen är regeringar och politiker som med mutor och kvalificerat skitsnack kan vända ett helt folk mot ett land dom förr haft en fullt fungerande relation till. Hur det ska gå till har jag inte den blekaste aning om men jag tror att det är där vi måste börja och där ligger dom största problemen. Sen kan man naturligtvis inte ändra åsikter och åka runt och medla världen över, folk kommer alltid att bråka, men det behöver kanske inte vara krig. Varför tillverkas alla dessa vapen på löpande band som skickas vidare till hjärntvättade ungdomar i Liberia som springer runt och skjuter på allt som rör sig. Stoppa det, bränn upp varenda jävla vapen. Varför springer vi svenskar runt och leker krig i lumpen om vi vill ha fred? Visst lek gärna krig men använd trä- eller vattenpistoler. Tycker för all del att försvaret är bra på sitt sätt men om det nu är fred vi vill ha så måste vi väl kunna börja hos oss själva? Och USA som ska lägga sig i varenda liten tvist världen över får styra och ställa som dom vill och har ett vapenförråd som skulle kunna slå ut hela världen. Vapen har väl aldrig nånsin hjälpt någon? Varenda vapenfabrik borde spikas igen för all framtid och vartenda krigsdrabbat land borde ifrån tas sina vapen, då får dom åtminstone en ärlig chans att göra upp med varandra med hjälp av konversationer och kanske nåt knytnävsslag. Men tänk vad civila man skulle rädda. Är det inte det vi vill allra mest, rädda dom oskyldiga vars föräldrar och barn dör på grund av att deras president inte fått nog med pengar från ett grannland. Där ligger dom stora problemen. Visst förstår jag att detta är en helt omöjlig uppgift att klara av men är det inte så vi borde tänka och åtminstone försöka börja handla efter? Jag tror det i alla fall.     

Visst fan hoppas jag på fred, jag är ju en mänsklig varelse med känslor men jag är också en realist som tror att det kommer att dröja flera tusentals år innan vi överhuvudtaget kommer att märka någon som helst skillnad i världen. Naturligtvis tycker jag all hjälp är bra hjälp men fatta mig rätt när jag menar att folk gör visa saker för egen vinning och för att stärka sin egen självgodhet. Detta är mina tankar och vad jag tror men ibland hoppas jag så innerligt att någon ska motbevisa mig men fram tills den dagen står mina åsikter fast. Dagens samhälle är en tickande bomb och den bomben kan smälla ner precis vart som helst när som helst.

Peace and Love