Just breathe.
S H I T vad jag är R A S T L Ö S
Jag är nog lite skadad. Just nu går jag runt på helspänn, beredd att komma på något jag glömt göra och utbrista "noooooooo!" för att sedan på en milisekund pila iväg och göra detta något. Detta något viktiga. Detta något viktiga som... aldrig poppar upp. Detta något viktiga som tydligen inte existerar?
Jag fattar inte. Jag har ju alltid något viktigt som måste göras, måste hinnas, måste fixas.
Jag fattar inte. Jag har ju alltid något viktigt som måste göras, måste hinnas, måste fixas.
Snart.
Nu.
Bums.
Genast.
Helst igår.
Och idag... inget?
Och idag... inget?
Kan jag alltså lägga mig på soffan i 5 minuter?
Kan jag verkligen lägga mig fem minuter?
Väntar på en invändning från mitt förnuft, som aldrig kommer.
Väntar på en invändning från mitt förnuft, som aldrig kommer.
Ja men... då tror jag fan att jag tar och gör det.
Kids.
Ja.
Så var det 11 veckor kvar till beräknat nedkomstdatum och jag kan nu ärofyllt titulera mig höggravid.
Alltså, det är nu ni ska erbjuda mig sittplats vart än jag kan tänkas vara och titta oroligt på mig på stan som om vattnet ska gå precis när som helst.
Och vi kan samtidigt konstatera att krångelfjanten därinne är galet olik sin syster.
Alltså, det är nu ni ska erbjuda mig sittplats vart än jag kan tänkas vara och titta oroligt på mig på stan som om vattnet ska gå precis när som helst.
Och vi kan samtidigt konstatera att krångelfjanten därinne är galet olik sin syster.
Hen har inte en endaste gång, ännu, fått mig att vilja rycka ut tre-fyra revben använda som sviktbräda - skönt.
Hen har inte en enda gång haft hicka, vad jag kännt. Lite tråkigt, då det är en mysig känsla.
Hen har bestämt sig för att sparka på ett specifikt ställe, istället för "all over the place" som syster Iris.
Valt ställe: Höger sida där min midja en gång i tiden satt.
Hen har låg puls och känns mer "lugn och bekväm" än syster.
Det är roligt hur det skiljer sig i mycket, graviditeterna emellan.
Jag har heller inte fått någon rand på magen den här gången, inga ytterligare strimor, magen är större och mer framåtväxande och jag känner mig mindre tung och svullen den här gången. Vi får se hur slutspureten ter sig på den biten.
Någon frågade om jag är rädd för den vida kända och uppskrivna T V Å B A R N S C H O C K E N, och mitt svar på den frågan är:
Hen har låg puls och känns mer "lugn och bekväm" än syster.
Det är roligt hur det skiljer sig i mycket, graviditeterna emellan.
Jag har heller inte fått någon rand på magen den här gången, inga ytterligare strimor, magen är större och mer framåtväxande och jag känner mig mindre tung och svullen den här gången. Vi får se hur slutspureten ter sig på den biten.
Någon frågade om jag är rädd för den vida kända och uppskrivna T V Å B A R N S C H O C K E N, och mitt svar på den frågan är:
- Nä. Inte så värst.
Jag är övertygad om att vi reder ut två ungar precis lika bra som vi lyckats med den första. Vi är jämställda, lika delaktiga föräldrar som båda går in lika helhjärtat i föräldrarollen. Detta fixar vi galant.
Vad jag däremot är orolig över är dels hur jag kommer känna att gå tillbaka till pyttebebisvärlden igen. Med amning, vaknätter, kolikvrål och hormonsvallningar. Det oroar jag mig faktiskt för denna gång då jag VET hur asjobbigt det kan vara. En annan sak som tynger mig lite är hur Iris kommer ta bebisens ankomst.
Vad jag däremot är orolig över är dels hur jag kommer känna att gå tillbaka till pyttebebisvärlden igen. Med amning, vaknätter, kolikvrål och hormonsvallningar. Det oroar jag mig faktiskt för denna gång då jag VET hur asjobbigt det kan vara. En annan sak som tynger mig lite är hur Iris kommer ta bebisens ankomst.
Vi hoppas och tror såklart att hon ska vara sitt vanliga, underbara, lättanpassliga och glada jag, men ta det för givet, nä det gör vi inte.
Älskade älskade lilla Iris får aldrig bli stor för snabbt.
Älskade älskade lilla Iris får aldrig bli stor för snabbt.
Aldrig känna sig ivägskuffad från famnar och föräldravärme.
Aldrig få höra "du som är så stor nu".
Nä. Den jag ska ge mest kärlek i höst är inte nya bebisen, inte Jocke eller mig själv.
Det är Iris- älskade lilla storasyster.
Det är Iris- älskade lilla storasyster.
Photo a day - favourite.
Cigarettrök, bag-i-boxar och ölglas
Spelningsscheman och bajamajor
Spelningsscheman och bajamajor
Matvagnar, regn och värmeböljor
Musik och kärlek
Favourite - festivalkultur
Musik och kärlek
Favourite - festivalkultur
Kedjebrev.
Att vara jag innebär mycket.
Det innebär bland annat att bära runt på en stor lust att leva.
En stark inneboende känsla av tro på mig själv och kärlek till min egna person.
En kreativitet och en stark vilja att uttrycka mig.
Förmågan av att nästan älska ihjäl människor som står mig nära.
En stor glädje och framtidstro.
Men det innebär också en existensiell ångest.
Men det innebär också en existensiell ångest.
Nej. Jag är varken deprimerad eller känner överhängande ångest i mitt liv. Absolut inte så.
Det är bara det att jag vissa dagar faller ner i ett hissnande hål av tankar på livet.
Jag har, sedan jag varit mycket, mycket liten, tänkt mycket på stora existentiella frågor, typ
Varför finns jag? och Vad är meningen med allt?
Jag minns när jag var liten, en dag då jag satt i svängen på trappan ner till bottenvåningen i pappas hus. Jag stirrade på ådrorna i furupanelen, drog fingret i springorna och upprepande viskande mitt eget namn, som ett litet mantra: "matilda matilda matilda matilda matilda matilda matilda".
Jag minns inte varför jag gjorde det, jag minns bara att någonstans där och då började jag lyssna på ordet liksom på rikigt, och helt plötsligt- en utomkroppslig upplevelse av att finna att den bit du knyter hårdast till din identitet som barn, ditt eget namn, egentligen inte betydde ett skit. Det var bara ett ord. En benämning. Och sedan, men ljusets hastighet rusade 1000 frågor in i huvudet. Varför är Matilda jag? minns jag att jag tänkte mitt uppe i en hisnande känsla av att bli medveten sin egen obetydlighet. Varför blev jag just jag? Varför sitter jag här, just nu? Varför är jag inte någon annan eller någon annan mig? Varför finns vi till allihopa? Varför finns jorden och är vi helt ensamma? Vad är meningen med det?
Jag minns att jag satt där i trappan. Liten och frusen, benen hade börjar skaka lätt och jag kände tårarna bränna i ögonen. Jag var kanske 7 år och helt plötsligt, på en sekund - så medveten om allt vi annars är så omedvetna om.
Jag minns att jag storgråtande rusade upp för trappan, ut i solen där pappa grejade med bilen och kastade mig på honom. Han frågade såklart oroligt, bara som pappa kan, vad som var fel, varför jag var ledsen. Jag minns inte vad jag svarade. Minns bara känslan av obetydlighet som hade mig i ett järngrepp. Minns att jag grät länge länge och att vi satt i en stol ute. Det var sommar, jag hade lila cykelbyxor och en gul t-shirt plåster i kors över vänster knä och inga framtänder i överkäken, bara mjukt tandkött och små vassa piggar av vad som snart skulle bli tänder. Minns att pappa inte hade någon tröja, att han luktade pappa och att han strök mig över varmt hår och sa åt mig att lugna mig att inte gråta mer. Vi satt så en bra stund. Vi sa inte mycket. Jag hulkade lite, sådär som man gör när man varit riktigt ledsen. Pappa gungade mig nynnade på något, antagligen på Beatles. Sen kom Erika, lilla sura Erika i page och röd solhatt med Mimmi Pigg på. Hon grät hon också. Hon hade sett en geting.
Jag minns att just då försvann rädslan för ingenting-et, den dagen. Just där, men min lilla sura syster högljutt bölande och med pappalukt och känslan av att, oavsett mening med det, alltid vara älskad.
Men den dagen lämnar mig aldrig. Lika lite som frågan, varför finns jag?
Det är bara det att jag vissa dagar faller ner i ett hissnande hål av tankar på livet.
Jag har, sedan jag varit mycket, mycket liten, tänkt mycket på stora existentiella frågor, typ
Varför finns jag? och Vad är meningen med allt?
Jag minns när jag var liten, en dag då jag satt i svängen på trappan ner till bottenvåningen i pappas hus. Jag stirrade på ådrorna i furupanelen, drog fingret i springorna och upprepande viskande mitt eget namn, som ett litet mantra: "matilda matilda matilda matilda matilda matilda matilda".
Jag minns inte varför jag gjorde det, jag minns bara att någonstans där och då började jag lyssna på ordet liksom på rikigt, och helt plötsligt- en utomkroppslig upplevelse av att finna att den bit du knyter hårdast till din identitet som barn, ditt eget namn, egentligen inte betydde ett skit. Det var bara ett ord. En benämning. Och sedan, men ljusets hastighet rusade 1000 frågor in i huvudet. Varför är Matilda jag? minns jag att jag tänkte mitt uppe i en hisnande känsla av att bli medveten sin egen obetydlighet. Varför blev jag just jag? Varför sitter jag här, just nu? Varför är jag inte någon annan eller någon annan mig? Varför finns vi till allihopa? Varför finns jorden och är vi helt ensamma? Vad är meningen med det?
Jag minns att jag satt där i trappan. Liten och frusen, benen hade börjar skaka lätt och jag kände tårarna bränna i ögonen. Jag var kanske 7 år och helt plötsligt, på en sekund - så medveten om allt vi annars är så omedvetna om.
Jag minns att jag storgråtande rusade upp för trappan, ut i solen där pappa grejade med bilen och kastade mig på honom. Han frågade såklart oroligt, bara som pappa kan, vad som var fel, varför jag var ledsen. Jag minns inte vad jag svarade. Minns bara känslan av obetydlighet som hade mig i ett järngrepp. Minns att jag grät länge länge och att vi satt i en stol ute. Det var sommar, jag hade lila cykelbyxor och en gul t-shirt plåster i kors över vänster knä och inga framtänder i överkäken, bara mjukt tandkött och små vassa piggar av vad som snart skulle bli tänder. Minns att pappa inte hade någon tröja, att han luktade pappa och att han strök mig över varmt hår och sa åt mig att lugna mig att inte gråta mer. Vi satt så en bra stund. Vi sa inte mycket. Jag hulkade lite, sådär som man gör när man varit riktigt ledsen. Pappa gungade mig nynnade på något, antagligen på Beatles. Sen kom Erika, lilla sura Erika i page och röd solhatt med Mimmi Pigg på. Hon grät hon också. Hon hade sett en geting.
Jag minns att just då försvann rädslan för ingenting-et, den dagen. Just där, men min lilla sura syster högljutt bölande och med pappalukt och känslan av att, oavsett mening med det, alltid vara älskad.
Men den dagen lämnar mig aldrig. Lika lite som frågan, varför finns jag?
Den figurerar nu inte så frekvent som när jag var barn, men den smyger runt i mitt medvetande och ibland vrider den till ordentligt. Som när jag fyllde 18 och 20, som när jag träffade kärleken i mitt liv, bleb gravid, blev mamma och nu ska bli det igen. men jag säger inte att jag finner livet meningslöst, nej tvärt om! Jag finner det mer intressant än någonsin, men alla har vi våra hang-ups, våra mörkare sidor.
Det här är min.
Vilken är din?
Photo a day - makes you smile.
Alla dar i veckan!
Älskade fjunfrissyr.
Even flow.
GODDAG, ni på andra sidan skärmarna
Hum alltså. Idag är en sån där dag jag inte riktigt vet vad jag ska göar med. Den bara finns, vilket är härligt då sånna dagar varit obefintliga för mig det senaste. Alltid har det varit nått som ska ordnas, läsas, skrivas, analyseras osv. Idag är jag skol-ledig, så när på en kompletering som jag sitter och plitar på. Men annars... Nä, inget.
Nu kan jag inte säga att jag är ledig. Jag har en krönika att skriva, ett hem under förfall att reda upp, ett utvecklingssamtal att gå på i em (vi har skjutit på det i veckor... skämmes!) och ett barn att underhålla själv under kvällen.
Men nu till det jag ville ha sagt. Jag lider av en M A J O R B L O G G K R I S. Jag har liksom inget att skriva om, annat än hur stressigt jag har det och hur dåligt jg mår över att jag känner mig så usel i så himla många avseenden. Typ har aldrig tiiiid till nått annat än att sitta med skolarbete och vara mamma. Och det blir ju tradigt att läsa, redan efter andra inlägget (som jag skrev i typ mars?) och har fortsatt med det senaste. Jag är rädd för att falla in i ett mönster där jag försöker skriva intressanta inlägg utan att lyckas och försöka skriva roligt men bara bli forcerad. Det blir ju inte bra för någon, varken mig eller er. Er mina fina, som jag har blivit så fäst vid och som ger mig så mycket tillbaka. Er vill jag aldrig vara ointressant inför, ej heller inte vara mig själv. Så nu får ni hjälpa mig lite.
Släng in lite förslag på bloggämnen. Dela med er av era ideér och tankar. Det kan ni väl göra? Bara pytsa in nåt litet stödord och upplös min skrivkramp i hörnen.
Jag vore er evigt tacksam.
A eller ja.. jag skulle bli lite glad iallafall.
A eller ja.. jag skulle bli lite glad iallafall.
Ungefär såhär kul känner jag mig just nu.
Översatt: för jäääääävla trist!
(och till er som så ivrigt frågar på om inlägget om min sambo, det kommer! Jag lovar! Jag vill bara att det ska bli bra, bli rättvist. Därför kan jag inte skriva det när jag känner att motivationen inte riktigt är där. En 100% människa kräver 100% ork och skrivlust, om ni förstår)(Inte the end) There´s only love.
Ännu en helg har passerat som en sommarvindssmekning av bara ben och varma kinder.
Så fort fredagsklockan står på ca 20.00 får jag en sån enorm motvilja att gå in i rummet där datorn står (ja, vi äger en bärbar, men batteritiden är så löjligt låg att man så fort man dragit ur sladden har 5 minuter på sig att göra det man ska innan den drar en djup suck, stänger av fläktsystemet och somnar in) eftersom resterande vecka är det enda jag gör, pillar med data-patan alltså.
(söndag)
Där har ni det i text och nu får ni bildbevis.
balkonghäng
Fia ullaredsfikar 06.30
Badpromenad genom sagomiljö
Kollo-feeling
Fin helg men fina människor i fint väder
Så fort fredagsklockan står på ca 20.00 får jag en sån enorm motvilja att gå in i rummet där datorn står (ja, vi äger en bärbar, men batteritiden är så löjligt låg att man så fort man dragit ur sladden har 5 minuter på sig att göra det man ska innan den drar en djup suck, stänger av fläktsystemet och somnar in) eftersom resterande vecka är det enda jag gör, pillar med data-patan alltså.
Helgens schema förtlöpte som följande;
(fredag)
(fredag)
- Tentaplugg
- Tentaångest
- Tentaskrivande
- Tentainlämnande
- FRIIIIIIIHEEEEEET!
- Barnfri kväll med take away, livsåskådande balkongsamtal ca 4 h, musiklyssnade, och kärlek.
(lördag)
- Uppgång i okristlig otta (04.30)
- Bilfärd mot fulkulturens mecka - Ullared och Gekås.
- Dagen: Okontrolerat spendrande av pengar (jag) och nån latjo golfturnering i stekvärme (sambo)
- Chock i kassan
- Hemfärd
- Upphämtning av barn
- Bilfärd mot Torsö
- Krama världens coolasteresenärer från Austarlien/NewZeeland
- Bada, sitta på klippor i kvällsol, grilla, rökning & dricka rödvin (en aktivitet för ogravida) och framför allt - vässa engelskan till nya topphöjder! - Do jo änjoy jor visit in sviden?, and so on
(söndag)
- Njuta av serverad frukost
- Fint väder
- Hemfärd mot myskväll (Iris och jag) extrainlaggd fotbollsträning för lätt bakfull sambo (Så två var glada i bilen, en en smula bitter)
- Pizzamiddag och extremt tidig sänggång för minsingen i familjen
Där har ni det i text och nu får ni bildbevis.
balkonghäng
Fia ullaredsfikar 06.30
Badpromenad genom sagomiljö
Kollo-feeling
Fin helg men fina människor i fint väder
Just nu.
Läs inlägget i Ledins "JUST NU"-takt.
JUST NU, har jag tenta.
JUST NU, känns uppgivenhet.
JUST NU, vill jag rymma.
JUST NU, får jag IG.
JUST NU, mår jag till och med värre än jag mår om jag tvingas lyssna på Ledin.
Men,
vi ses på andra sidan!
True loves.
Jag inspireradas av sköna Spiderchick, men gör listan tvärt om, så istället för "saker jag inte borde erkänna" blir det "saker som är jag, fast folk tror att jag fejkar dem för att vara lite coolare".
1. Jag älskar rödvin!
1. Jag älskar rödvin!
Min dryck i livet (ja, förutom vatten, mjölk och annat törstsläckande- jag är väl inte alkad heller). Görna mörkt och murrigt, gärna över 120 kr flaskan och gärna med undertoner och eftersmaker. Faktiskt! På riktigt! Slibbigt vitt vin med jordgubbar i och rosé ger mig spotta-ut-reflexer.
2. Jag älskar musik!
Jag finner inget nöje alls i att lyssna till MixMegapol, RixFM, R'n'b och allmän "mainstreammusik" (tänk rihanna osv). Jag vill ha indieinfluenser, raggaeundertoner, folkmusik, undergroundspelningar, elektropop osv. ÄLSKAR! Jag kan sitta i timmar och luskolla spotify efter nya, gärna australiensiska eller franska, småband. Gengre spelar inte så stor roll. Upplevelsen är det viktiga.
3. Jag älskar mörk choklad!
8. Jag hatar att se på TV!
Ensam mamma, Bonde söker fru, Let's Dance, Melodifestivalen, Familjen Annorlunda, Svenska Hollywoodfruar, Wermland Forever, Arga snickaren, Ullared, Morgan & Ola-Conny, Talang och allt med David Helenius. ZZZZZZZZZ! Fetsnark.
Men debatt, Uppdrag granskning, Född 2010, Kvällsöppet, PSL, Allt med Filip & Fredrik jag kollar på, eller försöker kolla på, för jag är inte TV-kompatibel, jag missar JÄMT det jag faktiskt vill se. Och det jag INTE vill se är oftast det som visas då en insomnande Iris ligger på mig och fjärrkontrollen hamnat allt för långt bort. Tusan.
2. Jag älskar musik!
Jag finner inget nöje alls i att lyssna till MixMegapol, RixFM, R'n'b och allmän "mainstreammusik" (tänk rihanna osv). Jag vill ha indieinfluenser, raggaeundertoner, folkmusik, undergroundspelningar, elektropop osv. ÄLSKAR! Jag kan sitta i timmar och luskolla spotify efter nya, gärna australiensiska eller franska, småband. Gengre spelar inte så stor roll. Upplevelsen är det viktiga.
3. Jag älskar mörk choklad!
Små bitar havsaltsspäckad 80%ig eller med chili, som små små söta musöron i storlek (eeh..huh?), in i munnen sug lite och njut (då gärna med rödvin). Ljus-söt choklad som kostar typ 9.90 á 200 g på Lidl - fyyyy faaaan och blä.
4. Jag hatar Ben&Jerrys!
Uack! Smakar skit. Som USA i en burk - en smak av socker, fett och kemikalier.
4. Jag hatar Ben&Jerrys!
Uack! Smakar skit. Som USA i en burk - en smak av socker, fett och kemikalier.
Häagen-Dazs däremot - slurp slurp och mmmmmm...
5. Jag avskyr skvallertidningar, "tjejmagasin" och chicklits.
5. Jag avskyr skvallertidningar, "tjejmagasin" och chicklits.
Nä, samhällskritiskt, informerande, icke befintlig shabby-chicinredning och gärna en mängd krönikor och kulturreportage. Faktiskt! På rikigt! Om Blondinbellas framgång, om säsongens bikinis, front-rowplatser och kärleksspekulationer kändisar emellan? Gäääääsp.
6. Jag älskar "finmat".
6. Jag älskar "finmat".
Tacos eller torrstekt fläskfile med béa och klyftisar från ica? Nähä du tack!
Jag vill ha färsk pasta med lax och gorgonzola, rödvinssåser, lamstek, parmaskinka, ostbuffé, halstrad färsk fisk ect ect .
7. Jag älskar independentfilm, icke-egelskspråkig film och djupa dramor.
Faktiskt! På Riktigt! Baksmällan, bridesmaids, batman, avatar, och liknande - tack, men nej tack.
7. Jag älskar independentfilm, icke-egelskspråkig film och djupa dramor.
Faktiskt! På Riktigt! Baksmällan, bridesmaids, batman, avatar, och liknande - tack, men nej tack.
8. Jag hatar att se på TV!
Ensam mamma, Bonde söker fru, Let's Dance, Melodifestivalen, Familjen Annorlunda, Svenska Hollywoodfruar, Wermland Forever, Arga snickaren, Ullared, Morgan & Ola-Conny, Talang och allt med David Helenius. ZZZZZZZZZ! Fetsnark.
Men debatt, Uppdrag granskning, Född 2010, Kvällsöppet, PSL, Allt med Filip & Fredrik jag kollar på, eller försöker kolla på, för jag är inte TV-kompatibel, jag missar JÄMT det jag faktiskt vill se. Och det jag INTE vill se är oftast det som visas då en insomnande Iris ligger på mig och fjärrkontrollen hamnat allt för långt bort. Tusan.
Där har ni mig - á natural, fast åt fel håll. Fast rätt. Fast fel. Fast heeeel rätt.
För det finns inga fel och rätt. Så det så.
För det finns inga fel och rätt. Så det så.
Det skulle vara för lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag.
GOD MORGON TENTAMENSDAG
- jag hatar dig.
Ärlighet, kärlek, respekt.
Efter att SVT sänt dokumentären "Ingen riktig våldtäkt" för några veckor sedan har jag tagit mig tid att tänka på i vilken miljö vi låter våra barn växa upp i, bli tonåringar i. Vil ever i en värld där unga tjejer får utbildning i självförsvar, utbildning att slåss för sina liv och sitt nej. Hårda sparkar mot könsorgan och fingrar i ögonen ska vara effektivt, säg det. Man får också lära sig att man måste vara tydlig i sina "nej" och att korta kjolar och urringade toppar inte är att föredra då de lockar män och pojkar till sexuella anspelingar och sänder ut fel signaler. Signaler om att du är villig. Signaler om att du är ett byte.
När jag hör sånt här vill jag bara hålla händerna för öronen och skrika:
Men när den dagen kommer då Iris eller annan flickas nej blir lika effektivt som en välriktad spark i skrevet, då vill jag påstå att vi närmar oss jämställdhet och lika respekt.
När jag hör sånt här vill jag bara hålla händerna för öronen och skrika:
"Nej! NEJ! NEEEEEJ! Detta är så sinnessjukt jävla fel!"
Varför ska tjejer alltid bära ansvaret för att pojkar inte kan hantera sin sexualitet? Varför ska kvinnor i årtionden, nej vänta, i årtusenden bara köpa läget och göra det bästa av situationen? Det bästa anses alltså vara att slå tillbaka, att pungsparka på killen som tar dig på brösten och håller fast dig. Okej.
- Men nähä! menas det då på. Inte slåss, inte dra upp himmel och jord för att någon tog dig på brösten, höll dig upptryckt mot en vägg och tog dig mellan benen. Han var ju bara nyfiken, bara 13 år och bara kär i dig. Pojkar bråkar och retas när de är kära, det vet väl alla. Lite får man tåla. Det var dumt, han kanske ska be om ursäkt, men ta det som en komplimang. Han gillar dig!
Ännu en gång: "NEJ! NEEEEEJ! Detta är så sinnessjukt jävla fel!" Igen ger man pojkar rätten att ta för sig av flickor. Ta på dem fast de inte vill, dra dem i håret, kolla under kjolen, komma med sexuella komentarer, kalla dem "hora", låsa in på toaletten och tafsa, gruppvåldta en full tjej på fest. Och sedan komma undan med pojkar är pojkar, han gillar dig, han är bara nifiken, lite omogen, säg förlåt. Ingen polisanmälan, inga bestraffningar som betyder något och framför allt ger man så jävla sällen den utsatta tjejen upprättelse.
Jag tycker inte att tjejer ska behöva utbildas i självförsvar. Det ligger inte på en 15-årig tjejs ansvar att bli respekterad, att få bli lämnad ifred om hon vill. Det ligger hos pojkarna och det ligger hos pojkarnas föräldrar och vuxna runt dem. Jag tycker pojkar tidigt bör utbildas i gränssättning. Jag tycker att alla som har en son, likväl som många många många föräldrar som har döttrar, bör lära sina barn vikten i ordet "nej".
Varför ska tjejer alltid bära ansvaret för att pojkar inte kan hantera sin sexualitet? Varför ska kvinnor i årtionden, nej vänta, i årtusenden bara köpa läget och göra det bästa av situationen? Det bästa anses alltså vara att slå tillbaka, att pungsparka på killen som tar dig på brösten och håller fast dig. Okej.
- Men nähä! menas det då på. Inte slåss, inte dra upp himmel och jord för att någon tog dig på brösten, höll dig upptryckt mot en vägg och tog dig mellan benen. Han var ju bara nyfiken, bara 13 år och bara kär i dig. Pojkar bråkar och retas när de är kära, det vet väl alla. Lite får man tåla. Det var dumt, han kanske ska be om ursäkt, men ta det som en komplimang. Han gillar dig!
Ännu en gång: "NEJ! NEEEEEJ! Detta är så sinnessjukt jävla fel!" Igen ger man pojkar rätten att ta för sig av flickor. Ta på dem fast de inte vill, dra dem i håret, kolla under kjolen, komma med sexuella komentarer, kalla dem "hora", låsa in på toaletten och tafsa, gruppvåldta en full tjej på fest. Och sedan komma undan med pojkar är pojkar, han gillar dig, han är bara nifiken, lite omogen, säg förlåt. Ingen polisanmälan, inga bestraffningar som betyder något och framför allt ger man så jävla sällen den utsatta tjejen upprättelse.
Jag tycker inte att tjejer ska behöva utbildas i självförsvar. Det ligger inte på en 15-årig tjejs ansvar att bli respekterad, att få bli lämnad ifred om hon vill. Det ligger hos pojkarna och det ligger hos pojkarnas föräldrar och vuxna runt dem. Jag tycker pojkar tidigt bör utbildas i gränssättning. Jag tycker att alla som har en son, likväl som många många många föräldrar som har döttrar, bör lära sina barn vikten i ordet "nej".
Lyhördhet och respekt bör utbildas till unga pojkar istället för hårda slag och självförsvar till flickor.
Jag kommer lära Iris att nej, det är det viktigaste du har. Säg det om du inte vill och var inte rädd för att använda det. Sen kommer jag också lära henne att slå, om det skulle behövas. Jag är emot våld, men jag är för att min dotter ska kunna markera vart hennes gräns går. Vill hon inte bli tagen på brösten, men blir tvingad till det, då kommer hon ha min fulla tillåtelse att slå till den som motsätter sig henne. För paseras hennes gräns och ingen lyssnar, då har hon all rätt i världen att värja sig. Paseras hennes gräns som 7-åring i kuddrummet då jämnårig pojke tar sig friheter - varsågod att slå! Jag skulle aldrig dömma.
Jag kommer lära min son, om jag får någon att alltid vara lyhörd, att alltid, undantagslöst, respektera en motvilja och ett nej. Även ett tyst, icke verbalt nej är lika viktigt som ett uttalat. Sex ska aldrig var tabu hemma hos oss. Jag vill kunna prata öppet om vikten av att båda vilja, att man aldrig, aldrig någonsin, får ta sig friheter över någon annan och aldrig tvinga.
Nä respekt är det vi behöver.
Och finns ingen respekt får vi i undantagsfall ta till våld, förr tyvärr är så vårt samhälle ser ut.
Jag kommer lära Iris att nej, det är det viktigaste du har. Säg det om du inte vill och var inte rädd för att använda det. Sen kommer jag också lära henne att slå, om det skulle behövas. Jag är emot våld, men jag är för att min dotter ska kunna markera vart hennes gräns går. Vill hon inte bli tagen på brösten, men blir tvingad till det, då kommer hon ha min fulla tillåtelse att slå till den som motsätter sig henne. För paseras hennes gräns och ingen lyssnar, då har hon all rätt i världen att värja sig. Paseras hennes gräns som 7-åring i kuddrummet då jämnårig pojke tar sig friheter - varsågod att slå! Jag skulle aldrig dömma.
Jag kommer lära min son, om jag får någon att alltid vara lyhörd, att alltid, undantagslöst, respektera en motvilja och ett nej. Även ett tyst, icke verbalt nej är lika viktigt som ett uttalat. Sex ska aldrig var tabu hemma hos oss. Jag vill kunna prata öppet om vikten av att båda vilja, att man aldrig, aldrig någonsin, får ta sig friheter över någon annan och aldrig tvinga.
Nä respekt är det vi behöver.
Och finns ingen respekt får vi i undantagsfall ta till våld, förr tyvärr är så vårt samhälle ser ut.
Men när den dagen kommer då Iris eller annan flickas nej blir lika effektivt som en välriktad spark i skrevet, då vill jag påstå att vi närmar oss jämställdhet och lika respekt.
In the summertime.
Medan jag svettas framför datorn med tentapaniken i halsen,
kan ju ni få roa er med ett par sommarbilder.
Iris älskar värmen och kastar av sig skorna och sätter av barfota över gräset.
Jag är övertygad om att för hennes del blir den här sommaren helt ljuvlig.
Tänk dig själv sommaren då man var två år, den innehöl säkert en himla massa skrubbade knän, svettvarmt fjunhår och massa massa massa isglass och bad. Inga större problem och inga stressande planer.
Bara njuta, och vara och känna.
Bara njuta, och vara och känna.
Photo a day - something you wore.
Something I wore - igår.
I sandaler och färg på tånaglarna satt jag och kikade på fotboll.
Med tillgång till kvällssol, trevligt sällskap, en burk fanta och mygg.
I sandaler och färg på tånaglarna satt jag och kikade på fotboll.
Med tillgång till kvällssol, trevligt sällskap, en burk fanta och mygg.
Stryk myggen, och du har perfektion.
Escape in the afternoon.
1. Ljuslykta 59 kr, IKEA
2. Ljuslykta 149 kr, Indiska
3. Trasmatta 139 kr, Lagerhaus
4. Korg/Kruka 49 kr, IKEA
5. Korg/Kruka 39 kr, IKEA
6. Ljusslinga 299 kr, Lagerhaus
7. Palm 299 kr, IKEA
8. Fotölj 995 kr, IKEA
Och nu kom det, det där inlägget om vad jag skulle vilja ha till... ballen! *fnizZz*
Som den ser ut nu, ja det är sorgligt, ni kan få se den på bild nån dag. Sketiga vita plastmöbler, nån gammal solblekt matta, fula planteringar, ett inträngt gammalt bord å gud vet vad. Säkert spindlar i hörnen också... fy.
Nä, nu vill jag ha det fräscht och ljust och hänga upp ljusslingor och fina tyger som vajar i vinden, snygga krukor och så en liten semestertouch med palm och bambu.
Nä, nu vill jag ha det fräscht och ljust och hänga upp ljusslingor och fina tyger som vajar i vinden, snygga krukor och så en liten semestertouch med palm och bambu.
Nu gäller det bara att locka med sig Jocke till IKEA. Det lär bli ett stressande slitjobb som heter duga. Karln hatar nämligen allt som är "masspoducerat och opresonligt".
- Bara idioter tror att man får snygga hem med hjälp av IKEA, vi ska inte ha någon IKEA-skit, brukar han muttra, för att sedan lägga sig tillrätta på IKEA-kuddarna, dricka ur IKEA-glaset och titta på TV:n, som står placerad på IKEA-bänken brevid IKEA-hyllan.
Jo men så atte...
Stand by me.
guten morgen
(briljerer med skoltyskan)
- OCH DU FÖRESTEN! UTAN KÄRNOR DEN HÄR GÅNGEN ÄR DU SÅ BUSSIG!
odugling! *mummel* *gruff*
Idag - fortsatt plugg, men ska försöka slänga in lite roliga inlägg här ändå, sedan ska jag masa mig iväg och kolla på Jocke när han spelar match. Inte det att jag tycker det är något att masa sig iväg till, jag älskar att kolla fotboll, särskillt i solen, men det är så jag går nu för tiden - jag masar mig fram. Som en snigel på ben. Lååååååååångsamt mot ett enda bestämt mål, och måste jag byta riktning eller gå tillbaka, ja då blir det kämpigt och jag blir på dåligt humör. Nä, vi gravida (och nu talar jag för alla världens gravida självklart) vill inte göra mer än nödvändigt. Vi vill helst ligga med benen högt i skuggan, bli serverade frukt på framsträckt sliverfat och bli fläktade av palmblad. Aaah.. sikken dröm...
- Se så pojkar, fläkta på!
- Nej, inte så! Jag vill inte bli förkyld. Fläkta långsamt.
- Men vart är mina druvor nu då? Slut? Spring och hämta ny då!
- OCH DU FÖRESTEN! UTAN KÄRNOR DEN HÄR GÅNGEN ÄR DU SÅ BUSSIG!
odugling! *mummel* *gruff*
Wuthering heights.
BÄSTA NI
Jag har svårt för att få kläm på er.
Ibland är ni många som tusan. Ibland rätt få.
Ibland har ni hundra frågor. Ibland inte en enda.
Ibland fyller ni mitt kommetarsfällt med lovord. Ibland står det tomt och tyst.
Ibland ökar ni kraftigt på bloglovin. Ibland lämnar ni mig i grupp.
Så, jag ber er vara snälla och berätta för mig hur jag kan utvecklas.
Hur ska vi lyfta hela konceptet "oprofessionell" till nya uppskattade höjder?
Vad vill ni läsa, och vad vill ni inte läsa?
Vad vill ni se mer av, och mindre av?
Vad är populärt här inne, och vad kan kvitta?
Och svara, medverka, lämna din åsikt. Och gör det NU!
Den är otroligt supervärdefull för mig.
Beredd på allt.
Föresten!
För intressearde närstående, andra preggos och allmänt nyfikna bloggläsare kommer här mina MVC-siffror för dagen.
Lilla nyas siffror 22/5 -12:
Vecka: 28
För intressearde närstående, andra preggos och allmänt nyfikna bloggläsare kommer här mina MVC-siffror för dagen.
Lilla nyas siffror 22/5 -12:
Vecka: 28
SF-mått: Imponerande 29 cm! Här växer det som fan och BM konstaterade med kvittarnde röst:
- Jaaa-aa men oj hahaha! Här ser vi kanske en bebis som väger ett par tre hekton mer än storasyster!
- Jaaa-aa men oj hahaha! Här ser vi kanske en bebis som väger ett par tre hekton mer än storasyster!
- Låt inte så jävla glad! Ville jag tjuta, jag hade problem med Iris 3250 g, vad ska jag inte ha med den här klumpen? VA? VAVAVAVA?
Men jag höll tyst och hoppas in i det sista att siffrorna inte varslar om super mega gigant baby.
Blodtryck: Nått jag inte minns, men rätt bra var det.
Blodtryck: Nått jag inte minns, men rätt bra var det.
Vikt: Fortfarande stadigt uppåt.
Lilla nyas hjärtslag: 132 slag/min
HB: 108, alltså rätt dåligt. Måste äta mer järntabletter. Eller jordgubbar. Smack!
HB: 108, alltså rätt dåligt. Måste äta mer järntabletter. Eller jordgubbar. Smack!
Kisseriprov: citat BM: - Bra! Fantastiskt! Utmärkt! (alltså, denna fascination för kiss...?)
Även denna gång klart godkänd.
Även denna gång klart godkänd.
New fang.
EVENING Y' ALL!
Här kommer visst ett något oplanerat inlägg om annat jag fixat med under dagen.
Det blir nästan alltid så här när jag sitter och pluggar en hel dag. Muspekaren vandrar planlöst iväg in på diverse andra hemsidor är studentsidan på min högskola.
Oftast till sånna med inredning på. Eller barnkläder. Eller statusupdateringar.
Idag fick inredningsidorna sig ett besök, eftersom jag går i planerna på att inreda vår balkong mysigt. Ja, balkongen tänkte jag. Den MÅSTE jag ju rå om och det får man pusa pluggandet för... Sagt och gjort. In på sida med balkonggrejer och kika.
Men hux flux satt jag och tittade på annat, som på köksprytlar... Hooooppsan!
Men till mitt försvar har jag att säga att jag mycket länge länge önskat mig snygga köksatteraljer att pimpa upp vårt crib med. Så jag tillät mig att kolla lite. Ganska lite... Rätt mycket. ÄÄH! Jag kollade massor på köksprylar och skäms inte för det!
När det kommer till kök är jag inte alls sådär puttenuttigt och sockersött Leila Lindholmaktig som är så förbannat inne nu. Inte alls. Jag vill mycket hellre köra på nått eget etno-natur-hopplock. Typ som såhär.
1. Lampa 599 kr, Åhlens
2. Salladsbestick 160 kr, Afroart
3. Tallrikar 39 kr resp. 49 kr, Lagerhaus
4. Bunkar 39 kr, Åhlens
5. Mortel 250 kr, Åhlens
6. Rotborste 49 kr, Afroart
7. Glas 45 kr, Afroart
8. Vinglas 5 kr, IKEA
I want to break free.
AAAAAAAAH!
Stressstressstressstressstressss osv.
Det finns så mycket jag hellre skulle vilja göra än att sitta här med värk i rumpan (av hård stol) och panikplugga två kurser samtidigt. För ett ge er några exempel skulle jag hellre:
1. Sola magen på balkongen
1. Sola magen på balkongen
2. Sola fejset på balkongen
3. Ringa vänner och hitta på nått i solen
4. Sova en halvtimme, helst i solen
5. Gå ut och promenera i solen
6. Hämta hem fjunet tidigt från fsk och var ute i solen
7. Gå ner till torget i shorts och köpa jordgubbar och äta dem, i solen
8. Ta en lunch på uteservering i solen
9. Gå ut i solen och fotografera fina saker
10. Vara allmänt ute i solen
Istället sitter jag här med min blåvita vinterhud strl X-Val, kaffekoppen som fyllts på fyra gånger på två timmar och en jävla massa supertrist plugg att ta mig igenom. Blääää!
Till råga på allt kommer jag få skäll på MVC sen för att jag missat provtagningen.
Till råga på allt kommer jag få skäll på MVC sen för att jag missat provtagningen.
Jag känner mig både ful och astjock, alltså då på sätt som inte är "gravidiga" utan bara fläskiga.
Jag är blek. Jag är trött. Jag har inga kläder som sitter snyggt.
Jag har redovisning torsdag och tenta på fredag.
Jag varken hinner eller orkar nått men vill göra massor.
Och så är det sol.
Och så är det sol.
Och jag måste vara inne...
typiskt.
typiskt.
Telefonen ringde föresten nyss. Det var en uteliggare som ville ha sin frisyr tillbaka.
Men det fick hen inte! Jag trivs mä'n liksom.
Öppna landskap.
Nä-ä.
Jag kan liksom inte sluta tänka på hur jävulskt göttit det hade varit att få bo på landet typ jämt.
Photo a day - letterbox.
Brevlåda.
Själv har man ju bara en såndär trist springa i dörren där räkningarna slängs i och sprids över hela golvet, som ett långfinger från posten. Men den här godingen sitter fast på finaste Sanna och Jespers nyköpta gård, som jag förövrigt är så glad för att de fått men samtidigt så innerligt avundsjuk på.
Varje gång jag är där vill jag bara skria: - Jaaaag vill också haaaaaa! Jag vill, jag vill, jag vill, jag viiiiiiill! Och lägga mig ner och skrika och stampa med fötterna (tänk bortskämd 3-åring i affären).
Men nu fick jag en brevlåda. Det är inte illa det heller.
Photo a day - something you adore.
Something you adore.
Lättast hittills!
Att se dessa två ihop, och deras underbara sätt att vara mot varandra, är utan tvekan det jag avgudar mest i denna värld. Hur Iris lägger sitt huvud mot Jockes bröst i soffan. Hur hon smyger in i vårt sovrum på morgonen och viskar "Aaaaknaaa pappa! De äj Ijis! Akna!" i Jockes öra innan förskolan. Hur hon kutar mot hallen med allt de små benen bär när hon hör Jocke komma innanför dörren och när hon stormar plan efter slutsignal för att slänga sig runt benen på pappa efter avslutad fotbollsmatch.
Och sen har vi hur Jocke tar sig an sin föräldraroll. Hur han blir världens bästa pappa. Alltid rättvis, alltid glad, alltid Iris först. Leker, och lagar mat och oroar sig när hon ramlar, och fixar för Iris välmående och bäddar om på kvällen, är glad i rösten mot henne på morgonen kl. 05.12 och läser bok i soffan i timmar.
Mina fina.
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp.
Måndag, igen.
Efter en bra helg, igen.
Vi har spenderat den långt ute på landet utan dator, utan tankar på annat än närmsta familjen och mat för dagen och utan all stadsstress. Så jävla underbart att jag får gåshud av att tänka på det. Mmm... (nu tänker jag på det).
(fortsätter lite till...)
(...å lite till...)
Vi har spenderat den långt ute på landet utan dator, utan tankar på annat än närmsta familjen och mat för dagen och utan all stadsstress. Så jävla underbart att jag får gåshud av att tänka på det. Mmm... (nu tänker jag på det).
(fortsätter lite till...)
(...å lite till...)
(Nu-nu-nu släpper jag det...)
(strax)
(...)
Så.
Hej igen!
Åter hos er i tanken.
Åter hos er i tanken.
Veckan som följer lär bli intensiv. Det är examinationer i kurser. Det är tunga tentor och det är MVC-möten, utvecklingsamtal för fjunet, fotbollsmatcher och nån ullaredstur först ut. Sen väntas celebert besök från Australien/Nya Zeeland när Jockes bästis åter sätter fötterna på svensk mark i sällskap av sin "wife to be in just a couple of weeks". Stort och glatt!
Veckan bjuder alltså på blandad kompott av roligt och tråkigt. Lätt och svårt. Stort och litet, ja ni fattar...
Men jag förväntar mig att ni hänger på här inne? Bra. Då kör vi hårt i veckan!
Ps. Slänger upp två i helgen tagna Photo a day-bidrag strax! Ds
Veckan bjuder alltså på blandad kompott av roligt och tråkigt. Lätt och svårt. Stort och litet, ja ni fattar...
Men jag förväntar mig att ni hänger på här inne? Bra. Då kör vi hårt i veckan!
Ps. Slänger upp två i helgen tagna Photo a day-bidrag strax! Ds
Photo a day - breakfast.
Vår frukost.
Först hade jag tänkt fota finfrukost, med nypressad juice, bröd på skärbräda och tygservetter, mjuk radiomusik och kokta rykande ägg med perfekt gula.
Men... Det hade varit en stor jäkla lögn. Och här på bloggen är vi ärliga.
Först hade jag tänkt fota finfrukost, med nypressad juice, bröd på skärbräda och tygservetter, mjuk radiomusik och kokta rykande ägg med perfekt gula.
Men... Det hade varit en stor jäkla lögn. Och här på bloggen är vi ärliga.
I vårt kaoshem äter vi kaosfrukost. Ofta i omgångar, där någon äter rostebröd stressat, någon liten med sömnrufs skriker och kastar youghurt på fönstret och den sista försöker få DVD:n att skynda sig på med förtexter och tre olika menyer. För äta ihop - det gör vi sällan. Illa nog.
Att TV:n inte bör agera barnvakt är en sak, men att TV:n gärna får agera måltidsförlängare, det är en helt annan.
Att TV:n inte bör agera barnvakt är en sak, men att TV:n gärna får agera måltidsförlängare, det är en helt annan.
Photo a day - you.
Här är jag.
Jag får ofta stå på tå, känner starka känslor till folk jag har nära, har dåligt tålamod med hög kreativitet.
Jag brinner för rättvisa, för fina barndommar och för rätten att vara sig själv.
Jag röstar rött, jag gillar musik, jag har barn, jag är dödligt kär i min sambo och jag är student.
Bör spara pengar men gör det motsatta.
Jag brinner för rättvisa, för fina barndommar och för rätten att vara sig själv.
Jag röstar rött, jag gillar musik, jag har barn, jag är dödligt kär i min sambo och jag är student.
Bör spara pengar men gör det motsatta.
Jag hoppar och trampar på ditt hjärta.
Jag tänkte för er presentera fem saker på listan: "Vad folk som inte har barn glömmer är lyx".
1. Ligga och slöa i soffan.
1. Ligga och slöa i soffan.
Har man barn betyder det ligga raklång i soffan, titta på 10 minuter av samma Pippi-film 25 gånger med en 13 kilomänniska stutsandes på dig.
2. Njuta av maten.
Med barn har man typ 10 minuter på sig att känna vad maten smakar, i bästa fall, efter att ha delat mat, plockat upp diverse köksgeråd från golvet ett flertal gånger, lytt befallningar som "MEJA GUJKA! och "BLÄÄÄÄ! SMÖJGÅS JA HA!" och bannat för uthälld mjölk 4 gånger.
3. Sitta vid datorn.
I detta nu har jag ett barn brevid mig som drar mig i tröjan och skriker "MAMMA KOMMA NUUUU!" eller, om man väljer att bortse från detta själviska krav, lägger sig raklång och skrikgråter som om 7 svåra år var i antågande.
4. Passa tider.
Vi får ofta höra att vi är sena. Ofta från folk som inte har barn, eller har så stora barn att man glömt hur det var att klä på både barn och föräldrar, packa nödvändighetsväskan, hitta nyckel som barn gömt någonstans på 95 kvm, få ner barn för 7 trappor ("GÅÅÅ SÄÄÄLV!"), glömma gossedjuret, springa upp och hämta, locka till bilen, stuva in grejer plus motvilligt barn, knäppa fast, känna extrem bajslukt sprida sig, fråga sambo "har du släppt dig", nekande svar, sucka, byta halvhukande i bilden, lyssna på gråt, muta med kex, sång och bok osv.
Insikt, någon?
5. Gå på stan och "bara kika lite".
Existerar inte. What so ever.
2. Njuta av maten.
Med barn har man typ 10 minuter på sig att känna vad maten smakar, i bästa fall, efter att ha delat mat, plockat upp diverse köksgeråd från golvet ett flertal gånger, lytt befallningar som "MEJA GUJKA! och "BLÄÄÄÄ! SMÖJGÅS JA HA!" och bannat för uthälld mjölk 4 gånger.
3. Sitta vid datorn.
I detta nu har jag ett barn brevid mig som drar mig i tröjan och skriker "MAMMA KOMMA NUUUU!" eller, om man väljer att bortse från detta själviska krav, lägger sig raklång och skrikgråter som om 7 svåra år var i antågande.
4. Passa tider.
Vi får ofta höra att vi är sena. Ofta från folk som inte har barn, eller har så stora barn att man glömt hur det var att klä på både barn och föräldrar, packa nödvändighetsväskan, hitta nyckel som barn gömt någonstans på 95 kvm, få ner barn för 7 trappor ("GÅÅÅ SÄÄÄLV!"), glömma gossedjuret, springa upp och hämta, locka till bilen, stuva in grejer plus motvilligt barn, knäppa fast, känna extrem bajslukt sprida sig, fråga sambo "har du släppt dig", nekande svar, sucka, byta halvhukande i bilden, lyssna på gråt, muta med kex, sång och bok osv.
Insikt, någon?
5. Gå på stan och "bara kika lite".
Existerar inte. What so ever.
Jag kommer.
Ny craving: Sssssspirelloglassssss (läses som Gollum säger My precioussssssssSSSS...).
Alltså, fan.
Det börjar bli pinsamt att langa upp en 5-6 lösprisglassar i Willys kioskbutik och mumla: "till barnet".
Det känns som supers-snälla-trevliga tjejen som jobbar där sett igenom min lögn och förstår att här har vi antaglien att göra med:
1. En behärskad galning
Det känns som supers-snälla-trevliga tjejen som jobbar där sett igenom min lögn och förstår att här har vi antaglien att göra med:
1. En behärskad galning
2. En galning
3. En sinnesjuk jävla galning
4. En g..ravid?
Jag vet inte vad det är, men på nått vis käns det bättre att tro att jag är galen än att erkänna att jag äter 5 glassar om dan. Som i slutänden ändå kan ses som typ samma sak.
Jag vet inte vad det är, men på nått vis käns det bättre att tro att jag är galen än att erkänna att jag äter 5 glassar om dan. Som i slutänden ändå kan ses som typ samma sak.
Photo a day - utmaning.
Tjosan.
Det här ska jag vara med i, med start imorgon.
Det här ska jag vara med i, med start imorgon.
(Och det med bravur om man ser till första bilden).
Jag lär inte ha ett foto om dagen utan satsar på nått sporadiskt här och där.
Inte mycket för måsten, som ni tidigare erfarit.
Nä. Här värnar vi om den fria viljan och krativiteten!
Peace!
osv.
Jag lär inte ha ett foto om dagen utan satsar på nått sporadiskt här och där.
Inte mycket för måsten, som ni tidigare erfarit.
Nä. Här värnar vi om den fria viljan och krativiteten!
Peace!
osv.
Parklife.
(Bilderna fräckt avfotade ur senaste numret för våren 2012).
Jag är en tidningskonsumör av rang och finner ofta
Jag är en tidningskonsumör av rang och finner ofta
ett bra magasin bra mycket bättre än en bra bok.
Ja fy på mig, säger ni nu. Böcker som är så bra!
Ja fy på mig, säger ni nu. Böcker som är så bra!
Men så fin...ööö...ful...ööö...kulturell är jag.
Stanna klocka stanna.
Välkommen, du 249:onde VAB-dag!
Nä. Egentligen är det bara 4:e sjukdagen 3:e VAB:en.
Men det känns ju alltid lite mer. Gnöl gnöl.
I detta har jag missat en inlämning. Eller deadline ligger idag, kl 12.
Men dit är det ju bara 25 min. Så jag klassar den som missad redan nu.
Men jag har också klarat av en, en stor jävel plus redovisning på det.
75% av 100% med sjukt barn måste ju ändå ses som klart godkänt.
Iallafall av mig. Vad min lärare säger är en annan fråga.
Iris tog sovmorgon idag, och istället för att plugga,
Iris tog sovmorgon idag, och istället för att plugga,
som jag gjort alla andra dygnets vakna timmar,
valde jag långfrukost i min ensamhet.
Andas lungt med den kopp mellan händerna,
Andas lungt med den kopp mellan händerna,
skivat nybakt bröd (köpt såklart) på tallrik brevid
och mjuka solstrålar utanför det mycket smutsiga fönstret.
Det var min första ensaman och lugna stund på, typ två veckor.
Det var min första ensaman och lugna stund på, typ två veckor.
Jag njöt i en hel 45-minutare. Lyx om nått.
Men nu känner jag åter stress smyga sig på.
Fan jag måste tvätta. Måste städa. MÅSTE skriva raport och analys.
Måste ta hand om Iris som hostar och snörvlar. Måste tentaplugga.
Måste ta mig till MVC för missad provtagning. Måste ringa fk. Måste laga mat.
Måste måste måste.
Så jävla jobbigt att alltid vara tvungen. Att alltid ha ett knippe måsten med sig.
Så idag säger jag upp mig. Idag måste jag fan ingenting.
Måste ta hand om Iris som hostar och snörvlar. Måste tentaplugga.
Måste ta mig till MVC för missad provtagning. Måste ringa fk. Måste laga mat.
Måste måste måste.
Så jävla jobbigt att alltid vara tvungen. Att alltid ha ett knippe måsten med sig.
Så idag säger jag upp mig. Idag måste jag fan ingenting.
Made in China.
För att höja interaktionem med mitt privatliv står jag JUST NU och redovisar.
Antagligen liter nervös och darrig på rösten.
Tänk er. Jag är här och jag är där borta. Samtidigt.
Ett teknikens under ändå...
Antagligen liter nervös och darrig på rösten.
Tänk er. Jag är här och jag är där borta. Samtidigt.
Ett teknikens under ändå...
Let the sunshine in.
GOD MORGON,
Åå. Vissa dar alltså. Vissa dar börjar så otroligt bra att man bara vill ställa sig framför fönstret och sjunga som Army of Lovers gjorde då det behgav sig: "LEEEET THE SUNSHINE IN, LEEEEEET THE SUNSHINE IIIIIN, THEEEE-EEE SUUUNSHINE IN!"
Idag är inte en sådan dag. Inte alls. Inte ens lite. Gråmulet, kallt, redovisning kl. 10 och Jocke VAB-ar lillfjun som blev dålig i helgen. Stackars liten ligger och hostar och snörvar i sin säng i detta nu. Hostar så hela 13-kiloskroppen hoppar upp och ner på madrassen. Finaste fjun - bli frisk idag.
Nä. Nu hinner jag inte sitta här mer. Måste välja ut en representabel klädsel, vilket är svårt då magen liksom vill sticka ut under alla tröjor. Inte alls snyggt och absolut inte representabelt. Stå där och visa magen iför helklass. Nä du tack. Så - in i graderoben och gräääääv.
Önska mig lycka till. Både klädmässigt och redovisningsmässigt.
Vad jag ska prata om? Kul att ni fråga! Jag ska prata om transportpolitiska mål, investeringar i infrastrukturen och styrmedel som kan påverka godstrafiksföretagen i Sverige.
Det är faktiskt rätt intr...
Hallå?
Hallå!
Amen va fan...
Amen va fan...
Sluta. Det är inte kul...
Men sluta då!
Vakna!
MEN VAKNA DÅ FÖR I HELVETE!
...
Men sluta då!
Vakna!
MEN VAKNA DÅ FÖR I HELVETE!
...
Underbart.
HO HOOO!
Här inne har det ekat nästan pinsamt tomt över helgen.
Och varför - you know the story by now. Barn, helgplugg och allmänt livspusslande, som mixats ihop med bravur om jag får säga det själv. Vilket jag får, för det här är mitt kungarike, och ni mina vänner, är mina undersåtar. Typ.
Pass opp! Här kommer en solig söndag presenterad i instagram-bilder (där jag huserar under namnet oprofessionell2, för er som är intresserade).
balansgång
alltså, vi köpte bara glass... men det här gjorde sig bättre på bild
fint vatten
fin kille
fint väder
fin snel hest
en liten en somnade i vagnen
men vaknade sen och ville leka
5 av 5
alltså, vi köpte bara glass... men det här gjorde sig bättre på bild
fint vatten
fin kille
fint väder
fin snel hest
en liten en somnade i vagnen
men vaknade sen och ville leka
Sumering:
En perfekt söndag.
En perfekt söndag.
5 av 5
10 av 10
100 på en skala 1-100 där 100 är bäst
I procent: 100% bra
/övertydlighetens moder
No time for us.
Go'morrn sjusovare.
Hoppas ni sovit gott. Det har inte jag! Först en massa mardrömmar. Sedan vaknade jag mitt i natten av världens värk i magen. Blev iskall och livrädd, det var värk av förlossningstyrka. Fast vassare, liksom ilande. Det gick över rätt fort, men låg klarvaken och kallsvettig beredd på en ny och hade samtidigt framme förlossningens nummer i telefonon. Men ingen ny kom och jag föll åter i orolig sömn. 05.00 vaknar Iris och vrålar:
- ÄÄÄÄLLIIIING!! MAMMMA! ÄÄÄÄÄLLIIIING!!.
Stapplar upp, värmer välling tar med barnet in i sovrummet. Lägger emellan. Somnar om.
10 min senare:
- Älling slut. Leka mamma.
- Nej. Sov.
- Leka mamma!
- Nej.
- LEEEEEEKA MAMMAMAMAMAMAMAMAMAMAMAMAMAMA!! LEEEEEEKA!
- Okej.
Och sedan dess har vi varit vakna här i hushållet, Jag Iris och lilla nya, som efter nattens bravader har utfört någon typ av aktiv gymnastikuppvisning inne i magen.
J förtjänade en rejäl sovmorgon idag. Bästa pappa.
Och sedan dess har vi varit vakna här i hushållet, Jag Iris och lilla nya, som efter nattens bravader har utfört någon typ av aktiv gymnastikuppvisning inne i magen.
J förtjänade en rejäl sovmorgon idag. Bästa pappa.
Men imorgon, då får han masa sig upp. Det med basta!
Halleluja!
Medan jag flänger vidare tänkte jag ge er ett helt sjuuuuukt bra tips (som Grynet skulle ha sagt då det begav sig). Tipset gäller, trot eller ej, skitsnabb & asgod mat, till vilken du behöver för 4 pers:
Ett paket chorizo
Nu fick jag en känsla av att bilden är hämtad från "Rutiga kokboken" anno -76, fast att den är nytagen.
Matlagning i grytform har väl kanske den effekten, vad vet jag? Inte så rockigt, men destå godare.
Ett paket chorizo
300g kassler
1 paprika
1 zuccini
Ett gäng soltorkade tomater
(1 lök om man så vill, sket i den för att jag tycker lök är mindre gott)
2 dl grädde
2 dl grädde
1 dl vatten
Paprikapulver
Chilisås
Sambal Olek
Timjan
Salt & peppar
Och så tar du bara allt. Skivar det i lagom stora bitar.
Steker i korven, kasslern och grönsakerna i grytan tills de får lite färg.
Häller i grädde, vatten, timjan och paprikapulver.
Kör i chilisås och sambal olek efter behag.
Kokar upp och låter koka i 10-12 min.
Kryddra med salt och peppar.
Och under tiden har du självklart varit så försekommen att du kokat upp ris, eller annat valfrit tillbehör.
Äter & njuter!
Snabbt, smidigt, enkelt och tusen gånger godare än hämtburgare.
Äter & njuter!
Snabbt, smidigt, enkelt och tusen gånger godare än hämtburgare.
Nu fick jag en känsla av att bilden är hämtad från "Rutiga kokboken" anno -76, fast att den är nytagen.
Matlagning i grytform har väl kanske den effekten, vad vet jag? Inte så rockigt, men destå godare.
Ruta 1.
Go'förmiddag på er,
Idag, skulle jag haft någon typ av halv-ledig dag hade jag tänkt, tatt det lite lungt, sätta mig och pilla lite på PowerPoint, försöka ringa en vän jag varit superkass på att träffa osv. MEN har nu helt plötsligt fått tusen och åter tusen saker över mig som bara måste (?!) göras just idag. De har liksom bara smugit på mig. Lät som ingenting, men tillsamans blir det fan en åttatimmarsdag.
- Kursare: Kan du ta den lilla grejen? Det måste va klart till ikväll...
- Lärare: Kan du kompletera den uppgiften innan helgen?
- Pedagog på FSK: Kan du komma på utvecklingssamtal med Iris?
- Jocke: Kan du kanske fixa det och det och det? Du som ändå är hemma?
- DHL: Hämta ut ett paket SENAST idag.
- Pedagog på FSK: Kan du komma på utvecklingssamtal med Iris?
- Jocke: Kan du kanske fixa det och det och det? Du som ändå är hemma?
- DHL: Hämta ut ett paket SENAST idag.
- Lappen på kylskåpet: Du har en bokad tid hos MVC för provtagning. Idag.
- Farmor: Kan jag komma och hälsa på dig idag?
- Försäkringskassan: Fyll i dina uppgifter och skicka till Försäkringskassan. Oss tillhanda senast... (måndag?)
- Försäkringskassan: Fyll i dina uppgifter och skicka till Försäkringskassan. Oss tillhanda senast... (måndag?)
- Mitt samvete: Börja greja på redovisnings PP-en som ska vara klar i början av nästa vecka. Och städa lite för tusan. Och boka en tvättid!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Den där jävla tiden som aldrig räcker till.
Hur fan gör folk?
/s to the tress to the ad to the som fan!
Det här har liksom varit dagen huvudsakliga lyckoämne.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Den där jävla tiden som aldrig räcker till.
Hur fan gör folk?
/s to the tress to the ad to the som fan!
Det här har liksom varit dagen huvudsakliga lyckoämne.
En jäkla fruktshake. Visserligen är den supergod! Säger inte nått om det,
men det känns ju som om det finns vettigare saker att sätta som dagens bästa.
Fast inte än, idag.
Fast inte än, idag.
Vart jag mig i världen vänder.
- sätter du färg på regnet, älskling.
Svalkar vinden.
Höll föresten på att tappa kaffekoppen i knät imorse när jag gick in på bloglovin.
I bannern brukar HM husera, vilket så också idag. HM har väl aldrig varit företaget som gör särskillt diskreta bikinireklamjobb. Men det här var väl ändå det värsta hittils?
Nu bortser jag från de sjukligt smala kroppsbyggnaden på modellerna, som också är under all kritik, och går på solidéalet HM kräks ur sig på ett forum för mängder av unga tjejer.
Visst, på sommaren blir man solbränd. Men att lansera sina bikinis med hjälp av modeller som ser ut att ha ätit, skitit och sovit i ett solarium under en tvåårsperiod av sitt unga liv är inte ok.
Nu bortser jag från de sjukligt smala kroppsbyggnaden på modellerna, som också är under all kritik, och går på solidéalet HM kräks ur sig på ett forum för mängder av unga tjejer.
Visst, på sommaren blir man solbränd. Men att lansera sina bikinis med hjälp av modeller som ser ut att ha ätit, skitit och sovit i ett solarium under en tvåårsperiod av sitt unga liv är inte ok.
Cancerfonden har reagerat, så också jag.
Yvonne Brandberg, professor och biträdande vetenskaplig sekreterare hos Cancerfonden och Stefan Bergh, generalsekreterare Cancerfonden har skrivit en debattartikel i DN där de understryker farorna med extrem solning.
Fakta som återges i artikeln är b.la. att årligen får 40.000 människor i Sverige diagnosen hudcancer och i de allra flesta fall är det en direkt faktor av UV-strålning och för mycket solande. Vidare nämns att det årligen dör fler människor av malingt melanom än i trafikolyckor i Sverige, ca 500 människor om året.
Yvonne Brandberg, professor och biträdande vetenskaplig sekreterare hos Cancerfonden och Stefan Bergh, generalsekreterare Cancerfonden har skrivit en debattartikel i DN där de understryker farorna med extrem solning.
Fakta som återges i artikeln är b.la. att årligen får 40.000 människor i Sverige diagnosen hudcancer och i de allra flesta fall är det en direkt faktor av UV-strålning och för mycket solande. Vidare nämns att det årligen dör fler människor av malingt melanom än i trafikolyckor i Sverige, ca 500 människor om året.
500 LIV. OM. ÅRET.
Artikeln avslutas med meningen:
"Det är sorgligt att skriva, men H&M kommer genom sin senaste reklamkampanj, förutom att sälja baddräkter, bidra till att allt fler förlorar livet i hudcancer"
Och jag är beredd att hålla med. Fråga vilken lättpåverkad tonåring som helst, och den kommer mena att vara brun som i HM-reklamen, ja det är rätt snyggt. Så vill de också se ut.
Som ung solade jag mycket, blev knallbrun vissa somrar. Kände press att aldrig flagna av färgen tidigt, aldrig någonsin vara vitast i en "ska vi se vem som är brunast"-jämförelse arm mot arm. Semesterresor gick mest åt till att pressa sol på en handuk vid starnden. Tur att man inser i tid att det finns roligare sätt att fördriva semestern på. Alltså, att sola, kan jag fortfarande tycka är jätteskönt. Speciellt nu när jag kan slappna av i att inte känna något tvång att bli superbrun, vinna jag-är-brunast-hahaha-tävlingar eller försöka ignorera den brännande, stramande känsla kroppen får av förmånga timmar exponerad i solen.
Sitta i värmen med bar hud och känna att en jämn solbrun färg lägger sig är underbart. Men inte för mycket och inte för länge. Det är inte snyggt, att som ljushyad svensk, sola sig till oigenkänlighet, solsvullet ansikte och bränskadefläckar på axlar och bröst. Och förutom snyggt - det är inte hälsosamt. Det är rent av livsfarligt.
Synd att det blev såhär igen HM.
Artikeln avslutas med meningen:
"Det är sorgligt att skriva, men H&M kommer genom sin senaste reklamkampanj, förutom att sälja baddräkter, bidra till att allt fler förlorar livet i hudcancer"
Och jag är beredd att hålla med. Fråga vilken lättpåverkad tonåring som helst, och den kommer mena att vara brun som i HM-reklamen, ja det är rätt snyggt. Så vill de också se ut.
Som ung solade jag mycket, blev knallbrun vissa somrar. Kände press att aldrig flagna av färgen tidigt, aldrig någonsin vara vitast i en "ska vi se vem som är brunast"-jämförelse arm mot arm. Semesterresor gick mest åt till att pressa sol på en handuk vid starnden. Tur att man inser i tid att det finns roligare sätt att fördriva semestern på. Alltså, att sola, kan jag fortfarande tycka är jätteskönt. Speciellt nu när jag kan slappna av i att inte känna något tvång att bli superbrun, vinna jag-är-brunast-hahaha-tävlingar eller försöka ignorera den brännande, stramande känsla kroppen får av förmånga timmar exponerad i solen.
Sitta i värmen med bar hud och känna att en jämn solbrun färg lägger sig är underbart. Men inte för mycket och inte för länge. Det är inte snyggt, att som ljushyad svensk, sola sig till oigenkänlighet, solsvullet ansikte och bränskadefläckar på axlar och bröst. Och förutom snyggt - det är inte hälsosamt. Det är rent av livsfarligt.
Synd att det blev såhär igen HM.
Synd att ni inte kan sälja ett enda sommarplagg utan att riskera livet på 1000-tals unga varje jävla år. Det ska bli jävligt intressant att se när HM väl börjar ta ansvar för våra unga. Tyvärr, verkar det som om det kommer att hända när det är aldeles för sen för mängder av barn och unga.
Somewere over the rainbow.
Äntligen USA!
Äntligen har ni en president som ställer sig bakon homoäktenskap. President Obama har nu gett sin personliga åsikt ord. Han menar på att självklart ska också homosexuella ha rätten att vigas med personen de älskar av hela sitt hjärta.
Jag blir glad, samtidigt som jag blir ledsen. Året är 2012 och vi, vi i världen, står fortfarande kvar och stampar på det jävligt ruttna stället där homosexuella anses var andraklassens medborgare. Varför är det ens ett beslut att ta? Varför är det inte självklart att rätten att älska vem man vill inte alltid måste överskrida könsgränserna? Varför måste allt vara politiskt och reglerat av lagar, till och med kärleken?
Att Obama ställer sig bakom alla HBTQ-personer i USA är ett steg på vägen. Att däremot olika lagar som försvårar homoäktenskap gäller inom delstaterna tänker han inte göra något åt. Det känns jävligt fegt och det känns jävligt tråkigt.
Men världen är tyvärr ingen lättrodd skuta. Tvärt om. Den är fylld av inskränkta människor i allt för höga positioner med för stor makt, och den är fylld av idioter som tror att man kan bestämma över andras liv, att placera in någon kärlek i FEL. Jag blir ledsen av tanken. Bestört och rädd. Enligt mig är all kärlek är fantastisk, så länge den är ömsesidig.
Att lagar reglerar kärlek är däremot förkastligt.
bildkälla
Att lagar reglerar kärlek är däremot förkastligt.
bildkälla
Time for heros.
ÅÅÅÅ!
Jag läser så många bloggar av mitt-i-värkarna, nyförlösta och BB-mysande supermorsor att jag är alldeles nipprigt och hormonigt bebissjuk.
JUST NU vill jag ha min bebis att gosa på. Känna mjuk och söt bebislukt och fjunhår mot läpparna.
Fast jag hoppas ju också innerligt att hen väljer att stanna kvar där inne tills hen är färdig.
Låt sommaren gå fort ber jag den som har hand om tiden (är det han i reklamen för AMF då eller) och stirrar på datumet i augusti då vi förväntas fira både tvåårsdag och föda barn (ja, inte vi utan jag på sista där då).
Jag läser så många bloggar av mitt-i-värkarna, nyförlösta och BB-mysande supermorsor att jag är alldeles nipprigt och hormonigt bebissjuk.
JUST NU vill jag ha min bebis att gosa på. Känna mjuk och söt bebislukt och fjunhår mot läpparna.
Fast jag hoppas ju också innerligt att hen väljer att stanna kvar där inne tills hen är färdig.
Låt sommaren gå fort ber jag den som har hand om tiden (är det han i reklamen för AMF då eller) och stirrar på datumet i augusti då vi förväntas fira både tvåårsdag och föda barn (ja, inte vi utan jag på sista där då).
We have everything.
Äntligen klar med skolan!
Tralala sååå skönt att bara kunna slösurfa lite utan att känna stressen. Inga måsten what so ever. Mmm.. skön..t?
Eller... där ljög jag! Hihi. Jag är inte alls klar. Har massa kvar!
- APP APP APP! säger ni, och hytter med fingret. Sätt dig och plugga, lata sopa!
Jag ska!
- APP APP APP! säger ni, och hytter med fingret. Sätt dig och plugga, lata sopa!
Jag ska!
Snart...
Först ska jag bara redovisa vad jag gjort hittills:
Först ska jag bara redovisa vad jag gjort hittills:
Fyra, av sex, mäktiga sidor retorisk analys om Kungen Tsunamital 2005. Jag är nöjd så här långt.
Det har varit kämpigt. Är ingen royalist och drog mig för att välja just det talet till analysmomentet, men minns det som både vackert och ödmjukt när det begav sig. I ett ögonblick i stunden han höll det blev kungen mänsklig för mig. Som en liten grå pappa värd en klapp på kinden och att någon som kramade hans hand. Och att läsa talet är extremt deprimerande och otroligt sorgligt. Jag har fallit i gråt flertalet gånger. Tro mig, perspektivet på bortspolade barn blir 2000 gånger större när man själv har en glad lintott här hemma som älskar att bada och lyser upp så fort badbyxorna hittas i lådan. Nej, semstern som belv en mardröm för så många är fortfarande ett ömt sår i folksjälen, och nu i mammahjärtat.
Snälla goda övermakter, låt inget hända mitt troll. Snälla snälla.. har jag nu tänkt i fyra timmar medans jag blinkar sikten fri från tårar och försökt att distansiera mig med glada tankar på att vi alla lever och kan kramas och säga jag älskar dig till varandra när vi vill.
Det har varit kämpigt. Är ingen royalist och drog mig för att välja just det talet till analysmomentet, men minns det som både vackert och ödmjukt när det begav sig. I ett ögonblick i stunden han höll det blev kungen mänsklig för mig. Som en liten grå pappa värd en klapp på kinden och att någon som kramade hans hand. Och att läsa talet är extremt deprimerande och otroligt sorgligt. Jag har fallit i gråt flertalet gånger. Tro mig, perspektivet på bortspolade barn blir 2000 gånger större när man själv har en glad lintott här hemma som älskar att bada och lyser upp så fort badbyxorna hittas i lådan. Nej, semstern som belv en mardröm för så många är fortfarande ett ömt sår i folksjälen, och nu i mammahjärtat.
Snälla goda övermakter, låt inget hända mitt troll. Snälla snälla.. har jag nu tänkt i fyra timmar medans jag blinkar sikten fri från tårar och försökt att distansiera mig med glada tankar på att vi alla lever och kan kramas och säga jag älskar dig till varandra när vi vill.
Texten blir iallafall bra.
Utöver det har jag skrivit två 5-minuters framföranden, också det för retoriken. Lätt.
Pillat med källhandvisning i en annan rapport.
Börjat med en PP i marknadsföring.
Haft ambitioner att diska, men det sket sig.
Nu ska jag hämat hem min geggamoja-unge från förskolan!
Nu ska jag hämat hem min geggamoja-unge från förskolan!
Hurra!
1. Handduk 79:50
2. Ljus 59:50
3. Kudde 79:50
4. Kudde 39:50
Totalt alltså 258 spänn. Inte så farligt.
Inte farligt alls. Tål att tänkas på.
Totalt alltså 258 spänn. Inte så farligt.
Inte farligt alls. Tål att tänkas på.
Uppsnärjd i det blå.
Men se gomorrn' bästisar.
Idag är det onsdag med regn. Jag ser hur små droppar piskar upp nygröna blad och bildar små pölar överallt. Sånna där pölar jag vet Iris plaskar i på förskolan just nu.
Själv sitter jag inne (ja vad skulle jag göra ute förutom att bli blöt och sur) med värk i rumpan. Vi har en så överjävligt obehaglig stol till vårt skrivbord. En svartmålad pinnstol utan kudde. Och på den jäveln sitter jag i flertalet timmar allt som oftast och skriver skolgrejer. Inte konstigt att jag har så platt bakdel...
Fast just nu har jag tagit frukostrast. Roar mig som bäst med att käka ostekta och kylskåpskalla färdig-köttbullar. Mums. Och så läser jag bloggar. Min favoritsyssla såhär på förmiddagskvisten. Bloggarna alltså, köttbullarna händer inte så ofta.
Idag MÅSTE jag bli klar med ett jättearbete. Det tar lite psykiskt på mig, och vad gör man när man känner sig supermegajävlahelvetesstressad? Jo, man tar massa raster och låssas som det regnar (vilket det också gör idag). Va?
Gör man inte?
Jobbar man stenhårt och fokuserat på säger ni?
Slutar inte förens man är klar alltså?
Näää.. men så gör inte jag...?
Näää.. men så gör inte jag...?
Typ aldrig gjort...
Är det enda sättet säger ni?
Jaha... Men då får jag väl ta mig i kragen då.
Så det blir lite jävla ordning här.
Så det blir lite jävla ordning här.
*spottar ut köttbullen och viftar med fingrarna över tangentbordet*
JOBBA JOBBA JOBBA
ZzzZzzzZzz...
Better together.
Ikväll för jag en inre monolog:
- Alltså kroppen... jag trodde att vi kunde det här nu?
- Alltså kroppen... jag trodde att vi kunde det här nu?
- Vilket?
- Föda barn.
- Eh. Aa-a?
- Vi har gjort det förr, menar jag, om du kommer ihåg? Så jag behöver inte tränas upp.
- Tränas upp? Nu fattar jag inte riktigt...?
- Ja, alltså. Jag pratar om de här jävla samandrgningarna du envisas med att hålla på med hela jävla tiden!
- Jaså, de där...
- Ja just det. De där.
- Ja just det. De där.
- Tänk inte på dem!
- Hur fan ska jag kunna låta bli? Jag kan ju knappt gå för helvete?
- Men låsas som det regnar. Tänk på nått annan. Föresten, är det skitviktigt för mig att öva.
- Men vi kan ju! Vi har ju gjort det förr. Då var det första gången och du övade inte alls lika mycket då.
- Och se hur de gick! 28 timmars förlossning. Inte ok.
- Men det här känns inte heller ok. Det känns som en 5 månaders-förlossning för helvete!
- Nä, nu övverdriver du. Som 5 månaders mensvärk på sin höjd.
- Ja men det är väl inte heller så jävla skönt?
- Nä, vem har sagt att det ska va skönt och föda barn? Inte jag iallafall...
- Sluta tjura. Och sluta med samandragningarna! NU!
- Nä.
- Jo.
- Nä!
- Jo-o!
- Näää-ää!
- JOOOOOO!
- JOOOOOO!
- ... nä.
- Men för i helvete...
- Du skulle tänkt på allt det här innan du gick och blev på smällen igen. Rätt åt dig!
- Idiotkropp!
- Idiotkropp!
- Idiothjärna!
- Men du... Vi ska ju vara vänner. Jag bara tänkte att om du kunde halvera samandragningarna på ett dygn hade jag varit tacksam. Är det för mycket begärt?
- Hum. Nä. Jag ska försöka.
- Så. Vänner?
- Vänner.
- Ska vi tjata på Jocke att han hämtar glass åt oss, nu när vi ändå ligger här och tränar?
- Ja, det gör vi. Bra idé.
- High five på den!
Färger på natten.
Att vara gravid innebär, ja för oss med ett IQ över en underbehåvads, att man avstår från alkohol under tiden man bär barnet i magen. Inget mer med det. Gravid - ja då dricker du inte. Du avstår för barnet skull. Kan du inte det, tycker iallafall jag att du ska ta dig en funderare på om du är mogen nog att bli morsa överhuvudtaget.
Så, nog predikat om det moraliska i den frågan.
Men jag måste erkänna att ibland, inte ofta men ibland, blir jag sjuhelvetiskt sugen på ett glas av något innehållande alkohol (mer än de 2,28% jag tillåter mig i en lättöl eller cider på PET). Jag är inte en person som roas särskillt mycket av berusning. Alltså, jag gillar att vara salongs. Lite lättare att flyta runt och prata med folk, få känna sig rätt snygg och avspänd. Tat lite lungt med vin liksom, bli lagom påverkad. Men full, nä det gillar jag inte att vara.
Fast finns det något jag saknar är det just det där allra första glaset alkohol. Den där första välkylda ölen i högt glas med imma på, en sommarkväll när det luktar grill, som värmer hjärtat lite extra. Det där första glaset med rödvin som lägger sig som en lättare vikt i benen och man känner att nu jävlar... I sällskap med vänner, blir det förstås ännu bättre. Det är det glaset jag saknar. Det är det glaset jag ser fram emot varje gång alkohol finns med i bilden. Inte berusningen, inte fyllan, inte drogen. Bara njutningen i att tillåta sig själv. Makalöst.
Alex Schulman skrev så jävla fantastiskt om just det där första glaset i veckan. Texten fick mig att lite vemodigt och nostalgiskt inse att det var längesedan nu jag fick uppleva känslan at att ta ett första glas.
Den fick mig också att längta efter hösten. För i höst, då ska jag ta mig ett stort glas rödvin på balkongen, under ljussingor, insvept i en filt och bara njuta av att få vara vuxen igen.
då jag var både smal och rödhårig, och om jag får säga det själv, rätt snygg.
Alex Schulman skrev så jävla fantastiskt om just det där första glaset i veckan. Texten fick mig att lite vemodigt och nostalgiskt inse att det var längesedan nu jag fick uppleva känslan at att ta ett första glas.
Den fick mig också att längta efter hösten. För i höst, då ska jag ta mig ett stort glas rödvin på balkongen, under ljussingor, insvept i en filt och bara njuta av att få vara vuxen igen.
då jag var både smal och rödhårig, och om jag får säga det själv, rätt snygg.
Big Me.
Men alltså vänta här nu lite...
När på ett år, gick min bebis och blev ett stort barn?
Ja, jag hann då fan inte med iallafall.
När på ett år, gick min bebis och blev ett stort barn?
Ja, jag hann då fan inte med iallafall.
Askan är den bästa jorden
Dagen igår var som den var.
Dagen idag inleds med ett mjölktandsleende, små knubbiga armar om halsen, guldrufs och underbara:
- Hej mamma! Hej! Morron! Älsar'ej! Iris puss! och hjärtat värker till av kärlek och bekräftelse. Min underbaraste.
Fler saker som gör mig glad idag
Svensk musik Markus Kruegård
Juice Äpple
Väder Sol
Spegelbild Helt ok
Kaffe Nybryggt
Sömn 23.50-06.30 i sträck
Föreläsningsgodis Riesen
Craving Kokos
Favotittröjan Nytvättad
Craving Kokos
Favotittröjan Nytvättad
Bloggläsare Underbara
/levnadsglad
/levnadsglad
Minusgrader rensar luften.
Och så kom humöret tillbaka.
Jag känner mig bättre, gladare och allmänt lättare till sinnet.
Är inte det en svindlande skön känsla? Den att bli medveten om hur bra man mår efter en dipp?
Det som behövdes var tid för mig själv avsatta åt att klara av iallafall 20% av veckans studiemåsten.
Bästa ni ger mig motivation att åter bli mitt bästa jag.
Båda sidor nu.
ååå.
ni som rör er härinne gör mig så glad!
Fan fina ni är :')
Summertime sadness.
Om att våga vara ledsen.
Ibland, inte ofta, men ibland känner jag mig nere och jävligt bitter. Jag är ofta glad och ser positivt på livet. Skrattar hellre åt problem än gråter över dem. Försöker låta bli att gnälla och istället ta tag i livet och skapa det efter mina egna premisser. Men ibland, ja då känns det för jävligt ändå.
Idag har jag känt mig ledsen för att mitt tålamod med Iris vissa dagar är under all kritik. Jag gnäller på henne och orkar inte leka så mycket. Hon får ha tråkigt så jag slipper. Jag blir glad när hon somnar så jag får andas för mig själv. Jag blir irriterad när hon råkar riva mig, råkar ta i för hårt när hon ska pilla i mitt hår och när hon busar extra för att jag ska se henne. Dumma mamma.
Idag har jag kännt mig ledsen för att jag vet hur jobbig sommaren blir som höggravid. Att jag varken kommer kunna röra mig obehindrat eller vara social som jag brukar. Att jag kommer känna mig både trött och obekväm. Stressad för att vi redan har 6 raka helger planerade, och på semestern kommer det bara öka. Fast jag istället borde vara överlycklig för att ha möjligheten att få fler barn att älska, ha vänner som vill umgås och ha saker att se fram emot. Idiotiska mig.
Idag har jag känt mig ledsen för att jag bryr mig om att jag inte är så snygg som jag varit. Att jag ibland störs av det faktum att min kropp ser sjukt annorlunda ut än förr. Inte lika tight och snygg. Att jag känner mig tjock, blek, finnig och inte har kläder som sitter snyggt. Inte ens lite snyggt. Jag är ledsen för att jag känner att jag måste sminka över att jag ser trött och härdad ut. Jag är föresten ledsen över att jag känner att jag behöver sminka mig alls för att vara snygg. Trött på att känna att det är viktigt att vara "snygg". Dumma jävla mig.
Idag har jag känt mig ledsen över att folk jag känner pratar om "negrer" och "kärringar". Jag är ledsen över att vardagsrasism och kvinnorförtyck finns precis överallt och att det känns hopplöst att göra min röst hörd i ett hav med förbestämda åsikter och fördommar. Jag är ledsen för att folk inte är öppnare för att man kan tycka olika innan man har trampat på tusen och åter tusen tår och själv blir sedd som jobbig och rabiat. Inte dumma mig, dumma rasister.
Jag är också ledsen över att
Kaffet är slut
Det är sjukt mycket i skolan
Jocke både jobbar och tränar massor
Bilen är trasig
Pengaran på kontot redan börjar ticka närmare noll
Att vår regering består av idioter som pissar på ungdommar utan arbete
Mitt skitiga humör
Disken jag borde ta hand om
Alla jag borde träffa och bry mig om men känner att jag inte har tid med
Att jag bara kom in på en av tre valda sommarkurser
osv.
Gnöl gnöl. Blä blä.
osv.
Gnöl gnöl. Blä blä.
Åtekommer när humöret gjort det samma.
Heading for a breakdown.
Idag har jag och lill-fjunet ännu en ledig dag tillsammans.
Eller ja, fjunet har ledigt från förskolan. Mysigt i tanken, stressigt i praktiken.
Mamman borde läsaläsaläsa och skrivaskrivaskriva eftersom veckan är omänskligt fullhopad med inlämningar, skrivande av föredragsmanus och analysarbeten. MEN idag tar vi mer ledigt och skjuter på jobbet liiiite till.
- PANIKPANIKPANIK, SKOLPANIIIIIK!!!!! vrålar mitt förnuftiga jag inom mig.
- Äh. Spänn av. Det löser sig alltid... chillar mitt mer softa jag.
Och mina inre diskussioner vinns till 95% av den softa, mjuka rösten. Så även idag.
Och mina inre diskussioner vinns till 95% av den softa, mjuka rösten. Så även idag.
Och faktum är att Iris är ett jäkla effektivt sällskap.
Vi har på de tre timmarna hon varit vaken hunnit med följande:
Mamma, åt Iris - Läst 17 böcker. En del två gånger.
Iris & Mamma - Sjungit 49 sånger om djur. En del befintliga andra nykomponerade av mamma.
Iris - Hällt ut en flaska väling i soffan. Plaskat.
Mamma - Torkar upp en flaska välling ur soffan. Svurit.
Mamma - Torkar upp en flaska välling ur soffan. Svurit.
Iris - Klättrat på bord.
Mamma - Lyft ner från bord.
Mamma - Lyft ner från bord.
Iris - Plockat ut två byrålådor med kläder. Lekt packa väskan.
Mamma - Vikt ner alla kläder i lådorna igen (läs knökat i dem huller om buller). Lekt städa.
Iris - Tittat på film ( i 5 minuter).
Mamma - Njutit av att barnet vill se på film. Blivit besviken efter 5 minuter.
Iris - Skrikit rakt ut i 10 minuter.
Iris - Skrikit rakt ut i 10 minuter.
Mamma - Hållt för öronen i 10 minuter.
Mamma & Iris - Lekt med bilar. Pippi. Plastmaten. Mjukdjuren. Bollarna. Traktorn. Instrumenten. Duplot.
Mamma - Försökt äta frukost.
Iris - Ätit upp mammas frukost.
Mamma - Försökt äta frukost.
Iris - Ätit upp mammas frukost.
Mamma och Iris - Lidit av huvudvärk. Mamma av skrik och stress. Iris av fall från soffa.
Dagens plan - Mamma: Ta sig ut till sandlådan. Leka en timma. Gå och handla. Få barn att sova. Plugga.
Dagens plan - Mamma: Ta sig ut till sandlådan. Leka en timma. Gå och handla. Få barn att sova. Plugga.
Dagens plan - Iris: Ta sig ut till sandlådan. Leka i fyra timmar. Vägra affären. Vägra sova. Bita mamma när hon pluggar.
Mänsklig värme.
Helgen var fin, som vanligt.
Solen sken, fåglarna kvittrade och vi mådde bra.
Vi stughängde hos svärisarna i solen. Gött som fan. Uppassade med både mat och barnvakt kunde jag och Jocke ägna oss åt sånt som småbarnsföräldrar får så microlite tid över att göra: ingenting.
äta
vila
fika
vila
sola
vila
leka lite med iris
vila
äta
vila
sola mer
vila
gå promenad
vila
måla en taklist
vila
äta
vila
sova
Bra helg.
Bra helg.
Jag ser dig.
Ja, alltså.
Nu börjar jag känna mig gravid på riktigt.
Magen är i vägen jämt och jag känner mig tung och orörlig.
Jag bli anfådd av ingenting och jag är allmänt rätt trött och sliten.
Men humöret är på topp, jag känner att sparkrar och bök i magen är roligare den här gången.
Mina inre organ är hårt åtsatta och då blåsan i synnerhet, som verkar var det mest populära att rikta små fötter och knytnävar emot. För er som aldrig varit gravida kan ni tänka er att vara riktigt kissnödig och någon petar dig i magen i blåstrakten. Fast innifrån. Det är svårt att förklara en både mysig och obehaglig mix av känsla.
Nått som är ganska kul är att den här garviditeten ter sig helt annorlunda än den med Iris.
Magen växer på ett helt annat sätt. Istället för att breda ut sig överallt växer den här magen rakt fram och är ofta stenhård av samandragningar. Känns som mensvärk och träningsvärk blandat. Och jag blir helt matt och måste sätta mig ofta. Pusta som en tant på promenad.
Fogarna krånglar dock lite mer. Det spänner och ömmar i ljumskar och höfter.
Men det är ingen smärta att tala om. Mer att det känns av.
Som en vänskaplig påminnesle från naturen.
Annars mår jag så jävla bra! Inget illamående. Inga hormonrubbningar. Inga finnar. Ingen halsbränna. Ingen huvudvärk. Innet vidrigt magkli, det hade jag som fan med Iris, alltså att huden på magen kliar när den växer.
Nått som är ganska kul är att den här garviditeten ter sig helt annorlunda än den med Iris.
Magen växer på ett helt annat sätt. Istället för att breda ut sig överallt växer den här magen rakt fram och är ofta stenhård av samandragningar. Känns som mensvärk och träningsvärk blandat. Och jag blir helt matt och måste sätta mig ofta. Pusta som en tant på promenad.
Fogarna krånglar dock lite mer. Det spänner och ömmar i ljumskar och höfter.
Men det är ingen smärta att tala om. Mer att det känns av.
Som en vänskaplig påminnesle från naturen.
Annars mår jag så jävla bra! Inget illamående. Inga hormonrubbningar. Inga finnar. Ingen halsbränna. Ingen huvudvärk. Innet vidrigt magkli, det hade jag som fan med Iris, alltså att huden på magen kliar när den växer.
Ingen oro och ingen förstoppning (tack för infon där tänker nog många och sväljer en spya).
Nä. Bebis nummer 2 är snäll mot sin mor.
Och morsan är snäll tillbaka och äter Spirelloglass, apelsiner och jordgubbar
Nä. Bebis nummer 2 är snäll mot sin mor.
Och morsan är snäll tillbaka och äter Spirelloglass, apelsiner och jordgubbar
- vilket verkar vara eftertraktade matvaror av bebis.
Sleeping sickness.
Men god förmiddag, mina fina.
Åter igen är det helg, och hela familjen försöker sig på att organisera upp dagen efter bästa förmåga.
Att Iris bjussa sina två sömntörstande föräldrar på sovmorgon till 08.30 kändes jävligt lyxigt och nästan lite overkligt. Tänk, att slippa stappla upp och fumla på barnkanalen vid 5 och lägga sig halvt medvetslös i soffan, tänka
- Snälla, snälla lilla unge. Finn programmet intressant i minst 20 min... För att sekunderna senare ryckas tillbaka till verkligheten av att någon sitter över ditt ansikte och skriker
- LEKA MAMMMA! LEEEEEEEEKAAAAAAA!
Inget sånt idag, utan tänk er istället en sån där frukostflingereklam där barnet glatt skuttar in till sina glada och pigga föräldrars sovrum och lägger sig och myser ett tag. Att vi alla kunde busa och skratta i solen som sirlade in genom persiennerna och se sådär fantastiskt lyckliga ut som man gör på TV. Typ så.
Och så fick vi äta långfrukost utan skrik, vånda och tårar som annars hör till.
Det är nästan så jag för en sekund fick för mig att jag fick med fel barn hem från förskolan igår.
Men sen rev hon ut typ allt innehåll i soptunnan under diskbänken på vår nytvättade köksmatta och trampade stolt omkring i det en stund. Då kände jag igen henne igen.
Det älskade fjunet.
Inget sånt idag, utan tänk er istället en sån där frukostflingereklam där barnet glatt skuttar in till sina glada och pigga föräldrars sovrum och lägger sig och myser ett tag. Att vi alla kunde busa och skratta i solen som sirlade in genom persiennerna och se sådär fantastiskt lyckliga ut som man gör på TV. Typ så.
Och så fick vi äta långfrukost utan skrik, vånda och tårar som annars hör till.
Det är nästan så jag för en sekund fick för mig att jag fick med fel barn hem från förskolan igår.
Men sen rev hon ut typ allt innehåll i soptunnan under diskbänken på vår nytvättade köksmatta och trampade stolt omkring i det en stund. Då kände jag igen henne igen.
Det älskade fjunet.
Song for sunshine.
God afton, sena vänner.
Nu har jag varit riiiiiktigt jävla dålig på det här med att hålla igång bloggen. Men det kan bero på att sommaren funnit sin väg även hit, till den skaraborgska avkroken Skövde. Hela helgen, nåja nästan, och början på veckan har badat i sol och värme och fågelkvitter och fjuniga, varma barnlockar som gnistrar och mammor (läs jag) som pustar i solen och har problem med att jeansen både kännts både trånga och varma.
Men njutit, det har jag gjort, och planerar att fortsätta med ett bra tag framöver.
Idag, njöt jag till fullo, sånär som på min tjocke-bok om marknadsföring som skulle läsas, på balkongen i solen.
Det är det fina med att plugga, mycket tid för hemstudier - och vart man då väljer att insupa kunskapen är fritt.
Är det en badboll?
Nä, det är bara jag som solar mig.
Nu har jag varit riiiiiktigt jävla dålig på det här med att hålla igång bloggen. Men det kan bero på att sommaren funnit sin väg även hit, till den skaraborgska avkroken Skövde. Hela helgen, nåja nästan, och början på veckan har badat i sol och värme och fågelkvitter och fjuniga, varma barnlockar som gnistrar och mammor (läs jag) som pustar i solen och har problem med att jeansen både kännts både trånga och varma.
Men njutit, det har jag gjort, och planerar att fortsätta med ett bra tag framöver.
Idag, njöt jag till fullo, sånär som på min tjocke-bok om marknadsföring som skulle läsas, på balkongen i solen.
Det är det fina med att plugga, mycket tid för hemstudier - och vart man då väljer att insupa kunskapen är fritt.
Är det en badboll?
Nä, det är bara jag som solar mig.
