En ny vän
Hej bloggläsers! De senaste dagarna har mitt bortfall från bloggen till stor del berott på den kreativa krampen det ger att ha ett fullt telefonminne men ingen ork att lägga över alla bilder på datan. Ni vet. Väl? Ögonblicksbilderna på allt dråpligt och fint småfjunen tar sig för blir liksom lite knixigare att få till när telefonskrället istället för med en perfekt bild trist låter meddela: "Kan inte ta bild. Du kan hantera ditt utrymme i Inställningar" stööön. För mig finns det aldrig varken tid eller energi att ta mig för just det där att hatera utrymme i inställningar. Eller för den delen sätta mig för att lägga över bilderna till min lilla acervän genom en barntuggad sladd. Men hallå? Det kan inte bara vara jag som tycker att det är ett jävla GISSEL att krångla med sladdar och iTunes och supersega överföringar? Eller? Ingen annan?
Kanske är det så då. /2289-bilder-i-minnet-kvinnan
Men så satte jag mig ner för att ta tag i det här med rensning, eftersom jag nu faktiskt uppskattar min telefons kamerafunktion och vill kunna använda den på daglig basis. Och då dök någon upp som gjorde det hela lite mindre jobbigt och urtråkigt. Ett litet teknikspöke vars besvärsde uppsyn fick mig att fnissa till och uttala "men hej där kompis" högt. Och att få nya vänner är ju alltid kul.
Högsta växel
Hej vänner! Här kommer jag med roliga nyheter. Någon uppmärksam krake kanske märkte att vi inte släppte någon pod i tisdags som brukligt. Vadan detta? Jo, jag och Moa har inlett ett samarbete med en urbra sponsor åt podden vilket betyder att vi under hela december kommer släppa ett avnitt i veckan. En ny podlucka att öppna i iTunes varje söndag fram till jul, som världens bästa adventskalender. Det ska bli så roligt! Hoppas verkligen att ni kommer lyssna, för vi har nämligen förberett grymma ämnen och tagit fram vår allra mysigaste decemberröst. Inget passar bättre att sysselsätta sig med under tiden du klipper till en tjusig smällkaramell eller plockar pepparkaksplåtar ur ugnen än vår pod. (OBS! SANT!) På söndag släpps första decemberavsnittet.
Och inte nog med roliga podnyheter. Igår föreläste vi på resturang Sällskapet här i stan. Det var så himla roligt, med massor av entusiastisk publik (det KAN eventuellt ha något med att göra med att det serverades öl i lokalen) och väldigt lyckat. Tack alla som kom och lyssnade!
Bild: Jeanette Thool
Julat till det lite
Sådär ja. Äntligen har jag hängt upp stjärna, tappat ner stjärna och hängt upp den igen. Försökt få den att hänga rak i en halv evighet (seriöst?! vem designar dessa pappershelveten som envisas med att alltid vrida sig snett? Hen förtjänar en rejäl uppsträckning av perfektionisten i mig). Märkt att sladden var ca två retsamma centimetrar för kort. Letat efter förlängningssladd. Hittat förlängningssladd. ...som inte passade i uttaget. Såklart. Letat mer. Letat ännu mer. Hittat en längst in i en garderob (under sommarkläderna). Upptäckt att lampan i stjärnan var trasig. Letat efter lampor, givetvis utan att finna några. Cyklat till affären för att köpa. Spenderat en halv förmögenhet på lampor i olika styrkor 15, 25 eller 40 W? Vem vet sånt? Cyklat hem. Valt en 15W. För svag. 40? Nej gud nej! Så 25W it is. Och tillslut, utmattad, ramlat ner från bordet i en svettig liten utbränd hög.
Men nu råder julstämning även i vårt hus *tindrar med ögonen*
FATTAS BARA ANNAT!
Om kyla, stress och lite kärlek
Hej o käraste vänner! Har nyss hemkommit samt upptinat efter ett otroligt kylslaget lekplatsbesök under eftermiddagen. Precis innan vi kom över hemtröskeln trodde jag faktiskt att jag skulle avlida på sekunden. Om en nu faktiskt kan dö i sviterna av nedkyld bakdel. Det kan en säkert. Det känndes iallafall så. Så nu har jag äntligen hittat motivationen att kliva upp på vinden för att hämta vinterjackan. En petroleumblå täckjacka med pälskantad luva och underbart luddigt och varmt foder som går nedanför rumpan (obs bästa grejen med den). Hurra för både mig och jackan.
Annat jag gjort idag är att jobba tidigare nämd bakdel av mig. Typ. För - svärord - vad mycket jag och Moa har att stå i framöver. Jobb upp över öronen, vilket ju såklart är superkul, men också typ stressigast i världen för en sån som mig. Alltså en sån som inte klarar stress. Alls. Svettas ju typ bara jag ska öppna ett mail liksom. *torkar pannan*
Men nu ska jag faktiskt försöka fälla ner skärmen på datan för idag och umgås lite med de där två små fjuniga personerna som kallar mig för mamma och pussar mig med sina små hallonmunnar innan de ska gå och lägga sig för kvällen. Och Jocke har visst lagat mat och tänt ljus och säger nu att han tar nattningen av barnen så att jag kan gå ut och ta en promenad (med vinterjackan på) och sedan få ta en låååång varm dusch och krypa ner i soffan och kolla Homeland resten av kvällen.
Ja, det är sannerligen ett hårt liv jag lever, men någon måste ju leva det också.
Typisk måndag
Barnen slog i dag upp sina klotrunda blå lite om vartannat - med start från 03.30 och framåt. Först Ian, sedan Iris, sedan Ian igen, sen Iris, Ian, Iris, Iris, Ian, Iris och tillsist båda.
Vi lämnade värmen mellan lakanen vid sex. Då var barnen redan trötta på app-mutor och youtubefilmer. DET ÄR TRÅÅÅÅÅÅKIT I SÄNGEN skanderade Iris i volym som en mindre jetmotor. Jahapp. Där var vi oense.
När jag sedan serverat dem båda frulle, satt på tre olika filmer innan kl 7 (det är ju så sablans svårt att bestämma sig när en är tre), varit patient på ett sjukhus (fantasisjukhus - don't worry), gått för att leta upp adventspyntet på vinden med två barn i släptåg, kånkat ner funnet pynt samt av Iris 78 återfunna leksaker, bytt lampor i ljusstakar och batterier på talande nallar (varav det sistnämnda bytet på Iris bestämda begäran), lyssnat på sjungande nalle i två timmar, velat göra en Philofix med nallenfan, avstyrt ungefär 20 mindre bråk och två stora samt torkar upp minst en och en halv liter mjölk från parketten fick jag själv äntligen tugga ner nått i magsäcken. Länge leve ägg!
Sen ställde jag mig och predikade för barnen på en stol:
- Nu är det såhär mina småtofsar att jag, eder ömma moder, inte orkar med fler rackartyg från er sida idag. Jag är slutkörd och min gott-humör-buffert har slagsida. Jag tänker nu utlysa ett demokratiskt val där vi bestämmer dagens aktiviteter, röstningarna räknas genom handuppräckning. Jag röstar även i pappas ställe eftersom han inte här och så kan föräldrar göra. Ok? Ok.
Vem röstar för "lite lugn och ro åt mamman i familjen där hon kanske kan få gå och bajsa ifred och spela en bana candy crush utan att något barn samtidigt försöker knöla ner fjärkontrollen till TVn i vattenklosetten och det andra vilt skrika på hjälp pga hänger och dinglar med en hand i vägghyllan?"
*lyfter mina två händer*
*barnen blinkar nollställt*
- Jaha. Då blev det lika... Men det gör inget för i Sverige måste en faktiskt vara 18 år för att rösta, så era röster räknas inte ändå. HAHAHAHAHA IN YOUR FACE KIDS! *dansar hela vägen till toan*
Och efter 5 minuter ifred (eller vem försöker jag lura, givetvis var de med mig där inne, trots röstnederlag) kännde jag mig återställd i själen och tillsamans bestämde vi att vi skulle köra en repris på förra veckans pannkakslunch. Vilket vi gjorde. Dagens bästa beslut, för blåbärssylt kan liksom aldrig bli fel hur en än gör. Iris testade i och för sig att ha lite på soffan, vilket ju kanske inte var blåbärssyltens bästa ställe att vara på, men helt fel var det ändå inte. Det blev liksom en fin liten måndagstatuering på en annars ganska tråkig möbel.
- Nu är det såhär mina småtofsar att jag, eder ömma moder, inte orkar med fler rackartyg från er sida idag. Jag är slutkörd och min gott-humör-buffert har slagsida. Jag tänker nu utlysa ett demokratiskt val där vi bestämmer dagens aktiviteter, röstningarna räknas genom handuppräckning. Jag röstar även i pappas ställe eftersom han inte här och så kan föräldrar göra. Ok? Ok.
Vem röstar för "lite lugn och ro åt mamman i familjen där hon kanske kan få gå och bajsa ifred och spela en bana candy crush utan att något barn samtidigt försöker knöla ner fjärkontrollen till TVn i vattenklosetten och det andra vilt skrika på hjälp pga hänger och dinglar med en hand i vägghyllan?"
*lyfter mina två händer*
*barnen blinkar nollställt*
- Jaha. Då blev det lika... Men det gör inget för i Sverige måste en faktiskt vara 18 år för att rösta, så era röster räknas inte ändå. HAHAHAHAHA IN YOUR FACE KIDS! *dansar hela vägen till toan*
Och efter 5 minuter ifred (eller vem försöker jag lura, givetvis var de med mig där inne, trots röstnederlag) kännde jag mig återställd i själen och tillsamans bestämde vi att vi skulle köra en repris på förra veckans pannkakslunch. Vilket vi gjorde. Dagens bästa beslut, för blåbärssylt kan liksom aldrig bli fel hur en än gör. Iris testade i och för sig att ha lite på soffan, vilket ju kanske inte var blåbärssyltens bästa ställe att vara på, men helt fel var det ändå inte. Det blev liksom en fin liten måndagstatuering på en annars ganska tråkig möbel.
Hej på er
Måste börja med att säga: sorry lorry alltså. Inte sedan i torsdags har jag klickat upp ett litet inlägg här på www. Dålig stil. Jag förstår att ni blivit otroligt oroliga när vi annars hörs av rätt frekvent och sedan helt plötsligt: tystnad. Jag kan riktigt se katastrofrubrikerna ni satt upp för ert inre BLOGGARE FÖRSVUNNEN, LÄSARNA VÄDJAR OM HJÄLP "HAR NÅGON SETT MATILDA?" Och sen en bild på mig:
(<---- med fördel sidobilden därborta <----)
Men försvunnen var jag ju faktiskt inte riktigt. Nä. Ibland får mitt irl-liv (ja för jag har faktiskt ett sådant) bara mig att bli lite utpumpad och trött och inte alls så välfunnen och rolig som jag liksom vill ge sken av att jag är här i bloggen. Därav den lilla pausen.
Har istället för att blogga bla. bakat lussebullar. En hel drös med perfekta gyllenkula små katter. Oj oj oj ni skulle sett... Jag gjorde lussebullssmet för ett helt kompani! Tre hela pannor med bullar och... Eh? Va? Vadå inte bakas i pannor av smet? Plåtar och deg säger ni? Eh. JajajajaJA jag kan ha köpt dem och låtsats att jag bakat dem. Om det nu ska va SÅ JÄVLA PETIGT.
Sen har vi byggt ett jättefint pepparkakshus. Jag satt uppe en hel natt och fnulade på olika inovativa designer innan jag slutligen i ett kreativt rus lyckades frammana det här charmiga kråkslottet. Alltså det var lite knivigt att passa ihop alla perfekta pepparkaksväggar med kristyr och... Vadå? Inte pepparkakor säger ni? .... Eh. Jo? Men vadå "ser att det är av kartong"? Tråkmånsar. OK DÅ. Det ÄR av kartong. Och ja, jag kanske tog åt mig äran av någon annans jobb när jag påstod mig ligga bakom designen. Ni kan ha rätt. Men Iris blev imponerad iallafall. Och så länge jag är en gud i mina barns ögon är jag nöjd.
Och på tal om det, att vara en gud i någon annans ögon, har vi varit och sett Alex Schulmans "Älska mig"-föreställning. Alltså den var så himla bra (för att verkligen använda mig av mitt mest gedigna ordföråd). Jag både skrattade och grät. Mest skrattade jag så jag grät. När Alex pratade om att vi samtidsmänniskor faller handlöst genom det enorma slukhål som sociala medier är med twitterflöden, bloggar, facebook, instagramkonton och att vi allt mer lever genom våra smartphones och liksom brölar ut mot alla de andra människorna som sitter med näsan mot skärmen: SE MIG! ÄLSKA MIG! höll jag verkligen verkligen verkligen med, och bestämde mig för att leva ett liv utan att vara like-beroende och räkna min framgång i followers.
Sen tog jag upp telefonen, knäppte en bild som sa: "Sitter på bästa platsen i salongen och njuter av @alexschulmans fantastiska föreställning." la ut den på insta och väntade ivrigt på likesen som jag visste skulle komma. Vadå, jag är väl inte mer än människa?
Sen har vi byggt ett jättefint pepparkakshus. Jag satt uppe en hel natt och fnulade på olika inovativa designer innan jag slutligen i ett kreativt rus lyckades frammana det här charmiga kråkslottet. Alltså det var lite knivigt att passa ihop alla perfekta pepparkaksväggar med kristyr och... Vadå? Inte pepparkakor säger ni? .... Eh. Jo? Men vadå "ser att det är av kartong"? Tråkmånsar. OK DÅ. Det ÄR av kartong. Och ja, jag kanske tog åt mig äran av någon annans jobb när jag påstod mig ligga bakom designen. Ni kan ha rätt. Men Iris blev imponerad iallafall. Och så länge jag är en gud i mina barns ögon är jag nöjd.
Sen tog jag upp telefonen, knäppte en bild som sa: "Sitter på bästa platsen i salongen och njuter av @alexschulmans fantastiska föreställning." la ut den på insta och väntade ivrigt på likesen som jag visste skulle komma. Vadå, jag är väl inte mer än människa?
Pecha Kucha med Moa & Matilda
Halloj! Tänkte bara passa på att smyga in en notis till er som är boende runt metropolen Skövde om att den 27:e november kl 20.00 kommer jag och Moa medverka vid ett Pecha Kucha-event på resturang Sällskapet här i stan. Och ni är givetvis välkommna att kika förbi och heja på oss. Vi blir superduperglada om ni gör det!
- Men vad katten är då ett sånt därn't Pecha Kucha då rå? undrar ni medan ni kliar er i skallen. Jo, det ska jag be att få tala om för er. Tillsamans med ett gäng andra presentatörer inom olika områden presenterar man snabbt och roligt lite om det som ligger en varmast om lill-hjärtat. 20 bilder som visas i 20 sek vardera ger en himla rolig och kvick miniföreläsning.
Vi ska snacka podd. Hur vi gör, hur började vi, vad driver osv. Det kostar heller inget att komma och kolla så det är ingen ursäkt. Hör ni det?
Vi ses den 27:e!
Ett klipp
Eftersom jag gift mig med en annan Joakim än von Anka har jag inte riktigt några penningbadarmöjligheter för tillfället. Inte så att vi står på ruinens kant - oroa er icke. Men vissa saker känner jag att vi definitivt kan spara in på. Som det här med täta frisörbesök tillexempel. Det får vänta till en tid med större ytlighetskonto. Min lugg klipper jag numer med stor precision själv och Jockes barr drar jag över med kam och sax en gång i månaden ungefär. Barnens också. Jag skulle dock inte påstå att jag är en frisörtalang, men inte heller allt för pjåkig.
Så igårkväll färgade jag håret och klippte luggen, så jag i några veckor till kan se rakt fram pga praktiskt, och fick i samma veva snilleblixten att jag skulle "ta lite på topparna bara". Det hela skedde framför badrumsspegeln, sådär lakom bakofram och felvänt.
Jocke: Vad gör du?
Jag: Klipper mig lite.
Jocke: Mhum. Hur går det?
Jag: Bra. Lite svårt här i nacken bara... *vrider mig 180 grader*
Jocke: Mm.
Jag: Asså vi skulle ha en sån där spegel att kolla i bak med... *försöker exorcistenrnurra mitt eget huvud*
Jocke: Mmm. Kanske det.
Jag: Ja. Vi får köpa en. Vad kan de kosta?
Jocke: Som en klippning kanske.
Jag: Det är det värt. LÄTT! *kammar fram allt hår framför ansiktet* *klipper på måfå*
Jocke: Eller... Så skulle ju du kunna ringa Erika (vän som är frisör) eller Lisa (vän OCH granne, som är frisör).
Jag: Men Jocke. Jag vill inte vara den där kompisen som typ ringer och hintar om att jag vill ha en billig klippning hemma. Det VILL jag inte. Jag vill kunna stödja dem i deras yrke och liksom respektera att de är yrkesverksama i en branch som kräver både precision, estetik, ett vant handlag, talang och koncentration. Det känns illa att be om något jag faktiskt inte riktigt känner att jag kan lägga pengar på. *ställer mig på frisörernas barrikad*
Jocke: Jo. Det är klart. Och denna respekt mot dem visar du alltså bäst genom att klippa dig själv hemmaoch skaffa dig nackspärr? Jag förstår. Bra där. *tummen upp* Och du... det ser.... hum... jättebra ut i bak. Verkligen jättebra.... det är fint med lite sådär osymetriskt look.
Ja, jag anade en viss ifrågasättande ton av både mitt resonemang och mitt hantverk. Visst. Men jag bryr mig inte. Inte ett dugg. - HÖR DU DET JOAKIM JAG BRYR MIG INTE FÖR JAG ÄR EN STARK, SJÄLVSTÄNDIG KVINNA FAKTISKT *flämtandas upprört*
Och så illa kan det ju faktiskt inte vara, eftersom min frissyr faktiskt har inspirerat en av de där coolaste kvinnorna jag känner till. Så det så. IN YO' FACE JOCKE! *viftar avfärdande med saxhanden*
Jag: Klipper mig lite.
Jocke: Mhum. Hur går det?
Jag: Bra. Lite svårt här i nacken bara... *vrider mig 180 grader*
Jocke: Mm.
Jag: Asså vi skulle ha en sån där spegel att kolla i bak med... *försöker exorcistenrnurra mitt eget huvud*
Jocke: Mmm. Kanske det.
Jag: Ja. Vi får köpa en. Vad kan de kosta?
Jocke: Som en klippning kanske.
Jag: Det är det värt. LÄTT! *kammar fram allt hår framför ansiktet* *klipper på måfå*
Jocke: Eller... Så skulle ju du kunna ringa Erika (vän som är frisör) eller Lisa (vän OCH granne, som är frisör).
Jag: Men Jocke. Jag vill inte vara den där kompisen som typ ringer och hintar om att jag vill ha en billig klippning hemma. Det VILL jag inte. Jag vill kunna stödja dem i deras yrke och liksom respektera att de är yrkesverksama i en branch som kräver både precision, estetik, ett vant handlag, talang och koncentration. Det känns illa att be om något jag faktiskt inte riktigt känner att jag kan lägga pengar på. *ställer mig på frisörernas barrikad*
Jocke: Jo. Det är klart. Och denna respekt mot dem visar du alltså bäst genom att klippa dig själv hemmaoch skaffa dig nackspärr? Jag förstår. Bra där. *tummen upp* Och du... det ser.... hum... jättebra ut i bak. Verkligen jättebra.... det är fint med lite sådär osymetriskt look.
Ja, jag anade en viss ifrågasättande ton av både mitt resonemang och mitt hantverk. Visst. Men jag bryr mig inte. Inte ett dugg. - HÖR DU DET JOAKIM JAG BRYR MIG INTE FÖR JAG ÄR EN STARK, SJÄLVSTÄNDIG KVINNA FAKTISKT *flämtandas upprört*
Och så illa kan det ju faktiskt inte vara, eftersom min frissyr faktiskt har inspirerat en av de där coolaste kvinnorna jag känner till. Så det så. IN YO' FACE JOCKE! *viftar avfärdande med saxhanden*
Minusmorgon
Kamrater! Idag är det kallt på slätten. Minusgradigt! Ian blev påpälsad ordentligt eftersom han skulle på sin första förisutflykt ever (hjärtsnörp på den) och Iris stod länge i fönstret och spanade "efter vintern".
- När kommer den?
- Den är här nu.
- Men jag SER den inte?
- Nä. Men du kommer att känna den.
- Hur?
Och när vi kom ut:
- Åh! Jag känner vintern mamma! Det är jättevintrigt och jag pratar med rök!
Sen hittade hon ett par balla "isglasögon". Alltid bra att ha lixom.
Jag håller mina kalla tummar för att denna vinter blir en bättre upplelse än förra för snöhataren. Annars blir det till att söka emigreringstillstånd pronto.
Jag är väl i ärlighetens namn heller inte vinterns beskyddare och förste påhejare. Nä, jag knatar hellre gatan fram i sandaler en ljummen sommarkväll än pulsar med broddar på isgata. Mycket hellre. Men eftersom jag ännu inte kommit på ett sätt att kontrolera klimatet (förutom att sopsortera och handla ekologioskt) får jag ju liksom försöka mig på att embraca det här med vintern tills vidare. December är dock rätt lätt. Speciellt när en kan föda sig själv med saker som dessa. Kalla mig tjuvstartare, I sure can take it.
*borstar smulor från dekoltaget*
Dagens
Dagens morgonkänsla: Som Skurken Skurkensson när jag lämnade mitt gråtande lillsnörvel på förskolan. Ian kämpar verkligen tappert med det nya förskolelivet, det gör han. Och läppen darrar på oss båda i kapprummet minst sagt.
Dagens möte: Med vår webbdesigner Johanna. Hemsida comin' right up!
Dagens glam: Glittriga galaxnaglar.
Dagens lunch: Lasagne värmd i plastlåda = inte så gott och antagligen rikligt extrakryddad med ftalater och bisfenol A. Som min ironiska sida skulle uttrycka det:
Dagens utmaning: Trösta Jocke när Sverige inte tar sig till VM. *laddar med näsdukar och min bästa medlidsmin*
Dagens spellista: Kvinnokamp ♀
Dagens spellista: Kvinnokamp ♀
Tjaba,
och välkomna till kvällsbloggen!
Det finns liksom ej tid innan detta klockslag för mig att slå ner rumpan på bloggkontoret. Inte en sekunds skärmtid hinns just nu med mellan upplyft till nedsänkning i spjälsäng. Det beror lite på att vissa barn nu kräver ca 120% stumilans för att ens vara halvnöjd med tillvaron (och ja, jag vet att 120% är matematiskt inkorekt, men det uppfattar jag även Ians behov av sina föräldrars ömmande närvaro också. Hej separationsångest av förskolestart hej hej!)
Men idag har vi haft en så himla mysig dag. Vi styrde i förmiddags kosan mot en av stans lekplatser. En fin en, belägen i bokskogsglänta brevid en sjö. "URBRA!" skanderade jag, Moa, och våra fyra barn i kör medan vi gick. Det tyckte visst en hel drös skolklasser också... Men de kvadratcentimeter barnen fick plats att leka på var mycket trevliga, det var de.
Väl hemma när vi var mätta, upptinade och kaffedruckna samt att de fyra personerna under 110 cm plockat fram varenda pinal ur dess gömme under vilda tillrop och känslomässiga stormar, väste vi vuxna till varandra: "Vi går ut igen va?" Vilket vi gjorde tills kvällningen var över oss och det var dags att gå hem och krypa till kojs.
Men först - tandembad i minibalja. Åh. Denna bild ska jag spara i den sentimentalaste av bildbanker fram till dödagar. Ibland slår det mig så hårt hur rik jag är. Och ikväll blev jag nästan golvad. Dessa två små hjärtan.
Ett litet förkläde
I flera veckors tid har vi nu brottats med ett bångstyrigt problem kvällstid, om en med problem menar ettåring. Och det gör vi. Ian har sedan årsdagen blivit lite av en kvällsmänniska. Ok, ibland dynar han faktiskt in runt 20 som en vanlig bebis, men för det mesta ska han vara med i knät ända fram till 22-22.30 och ibland ända fram till läggning av föräldrar. Det är inte så att han är ledsen eller så. Nej nej. Slug är ett mer passande ord. Han sitter växelvis i våra knän och blänger på den av oss om har knät ledigt. Han jobbar verkligen hårt på att få till en så omysig stämning som möjligt där i soffhörnet.
För skulle vi typ bli hungriga och kanske gå och hämta något att äta, sträcker han ut ett litet pekfinger och pekar bestämt på födoämnet och befaller strängt "määä däää" (översättning: JAG vill äta det där) Skulle någon visa svaghetstecken som typ låt oss säga se lite trött ut och kanske lägga oss lite bekvämt, tjoar han till för full hals för att liksom skaka liv i oss igen. Inte ska ni tro att ni kan gå och lägga er än inte liksom. Inte utan mig LOSERS *L-tecknet i pannan*. Och skulle någon av oss, och det här är det värsta av allt, kanske klappa lite mjukt på den andres arm eller lägga huvudet mot en axel går han igång i bästa mistlursstil "ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄMMMMMMMMMMMMMMÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIOU" (översättning: Håll tassarna borta hörru!)
Ja, jag skulle nästan kunna påstå att han extraknäcker som preventivmedel. Ett mycket effektivt sådant.
Bit ur verkligheten: I skrivande stund är han vaken.
Bit ur verkligheten: I skrivande stund är han vaken.
Jul 2013 - såhär vill jag pynta
Det skulle ju inte kunna understrykas nog att i katastroftider som dessa finns det verkligen viktigare saker att lägga pengar och tanke på än julpynt. Givetvis.
Och givetvis är det också betydligt mycket bättre att skänka julefrid åt hjärtat genom att köpa en filt, en vattendunk och ett matkit än en sketen ljusstake i första hand. Javisst. (OCH HÄR KAN DU GÖRA DET) för det är något vi alla kan göra plus att det typ är vår förbaskade skylldighet, vi som faktiskt har möjligheten att ens googla "svenskt tenn+ljusstake" när det finns människor som inte ens har ett litet hus att tända ljus i.
Fast med det inte sagt att jag har råd att köpa den där blänkande mässingsljustaken. Inte alls. Men kolla på den och drömma en liten gnistrande juldröm om den - det har jag. Alltså, min svaghet är verkligen det här en skulle kunna benämna som "fina grejer" vars enda funktion typ är att höja mysgraden hemma. Ytligt, förfärligt och samtidigt så himla härligt. Och om jag fick bestämma fritt och liksom peka ut hur det oprofessionellska hemmet skulle se ut i jul, skulle det blänka i vitt, svart, guld, och djuprött. Typ såhär:
1. Bricka, Svenskt Tenn
2. Mässingsljusake, Svenskt Tenn
3. Hyacinter, Ikea
4. Ljusstakar, iittala
5. Burk, HM
6. Handsnidade vilddjur, Åhléns
Och givetvis är det också betydligt mycket bättre att skänka julefrid åt hjärtat genom att köpa en filt, en vattendunk och ett matkit än en sketen ljusstake i första hand. Javisst. (OCH HÄR KAN DU GÖRA DET) för det är något vi alla kan göra plus att det typ är vår förbaskade skylldighet, vi som faktiskt har möjligheten att ens googla "svenskt tenn+ljusstake" när det finns människor som inte ens har ett litet hus att tända ljus i.
Fast med det inte sagt att jag har råd att köpa den där blänkande mässingsljustaken. Inte alls. Men kolla på den och drömma en liten gnistrande juldröm om den - det har jag. Alltså, min svaghet är verkligen det här en skulle kunna benämna som "fina grejer" vars enda funktion typ är att höja mysgraden hemma. Ytligt, förfärligt och samtidigt så himla härligt. Och om jag fick bestämma fritt och liksom peka ut hur det oprofessionellska hemmet skulle se ut i jul, skulle det blänka i vitt, svart, guld, och djuprött. Typ såhär:
1. Bricka, Svenskt Tenn
2. Mässingsljusake, Svenskt Tenn
3. Hyacinter, Ikea
4. Ljusstakar, iittala
5. Burk, HM
6. Handsnidade vilddjur, Åhléns
hej hej
Ja hej på er! Det är bara jag som kallar på er uppmärksamhet hetlt fräckt såhär på fredagskvällen. Men ingen anledning att oroa sig, jag ska försöka att inte störa er i uppladdninen till matchen. Och typ sabba hela rutinen med att duka fram chirre med dirre på soffbordet och andäktigt trä på den blågula tröjan. Nä, jag ska försöka fatta mig relativt kort.
Eller? Vid närmare eftertanke är inte det där med att fatta sig kort min grej. Inte alls fatiskt. Men det ser jag som ett charmigt personlighetsdrag *ler självsäkert* Men jag antar att om ni surfat er in hit mitt under pågående fotbollsbatalj ändå kanske inte är sådär överdrivet intresserade av att se två av europas största mansegon kicka boll mot varandra med ett gäng bortglömda lagkamrater bakom sig. Antagligen inte (asså, peppen att det finns människor som tycker att jag är mer intressant än Zlatan! *kastar slängkyssar och vinkar filmstjärneaktigt* )
Inte är det så att jag har något särskilt jätteintressant att bjussa er på heller. Tyvärr. Jo, kanske kan förtälja att jag faktiskt slapp betala självrisken på syrrans hemförsäkring igår. Ingen kraschad data alls. Bara nybakta bullar och många oooooo- och aaaaa-ande över bra planlösning och hemmets otroliga ljust & fräscht-het.
Sen har Iris kört traktor, jag och Jocke haft vårt första äktenskapliga gräl (det handlade om choklad och dess obefintlighet i våra skåp), jag vunnit två uuuthruuligaaa auktioner på tradera, lyssnat på Alabama/Lisas mycket älskvärda pod - - > (här lyssnar du) < - - och typ blåst bort i en kraftig höstvind som smekt slätten idag som en ryktborste smeker en hästskinka.
Och nu är det helg. Hipp hurra!
Traderavinsternas traderavinst. Fasiken vad jag ska flärda mig i denahära.
Och nu är det helg. Hipp hurra!
Traderavinsternas traderavinst. Fasiken vad jag ska flärda mig i denahära.
Fårklappning och hemfridsbrott
Var? Hemma på "kontoret" då rå.
Hur? Sittandes. Helt klädd i svart (ej pga sorg. Helt enkelt är det så att min garderob drar åt den svart-vita skalan, där vitt ofta utgår pga mamma till kladdmumrikar).
Gör? Försöker mobilisera den energi som krävs för att ta tag i att ringa ett par samtal. Går sådär eftersom jag ju uppnebarligen boggar istället. Tuggar också på ett leksandsknäcke äggstyle, dessa är i sin tur fastlimmade med Kalles randiga (bästa uppfinningen sedan hjulet och elden). Samt försöker mig på det här med te. Går sådär, med teet alltså.
Känner? Pepp. Har precis varit på möte och hoppas ju såklart att det som sades där blir av snart. mihihihihihi Känner också smärta i min vidriga skada, den ska jag blogga närmare om vid ett senare tillfälle. Är ännu för traumatiserada för att ens kunna prata om den.
Tänker? "Gud vad myigt vi hade igår" när jag scrollar i mobben (som jag tagit upp för att ringa men glidit in på annat). Igår var vi tex på resturang Gyllene Måsen. Sen klappade vi får också. Bra mix.
Tycker? Att lönen skulle kunna ta och komma snart... *mal flyger ur plånboken*
Hör? Jocke som just bullrade in genom dörren. Sen lyssnar jag på Maggio också.
Ska? Spana in min syrras nya hem. Är lite förgrymmad över att jag ännu inte fått någon inbjudan efter att de flyttade in för två veckor sedan. Och förra veckan när jag tröttnade på att vänta på en inbjudan som aldrig kom, bjöd in mig själv flera gånger och fick till svars att jag inte kunde komma pga "målar om", "inte hemma", "sjuka". Pfff... typiskt dåliga bortförklaringar liksom. Så idag planerar jag att kaxigt och helt oanonserat kliva in och ba: "Yoy yoy watz up! Big sistah' in the HOUZE yao!" Kan dock bli pinigt om hennes sambo sitter och typ spelar Fifa i kallingar i soffan och min syrra inte är hemma. Och vi liksom tittar på varandra och jag stammar hehehhe skoja bara... jag ska gå nu... och typ smyger baklänges ut medan jag vinkar lite generat och samtidigt råkar välta ner en icke fastskruvad hylla (sånt kande de ännu inte hunnit fixa med ju) där hans dyra dator ligger och som faller i golvet och typ går i tusen bitar och...
Eh. Jag tar nog och ringer innan helt enkelt.
Listformat nallat av HP.
Hemligheten
Sådär ja! Då har vi släppt ännu en magisk pod. Idag tar vi upp HEMLIGHETEN, vad det är för något får ni lyssna på i podden. <--- (pass upp på cliffhanger liksom)
Vi snackar också om driv, vad som får en att fortsätta utvecklas, om ödmjukhet, självpepp, obehaglig ärlighet och att stå upp för sig själv. Vi tar dessutom upp hur vi är olika Moa och jag eftersom det har efterfrågats eftersom vi ofta är så himelens otroligt jättesynkade i våra åsikter.
På vår Facebooksida har vi startat en diskutionstråd där ni gärna får dela med er av era tips på hur ni hittar driv, vad som hjälpt er att komma framåt och vad ni gör om ni kör fast. Självhjälp internetstyle lixom.
Lyssna på podden gör du på iTunes, i appen podkicker till Android eller här nedan på bloggen.
Hoppas att ni gillar podden! (eller, jag förutsätter att ni gör det, eftersom vi lägger ner hela vår själ i den här poddden och oss älskar ni väl. Väl? Väl?! *uppfostrande strängblickar* Jag tänkte väl det... :D )
Här har ni dessutom en bild där ni kan skymta tavlan vi snackar om i podden.
Gårdagens nyheter
Hej hallå! Stig på till ännu en episod av gårdagens nyheter.
Igår var hemmadag med båda kidesn, och då blir det inte mycket blogg dagtid pga upptagen och inte mycket på kvällen heller pga av mycket trött. Tur att en kan ta igen det nu.
Jocke började senare igår, så vem fick sig lite sovmorgon om inte undertecknad. Så himla skönt att ha en man med flexibelt schema att anpassa efter Ians sömncykel. Det om något kan kallas föräldralyx. Men efter att jag stigit upp och sett ungarna i tagen att demolera halva kungariket medans Jocke drog på sig Dr. Martenskängorna och vinkade hejhej, klubbades det snabbt igenom att vi skulle ut. Så ut gick vi - barnen och jag. Ute kan jag nämligen känna att det gör mindre om kidsen vaknat upp till ångvälts-mode.
Prisa lekplats på gården!
Efter att ha lekt figrarna kalla och kinderna röda stånkade vi upp för trapporna för att laga mat. Ian somnade dock medan makaronerna kokade och missade den gemensamma lunchen, men destå mer tid för mig och Iris att prata om kärlek och relationer:
- Mamma vet du?
- Nej vad då?
- Paaaappaaaa, han är min bästa vän.
- Jaha. Vad mysigt att ha en bästa vän.
- Och du mamma, du är en töntbajskorv hihihihihihihihihihihi *fnissar ut mjölk över tallriken*
- *sväljer jag-bar-dig-i-nio-månader-födde-dig-under-extrem-smärta-ammade-dig-i-typ-ett-år-martyrhistorian*
När älsklingsbästepappan kom hem fick töntbajskorven lite vi-hittar-på-nått-skoj-feeling och viskade "Ska vi åka till leklandet?" i Iris öra. Oj vad det blev det tjo och tjim. Att en vanlig sketen måndah kan bli bästa lekdagen på urlänge hade hon inte räknat med, Irisfjunet. Vi kom dit vid fyra och stängde plejset vid sjurycket. Då hade vi rutchat, klättrat, bollat, studsat, byggt, halkat, cyklat, tävlat, krupit, ålat och gu' vet vad. Innan vi åkte fick Iris dock löftet om att få välja "Vad hon ville att äta" (typ bästa grejen att bli lovad när en var liten vad jag minns). Hon valde då inte en hamburgetallrik med pommes, eller pannkakor med sylt och grädde, eller pizza, festis eller glass.
Nä, ungen valde en liten liten liiiiten kokkorv utan ketchup och till det ett glas smarrigt vatten att dricka. Jag, Ian och Jocke stirrade på varandra och liksom ba: "Vem ÄR hon släkt med egentligen?"
Men som vi säger i vår familj: "Är Iris nöjd, är familjen nöjd"
- Paaaappaaaa, han är min bästa vän.
- Jaha. Vad mysigt att ha en bästa vän.
- Och du mamma, du är en töntbajskorv hihihihihihihihihihihi *fnissar ut mjölk över tallriken*
- *sväljer jag-bar-dig-i-nio-månader-födde-dig-under-extrem-smärta-ammade-dig-i-typ-ett-år-martyrhistorian*
När älsklingsbästepappan kom hem fick töntbajskorven lite vi-hittar-på-nått-skoj-feeling och viskade "Ska vi åka till leklandet?" i Iris öra. Oj vad det blev det tjo och tjim. Att en vanlig sketen måndah kan bli bästa lekdagen på urlänge hade hon inte räknat med, Irisfjunet. Vi kom dit vid fyra och stängde plejset vid sjurycket. Då hade vi rutchat, klättrat, bollat, studsat, byggt, halkat, cyklat, tävlat, krupit, ålat och gu' vet vad. Innan vi åkte fick Iris dock löftet om att få välja "Vad hon ville att äta" (typ bästa grejen att bli lovad när en var liten vad jag minns). Hon valde då inte en hamburgetallrik med pommes, eller pannkakor med sylt och grädde, eller pizza, festis eller glass.
Nä, ungen valde en liten liten liiiiten kokkorv utan ketchup och till det ett glas smarrigt vatten att dricka. Jag, Ian och Jocke stirrade på varandra och liksom ba: "Vem ÄR hon släkt med egentligen?"
Två fester och ett kyrkobesök
Hej på er! Helgen som gått inhehöll alltså vad rubriken redan skvallrat om; två fester och ett kyrkobesök.
Fest nummer ett var kanske mer av en tillställning där vi deltagare snackade viktigheter och vad som kanske skulle benämnas som "gamla minnen" av en utomstående över en flarra vin, chips och oliver. För att sedan ta klivet ut på krogen. Där hamnade jag brevid en person som glatt sade att hen firade sin 18-års dag. Jag sa "Grattis grattis! Vad kul! Då måste du vara född typ...-92?" och då denne svarde att "nä, -95" skulle det vara, och jag då fick typ panikåldersnoja att jag resterande tid av kvällen bara försökte få in informationen att de som nyss var ettagluttare i plugget nu var vuxna. /gammeltanten
Fest nummer två var för nån som faktiskt är ännu äldre än jag. Hela 30 i lördags faktiskt. Och eftersom det är en ytterst ung och pigg person dämpade min åldersnoja något. Kändes skönt.
Kyrkobesöket var för barnens näst minsta väns dop. Lilla Axel fick vatten på huvudet medans Ian tjoade livligt och öronbedövande i kyrkbänken intill och Iris skrek: "MÄH sådär vill ju jag också göra JÖÖÖÖÖÖ!" (typiskt odöpt beteende *flinar ursäktande mot prästen*)
En fredag med Iris
Hallå fredagsfirare! Det hände sig som så att idag blev vi själva hemma, jag och min Iris. Ian gjorde sista inskolningstimmarna på förskolan, Jocke pluggade etik i klass och vi byggde kojor. Magnifika sådana. Eller koja och koja, mer som ett hus av täcke och spjälor.
Igår hittade jag ett litet bortglömt presentkort i min annars rätt så tomma börs. På presentkortet stod 400 riksdaler att sätta sprätt på hos P.O.P. Så på förmiddagen knallade vi ner mot stan för att införskaffa lite juloutfits i barnstorlek. Iris skulle själv välja sa hon. Men redan efter cirka en minut blev min personal shopper mer intresserad av att pilla med tåg än att hjälpa mig välja velourklänningar och färgglada flugor. Men det är så det är ibland. Nöje framför nytta så att säga.
Men det gick bra ändå. Ett stycke klänning och ett likadant rödrandigt set som brorsan har hemma i byrån fick vi med i påsen hem. Blir finfint med tomteluvor det. Och en ballong fick vi också. Bjussigt!
Sen slog klockan hämta-lillpyret-från-förskolan så vi skyndade dit för att se att se honom stå med sin lilla nos tryckt mot glaset och vinka glatt (mellan ursinnesskriken han utstötte för att vi inte kom in fort nog - mixed feelings så att säga).
Fast nä, nu hinner jag verkligen inte sitta här mer. Ska hinna kamma till luggen och sätta färg på fransarna innan klockan 18 då jag ska iväg hem till en vän för att smutta på chardonnayvin, lyssna på annan musik än Sean Banans och snacka igen sig lite (allt sånt en är totalt svältfödd på dessa dagar). God afton på er.
Veggolunch? Jag har ett tips!
Du behöver:
1 kronärtskocka per skalle
salt
citron
smör
1. Skölj kronärtskockorna noga.
2. Bryt av skockornas stjälkar så följer "trådarna" också med. När du ändå är igång tar du bort de små bladen längst ner också, de är inge goda.
3. Lägg skockorna i en stor kastrull och täck med vatten.
4. Ploppa i en citronskiva (per skocka) och salt och låt koka tills balden släpper lite (cirka 30-40 minuter)
5. Ta upp dem och låt dem rinna av väl (upp och ner är ett tips).
Smält lite smör och ät sedan genom att doppa nederdelen av bladen i smöret.
Salt efter behag - som farbror Melker skulle sagt.
Urgott!
"Det är dagarna som går som är livet"
God kväll vänner! Det blev ju en dag av denna med, en bra sådan om ni frågar mig. Efter städet tog jag en minut och bara njöt av det befriande i att:
- ej tro att fotsulan förvandlats till sandpapper
- ej behöva raka av leksaker från soffan med armen för att få ner ändan på en kudde
- ej kunna hyvla av tre veckors intorkat mellanmål och middagsrester från köksbordsskivan, värma i miccron samt äta den och bli mätt (alltså, detta GÖR vi ju inte - men kunnat, det skulle vi)
Efter det sorterade jag barnstrumpor. Det tog en halv evighet. Minst.
Men jag hann faktiskt datajobba med viktigheter också, tro inget annat. Fem timmar är för en småbarnsförälder liksom en ocean av tid. Och när det gått fyra och jag redan var klar med allt började hjärtat längta nått fruktasvärt efter små blöta pussar och ivriga tjatterberättelser om dagen. Så jag blev himla glad och upprymd när det vid 14.15 plingade på dörren. Förskolepatrullen var hemma!
Hej hej!
Då höll vi bullkalas så det stod härliga till. Om det var hembakat? Nä, nån måtta får det väl ändå vara på hemmafrufasonerna. Köpebullar smakar också bra! Eller nja, typ bra. Eller... Ian åt dem iallafall. Ian som äter allt.
Till och med jord.
Mjo. Jag kan nog leva det här vardagslivet. Speciellt nu, när småbönorna ligger sussande i sina sängar och jag och min äkta hälft ska dra på raggisarna, tända ljus, sippa på te och lyssna på piskregnet - alltså bara vara de allmänt softa inne-nallar vi är. Över och ut.
- ej kunna hyvla av tre veckors intorkat mellanmål och middagsrester från köksbordsskivan, värma i miccron samt äta den och bli mätt (alltså, detta GÖR vi ju inte - men kunnat, det skulle vi)
Efter det sorterade jag barnstrumpor. Det tog en halv evighet. Minst.
Men jag hann faktiskt datajobba med viktigheter också, tro inget annat. Fem timmar är för en småbarnsförälder liksom en ocean av tid. Och när det gått fyra och jag redan var klar med allt började hjärtat längta nått fruktasvärt efter små blöta pussar och ivriga tjatterberättelser om dagen. Så jag blev himla glad och upprymd när det vid 14.15 plingade på dörren. Förskolepatrullen var hemma!
Hej hej!
Till och med jord.
Det blir kanske inte alltid som en tänkt sig
Så kom dagen jag sett fram emot typ jättelänge. Ja, sedan Ian blev ytterst mobil pga lärt sig konsten att använda sina lemmar för att ta sig framåt. Och ytterst högljudd pga lärt sig styrkan i sin fulla röstkapacitet och kommit på hur otroligt lättpåverkad för stress hans moder är. Och att han inte längre kräver 2,5 timmars vilopass mitt på dagen utan istället vill ha megamycket stimulans just precis då pga personlig utveckling osv. Ja, har alltså tänkt på den här dagen sedan mitt projekt att jobba/plugga och vara föräldraledig samtidigt fick lite bebistandsnagg i kanten.
Åh. Som jag fantiserat om dagen då jag skulle kunna sätta mig ostört i timmarna två för att läsa kurslitteratur, skriva inlämningar, svara på maila, jobba och lägga ner lite tid på att vara rolig samt kreativ på www punkt internet punkt nu utan att känna sting av dåligt samvete för att jag pluggat, jobbat och tänkt på annat när jag varit hemma med Lill-Pian. Det har varit lite av ett driv, den där åtråvärda arbetstiden på några timmar här och där, då jag styrt skutan hem/barn/familj/jobb/plugg mot förskolans vattenpölar.
Hur mycket jag läst, rapporterat in, jobbat, varit kreativ samt rolig och svarat på mail hittils idag?
Inget.
Jag har städat.
Mvh,
Lever Bara En Gång
Men hallå!
"Var har du varit hela dagen o käraste oprofessionell?" sitter ni och tänker.
Jo. Jag har suttit i ring, sjungt rörelsesånger om smådjur, mumsat bananpengar, bakat sandkakor, fått mat serverad på rullvagn, slumrat på madrass, byggt höga kuddtorn och läst ungefär 100 pekböcker om Max och hans sabla potta.
Inskolningsdagar it is!
Och vad anbelangar Ian, så sköter han sig fint. Lelle grynet <3
Ironi - my cup of tea
God kväll på er vänner. En grej bara.
"Panta mera. Och fortsätt läs min blogg." avslutade jag så fint min tisdagslista med förut. Och två av er ba: "FUCK THAT!" och schappade på direkten från att följa min blogg på bloglovin, vilket ju var rätt kul på ett ironiskt vis. Ni alltså! Men då undrar ni hur jag vet det? Jo serrni, jag har allt koll på er...
*pickar på hotfullt på skärmen*
*ger dig uppfostrande blickar*
*skrattar skurkskratt*
Tisdagslista.
Hallå! Vad gör du?
Eftersom det är tisdag jobbar jag. Idag sitter vi hos Moa och knapprar intensivt på våra datorer medan vi mumlar instruktioner till varandra och utbyter blickar över skärmarna. Vi skickar mail, skriver ner idéer, arbetsordningar osv. Just nu känner jag också doften av kaffe sprida sig i köket. Kan inte koncentrera mig på arbete så bra... vill bara... smaka... pååå ...kaaaaaaaffet. *stapplar med utsträckta armar mot kaffekannan*
Hur ser du ut just nu?
Såhära. I Moas kök (nu med kaffekopp i näven).
Vad är det bästa med tisdagar?
Tsidagar är ju psykiskt dsen värsta dagen för mig. Måndagsångest äger jag typ ingen, men tisdagsångest - ja då snackar vi. Tisdag är ju liksom liten bit in på veckan men ändå så sjuuukt långt till helgen. Obehagligt långt liksom. Kan dessutom ha något att göra med att jag i mellanstadiet minns att vi hade ett tvåtimmars syslöjdspass på schemat tisdag morgon (som jag hatade syslöjd) och efter det matte. Det kan möjligtvis satt djupa spår.
Nämn tre saker du längtar till.
1. Ikväll - ligga i soffan och vältra mig när barnen sover blir jag aldrig trött på.
2. Fredag - då står'e vinkväll med en kompis på schemat.
3. December - mysigt rent allmänt samt får sätta upp min loppade adventsljusstake i fönstret.
Nämn tre saker du oroar dig över.
1. Miljön
2. Att barnen kommer växa upp i ett sexistiskt samhälle
3. Det faktum att jag inte minns om jag drog ur plattången när jag gick hemifrån imorse...
Vad önskar du dig?
Min önskan om att bli ekonomisk oberorende står kvar. *kysser lottokupongen för tur*
Vad ska du göra i helgen?
Ujujuj. Så mycket bokat. Vinkvällen dårå på fredag. Sen är det 30-årskalas för en skön snubbe på lördagkväll. Sen är det ju också så att nån bestämt att alla pappor bör firas på söndag, och har en så pass många farsor i sin närhet som jag lär det ju bli ett pappakalasnde hej vilt. Jag har ju min egen, mina barns och min mans fader - ja var jag än vänder mig står typ en pappa och ser fram emot att bli firad.
Något råd till alla där ute?
Panta mera. Och fortsätt läs min blogg.
Mornar och dess jävlighet
När barnen äntligen är uppsigna, färdigutfodrade, påklädda, kammade och tandborstade och det är dags att gå till förskolan och mamman liksom tappar lite fokus på minsteungen som vandrar iväg runt ett hörn under den rätt livliga aktiviten "klä på 3-åring ytterkläder". Och det liksom slår den redan svettiga mamman mitt i krånglet med att få in fem spretiga fingrar i rätt vantdito att "Huuuum? Lade jag verkligen undan penslarna från gårdagens kvällsmålning av köksstolarna...?" och svaret retsamt blir till ett magonts-nej. Och minstingen inte återfinns förens det är försent och bord, lite av soffan, kläder och själva 1-åringen är helt nedkladdade av vit färg.
Det är då jag vill säga upp mig från morgonasvaret .
Oppa Götet style!
Nä jag har inte glömt er. Jag har bara haft så fullt upp med att ha roligt irl (helgen) och skola in lilluggen på förskolan (idag). Men nu är jag tillbaka på bloggbanan med besked. Tänkte börja veckan med att ta med er till Göteborg. Gött va?
För som ni kanske kunde gissa var det alt. nummer tre som var önskningen att slå in först (men tack till alla er som hjälpte till på nummer två också! Älskar er alla nya 24)
Men nu - en redogörelse över helgen. Jag, min man, min mans lillsyrra och min mans lillsyrras kille slängde oss med andan i halsen på ett göteborgståg i fredags runt två. Vi lämnade ett höstruskigt Skövde och möttes av... ja finare väder vilket gjorde oss otroligt konfunderade. Driver någon med oss? I Göteborg regnar det ALLTID liksom. Men nä. Inte så himla mycket i fredags iallafall.
Avenyn i solsken, så ta en go titt hörrni. Det hör inte till vanligheterna.
Och vad passar bättre en fin dag än att vara inomhus? Inget tänkte vi och slängde upp fötterna på sängen.
Framåt kvällningen drog vi på konsert. Larsa W spelade i scandinavium. Av oss fyra är jag det absolut minsta Lars-fanet, men att gå på spelning är alltid roligt. Om det inte är Gyllene Tider eller nått dansband som spelar då kan det få vara. Dessutom hade vi bra platser. Och Lars spelade Söndermarken, som är min favvo. Bra där Lars!
Over all får konsterten tre av fem svennebananer i betyg.
En för platserna samt ljusshowen, en för Söndermarken och en för Lars älskvärda personlighet. <3
Senare på kvällen hamnade vi på Smaka (bra Vasa-krog) och smakade på bärs fram till tre. Ujuj. /PaRtYgIrL_88
Lördagen var om möjligt än mer soldisig och vacker. Och hur startar en bäst en dag på hotell? Mular hotellfrulle såklart! Hur följer en som sämst upp det? Missar att det är allahelgona och bolaget sådeles stängt (ups) vilket innebar att vi något skamset fick fråga om kvällens värdpar kunde pynta in lite vin åt oss också.
Det kunde de - heja!
Men innan kvällen föll hade vi en heldag att fördriva lite som vi ville. Jag tog en stadspromenad. Åh lika stark känner jag det varje gång jag är där att vi är en ouppklarad historia, jag och Göteborg. Som det behagliga stinget av en saknad vän känns det att knalla gatorna ner. Nä, Göteborg, det blev aldrig vi. Inte än. När det händer får vi se.
Köpte mig min efterlängtade, överdregglade, åtrådda Monki-klänning (för att liksom skava lite bekvämt med senaste konsumtionspodden heheheheh *blik blik*). Att ett stycke tyg kan skänka sådan lycka. Underligt.
Sen vilade vi oss i form och klädde oss för att gå på hämtmats-middag på Hisingen. Där bor Elin - väldens bästa göteborgare!
Om vi hade trevligt? Ja!
Om vi var uppe sent? Ja!
Om vi med nöd och näppe undgick både drogbråk (alltså andras) och spårvagnskontrolanter? Ja!
Om vi önskar att vi kunde träffa Elin oftare? Ja!
Men nu - en redogörelse över helgen. Jag, min man, min mans lillsyrra och min mans lillsyrras kille slängde oss med andan i halsen på ett göteborgståg i fredags runt två. Vi lämnade ett höstruskigt Skövde och möttes av... ja finare väder vilket gjorde oss otroligt konfunderade. Driver någon med oss? I Göteborg regnar det ALLTID liksom. Men nä. Inte så himla mycket i fredags iallafall.
Avenyn i solsken, så ta en go titt hörrni. Det hör inte till vanligheterna.
Och vad passar bättre en fin dag än att vara inomhus? Inget tänkte vi och slängde upp fötterna på sängen.
Framåt kvällningen drog vi på konsert. Larsa W spelade i scandinavium. Av oss fyra är jag det absolut minsta Lars-fanet, men att gå på spelning är alltid roligt. Om det inte är Gyllene Tider eller nått dansband som spelar då kan det få vara. Dessutom hade vi bra platser. Och Lars spelade Söndermarken, som är min favvo. Bra där Lars!
Over all får konsterten tre av fem svennebananer i betyg.
En för platserna samt ljusshowen, en för Söndermarken och en för Lars älskvärda personlighet. <3
Senare på kvällen hamnade vi på Smaka (bra Vasa-krog) och smakade på bärs fram till tre. Ujuj. /PaRtYgIrL_88
Lördagen var om möjligt än mer soldisig och vacker. Och hur startar en bäst en dag på hotell? Mular hotellfrulle såklart! Hur följer en som sämst upp det? Missar att det är allahelgona och bolaget sådeles stängt (ups) vilket innebar att vi något skamset fick fråga om kvällens värdpar kunde pynta in lite vin åt oss också.
Det kunde de - heja!
Men innan kvällen föll hade vi en heldag att fördriva lite som vi ville. Jag tog en stadspromenad. Åh lika stark känner jag det varje gång jag är där att vi är en ouppklarad historia, jag och Göteborg. Som det behagliga stinget av en saknad vän känns det att knalla gatorna ner. Nä, Göteborg, det blev aldrig vi. Inte än. När det händer får vi se.
Köpte mig min efterlängtade, överdregglade, åtrådda Monki-klänning (för att liksom skava lite bekvämt med senaste konsumtionspodden heheheheh *blik blik*). Att ett stycke tyg kan skänka sådan lycka. Underligt.
Om vi hade trevligt? Ja!
Om vi var uppe sent? Ja!
Om vi med nöd och näppe undgick både drogbråk (alltså andras) och spårvagnskontrolanter? Ja!
Om vi önskar att vi kunde träffa Elin oftare? Ja!
Sen blev det söndag/huvuddunksdag och det var dags att åka hemåt igen. Trötta och glada klev vi in genom dörren hemma vid 17.26 och överfölls av två vilda gosglin som tjoande pussade oss fulla av vi-har-saknat-er-pussar. Det bästa med att vara borta är ju att komma hem, det är sen gammalt. Därför placerade vi barnen i mitten av dubbelsängen vid läggdags, gosade in oss i deras små fjuniga nackar och somnade gott.
Denna helg sparar vi i hjärtat länge.
Denna helg sparar vi i hjärtat länge.
Mina önskningar
Jag har ett gäng önskningar på lager. Grejer jag så himla himla himla gärna vill ska hända. Gärna nu på en gång, men snart går också bra. Jag tar till och med rätt så snart om det erbjuds. Bara jag inte behöver vänta allt för länge. Pallar inte att vänta - det är inte riktigt min grej
/hon som grät på julaftonskvällen som barn för att det kändes så jädrans lågt att vänta på nästa
Mina nuvarande önskningar är:
1. Få grymmerssponsorn till podden så jag och Moa kan leva loppan, dricka bubbel och spela in ett avsnitt om dagen! Eller ja, iallafall få in lite stålar, kunna köpa en latte då och då och spela in ett avsnitt i veckan.
2. Få 1000 followers på insta jag är nääääästan där nu med mina 945 (jamä, kalla mig like-kåt då. I'm guilty - so what och 1000 känns coolt)
HÄR <-- följer du mig om du vill, vilket du vill. Jag lovar.
3. Barnvaktshelg då vi kan åka till Göteborg för att gå på spelning, möta favoritgöteborgara och tillsamans med dem knalla andra lång, bo på hotell och viktigast av allt MULA hotellfrulle i dagarna två.
Och vet ni? En av dem kommer slå in. Idag!
Det känner jag på mig.
