Ian - min minsta avkomma ni vet? Ungen som på pricken ser ut och uppför sig som en söt liten kopia av Carl-Jan Grankvist på speed? Mm, han. Precis.

Det barnet är verkligen en människa med ett stort uppdrag. Ett uppdrag som jag antar går ut på att göra sina föräldrar gråhåriga i förtid. Jag vet inte vart ifrån han har fått idén om att det bidrar till en stimulerande hemmiljö att vända upp och ner på cirka varenda pinal som kommer i hans väg eller att det kan vara schyst att kasta mat på golvet och sedan dansa på den tills den pulveriserats till oigenkänlighet/smetats ut i atomer.

Eller att ett exempel på charmigt personlighetsdrag är att dra sitt absolut hårdaste i någons kläder samtidigt som en tjutgnäller MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH i 20 minuter.

Eller att personer som snabbt som ögat rusar runt i ofentliga miljöer under vilda tjut och skapa största möjliga ordea för alla inblandade är roliga typer. 

Eller att det är uppskattat av dina päron att sprinag rätt ut i gator/utför trappor och höga avsattser/in i grannens nystädade lägenhet iklädd en heltäckande dräkt av geggamoja och mellannmålsrester när vi möts i trappen.

Åh. Hela hans lilla uppenbarelse riktigt lyser av lust att ställa till rackartyg. Och när jag säger lyser menar jag inte som en liten ficklampa eller ett flämtande väreljus i en tjusig ljuslykta. Nä, jag snackar lysa som i solen sett från merkurius typ. Det lustiga är att jag har glömt om Iris var likadan vid två. Jag har en vag förnimmelse om att hon kan ha varit det, men att jag bara glömt det i nån OJ HERREJÄVLAR JAG HAR TVÅ BARN-chock som inföll ungefär samtidigt.

Hur är era tvååringar - ni som har en?
Lika mycket som små James Bond's med rätt att ställa till oreda som min?