Skolgårdsgruset trycker mot mina sargade fötter. Hur fan hamnade jag här? Blodbäckar slingrar sig fram från mina fotsulor ut på asfalten. Den blir finare av det. Som ett omedvetet konstverk. Huvudet är blankt. Jävla fantastiska rödvin som förde mig tillbaka hit. Allt är öde och svart. Om några timmar kommer eleverna men då är jag borta. Minnena finns där trots alla försök att radera dom. Men jag är inte han nu. Han har vart borta sen länge men vart han tog vägen har jag ingen aning om. Han kanske spökar här. Förpestar livet för fler barn. Nä fy fan för den människan. Minnena är många.
Vem trodde att nånting skulle bli annorlunda? Fanns det någon som ville bli vuxen? Innerst inne alla antar jag. Omedveten förväntan på en tid som just då var helt ouppnåelig. En tid man drömde om och bara pratade om med sina allra bästa vänner. Vem ville man bli? Hur ville man bli? Trodde man verkligen då att världen var en bra plats?
Ångesten landar i mig som gravsten. Jag försöker komma ihåg min allra högsta dröm. Jag försöker minnas varför jag var som jag var och jämföra honom med idag. Tårar börjar droppa ner från kinderna för att blanda sig med blodet från fötterna. Jag skriker högt och hoppas att alla ska höra. Jag ville verkligen inte såra någon. Det var jag som var rädd.
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.
Förstår om ni har svårt för att förstå. Så många barn. Så många fantastiska framtider. Så många drömmar. Hoppas några utav er klara hela vägen. Hoppas ni alla är stolta över er själva. En oförskämt underlig skolgång som mynnar ut i nåt gott är en saga i sig. Har ibland önskat att man kunde ta rast från livet och bara vara. Ändra några kapitel i sagan om oss alla. En bok skriven av djävulen från då. Kapitel efter kapitel av ånger och tårar. Vita sidor med svart text. Precis som då, precis som nu.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om bara han. Han som gick långa promenader om nätterna utan att någon visste om det. Han som skrev poesi fast skämdes för det. Han som var kär i en kille. Han som rökte fast han inte visste hur man gjorde. Han som var bra i sport fast han ville vara bra i skolan. Han som ville vara schysta killen fast inte klara av det. Han som ville bli omtyckt men istället hatad av dom flesta. Han som ville bli någon men försvann ner i ett svart hål.
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.
Skolgårdsgruset har nu fått mig att beställa en taxi. Mina fötter blöder ner hela baksätet. Rödvinet får min kropp att minnas mindre och jag är på väg hem mot ytterligare en mardröm. Alla står i en rad och talar om hur mycket livet är värt. Jag svär högt och längtar efter våran säng. Jag vill vara din resten av livet istället för att vara djävulens före detta. Tyck om mig. Tyck om mig som fan. Han är inte han och har inte varit på länge. Älska. Ånger. Hat. Fylla. Bråk. Förnekelse. Barn. Förlåtelse. Bekännelse. Befrielse. Självbehärskning. Älska. Han är stolt över att skämmas och förändras.
Inatt så vill jag vara mig själv. Skrika förlåt så högt jag bara kan, dricka rödvin för att dämpa smärtan och somna utan mardrömmar. Mitt nuvarande jag funkar så. Kräver inte att ni ska förstå men jag skulle älska er om ni gjorde det.
