EO EM DJI
(asså bokstäverna OMG)
((asså som i o my god))
(((asså ni fattar säkert själva)))
Helt slut i lillhövvet dag. Har jobbat så kreativt och gnuggat ut varenda lite idé ur skallen att jag efter avslutat jobbpass bara ville sjunka ner i en trött liten lealös massa på hallgolvet. Det tillät inte barnen, och ej heller min man. De ville åka på utflykt till vänner och vara sociala.
- MÄ VA FAN JAG VILL ÄTA CHIRRE Å SOMNA I SOFFAN FÖR I HELVETE!?, sa jag inte, utan tyckte det lät som en mycket trevlig idé.
Våra vänner har skaffat sig världens finaste lilla torp mitt ute på ett vete(?)fält. Ingen mobiltäckning och endast en mulltoa for the basic needs - ja ni fattar grejen. Att vara där känns som ett ha teleporterat sig rakt bak i tiden till 1800-talet (fast antagligen betydligt mycket trevligare och renare) och det var precis det jag behövde efter att ha stått med näsan emot en mobilskärm hela dagen. När vi åkte hem sa jag drömskt till Jocke:
((asså som i o my god))
(((asså ni fattar säkert själva)))
Helt slut i lillhövvet dag. Har jobbat så kreativt och gnuggat ut varenda lite idé ur skallen att jag efter avslutat jobbpass bara ville sjunka ner i en trött liten lealös massa på hallgolvet. Det tillät inte barnen, och ej heller min man. De ville åka på utflykt till vänner och vara sociala.
- MÄ VA FAN JAG VILL ÄTA CHIRRE Å SOMNA I SOFFAN FÖR I HELVETE!?, sa jag inte, utan tyckte det lät som en mycket trevlig idé.
Våra vänner har skaffat sig världens finaste lilla torp mitt ute på ett vete(?)fält. Ingen mobiltäckning och endast en mulltoa for the basic needs - ja ni fattar grejen. Att vara där känns som ett ha teleporterat sig rakt bak i tiden till 1800-talet (fast antagligen betydligt mycket trevligare och renare) och det var precis det jag behövde efter att ha stått med näsan emot en mobilskärm hela dagen. När vi åkte hem sa jag drömskt till Jocke:
- Åh älskling. Det är såhär vi skulle bo. Bara vi och naturen. Ingen dator. Ingen stress. Ing.. ...en takeaway, ingen snöröjning och INGEN MOBILTÄCKNING. GAH! *plattan i mattan*
Så nu är vi hemma i stan igen och har tagit vid tanken om chips och somna i soffan. Tänkte göra det till filmen Her, på tal om det moderna samhället osv. Den kanske får mig att ändra mig åter igen.
Ian, på torpbänk med vete(?)fält i bakgrunden.
Så nu är vi hemma i stan igen och har tagit vid tanken om chips och somna i soffan. Tänkte göra det till filmen Her, på tal om det moderna samhället osv. Den kanske får mig att ändra mig åter igen.
Nytt podavsnitt!
Vänner! En ny pod in da house.
Vi pratar också om "det är bara jag"-tankar som i "Det är bara jag som står i ett fullständigt superkaos med ungar och fläckar överallt fem minuter innan vi ska iväg och panikkammar luggen för att se någolunda representabel ut", mamma-shaming, Moa berättar om sitt första tandläkarbesök på 10 år (!) och så spelar vi musik vi har minnen till.
Podden lyssnar du på via iTunes och i podappar för android. Vill du lyssna här direkt på bloggen går det också bra. Vill du oss något finns det massor av vägar att gå. Ni kan gilla oss på Facebook, ni kan maila oss på [email protected] och ni kan dela bilder på instagram med #moaochmatilda. Vi läser ALLT och blir så glada att höra från er.
Häpp häpp, nu är det dags att lyssna på pod. Kram!
JAG VILL KONSUMERA!
Mm, så är det. Så himla innerligt vill jag lägga beslag på varenda en av de här plaggen. Fatta vad tjusigt att vira in sig i den där pälskappegrejen, vika upp kragen, hänga den ljusblå väskan över axeln och möta vintern med lite stil för nån gångs skull, mvh fläckig dunjacka från -07.
Eller tänk hur tjusigt att matcha de där lagom dressade brallorna med den kritvita tröjan, halsbandet, skorna och kepan. MY GADD vad jag skulle känna mig cool. Som nån som skulle kunna gå på asballa tillställningar dagarn i ända, mvh nån som sällan går på asballa tillställningar.
Eller randiga t-tröjan över min flitigast använda klänning under sommaren, mvh börjar på riktigt fantisera om en stylistkarriär.
Så himla synd att jag har klimatmoraliska spärrar i min kropp som säger åt mig att den det inte är behövligt för en enda person att konsumera allt det här, mvh person som gör politiskt korrekta omskrivningar för pank.
Fredagsmyset som uteblev
Igår hade vi ett för den här familjen ett klassiskt fredagsmys. Det var... som det är att fredagsmysa med barn. Ganska stökigt och inte alls särskillt jätteavslappnat på det där sättet fredagsmys var innan beslutet om att sätta kommande generationer på jorden togs. Låt mig beskriva:
Barnen gnäller och är trötta.
Vi vuxna lanserar idén om typ mat från Gyllene Måsen.
Barnen skriker av lycka.
Pappan åker och köper.
Barnen är otåliga och gnäller.
Mamman försöker lugna.
Barnen låter sig inte lugnas. Alls.
Mamman sätter på Bolibompa.
Barnen tittar cirka en helv sekund åt "Fredagshäng med Rijal", sen är det snabbt på gnället igen.
Mamman tjuter entusiastiskt: "Titta ungar! Vi på saltkråkan!"
Iris skriker tjurig tillbaka: "JAG HATAR SALTKRÅKAN!
Mamman sätter på Bolibompa.
Barnen tittar cirka en helv sekund åt "Fredagshäng med Rijal", sen är det snabbt på gnället igen.
Mamman tjuter entusiastiskt: "Titta ungar! Vi på saltkråkan!"
Iris skriker tjurig tillbaka: "JAG HATAR SALTKRÅKAN!
Ian: "Ijan hataj tattåkkan åsså"
Mamman, något stött: "Eh å..kej...? Ja, jag älskade iallafall Saltkråkan när JAG var barn..."
Iris: BLÄ FÖR TJORVEN
Ian: Bläääääääääää!
Mamman tittar på Saltkråkan.
Barnen springer runt i cirklar och skriker: BLÄÄÄ FÖR TJORVEN! DUMMA PELLE!
Pappan kommer hem med mat.
Barnens skrik byter karraktär från sura till överlyriska.
Maten ställs på bordet.
Ungarna sliter var sitt Happy Meal i stycken, leker sönder leksaken, och börjar tjata om popcorn. Allt på mindre än fem minuter.
Föräldrarna gör popcorn.
Mamman säger till pappan; "Det här är sista påsen, bränn den inte."
Pappan bränner påsen.
Mamman morrar om skilsmässa.
Ungarnatjuter att popcornen är äckliga.
Alla är sura och trötta.
Barnen stopas (läs brottas) betydigt senare än planerat ner i sina sängar.
VI läser en saga och försöker komma ner i varv. Det går bra.
Innan Iris somanar säger hon: "Mamma imorgon är det lördag. Då blir det lördagsmys. Jag längtar!"
Mamman och pappan tittar tyst på varandra.
Sen går de ut och lägger sig i soffan med världens största godisskål och laddar inför morgondagen.
Mamman, något stött: "Eh å..kej...? Ja, jag älskade iallafall Saltkråkan när JAG var barn..."
Iris: BLÄ FÖR TJORVEN
Ian: Bläääääääääää!
Mamman tittar på Saltkråkan.
Barnen springer runt i cirklar och skriker: BLÄÄÄ FÖR TJORVEN! DUMMA PELLE!
Pappan kommer hem med mat.
Barnens skrik byter karraktär från sura till överlyriska.
Maten ställs på bordet.
Ungarna sliter var sitt Happy Meal i stycken, leker sönder leksaken, och börjar tjata om popcorn. Allt på mindre än fem minuter.
Föräldrarna gör popcorn.
Mamman säger till pappan; "Det här är sista påsen, bränn den inte."
Pappan bränner påsen.
Mamman morrar om skilsmässa.
Ungarnatjuter att popcornen är äckliga.
Alla är sura och trötta.
Barnen stopas (läs brottas) betydigt senare än planerat ner i sina sängar.
VI läser en saga och försöker komma ner i varv. Det går bra.
Innan Iris somanar säger hon: "Mamma imorgon är det lördag. Då blir det lördagsmys. Jag längtar!"
Mamman och pappan tittar tyst på varandra.
Sen går de ut och lägger sig i soffan med världens största godisskål och laddar inför morgondagen.
Att starta eget
Amigos! Jag har fått lite förfrågningar om jag inte kunde ta och skriva lite om att starta eget företag. Och eftersom er önskan är min... inspiration, gör jag gärna det.
Det första jag vill säga om att vara egenföretagare är att det är så himla, himla, himla roligt. Det är kul att få vara sin egen chef. Det är jätteroligt att utvecklas. Och det är helt fantastiskt att själv få vara med och påverka känslan i sitt eget liv. Jag har alltid varit en person vars framtidsdrömmar tvärt bytt bana lite hipp som happ. När jag var liten ville jag så djävulskt gärna bli arkeolog och gräva fram värsta coola dinosauriebenen. När jag var mellanstor var det författare jag ville bli. Sen var det konstnär, fotograf, författare igen, grafisk designer, lärare, fotograf igen, trädgårdsmästare, författare en tredje gång osv.
Det jag alltid däremot alltid har vetat är 1 jag vill göra något kreativt och 2... eh inget mer.
Nåväl. Efter att ha jobbat med diverse jobb jag tyckte var astråkiga (och något som var kul) och läst en massa utbildningar som var roliga och utvecklande (och en del som var skittråkiga också) snubblade jag över en person som var lik mig i sinnet. Låt oss kalla henne Moa. Ok. Moa och jag delade samma dröm om att "vara kreativa" så det kom sig liksom naturligt att vi slog våra påsar ihop och började i den änden. Att vara kreativa. Göra nått kul ihop, för oss var det att podda. Därefter blandade vi upp drömmen med tidigare erfarenheter och talanger och ur det föddes vår företagsidé.
Vi satasade stort och satte upp en tidsplan "Innan XX ska vi ha gjort XX" osv (<---- Det här är ett bra starta-företagtips) Vi fixade alla papper, tillstånd, blanketter, skatter och annat som ska till för att du ska få kalla dig egenföretagare. Och jag lovar dig, den här biten låter värre än vad det är. Bit ihop om det känns jobbigt och kör! Klarade jag det, klarar du det, det kan jag lova dig.
Tips 2: Om du vill ha en knuff i ryggen, gå och prat med någon, eller ta en kurs i egenföretagande. Då får du massa inputs och knuffar i ryggen.
Under tiden alla blanketter låg i myndigheternas händer och väntade på tjusiga OK-stämplar la vi sjukt mycket energi och tid på att bli proffs på det vi skulle göra. Att ha fullständigt klart för oss vad syftet med vårt start var och vad målet skulle vara, så tips 3 blir: Våga vara seriös och äg din egen kunskap. Testa, lär, googla, läs och be om hjälp. Det är sant som de säger att kunskap är makt.
Och himmel och pankaka vad det har varit skönt att ha det med sig, för det är alltid något att "falla tillbaka på" om en börjar känna sig tveksam.
Tips 4: Om du har en idé om vad det är du vill göra, stark eller svag, men inte riktigt hittar motivationen att sätta igång. Hitta någon att dela den med. Herregud vad det hjälp mig att vara två. Det blir liksom så ofta inga skitdagar med noll motivation när man är två. Fixar du inte en dag att jobba för din egen skull, jobbar du för den andres osv. Och nu säger jag inte att det inte går att lyckas om man vill göra det själv! Gör det som funkar bäst för dig. För mig har det ABSOLUT funkat bäst att vara två.
Så. Sumeringsdags.
Det första jag vill säga om att vara egenföretagare är att det är så himla, himla, himla roligt. Det är kul att få vara sin egen chef. Det är jätteroligt att utvecklas. Och det är helt fantastiskt att själv få vara med och påverka känslan i sitt eget liv. Jag har alltid varit en person vars framtidsdrömmar tvärt bytt bana lite hipp som happ. När jag var liten ville jag så djävulskt gärna bli arkeolog och gräva fram värsta coola dinosauriebenen. När jag var mellanstor var det författare jag ville bli. Sen var det konstnär, fotograf, författare igen, grafisk designer, lärare, fotograf igen, trädgårdsmästare, författare en tredje gång osv.
Det jag alltid däremot alltid har vetat är 1 jag vill göra något kreativt och 2... eh inget mer.
Nåväl. Efter att ha jobbat med diverse jobb jag tyckte var astråkiga (och något som var kul) och läst en massa utbildningar som var roliga och utvecklande (och en del som var skittråkiga också) snubblade jag över en person som var lik mig i sinnet. Låt oss kalla henne Moa. Ok. Moa och jag delade samma dröm om att "vara kreativa" så det kom sig liksom naturligt att vi slog våra påsar ihop och började i den änden. Att vara kreativa. Göra nått kul ihop, för oss var det att podda. Därefter blandade vi upp drömmen med tidigare erfarenheter och talanger och ur det föddes vår företagsidé.
Vi satasade stort och satte upp en tidsplan "Innan XX ska vi ha gjort XX" osv (<---- Det här är ett bra starta-företagtips) Vi fixade alla papper, tillstånd, blanketter, skatter och annat som ska till för att du ska få kalla dig egenföretagare. Och jag lovar dig, den här biten låter värre än vad det är. Bit ihop om det känns jobbigt och kör! Klarade jag det, klarar du det, det kan jag lova dig.
Tips 2: Om du vill ha en knuff i ryggen, gå och prat med någon, eller ta en kurs i egenföretagande. Då får du massa inputs och knuffar i ryggen.
Under tiden alla blanketter låg i myndigheternas händer och väntade på tjusiga OK-stämplar la vi sjukt mycket energi och tid på att bli proffs på det vi skulle göra. Att ha fullständigt klart för oss vad syftet med vårt start var och vad målet skulle vara, så tips 3 blir: Våga vara seriös och äg din egen kunskap. Testa, lär, googla, läs och be om hjälp. Det är sant som de säger att kunskap är makt.
Och himmel och pankaka vad det har varit skönt att ha det med sig, för det är alltid något att "falla tillbaka på" om en börjar känna sig tveksam.
Tips 4: Om du har en idé om vad det är du vill göra, stark eller svag, men inte riktigt hittar motivationen att sätta igång. Hitta någon att dela den med. Herregud vad det hjälp mig att vara två. Det blir liksom så ofta inga skitdagar med noll motivation när man är två. Fixar du inte en dag att jobba för din egen skull, jobbar du för den andres osv. Och nu säger jag inte att det inte går att lyckas om man vill göra det själv! Gör det som funkar bäst för dig. För mig har det ABSOLUT funkat bäst att vara två.
Så. Sumeringsdags.
Du har du en idé om hur ditt liv ska kännas/vara och du funderar på att starta eget - kör på! Det är inte heller hela världen om det inte funkar perfekt heller. Då kan du alltid göra något annat, och du är en upplevelse rikare.
Heja dig!
Jag, dagen då jag fick papper på att jag var egenföretagare. Peppen!
Heja dig!
En människa med ett uppdrag
Ian - min minsta avkomma ni vet? Ungen som på pricken ser ut och uppför sig som en söt liten kopia av Carl-Jan Grankvist på speed? Mm, han. Precis.
Det barnet är verkligen en människa med ett stort uppdrag. Ett uppdrag som jag antar går ut på att göra sina föräldrar gråhåriga i förtid. Jag vet inte vart ifrån han har fått idén om att det bidrar till en stimulerande hemmiljö att vända upp och ner på cirka varenda pinal som kommer i hans väg eller att det kan vara schyst att kasta mat på golvet och sedan dansa på den tills den pulveriserats till oigenkänlighet/smetats ut i atomer.
Eller att ett exempel på charmigt personlighetsdrag är att dra sitt absolut hårdaste i någons kläder samtidigt som en tjutgnäller MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH i 20 minuter.
Eller att personer som snabbt som ögat rusar runt i ofentliga miljöer under vilda tjut och skapa största möjliga ordea för alla inblandade är roliga typer.
Eller att det är uppskattat av dina päron att sprinag rätt ut i gator/utför trappor och höga avsattser/in i grannens nystädade lägenhet iklädd en heltäckande dräkt av geggamoja och mellannmålsrester när vi möts i trappen.
Hur är era tvååringar - ni som har en?
Lika mycket som små James Bond's med rätt att ställa till oreda som min?
Kalasrester och presenttips
Annat najs en kan sysselsätta sig med efter kalas är att inventera presenterna som bringades under gårdagen. Liksom, bara glöm att du kan göra det i stunden, en fyraåring kan verkligen konsten att leka med 30 saker exakt samtidigt. Så lägg din tid på annat du faktiskt har en chans att få fullfölja på födelsedagen som att diska, plocka upp presentpapper, leta efter saxar/skruvmejslar/batterier och annat skoj.
Tillsammans med mig?
MÄH SCHYRRA RÅ!?
Ehum...
Vidare packades en radiostyrd bil (båda ungarna kissade typ på sig av lycka), ett par hörlurar, lego och en eltandborste upp.
Och nu, lystring till alla er som ska köpa presenter till en unge i 4-6 årsåldern! Hörlurar är typ ett världsabäst presenttips. Anledningar till de är 1 - det finns jättemycket bra för barn att lyssna på, typ Barnens Pod med Farzad, barnradion, svängiga musiklistor på spotify mm mm och 2 - det är inte säket att föräldrar vill lyssna på det där. Jämt.
Inte säkert alls faktiskt.
Snarare säkert att de INTE vill det, efter timmar och åter timmar av så intensivt lyssnande att föräldrarna är säkra på att deras öron snart kommer att ramla av och att de börjat sjunga Farzads bokstavssång högt för varandra då och då i ren desperation för att ens få en syl i vädret efter förskolan.
Så tips: lurar.
För allas skull.
Iris 4 år!
Idag firar vi fyraårsdag.
Att jag varit mamma åt en person i fyra hela år känns galet. Lång, men ändå kort tid. Samtidigt känner också att det är först nu jag börjar landa i att vara mamma, sådär på riktigt alltså. Innan jag fick barn tänkte jag att den känslan skulle landa i bröstet samtidigt som ungen lades där, men oj vad fel jag hade. För egen del alltså. Men nu efter fyra år känner jag mig ordentligt varm i mina fläckiga, kletiga föräldrakläder.
Nu vet jag äntligen hur grym jag faktiskt är på att kämpa för Iris och ge henne stöttning i att våga var den hon är. Jag vet att jag fixar allt det där med att lära henne saker och öva på sina färdigheter. Jag vet hur jag ska förklara saker, hur hon vill bli kramad och när hon vill vara ifred.Jag vet hur jag ska trösta henne. Jag vet hur hennes växtvärk lindras, hur hon vill ha sina mackor och när hon bör somna för att vakna som gladsat dan efter. Jag vet vad som sårar henne och vad som stärker, roar och lugnar.
Och att det är Iris som lärt mig, lärt oss, att bli bra föräldrar. En hel mandatperiod har hon styrt och ställt vår familj med en liten mjuk järnnäve. Fyra fantastiska år, de finaste och galnaste i mitt liv.
Grattis Iris!
Ta en dusch för fan!
Hej vänner! Här kommer ett nytt podavsnitt.
Idag snackar vi sorg och glädje om vartannat. Jag har varit på begravning i veckan och rört mig i sorg en hel del. Och visst kan vara svårt att möta människor i sorg, samtidigt som det är lätt på något vis, om ni förstår vad jag menar? Vi pratar också om kändiskap, skräp-TV och min fascination för Lindsay Lohan.
Vidare pratar vi om vår uteblivna nominering i BlogAwards. Om vi är besvikna? Eh, ja. Redigt.
Ni hittar oss på iTunes, till Androiden och kan givetvis också lyssna direkt här på bloggen om ni känner för det. Vi har dessutom en Facebooksida som är till bredden full av Moa & Matilda-relaterade grejer och om ni skulle vilja besöka den gör ni det HÄR
.
Hoppas ni gillar avsnittet!
En höstlista
1. Känner du dig lycklig och glad nu när hösten är här?
Ska vi vara helt ärliga tycker jag inte alls att hösten som årstid är här än. Idag gjorde jag tex värsta felbedömningen av vädret och tog på mig långbyxor, långärmad skjorta, nån typ av stövlett och ba: "PJUH, VARMT!" Så är det jämt. Hela veckan har det varit typ lite kallt och blåsigt, men jag har levt i tron om att det är sommarstassen som gäller och blivit helt kall och frusen. Gjort om för att göra rätt, men gjort fel istället.
Såklart.
2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Får en svara dataväskan? Då gör jag det. Annars...
Min leopardjacka. Lätt skönaste snyggplagg jag ägt.
3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
DET HÄR inlägget skrev jag för exakt ett år sedan. Tanke: Barnen var förvånansvärt pyttiga - kolla själva!
4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Det kan en undra, och såhär är det. Jag och Moa driver en kommunikationsbyrå. Den går bra och vi har mycket att göra. Att jobba med kommunikation är dessutom ett perfekt och roligt jobb att kombinera med podden. Annat jag gör om dagarna är att dricka mycket kaffe, sitta hemskt mycket vid datorn, ta hand om kidsen, pussa på min man, träna (nåja), försöka upprätthålla en fritid och ett socialt umgänge och vara uppe alldeles för sent om kvällarna.
5. Vad ska du ha för frisyr?
I höst menar du? Eh, jag tänker mig en något mer rödblond lång page med ljusa slingor.
Men jag är realist och gissar på att jag kommer se exakt likadant ut i skallen hela hösten som jag gör nu. Är ej person som säsongsbyter frisyr. Alls.
6. Vad lyssnar du på för musik?
Jävligt bra musik såklart!
7. Vad läser du?
Den här. Livet efter dig av Jojo Moyes, fast på engelska.
Och det har jag gjort ett tag nu... Med handen på the heart går det a little bit slower then jag först trodde to read books in english.
8. Senast tre inkomna sms?
"Såg att du lagt in storytell på min telefon. Du är den bästa fru jag haft" (min man är så romantisk)
"Är du på G?" (chefen är otålig)
"Du har en faktura på 38 kr att betala med förfallodag 30/8 -14" (Västtrafik <3<3<3)
9. Vad var bäst med sommaren?
Att ha tillgång till trädgård varje dag, att jag fick mycket fin tid med barnen och att det var ok att äta glass och frukt till lunch varje dag.
10. Vad var sämst med sommaren?
Att min hjärna redan nån gång i början av juli skumpnade ihop till ett litet utsvettat russin.
11. Senast köpta plagg?
Antagligen nått i strl 104. Som vanligt... *muttrar*
Eller nej förresten! Ett par gröna långbrallor från Gina. Mkt bekväma och höstiga.
12. Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Sov mycket! Skratta massor! Och säg "FAN VAD JAG ÄR SNYGG" med eftertryck till spegeln varje dag.
Det hjälper för mig.
13. Hur ser du på framtiden?
Med spänning! *biter på naglarna och glittrar med ögonen*
Återkomsten
ONSDAG 13 AUGUSTI 2014. Dagen då bloggen återuppstod från den långa semesterdvalan.
*paus för tjo, tjim och glada tillrop*
Av er alltså.
I kommentarsfältet.
Nä, skämt å sido. Med viss reservation för klädsam ringrostighet är jag tillbaka. Jag har verkligen saknat er och bloggen jättemycket under sommaren, samtidigt som jag tyckt att det varit så himla göttigt att låta hjärnan vila sig lite från bloggeriet. Att återkomsten sker först nu kan också ha något att göra med att temperaturen äntligen har gått från "värdig saharas öken en särdeles stekande dag" till "helt vanlig temperatur för svensk augusti" och jag har börjat fungera som en hyfsat normal person igen. En person som inte behöver behöver släpa med en McGuyveraktigt ihopsatt fläkt- och nedkylningsannordning av tre ihoptejpade tidningar och en vattenspruta vart än jag beger mig, eller enbart talar i meningar som "MÄH GU' SÅ VARMT DÄ Ä!" eller "Rå hit glasspaketet ungjäkel".
Inte lika frekvent iallafall.
Nåväl. Nått nytt sen sist?
Mja. Mjo. Jag har börjat jobba igen och har cirka jättemycket kul att förbereda. Om några veckor ska jag och Moa ett spännande uppdrag på Matfestivalen här i Skövde tillexempel. Ni kommer att få vete mer om det, och annat spännande, lite längre fram.
Annars är väl livet i stort sett som vanligt här i det oprofessionellska hemmet. Och skönt är väl det.
mvh obekväm med förändringar
Hej hej hösten!
Vänner! Semestern är officiellt slut och här är podden som kickar igång hösten. Nu är vi back on track så att säga, Moa och jag. Nytt podavsnitt varje vecka preciiiiis som vanligt. I det här avsnittet pratar vi om att längta efter att börja jobba, "Det är NU jag går på semester" menar Moa och syftar på timmarna hon spendererar på vårt kontor. Och jag håller ivrigt med, märkt av en sommar tillsammans med två barn som samanlagt suttit still ca 5 minuter. Fem minuter på h e l a sommaren.
*konstpaus*
Sen snackar vi om hälsningsträsket. Är jag "Hej" med personen jag möter på Ica eller är det en längre konversation vi bör ha? Ibland är det svårt att veta, men vi försöker reda ut det lite iallafall. Vi stolpar också upp våra mål inför hösten. Jag har ett stort genomgående och Moa tre stycken ganska skillda från varandra.
Nytt för i höst är att vi skaffat oss en ny och bättre jingel. Vi är så nöjda med den, och om jag kunde skulle jag ha den spelandes i bakgrunden av alla konversationer jag har. Någonsin.
Sen snackar vi om hälsningsträsket. Är jag "Hej" med personen jag möter på Ica eller är det en längre konversation vi bör ha? Ibland är det svårt att veta, men vi försöker reda ut det lite iallafall. Vi stolpar också upp våra mål inför hösten. Jag har ett stort genomgående och Moa tre stycken ganska skillda från varandra.
Nytt för i höst är att vi skaffat oss en ny och bättre jingel. Vi är så nöjda med den, och om jag kunde skulle jag ha den spelandes i bakgrunden av alla konversationer jag har. Någonsin.
Hoppas att ni också gillar den, både jingeln och podden.
Som vanligt lyssnar du på iTunes, i androiden eller här på bloggen.
Hej hej!
Som vanligt lyssnar du på iTunes, i androiden eller här på bloggen.
Hej hej!
Snart vardag igen
Hallå kompisar! Den här sommaren är verkligen lång.
Rättelse: Lång och varm.
Rättelse 2: Lång, varm och URHÄRLIG.
Och vi gnetar vidare med vår semester, jag och barnen. Fast det blir så att sista veckan mjukstartas med jobb några dagar eftersom min kollega tydligen envisas med att vara plikttogen och återgå i tjänst... *muttrar* Nä, helt ärligt längtar jag efter mitt vardagsliv. Älskar mitt vardagsliv! *gör ett hjärta av händerna och viskar "rutiner" genom det*
Och snart är jag där igen. Idag är det 31 juli och med det står augusti och stampar ute på de torra gräsmattorna och gungande vetefälten. Älskar augusti, men tycker den är lite jobbig på samma gång. Den skryter liksom med sommarvärme samtidigt som den viskar om hösten. Och även om jag ta mig tusingen tycker mer om hösten än sommaren, kommer vemodskänslorna i små lätta stötar mot min hjärtevägg.
För visst det svider lite att månaderna med inga andra måsten än solkrämswrestling med kidsen om mornarna och packandet av lite för tunga utflyktsväskor är över. Den här sommaren har dessutom varit så himla föräldralätt om en jämför med tex förra - då jag jonglerade runt på en frustrerad och utruuuuligt gåsugen nästan-ettåring och en urtrotsig och galet äventyrsysten nästan-treåring genom Jockes alla dyngnspass och 1000 timmars bröllopsbestyr. Eller de 2010 samt 2012, då jag varit enormt höggravid, skrattretande vätskeansamlad den ena och löjligt överburen den andra . Eller sommaren däremellan då jag hade precis noll timmars semester.
Så, sommaren 2014 - lätt den bästa som förälder!
Rättelse: Lätt den bästa någonsinn.
Rättelse 2: Lätt den bästa HITTILS.
Och snart är jag där igen. Idag är det 31 juli och med det står augusti och stampar ute på de torra gräsmattorna och gungande vetefälten. Älskar augusti, men tycker den är lite jobbig på samma gång. Den skryter liksom med sommarvärme samtidigt som den viskar om hösten. Och även om jag ta mig tusingen tycker mer om hösten än sommaren, kommer vemodskänslorna i små lätta stötar mot min hjärtevägg.
För visst det svider lite att månaderna med inga andra måsten än solkrämswrestling med kidsen om mornarna och packandet av lite för tunga utflyktsväskor är över. Den här sommaren har dessutom varit så himla föräldralätt om en jämför med tex förra - då jag jonglerade runt på en frustrerad och utruuuuligt gåsugen nästan-ettåring och en urtrotsig och galet äventyrsysten nästan-treåring genom Jockes alla dyngnspass och 1000 timmars bröllopsbestyr. Eller de 2010 samt 2012, då jag varit enormt höggravid, skrattretande vätskeansamlad den ena och löjligt överburen den andra . Eller sommaren däremellan då jag hade precis noll timmars semester.
Så, sommaren 2014 - lätt den bästa som förälder!
Rättelse: Lätt den bästa någonsinn.
Rättelse 2: Lätt den bästa HITTILS.
NY PODCAST: "Gråt kvinna, gråt"
Hej vänner! Idag - på den varmaste av julidagar, har jag och Moa tagit oss i semesterkragen och spelat in ett extra långt, extra härligt podcastavsnitt. Att vi frångått ordinarie podsläppsdagar under semesterna kanske inte undgått er, men oroa er inte. I augusti är vi tillbaka varje söndag med full kraft igen. Men just nu känner både jag och Moa att vi behöver ordentlig semester - för faktum är att hösten ser galet intensiv och spännande ut för oss med många nya roliga projekt som ni snart ska få höra mer om.
Nåväl. Det nya avsnittet är fullspäckat av Moas alla husvisningar, min nya regel-liberalism, den skavade känslan av att inte vara värd lycka och framgång. Och gråt, en himla massa gråt.
Ni lyssnar som vanligt via iTunes, i androiden (appen podkicker ska avra bra har vi hört) eller direkt här på bloggen. Vill en kan en givetvis följa oss på instagram där vi är flitiga uppdaterare (mig hittar ni på @oprofessionell2) och själv dela saker med oss via vår fabulösa tagg ---> #moaochmatilda <--- Gör gärna det för det tycker vi är himla trevligt!
Och nu: Leta upp en härlig plats i skuggan, slut ögonen och spendera en timme med mig och Moa.
Kram!
Viktiga datum som passerat
Hallå vänner! Min tystnad här inne blev lite längre än planerat. Men det är det som är det allra finaste med semestern, en behöver inte planera något egentligen. Det blir som det blir, och såhär blev det. Under min bloggtystnad har det dock passerat några viktiga datum jag tänkte redogöra för lite snabbt.
I lördags hade jag till exempel födelsedag. 26 år stannar räkneverket på numera och har nu passerat sträcket som markerar att jag är närmare 30 än 20. Det sved faktiskt lite i mitt ungdomshjärta. Jag har väl antagligen gått på myten om att livet ägs av de som är unga och att jag nu sakta men säkert börjar fasas ut därifrån. MEN, tur att det inte är sant då.
Hur jag firade? Genom att i 30 gradig värme svettas ymmnigt på Liseberg. Alltså - på ett helt perfekt sätt. Min absolut finaste födelsedagspresent var den mjuka värme som spred sig över hela mitt föräldrahjärta när Iris återförenades med kaninerna i Kaninlandet. Som hon youtubat sig hit under året som passerat sedan vi senast var här. Ett tag i december ivrade hon för att vi skulle kalla henne Kanina istället för Iris. Så pass. Och nu fick hon återigen krama dem och viska i deras långa öron att hon älskade dem (just här gick jag och hulkgrät lite diskret bakom ett knippe heliumballonger).
Så nöjd <3
Och väntade.
Och väntade.
Och väntade på sin tur. Bara för att inse att det skett ett grindvaktsbyte och han nu föll på en ynka cm under 90 cm-sträcken nya vakten strängt pekade på.
Som han skrek.
Och skrek.
Och skrek.
Och skrek.
Dagen efter Lisebergsbesöket var den 20:e juli och sådeles min och Jockes allra första bröllisdag. Hur vi firade? Genom att kasta oss på ett tåg med 100 bagageatteraljer, kasta oss av det, bära hem alla väskor för att sedan vinka av Jocke som hastade iväg till ett 24h långt arbetspass medan jag underhöll två glass- och kaninabstinensiga tröttebarn mol alléna.
"Kul".
Vi får spara det här med att romantiskt titta djupt in i varandras ögon, säga fina saker om hur härligt det är att vara gifta över en härlig middag med vin och tända ljus till "någon annan gång". Som vi ju innerst inne alla vet är ett annat uttryck för:
Vi får spara det här med att romantiskt titta djupt in i varandras ögon, säga fina saker om hur härligt det är att vara gifta över en härlig middag med vin och tända ljus till "någon annan gång". Som vi ju innerst inne alla vet är ett annat uttryck för:
In i mobilskuggan
O'hoj kompisar! I helgen stundar efterlängtad mamma-pappa-Iristid. Lillbrollan har vi lämnat i tryggt förvar hos svärisarna och vi styr kosan mot en ö i Vänern tillsamans med en kompisfamilj. Det ska bli skönt att umgås lite med storfjunet. Ge henne extra tid och uppmärksamhet och liksom ha möjlighet att kolla på alla hopp på klipprona, svara på (typ) alla ivriga frågor och läsa en extra bok om kvällen, utan att alltid ha ögon i nacken och vart-är-lillfjunet-antennen på helspänn. Välbehövligt minst sagt.
MEN. En ö på Vänern = 0 staplar på mobiltäckningsmätaren *gulp* vilket givetvis redan har fått mig att tänka katastroftankar om olyckor och kärnvapenanfall. I moderna tider som denna blir en rätt frånvarande från en stor del av livet då en inträder i mobilskuggans förlovade land. Och det känns både skönt och lite skrämmande.
Skönt på det sätt att det blir en paus från den del av mig som "bara ska kolla insta lite snabbt" och liksom fastnar på tok för länge med näsan i skärmen. Och skönt i det avseendet inga samtal måste ringas, inga mejl måste kollas och inga nyheter eller tweets brusar igenom. Även det välbehövligt.
Skönt på det sätt att det blir en paus från den del av mig som "bara ska kolla insta lite snabbt" och liksom fastnar på tok för länge med näsan i skärmen. Och skönt i det avseendet inga samtal måste ringas, inga mejl måste kollas och inga nyheter eller tweets brusar igenom. Även det välbehövligt.
Skrämmande som ""vad ska jag göra istället om det typ REGNAR? Eller tar JÄTTELÅNG tid med maten? Typ sitta och bara titta? Göra ingenting? Tänka fria tankar? På existentiella saker? Vem ÄR jag ens? Gaaah!" och än mer skrämmande: "tänk om det händer Ian nått och ingen får tag i oss. GAAAH!" *andas i papperspåse*
Men såklart kommer det gå alldeles strålande.
Det känns bara lite ovant.
Men allra mest ashärligt.
Vi hörs när jag har täckning igen!
Men såklart kommer det gå alldeles strålande.
Det känns bara lite ovant.
Men allra mest ashärligt.
Vi hörs när jag har täckning igen!
Ett tydligt tecken på att det är semester
Tydliga semestertecken, har ni några sådana? Jag tänker alltså på saker som oftast inträffar i era liv under juli och augusti månad. Kanske att ni lämpar av alla rutiner i en stor hög nånstans i farstun första dagen som semesterfirare? Eller är det kanske otroligt sena nätter och långa, härliga sovmornar? Ett sprittande badsug, en stor hög med olästa böcker som krymper eller det faktum att allt annat än grillad mat känns sjukt överskattad?
Härliga grejer det där.
Mitt absolut tydligaste tecken på att det är sommar är dock mitt rätt kassa matintag. Och för att understryka vad jag menar när jag säger kassa, har jag ifag fått i mig följande:
09.00 Mmm-frukost-frukosten
Mitt absolut tydligaste tecken på att det är sommar är dock mitt rätt kassa matintag. Och för att understryka vad jag menar när jag säger kassa, har jag ifag fått i mig följande:
09.00 Mmm-frukost-frukosten
En kopp kaffe
Ett rostebröd med nutella
Ett smörbeklätt barnfinger uppkört i munnen
Ett smörbeklätt barnfinger uppkört i munnen
Några "Mamma, jag vill inte ha skalet på gurkan. TA BORT DET! NUUUUU!!!!!!"-bett runt Iris gurkbitar
11.00 Stressen-innan-badstranden-mellanmålet
En halv banan
- eller nu ljuger jag. Ian åt bananen. Jag åt den slemmiga biten han spottade ut i min hand när vi hoppade in i bilen.
13.30 Jag-är-så-hungrig-och-darrig-på-badstranden-lunchen
En redig näve chips
Ett halvtuggat och ratat äpple med två myror på
19 sandkakor "Am-nam-nam-nam. Jättegott!" osv osv.
Ett jätteflaska ljummet vatten
16.45 Jag-är-så-DJÄVULSKT-ashungrig-och-darrig-efter-badstranden-innan-middagen-mellanmålet
En halv vattenmelon
- all by my self.
18.30 Jag-måste-få-i-barnen-mat-och-samtidigt-försöka-vara-social-med-våra-grillgäster-middagen
Två tuggor hamburgare i farten
18.30 Jag-måste-få-i-barnen-mat-och-samtidigt-försöka-vara-social-med-våra-grillgäster-middagen
Två tuggor hamburgare i farten
En längtansfull sniff på vinglaset
Allt som barnen tappat på altanen och jag försökt blåsa bort smutsen på med ändå blivit ratade av de små gormanderna och "Nej, titta det ÄR inte varmt kolla mamma kan äta den utan att bränna mig"-bevistuggorna från barnens grillkorvar.
Så. Jag är medveten om att näringsintaget idag inte får ett skinande MVG direkt. Men jag undrar lite hur det ska gå till att som vuxen människa få i sig ordentligt med mat under en semesterdag då en bollar två små barn och deras mat- och dryckesintag, solkrämsinsmörjning och halsbrytande badvaktsuppdrag SAMTIDIGT som en ger dem Den Perfekta Sommardagen™. Är det ens möjligt?
Stående ovationer och konfettiregn till den som lyckas!
Allt som barnen tappat på altanen och jag försökt blåsa bort smutsen på med ändå blivit ratade av de små gormanderna och "Nej, titta det ÄR inte varmt kolla mamma kan äta den utan att bränna mig"-bevistuggorna från barnens grillkorvar.
Så. Jag är medveten om att näringsintaget idag inte får ett skinande MVG direkt. Men jag undrar lite hur det ska gå till att som vuxen människa få i sig ordentligt med mat under en semesterdag då en bollar två små barn och deras mat- och dryckesintag, solkrämsinsmörjning och halsbrytande badvaktsuppdrag SAMTIDIGT som en ger dem Den Perfekta Sommardagen™. Är det ens möjligt?
Stående ovationer och konfettiregn till den som lyckas!
Ny podcast: Sommardrömmar
Tjenare vänner! Semestertider är laglösa tider. Vad som helst kan hända och icke-hända. Igår hände det sig som så att vi inte släppte en pod till exempel. Och vilken tur att INGEN saknade oss då. Jag och Moa var beredda på en folkanstormning likt den franska revolutionen (fast typ sju resor värre) över utebliven pod, men nä. Inte en endaste reaktion på detta har nått mina sociala antenner.
Nåväl. Här kommer den, podcasten, som dessutom är extra lång och extra härlig.
Moa berättar om sin första semesterresa för sommaren och ger ett smart boendetips och jag listar personer jag är GALET AVUNDSJUK på och det visar sig att Moa stämmer in i två av dessa människokategorier. Grr. Vidare ger vi grymma boktips som de värsta kulturvetarna. Häng på vettja!
Nu när podden släpps varannan vecka och bloggen uppdateras mest när det finns tid kan ni med fördel kika in på min insta som uppdateras betydligt mer frikostigt under semestertider @oprofessionell2 söker ni på där.
Och utöver det har Moa & Matilda har en eminent facebooksida värd att kika in.
Smärtsamt möte med djur
Jo, nu är det ju så att jag har fött två barn, tatuerat mig, brutit några tår, haft megahalsfluss, trillat rakt ner med ansiktet i asfalt efter att ha hängt knäveck, häftat mig själv genom tummen, varit med om en bilkrock samt skadat ett knä.
Alla dessa händelser har med handen på hjärtat har gjort jävligt ont. Visserligen i något varierande grad, men ändå absolut över gränsen för vad som anses vara en ok smärta att beklaga sig över. Där skalan ser ut enligt följande:
Tatuering <----------------------> Föda barn,
och alla de andra inslängda där emellan.
Och så igår, fick jag uppleva ännu en grej jag tyckte platsade perfekt in i min smärtsamling, (men som FÖRTRYCKAREN JAG LEVER MED Jocke menade inte alls borde få kvala in) då jag ÖVERFÖLLS trampade på en geting. Aaaah! Ja, jag har ju givetvis fått getingstick många gånger förut men det här var något alldels exraordinärt. Mitt i det mjuka vecket mellan stortå och fotsula borrade den in sin ENORMA helt normalstora gadd och NJÖT AV ATT PLÅGA MIG dog på fläcken.
Å käre barn vad ont det gjorde. Det kniviga var bara att inte överföra mitt nyfödda missmod jämtemot dessa BLODTÖRSTIGA VILDDJUR (typ) ofarliga insekter till barnen. Jag fick liksom säga att det inte var någon fara med mig alls och bara beklaga mig samt släpa benet efter mig när de var utom hör- och synhåll. Stackars, stackars skadade mig.
Textredigering: FÖRTRYCKAREN Jocke
Pass upp för blommor! De håller till där och LURPASSAR samlar nektar DE JÄVLARNA naturens pollonörer.
Ärvt, funnet och fått till skänks
Ni som hängt med ett tag vet att jag har ett intresse för att Bo Fint™ och därför aktivt försöker plocka ihop saker jag tycker är tjusiga att placera ut hemma. Jag köper inte bara själv utan har ibland fått dem av snälla människor, ibland ärvt av någon älskad och ibland haft rena turen. Här kommer några ganska oväntade hemfavoriter ur varje rubrikskategori:
1. Ärvt
Min mans anktikälskande farfar lämnade oss för några år sedan. Jättetråkigt och hemskt sorgligt. Givetvis är det också så att inga saker i världen ersätta någon älskad och saknad. Men att få ärva pinaler är ändå trevligt i det avseende att sakerna får än mer själ och skänker extra glädje när en tittar på dem.
Skeva gamla mässingsljusstakar och en mintgröna krukor på fot blir lätt skatter då <3
2. Funnet
I en 5 kronors-back på en inte allt för glammig loppis hittade jag en gång en liten rådjurs(?)trofé. Och den såg så hemskt skamfilad och sorgsen ut när den låg där mellan glasunderlägg i kork och trasiga ramar att jag genast kände att jag måste ta med den hem, trots att jag inte alls är en jakttrofé-person. Men det kändes likosm fel att den skulle ligga där alldeles ensam med sina sorgsna ögonhålor och inte vara värd mer än fem kronor. Väl hemma fick den ett varsamt bad, en egen spik att hänga på och ett gnistrande uppdrag. Den ansvarar nu för mina bästa smycken.
Tack rådjuret, du är en klippa.
I en 5 kronors-back på en inte allt för glammig loppis hittade jag en gång en liten rådjurs(?)trofé. Och den såg så hemskt skamfilad och sorgsen ut när den låg där mellan glasunderlägg i kork och trasiga ramar att jag genast kände att jag måste ta med den hem, trots att jag inte alls är en jakttrofé-person. Men det kändes likosm fel att den skulle ligga där alldeles ensam med sina sorgsna ögonhålor och inte vara värd mer än fem kronor. Väl hemma fick den ett varsamt bad, en egen spik att hänga på och ett gnistrande uppdrag. Den ansvarar nu för mina bästa smycken.
Tack rådjuret, du är en klippa.
3. Fått till skänks
Förr sa jag, ganska föraktfullt: "Fy. Drömfångare är det fulaste jag vet."
Sen blev jag äldre och fick ett barn som drömmer mardrömmar. Blev dock ej vidskeplig och tyckte fortfarande drömfångare var ganska...hum... icke-fina. Men en dag kom min syster med en i present åt mitt barn, en drömfångare för mardrömmarna, som jag (rätt motvilligt) hängde upp över hennes lilla växasäng och ~ poff ~
Förr sa jag, ganska föraktfullt: "Fy. Drömfångare är det fulaste jag vet."
Sen blev jag äldre och fick ett barn som drömmer mardrömmar. Blev dock ej vidskeplig och tyckte fortfarande drömfångare var ganska...hum... icke-fina. Men en dag kom min syster med en i present åt mitt barn, en drömfångare för mardrömmarna, som jag (rätt motvilligt) hängde upp över hennes lilla växasäng och ~ poff ~
No more mardröms.
Nu: drömfångare i mitt hjärta.
Nu: drömfångare i mitt hjärta.
Har ni nån oväntad favoritpryl hemma?
