2012 in review.
Januari: Året började med en ny frissyr och ett nytt litet pirr i magen. Pirret, som skulle visa sig bli Ian, var än så länge hemlig för de flesta och vi bar tillsamans runt på hemligheten och fnissade åt den. Tvåbarnsföräldrar - knäppt! Det var kallt, Iris var liten, rund och ständigt ständigt ständigt förkyld.
Februari: Jag köpte stora kläder för att gömma magen som nu var lika stor som i 5 månaden med Iris och var jättetrött mest hela tiden. Jag hade äggmackecravings och sprang mycket på Campus. Retorik och Kognitionsvetenskap var ämnena på schemat. I slutet gick vi och slängde fram hemlisen i magen. Grattisropen ville aldrig tystna.
Mars: Vi åkte till göteborg, ett glatt gäng, och levde livet fullt ut en helg. Vi fick se lilla nya i magen för första gången med lemmar på plats och ett pickande hjärta. Vinterkräksjukan lamslog familjen i fyra dagar och jag planerade och genomförde Jockes 25-årsfest i topphemlighet. En lyckad kväll med 50 gäster och ett födelsedagsbarn rörd till tårar. Yes.
April: Jag och Jocke besökte den kungliga hufvudstaden. Vi packade för caféhäng och söderströg i vårsol med fick uppleva vinterstorm och isvindar. Men fint hade vi det ändå. Mycket häng i svärisarnas nya stuga där vi sa att vi skulle hjälpa till med renoveringen men mest blev sittande mot solvägg. Magen växte på och jag fick min första av barn egenplockade snödroppsbukett. Härtat smälte likt den sista snön.
Maj: Värmen kom. Jag pluggade omänskligt mycket, la till Marknadsföring på schemat, började gå på MVC tätare och räknade hjärtslag och magcentimetrar. Jocke spelade mycket fotboll och jag och Iris hängde med fina vänner vid sidan av ett gäng fotbollsplaner. Det stora frukt och isglass krejvet slog till.
Juni: Med sommaren kom Max & Gemma från New Zeeland och det planerades för stundade bröllop. Varmt, skönt och ljuvligt försommaraktigt. Jag var trött, men grejade fullpoäng på alla vårens kurser och fick stipendie och pris. Nöjd. Midsommar firades, solnedgångar i Vänern beskådades och grillat kött avnjöts med citronvatten. EM i fotboll och världen stod still i två veckor. Vi drömde om en egen trädgård men snyltade gott på andras. Juni 2012 du magisk månad.
Juli: Jocke hade fyra veckors semester och vi åkte på vår allra första familjeresa. Den bar till Småland, Astrid Lindgrens Värld och vackra Västervik. Vädret var sådär men livet var fulländat. Iris utvecklad en passion för gnuggtatueringar och fyllde armar och överkropp. Jag räknade ner mot förlossning och fyllde 24 den 19e.
Augusti: 21 dagar kvar tänkte jag och bar magen med ömmande höfter och svullna ben. Iris firade sin andra födelsedag med pompa och ståt och inen bebis kom och jag som oroat mig för att barnen skulle fått dela - tänk så fånigt. OS började och slutade. Augusti var till ända och ingen bebis kom. Tungt, tröstlöst och asjobbigt.
Oktober: Jag, Ian och Iris försöte så smått att reda ut hemmakaoset och landa med hedern i behåll i tvåbarnsvardagen. Väntar på panikångestattack, men den uteblir. Pjuh! Ian är lugn och trygg från start och jag mår prima. Iris börjar "tycka om lillebror". Hjärtat går sönder av kärlek.
December: Ian fyller kvartal. Snön vräker ner. Vi köper vår första julgran och pyntar upp hemmet. Jag gör ett bra klipp. Julafton kommer och barn nummer äldst fylls av både förtjusning och tomteskräck. Ian sover mest hela tiden fylld av julefrid. Ett fantastiskt, stormigt, känslosamt år går in på sin absolut sista dag och vi blickar med gott mod framåt nästa.
Nyår firar vi hemma i mysbrallor med tända ljus, tomtebloss och lammfilé och rödvinssås.
Vi ses 2013.
Orsaker.
Ja det blev ju inte så mycket av det där julinlägget jag snackade mig varm om på juldagen. Men ärligt, vem är egentligen intresserad anyway. Min jul var väl typ som din. Snö, tomte, 5kilo julmat tyngre och en dator rikare (yes!).
Den har vart bra, julen 2012. Sånär som på barnens sjukdom då vill säga. Iris började den 22 med hosta, feber och matvägran. Det gick över annandagen, men avlöstes snabbt av öroninflamation(?) och två extremt sömnlösa nätter. Och Ian snörvlar på han också som det värsta sjölejon med en temperatur som stigit över både 38 och 39 stundtals. So much for that julefrid liksom.
Men ändå - bästa julen någonsin! Att få dela paketlängtan och julgransfascination tillsammans med Iris eller sitta uppkrupen i en varm och bekväm soffa med en slumrande Ian mot bröstet är de bästa julgåvorna någonsin.
Kör även jag på lätt vanligaste rubriken på ett blogginlägg idag: Juldagen.
Och mer intressant än så blir det inte heller för jag flänger runt och firar jul, äter skinkmackor samt försöker få ner feber på tvååring.
Men imorgon, då kör vi tamefasen en sammanfattning av juldagarna tre! Är ni med på det?
Julfirande nummer 1 är i full gång.
Vi börjar alltid fira julen hos svärisarna ikväll. Mat, ljus, gran, lösa släktingar, klappar, hundar, barn och kaffeklirr om vartannat i en glöggdoftande helgkarusell.
Pjuh! Sprickfärdig av köttbullar och Rocky Roads ligger jag i soffan och samlar kraft inför kvällens största kraftprov. Nä, jag pratar inte om att brotta ner en julklappssugen 2-åring i resesängen eller att skotta av den helt översnöade garageuppfarten. Jag menar den stundande och extremt hetsiga julklappsleken. Må bästa och girigaste klappsamlare vinna!
Ej obligatorisk närvaro.
Ja, jag bloggar lite dåligt just nu. Lite oengagerat och typ bara om mina ungar. Givetvis ska vi styra upp det. Givetvis! Men just nu är det lite mycket klappar som ska märkas med de magiska orden "önskar mamma & pappa" och drivor av julgransbarr att sopa upp (för vem fasen visste att en gran både behöver vatten, sockerbitar och annat krafs i sin fot vareviga dag, ja inte jag iallafall /granmördaren). Julen har liksom en lamslagande effekt på min hjärna.
Jag har permanent hoppat i myskostymen som jag inte planerar att lämna förens det nya året är här och driver runt i hemmet med raggsocksbeklädda fötter. Inte bakar jag, eller lagar mat inte heller kokar jag någon knäck eller rimmar på paketen. Nä, jag bara är. Luktar på ett fjunigt huvud, pussar en glasskladdig mun, stryker en skäggig kind lite lätt och njuter av de tre som jag delar hem med. Så nu vet ni det.
Bästa Iris med glitter i hår.
Jag har permanent hoppat i myskostymen som jag inte planerar att lämna förens det nya året är här och driver runt i hemmet med raggsocksbeklädda fötter. Inte bakar jag, eller lagar mat inte heller kokar jag någon knäck eller rimmar på paketen. Nä, jag bara är. Luktar på ett fjunigt huvud, pussar en glasskladdig mun, stryker en skäggig kind lite lätt och njuter av de tre som jag delar hem med. Så nu vet ni det.
Bästa Iris med glitter i hår.
Världen blev gladare när du föddes.
Den här ungen alltså.
Bästa, roligaste, gladaste lilla Ian.
Tack för alla tusen leenden.
Be cool - stay in school.
Prisa allt vad föräldraförsäkringen heter och möjligheten vi svenskar ges att vara hemma med våra barn, men nu har jag minnsan skickat in en sen anmälan till fortsättningskursen i Marknadsföring jag slet med i våras, och hoppas alltså att även denna vår kantas av marknadsplaner och SWOT-analyser. Suget tändes efter att Johanna, kursare och BB-kamrat (!), frågat om jag anmält mig än. Spontan reaktion: Inte än - men snart ska du se!
Och klicketiklick - skicka, så var en anmälan fixat. Nu hoppas vi bara att antagningsansvarig minns mig och mitt toppbetyg jag kirrade i våras och bereder en plats åt mig.
Ibland får man fuska.
Idag tjuvsmakade vi en smula på julen Iris och jag. Med jullovspaket och chokladmums medan lillbrorsan slumrade ovetandes bredvid på sitt täcke.
Jamenar... Lite bortskämd ska man väl ändå bli som litet storasyskon såhär i juletider.
Uppdateringar.
Malin, som förövrigt driver en av mina absoluta favoritbloggar, undrade efter inlägget om barnens julklappar vad jag önskade mig.
- Pff, tänkte jag Den listan blir då kort! eftersom det enda som stått på min önskelista i år egentligen är bidrag till en ny dator.
Men då jag faktiskt började ransaka mitt mer matrealistiska jag, föll även följande in i facket "Detta skulle jag inte bli ledsen över om det låg under granen i år" och uppdaterar därför tidigare önskelista enligt följande:
Perspektiv på livet.
Ibland är man jävligt sur. Trött på en blöjhink som ständigt blir full, eller smutstvätt i drivor på golvet, ett sparkonto med rätt begränsade resurser. Torr hy, hunger utan snabb lösning, huvudvärk och annat sattyg. Man blir irriterad på allmän trångsynthet, på fingrar i sidan, på illasinade gliringar, på folk som har svårt att diskutera utan att ta det personligt, på gnäll. Och så blir man arg på ingenting.
Och så sätter man sig här för att författa ihop nått lite vasst och irriterat. Få ur sig känslan av att inget hjälper, att all frustration man kan känna på randomness bara byggs på och man är rädd att det tillslut ska gå ut över en, kanske rätt oskyldig, person.
Och så börjar man tänka. Få fri sikt. Sväva iväg. Landa mjukt i känslan av att "Mitt liv är ju ändå bra fantastiskt trots att...". så börjar man tänka på det och inser att man har en sån jävla tur ändå. Tänk bara,
Jag har turen att få bo i ett av världens bästa länder, där standarden är hög och solidariter och kloka värderingar ligger till grund för vårt samhälle. Där mänskliga rättigheter efterföljs och där vi tar hand om varandra. Där vi lever i total fred och frihet.
Jag får uppleva fantastiska i att få vara frisk, kunna lita på sin kropp. Att slippa oro och smärta och ångest. Och att om det nu skulle gå åt pipan ha tillgång till fantastisk sjukvård nästan gratis. En sjukvård som också gett mig möjlighet att ge liv åt mina två barn, genom en förlossning som mycket väl kunnat kostat mig livet om den skett på annan plats och en som antagligen krävt mitt barns.
Kärlekschoken jag känner då barnen glider in i medvetandet. Dem är jag som allra mest tacksam över. Dessa underbara, friska, karismatiska små under. Dessa två personer som påverkat mig in i själen av kärlek. Som gör mig gråtfärdig bara av att jag tittar på deras små bestyr. En napp som vippar, ett ord som är nytt och svåruttalat eller ett finger i smöret. Allt detta brevid och tillsammans med en annan vuxen människa jag älskar obegränsat.
Att få leva med mannen som är deras pappa. Denna underbara person som jag fortfarande knappt fattat finns i min vardag och älskar mig tillbaka med samma glöd jag älskar honom. Med sitt stora hjärta och sin trygga, varma person är han den bästa människan jag har i mitt liv. Att vi har två barn, i sommar ska gifta oss och samtidigt är allra bästa vänner är liksom drömmen om kärleken man trodde var fantasi.
Nätet av människor runt oss som utgörs av familj och vänner. Stöttande föräldrar, kravlösa vänner, hjälpande gärningar, goda intentioner, kärleksfulla påhejningar, välkomnande hem och människor att dela lyckan med. Ni är otroliga.
Och tillslut, tacksamheten över att få vara mig själv. Mitt fantastiska och smarta jag. Att få vara någon som är bra på att få folk att skratta. Att äga ett öppet sinne att ha förmågan att vara lyhörd, tolerant, medveten och att kunna känna empati med andra människor. Fan vad fattigt att inte kunna det. Och så är jag snäll. Och jag är tacksam. Över allt det här fina, fantastiska som är mitt liv.
Är det nån typ av hint månntro?
Det är inte en gång. Inte två eller ens tre. Inte 25% av gångerna. Inte 50 och inte 75 heller. Det är 10 eller kanske fler. Det är iallafall alla gångerna. 100%.
Som VAD? undrar ni.
Jo, det ska jag säga er. Som Ian bajsar ner sin heldress från Littlephant - från blöjlinningen och ända upp till nackfjunen. Lite tröttsamt beteende måste jag medge. Och jag börjar starkt misstänka att han inte gillar den alls, findressen.
Synd bara att jag tokgillar den... Så Ian - låt viljornas kamp börja!
Ingen inne på bloggen är, bloggen är, bloggen är.
Nä. Vi har varit på tooook för upptagna.
Iris har kastat sig mellan att vara improvisationskonstnär och astronaut och vi två vuxna och en baby har försökt hänga med där emellan. Men en middag ute på landsbyggden med tända ljus, sköna vänner och gott småsnack hos Sanna och Jesper hann vi med. Vi har också hunnit köpa och klä vår allra första julgran - vilken milstolpe i det familjehemska livet. Riktigt mysigt.
Iris har kastat sig mellan att vara improvisationskonstnär och astronaut och vi två vuxna och en baby har försökt hänga med där emellan. Men en middag ute på landsbyggden med tända ljus, sköna vänner och gott småsnack hos Sanna och Jesper hann vi med. Vi har också hunnit köpa och klä vår allra första julgran - vilken milstolpe i det familjehemska livet. Riktigt mysigt.
Nu har vi försökt starta upp den här veckan lite smått. Faktiskt den sista någonsin om man får tro mayakalendern, vilket vi inte riktigt gör. Men om det nu stämmer har vi haft en rätt skön sista måndag hittils. Frukost i human tid (8.00) och två relativt lättmanövrerade barn som är på god väg att slumra in på soffan båda två i just detta nu. Kan man hoppa på att det blir så?
Nja, Iris reste sig precis och skrek LEKA CIRKUS MAMMA! och Ian ryckts upp ur sin dvala, rynkade ihop sin lilla nuna och brast i gråt. Så, plikten kallar, om man säger så.
-18
Eftersom det är snoooorkallt, men ytterst vackert, ute idag är vi inne och snuttar på filtar (Ian) och slår in julklappar (mamma). Snart ska vi hämta hem vår busiga pepparkaka från förskolan för ett depåstopp innan hon och hennes kamrater lussar vidare för oss i eftermiddag på förskolans utegård.
Måste bara hitta mina täckbrallor. Vore ju förargligt att frysa benen av sig. Känns som det kan nagga julstämningen i kanten lite.
Här kommer ett tråkigt inlägg om småbarnsvardag så ni coola ickeföräldrar behöver inte läsa om ni inte vill. Eller känner er tvungna.
Pjuh!
Precis hemmkommen från en eftermiddag i "city" hehehehehe. Coolt att säga city osv. På stan' som vi säger i byggden, eller pö stAn' som Jocke skulle sagt, eller på byn som nån helt felorienterad norrlänning hade utryckt sig. Nåväl. Vi har varit och handlat är kärnan i den här utsvävningen.
Att gå på stan med två kids är ju en utmaning i sig. Att gå på stan med två kids och ovanpå det lite julstress och ganska mycket folk och trånga butiksgångar och syskonvagn och urplockade sortiment och snö och inneslask och grus och en tvååring med spring i benen och en 3månaders som är varm och skriker och... ja, det var väl det.
Kul var det inte. Men givande då vi köpte allt vi skulle, förutom en mössa till Iris. Vill ha en sån med öronlappar och knäppe under hakan. Problemet är att tillverkarna till sådanna mössor har så jävla tråkig fantasi. HIttade fyra olika, alla blå eller rosa. En svart också, men den var görful. Varför finns det ingen som tycker att grön är en bra färg på sådanna mössor? Eller röd? Eller gul? Eller orange? Jag bara undrar....
/irriterad
Ps. Ska besöka POP imorgon. Men då vill jag njuta själv och hoppas på bättre mössor där. ANNARS!!!!!
Ps. Ska besöka POP imorgon. Men då vill jag njuta själv och hoppas på bättre mössor där. ANNARS!!!!!
..............blir jag sur.
Nä vi gifter oss inte idag. Men lite coolt är det ju ändå, dagens datum.
2012.12.12 12:12
Leksaker i sängen?
Kryddar de eller är de mest i vägen? Smaken är som baken delad, men hemma hos oss har de en given plats i sängkammaren.
Dagens bravader.
Den här dagen började med att jag sov längre än Iris? Öh, igår somnade hon om och idag sov hon länge äm mig? Är hon sjuk? Personlighetsförändrad? Utbytt? Nä. Säkert nån "fas". Det är det alltid. Sen stressade vi till dagis. Kl.09.10 slängde jag in henne i tamburen. Vinkvink.
Efter det traskade jag och lillebror till affärn och köpte oss var sin lussekatt. A eller jag åt ju upp även Ians, men i tanken var den till honom och den kan säkert resultera i lite saffranssmak på mjölken så han ska inte klaga.
Men det gjorde han ändå, för runt 11 knycket bröt stora skriket ut och mellan då och nu har han typ inte varit tyst en millisekund, vilket inte alls är likt honom, lilla filbunken. Så mycket gjort har jag därför inte fått idag. Några julklappar inslagna och en låt önskad till musikhjälpen. Inte mycket mer.
(Delta i min insta-utmaning och önska en låt varje dag genom att smsa 50 100 eller 200 följt av din önskelåt till
72999 för alla barns rätt till rent vatten)
Ikväll håller vi oss hemma eftersom Jocke ska iväg och jag därmed lämnas ensam med skrikarn och trotsarn. Kul............................... Jo, men det blir nog bra. Jag har ju övat så att säga.
Men vi hörs. Hej.
Ikväll håller vi oss hemma eftersom Jocke ska iväg och jag därmed lämnas ensam med skrikarn och trotsarn. Kul............................... Jo, men det blir nog bra. Jag har ju övat så att säga.
Men vi hörs. Hej.
Jag har Sveriges alkoholsmartaste läsare!
Vill bara passa på att tacka för alla era supersmarta och väldigt insatta tankar och kommentarer på mitt inlägg om "Vit Jul 2012". Hurra för er!
Om pepparkakor och när antirasismen går i baklås.
Ketchupmamman sätter skickligt fingret på ett problem med hela pepparkaksdebatten.
Hemskt och löjligt och bajsnödigt att Mio inte fick vara pepparkaka och många upprörda röster höjdes, med all rätt. Jag själv suckade högt, tog mig för pannan och mummlade nått om idioter. För självklart ska de ungar som vill få klä ut sig och sjunga "pepparkaksvisan" och äta pepparkakor på lucia utan att för den sakens skull misstolkas och jagas och analyseras rätt in i rasistträsket. Eftersom jag inte tror att en enda mörkhyad människa tar illa vid sig av just pepparkakor.
MEN, att många av de upprörda rösterna fortsätter sitt "nu har det gått för långt" med att börja hävda sin rätt till det ena och det andra och hävda att vi måste vara mindre antirasistiska i Sverige blir ju total motsatt effekt. Klart att vi ALLTID ska vara vaksamma mot rasism.Klart att vi ALLTID ska vara antirasistiska och leta efter dolda orättvisor. Självklart. men det måste ju finnas en orättvis, vi kan inte skapa den själva i vår vilja att vara antirasistiska, för det blir ju både dumt och faktiskt i sin tur just rasistiskt. För tyvärr får ju beslut som dessa konsekvensen att de spelar dregglande och, i dessa tider, väldigt upprättskåta SD-anhängare rakt i händerna.
"HAHA nu får vi inte ens ÄTA PEPPARKAKOR PÅ JUL" hör man dem skria. "VAD VAR DET VI SA!?!?!?!? Snart får vi inte fira JUUUUUUUL längre! Ni skulle lyssnat på oss! bjäbbjäbbjäb..."
Usch.
Dubbelusch.
Trippeljävlamegausch.
Med detta vill jag egentligen bara säg attt SJÄLVKLART ska Iris ska vara pepparkaka efter eget önskemål på torsdag. Med glitter i håret och tärnljus och tomtestrumpbyxor. Så blir det lätt när man tar med en tvååring till en affär där hen själv får välja utstyrsel - blandat!
Med detta vill jag egentligen bara säg attt SJÄLVKLART ska Iris ska vara pepparkaka efter eget önskemål på torsdag. Med glitter i håret och tärnljus och tomtestrumpbyxor. Så blir det lätt när man tar med en tvååring till en affär där hen själv får välja utstyrsel - blandat!
Och jag hoppas att hon helt utan rasistiska undertoner ska stämma upp i "Vi komma vi komma från pepparkakeland" (som så vitt jag förstått handlar om ett FANTASILAND där man förutom att vara sjungande bakverk också har korinter till ögon, hattarna på sne' och diggar att gå armkrok på vägen - och inte om ett afrikanskt(?) land där alla har mörk hudfärg).
Världens bästa pepparkaka.
Världens bästa pepparkaka.
Så vet du att du är småbarnsförälder - del 238:
Som en färgglad fondvägg hänger tvätten dagligen på tork i "finrummet".
Den största känslan.
Alltså, det kan va skitjobbit att vara förälder. Sömnlöst, och stressigt, och oroligt och ibland lite ångestladdat.
Och sen kan det vara så underbart att man liksom inte har någonstans att ta vägen och man tror att man ska drunkna i all den där kärleken som föddes tillsamans med ditt barn.
Som när din tvååring kryper dig nära i den nu pyttelilla växasängen, lindar de små knubbiga armarna om din hals och mumlar sömnigt precis brevid ditt öra: "Mamma, jag älsssaar dej. Jättemycket älsssar jag dej" Då ligger man där med tårarna rinnande ner för kinderna och viskar "Och jag älskar dig, till månen och tillbaka och alltid alltid alltid älskar jag dig. Kom ihåg det".
En vit jul.
Projektet handlar om alla barn har rätt till en vit jul, alltså en jul fri från starkdryk och berusade föräldrar. Att det finns barn till alkoholister och missbrukare kan jag inte tänka på utan att få en stor svart klump av ångest i magen. FY FÖR FAN vad alkoholkonsumtionen förstör och ärrar barn in i själen, barn som blir vuxna och kanske själva får problem med alkoholen. Det är för hemskt. Det är för oansvarigt och oförlåtligt. Jag har dem i min närhet, det har vi nog alla, och jag är medveten om problemet. Även om jag själv inte tänker skriva på. För under julhelgen kommer jag att dricka glögg köpt på systembolaget och nej, en helvit jul vill jag inte ha.
Jag dricker alkohol i mina barns närvaro, det gör jag absolut. Men jag dricker mig ALDRIG berusad. All alkoholförtäring för med sig ett ansvar och jag skulle aldrig utsätta mina barn för den otrygghet det ger någon liten att se mamma eller pappa personlighetsförändrad och frånvarande. Berusad dricker jag mig på fest i vuxnas sällskap. Inte tillsamans med barn - det är både själviskt och oansvarigt.
Jag dricker alkohol i mina barns närvaro, det gör jag absolut. Men jag dricker mig ALDRIG berusad. All alkoholförtäring för med sig ett ansvar och jag skulle aldrig utsätta mina barn för den otrygghet det ger någon liten att se mamma eller pappa personlighetsförändrad och frånvarande. Berusad dricker jag mig på fest i vuxnas sällskap. Inte tillsamans med barn - det är både själviskt och oansvarigt.
Men samtidigt känns det viktigt att visa upp att det finns en annan sida av alkohol, en ansvarsfull sida. Att man kan dricka utan att berusa sig bortom vett och sans. Allt är inte svart eller vitt. Det är inte dräggfylla eller spik nyktert som gäller som enda alternativ. Nej, för vi finns ju vi också, vi som fixar att ta en öl eller två till maten eller ett glas vin på kvällen utan att för den delen bli askalas. Jag kan inte se hur jag skadar mina barn om jag dricker med måtta och medvetenhet. Snarare hjälper jag dem att förstå att alkohol kan brukas socialt och sansat och ge dem en bra bild av alkohol. Så tänker jag.
Hur tänker ni?
Hur man på bästa sätt INTE startar sin dag.
05.30 - Väcks av Iris. - HEJSAN MAMMA OCH PAPPA!
05.31 - Jocke lägger Iris emellan oss dvs hon lägger sig ovanpå mig och pratar oavbrutet mycket högt.
05.34 - Jocke, mannen som skulle kunna sova under pågående världsundergång, somnar om.
06.00 - Bokstavligen sparkar upp Jocke - Har du ammat halva natten? Näjuste!
06.00 - Bokstavligen sparkar upp Jocke - Har du ammat halva natten? Näjuste!
06.00 - Somnar om. - Ljuuvligt... ZzzZzz.
06.15 - Ian vaknar. - MMMMMMMUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ MUUUUUÄÄÄÄÄÄÄ (mat mat).
06-15-06.50 - Ammar - Såja såja. Somna om du igen.
07.00 - Väcks av Jocke - Hejdå gumman. Åker nu.
07.02 - Vacklar upp, förblindad av trötthet. - Måste. Göra. Kaffe.
07.10 - Kaffet klart. - Mmmm. *glunk glunk glunk* aaaaah.
Fylld av energi sträcker jag armarna mot skyn och ler. Utbrister: Äntligen kan vi kicka igån den här dagen!
09.15 - När Iris har:
09.15 - När Iris har:
1. Vält ut mjölkpaketet två gånger.
2. Staplat alla ljuslyktor på bordet till ett högt torn och rasat det (två trasiga).
3. Vägrat låta mig plocka fram damsugaren (hon är livrädd).
4. Motvilligt gått med på damsugning efter löften om glass senare.
5. Gått balansgång på ryggstödet till soffan fyrtifjorton gånger.
6. Väckt lillebror.
7. Slängt "Lille Katt" i toaletten - Blööööt...
8. Hällt ut ett knäckebrödspaket på golvet, samt trampat lite på brödskivorna - Oj...
9. Trillat ur soffan - AAAAAAAAAAAAAJ! DUMMA!
då vill jag bara gå och lägga mig igen.
då vill jag bara gå och lägga mig igen.
"Break a leg" - Aaaa det kanske jag gör!
Bildkälla och HÄR finns "The Royal Swedish Roller Derby"
Saxat från härliga ärliga Wikipedia:
"Roller derby är en kontaktsport[1] som utövas på rullskridskor. Sporten går ut på att utövarna, uppdelade i två lag, kör på en oval inomhusbana och poäng delas ut till en spelare som kör förbi varje medlem av motståndarlaget. Laget med flest poäng vid matchens slut har vunnit"
"Roller derby utvecklades i USA under 1930-talet och var ursprungligen en underhållningssport. På den tiden spelade både damer och herrar. På 1970-talet dog sporten ut för att på 2000-talet återuppstå, denna gång som en underground/gör-det-själv-rörelse med främst kvinnliga utövare"
Alltså FY FAN vad jag vill börja med det här! Den perfekta sporten. Blod, svett och tårar + attityd, adrenalin och ascoola matchställ med ascoola artistnamn. Det ÄR ju liksom min sport! Synd bara att närmsta klubb jag nosat upp finns i Göteborg. Suck. Småstadsnitlott big time.
Det finns inte lite sugna girlz' här i krokarna (skaraborg) som är sugna på att starta ett lag?
Komsi komsi liksom! Jag finns här och väntar. Kan under tiden roa mig med tänka ut nått ballt artistnamn så länge. Plus lära mig åka rullskriskor hjälpligt. Det kan ju inte va allt för svårt... Eller?
En dagens - såhär långt.
Dagens näsa: Snorig, hos både stora och små.
Dagens klant: Gubben som trots tut och vift och blink med lampor ÄNDÅ backade in i bilden bakom, den som i sin tur satt fast mellan en snövall och en annan bil.
Dagens drygaste och mest kompletta korkskalle: Samma gubbe som fräste "Jamen det förstår du väl att du inte kan stanna mitt i vägen LILLA GUMMAN" till den stressade kvinnan vars bil blev totalbucklad i framkant. Då ville jag smocka till honom.
Dagens fegis: Jag. Som bara hastade förbi och tänkte "Hon löser nog det..." Så mycket för den smockan liksom.
Dagens tappraste: Bästa Ian, som tog två sprutor utan ett endaste knyst (kan inte skryta om det nog).
Dagens tårfyllda öga: Mitt. Först med Ian (ja, jag vet - get over it) och sen när jag plitade ner "God Jul Iris önskar Mamma & Pappa" på Doktorsväskan jag vet att hon kommer bli så överjordiskt glad över på julafton. De säger att man inte kan köpa kärlek, men jag är tveksam när den mottagande parten är 2,5 år.
Dagens sötaste: Charlie, som med snö i pälsen höll ett vakande öga på mig och Ian (sa jag att han inte skrek när han tog sina sprutor???) i baksätet på mammas bil.
Hundvaktad
Dagens fegis: Jag. Som bara hastade förbi och tänkte "Hon löser nog det..." Så mycket för den smockan liksom.
Dagens tappraste: Bästa Ian, som tog två sprutor utan ett endaste knyst (kan inte skryta om det nog).
Dagens tårfyllda öga: Mitt. Först med Ian (ja, jag vet - get over it) och sen när jag plitade ner "God Jul Iris önskar Mamma & Pappa" på Doktorsväskan jag vet att hon kommer bli så överjordiskt glad över på julafton. De säger att man inte kan köpa kärlek, men jag är tveksam när den mottagande parten är 2,5 år.
Dagens sötaste: Charlie, som med snö i pälsen höll ett vakande öga på mig och Ian (sa jag att han inte skrek när han tog sina sprutor???) i baksätet på mammas bil.
Hundvaktad
Ian i siffror.
3 månader + 1 dag.
7490 g x 65 cm.
43 cm runt huvudet.
2 sprutor rikare - inte ett knyst.
Duktiga du.
Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än. Har jag på känn.
Idag har jag pulsat gatorna fram och svurit i mungipan om utebliven plogning medan svetten lackat. För det är tungt att skuva syskonvagn i 3 dm nysnö, kom inte och säg något annat. Ian låg dock nöjt och snusade i vagnen iklädd sin pälsmössa och nya overall, och märkte inte mycket av det, medan jag och storasyster Iris kämpade i snömodden.
Först stöp Iris i backjen utan vantar. Irispanik utbröt (vråltjut med tillhörande krängning och vilda sparkar) men att sedan försöka tråckla på vantjäklarna var förjäves. Irispanik igen. Att få i henne i vagnen var hyfsat lätt, men att sedan få hem den var destå svårare, men det gick. Jag trillade en gång då en isfläck lömskt placerade sig under kängorna och Iris stack up sin lilla rödfrusna näsa och sa med stora ögon "Va gör'u egentlijen mamma?" "Skit i de du" ville jag väsa, men jag sansade mig, ställde mig upp och borstade snön från rumpan.
Efter kl 15.00 höll vi oss hemma och efter att ha sett på väderleksrapporten där de utlovade lika mycket under natt och morgondag, svor jag en blodsed under högtidliga former att inte gå ut igen innan det slutat snöa.
Sen kom jag på att vi har tid för vaccination på BVC imorgon kl.10. Åååh!
/Den motvillige edsbrytarn'
Ian tre månader.
Idag blir du tre månader hjärtat.
Liten, men ändå så stor. En riktig klump är du, mulleman, och även om jag inte har några siffror så gissar jag på en bra bit över 7000g och runt 64 cm lång. Vi får se imorgon då vi besöker BVC. Spruta ska du också få... Fy.
Just nu krånglar det lite med sömnen, du som förr nöjt somnade om vid varje nattligt uppvak efter en slurk mjölk, kan nu ligga och vakenvifta en lång stunde efteråt. Ofta tillsamans med ditt missnöjdsljud: "Äää. NÄääh. EEÄÄÄÄ!". Du sover länge på morgonen, och älskar att ligga och dra dig ifred, men blir superglad och skiner upp i ditt luriga leende så fort någon kommer in och pratar med dig.
På dagarna är du är vaken mycket, skrattar massor, gillar att sitta i babysittern och kika på övrig familj. Fortfarande är du så nöjd med livet och gnäller mycket sällan. Gillar att åka vagn gör du också. Och dregglar och "biter" mycket, så det kanske är små bissingar på gång. Vem vet?
Ammar på glatt, men tycker nästan ännu mer om flaskan - för då går det fortfortfort med maten, vilket du gillar. Matvraket vårt.
Nu kan du vända från mage till rygg om du ligger på golvet, och från rygg till mage om du ligger lite upphöjt med överkroppen. Vill alltid sitta "mer" än du gör och spänner magen för att dra dig upp i sittande. Sitter stadigt själv om man håller dig i armarna. Du är stark - och du är nyfiken. Kikar alltid efter syrran när du hör hennes röst, och viftar och pratar högljutt när du får syn på henne. Hon är din absoluta favorit, även om hon kan utdela lite tjuvnyp och ett och annat slag eller bitmärke ibland. Men inte så ofta längre, och du bryr dig inte nämnvärt ändå. Lillebror tål hård kärlek minsann.
Och föresten kommer du helt säkerligen ge igen med tiden.
Om min plånbok bara hade lite färre begränsningar,
hade nog tomten bringat följande i sin säck till jul.
1. Dockskåp, Ferm Living
2. Doktorsset, Play2Learn
3. Trumma, Kalikå
4. Bäddset, HM Home
5. Kattcape, Mokkasin
Doktorsetet har jag köpt.
Dockskåpet får ersättas av Villa Villekulla,
och kattcapen ligger och skaver rätt nära ett hemklick.
1. Lekfilt, FineLittleDay
2. Bumbo, Bumbo
3. Plåtask (perfekt för nappar), Favoritsaker
4. Klädset, Littlephant
5. Skallra, Barefoot via Modelmini
Kläder och Bumbo inhandlade.
Skallran som sys av kvinnor på Sri Lanka,
1. Lekfilt, FineLittleDay
2. Bumbo, Bumbo
3. Plåtask (perfekt för nappar), Favoritsaker
4. Klädset, Littlephant
5. Skallra, Barefoot via Modelmini
Kläder och Bumbo inhandlade.
Skallran som sys av kvinnor på Sri Lanka,
och genererar pengar åt byn, känns också befogad ett köp.
Resten får nog bero.
Resten får nog bero.
En sån där dag...
Då VAB och tvättid infaller på samma dag.
Då snorkaskader och bajskatastrofer smälter samman i ett ganska vidrigt kaos.
Då man glömmer de sista makaronerna som bränner fast i kastrullbottnen och barnet VÄGRAR att äta spagetti.
Och då ungen spärrar bankdosan, spiller ut en halv liter mjölk, trillar ur vår säng och då snöstorm härjar utanför fönster.
Så om det har varit lite tyst här, skyller jag på något av ovanstående.
Så om det har varit lite tyst här, skyller jag på något av ovanstående.
Rättelse: Jag skyller på SAMTLIGA punkter ovanstående.
Dagen som gått i bilder.
Körde lite spontant på "Ett foto i timmen" på Instagram idag, där jag heter "oprofessionell2" för er som missat, blink blink.
Nu började jag lite sent och hann absolut inte med alla timmar. Men några bilder skrapade jag ihop och hade tänkt att presentera dem nedan. Låta dem tala för sig själva. Så, en helt vanlig måndag alltså, innehållande bl.a. lite amningsvyer och krimskramsshopping. Håll till godo!
Nu vill jag ju inte göra mig till ovän med mina grannar men...
...låt oss uttrycka det såhär:
Jag kan utläsa ifrån hur ni väljer att parkera era jävla postkodlottericyklar i förådet att ni nästan med 100% säkerhet saknar en examen i kvantfysik. Ser ni inte att det står en syskonvagn där i mitten med en svängradie som en mindre finlandsfärja? Va?
Jag har bättre saker för mig än att uppskatta nöjet i att flytta runt era cyklar vareviga dag.
Skriva bittra blogginlägg tillexempel.
Bland snö, snor och smulor.
Uff.
Efter en skitmysig helg, med finbesök från göteborg på lördagen och sedan major adventsmys med överdosering av både kyla och saffransbakverk på söndagen, börjar veckan sisådär. Båda barnen är SNORFÖRKYLDA och hostar och nyser om vartannat. Pigga och supervilda dock, men inte så glada. Ingen tumme upp på den kombon inte. Varje gång mina barn ens visar det minsta tecken på sjukdom vill jag bara lägga mig under täcket och sjukskriva mig från mammarollen.
Och efter en av de värsta vakennätterna i min ännu rätt blygsamma tvåbarnsförälderkarriär, där det ena barnet tillslut dynade in runt 03.30 för att det andra skulle ta upp stafettpinnen vid 4, är jag både trött och jävligt irriterad i stort. Irriterad på att det är så jävla kallt ute att vi inte kan gå ut och leka (snoret ni vet plus en tvååring som HATAR att frysa och blir supergnällig bara vi stickar näsan utanför dörrn), att det är så stökigt och smuligt överallt så om man går barfota riskeran man att ådra sig allvarliga skador på fotsulorna, att jag har världens torraste vinterhy son fnasar av som ett stort dammoln bara jag rör mig lite för snabbt och så är jag bara allmän tjurig eftersom moder jord tydligen önskar mig mens trots amning. Blöööö!
Nä, nu får jag rycka upp mig lite. En kopp skulle sitta fint. Och ett ensambesök på porslinstronen, men det är väl bara en underbar dröm kan jag tänka. Alltid är det ju någon som gör en sällskap nu förtiden. Är det inte den lilla i babysittern som stirrar storögt är det den lite äldre som skriker "FÖRGRÖMMADE UNGEEEE! IN I SNICKERBOA MED DIG!" åt mig och smäller igen dörren upp till 10-15 gånger per toabesök. Åh, älskade småbarnsliv.
Tjing.
Barn som hatar snö.
I adventspresent får ni tre tips för er med sköna kids.
Mumin - Vad hände sen?
App till Iphone och Ipad baserad på Towe Janssons bilderbok med samma namn. Otroligt fint animerad och massa saker att upptäcka på varje sida, samt högläsning på mjuk finlandssvenska. Åh, jag tror jag älskar den mer än Iris. Finns på Appstore.
Shoppingklubben Todster
Skitbra erbjudanden på både kläder, inredning för barn och leksaker. Sitter ofta och fyller shoppingbagen där inne, föra tt sedan klicka mig bort då det blir så jäkla dyrt om man vill ha ALLT.
Oiidesign - Barnkläder på nätet.
På tal om att dreggla liksom. Här kan jag förlora mig i timatal.
Testa själv och se hur fort tiden, och pengarna, går.
/Tipzarn'
/Tipzarn'
December är barnens månad.
Ja för tänk bara. När Iris vaknade idag var det glittrig snö ute och stjärnorna i alla fönster lös. Hon sprang från rum till rum och pekade "Mera stjärna! Mera stjärna", sen plockade vi fram hennes dagispyssel från förra jul och satte fram. Den sneda, men ack så älskvärda, kottegrisen med piprensarsvans och flörtkuletryne och den utterst fläckvis glittriga ljuslyktan tillverkad av en barnmatsburk. Självklart fick de båda hedersplatserna - köksfönster och köksbordet. Iris var mäkta nöjd och tjöt av lycka när vi tände ett ljus i lyktan. "Iiiiiijjjaan! Titta Iiiijan! Titta på min lykta Iiiijan!" och Ian tittade.... Åt ett annat håll. Men ändå.
Sen bestämde Iris att vi skulle ta fram lite ljusstakar och annat också, så så fick det bli. Och några tomtar att ställa vid pepparkakshuset hon dekorerat med morfar här i veckan.
Sen hände det bästa av allt. Öppna 1a luckan i kalendern och äta choklad på morgonen. Hon tog den lilla biten hon pillat ut, lade den i den öppna handflatan och sträckte fram den till Jocke.
"Här"
"Ska du inte ha den, det är choklad Iris"
"Är det löööda?"
"Ja, faktiskt. Och nu får man ära en sån choklad VARJE DAG till Tomten kommet"
Runda ögon. Snappar tillbaka biten och stoppar i munnen.
"Mmmm! Bra idé pappa!"
