MATILDA MAGNISSON -

Hur tänkte jag där?

Idag tog vi höstlov hela lilla familjen. Men tro inte att vi legat på nån typ av latsida för det inte. Nä men gud nej. Igår kväll drog jag igång projekt "grundmåla-det-slitna-gamla-fula-köksbordet" och eftersom jag lider av nån släng av vanföreställnig om hur småbarnslivet fungerar, fick jag idén att färdigställa det under dagen. Typ mitt livs minst genomtänkta beslut NÅGONSIN! Alltså, hur tänkte jag där? Måla en centralt placerad möbel med två barn hemma som i samma stund jag drog första penseltaget förvandlades till två målafärgszoombies. Alltså, de drogs till färgen som zoombies dras till lukten av levade människor. Så jag fick måla med en hand och mota barn med den andra, och resultatet blev ju därefter om en säger så. Men jag fick ju skylla mig själv (sa Jocke) fast jag gjorde mitt bästa att skylla på honom (såklart).

Om jag tog någon före- och efterbild?

Nej.

När tyckte ni att jag skulle hunnit med det? När jag motade bort Ian och hans små nävar med ena foten medan jag målade ett bordsben med penseln mellan tänderna och samtidigt försökte pilla igång nått you-tubeklipp åt Iris? Då? Asså ni... Helt kokta i kolan JÖ!

Ni får se sen.

En av zoombisarna.

2013-10-31 @ 18:14:00 life in progress 1 KOMMENTARER

It's hard being one

Nä, det är inte alltid lätt att vara ett och liksom ha noll komma noll att säga till om angående vissa specifika saker. Det får Ian erfara just nu. I veckan har "Nej" på följande önskningar fått lillkroppen att koka över:

1. Göra ett svandyk utför stentrappan
2. Svälja tärningar/legobitar/hela köttbullar
3. Ta ett tugga av mina jämnårigas bakdelar/använda deras huvuden som baknbräda
4. Hälla ut mjölk över hela golvet och öva bentag
5. Slita loss en handfull av sin systers lockar
6. Bestiga en bokhylla utan säkerhetslina

7. Tugga maskindiskmedel och svälja ner det med en klunk klorin
8. "Stay up all night partying"

"Dumma mamma" liksom.

2013-10-30 @ 20:34:00 life in progress 12 KOMMENTARER

Oktober - så blev du

Jag tänkte jag skulle sno en idé från briljanta niotillfem, nämligen att samanfatta en månad genom mina instagrambilder.

Vi började med att uppleva en spansk oktoberhelg. På straden Barceloneta tog jag en bild på mina fötter.

Fötter som också knallade Ramblas fram.

När vi återvände till hemlandet fick jag uppleva en av mitt livs mest urvackra oktobers. Med detta sagt kunde inte en kotte i Sverige kunde hålla sig från att slänga upp en bild på träd i höstskrud + valencia/low-fi/nått annat. Undertecknad inget undantag.

Och eftersom hösten verkligen visat sig från sin mest milda och brandgula sida, har vi givetvis varit ute så mycket som bara möjligt. Ians största lycka har varit att tumla runt bland löv och pinnar vareviga dag.

Och när mörkret har fallit har vi kvickt ilat in och tänt ljus. Typ en miljon varje kväll.

Oktober 2013 var också månaden Iris tog plättarna till sitt hjärta. Alltså, om hon fick välja skulle det vara det enda hon åt ever. Och eftersom hon är expert på att få sin vilja igenom har vi stekt säkert 300 plättar i oktober. Men som vi säger: Plättar är ju gott. Jättegott.

Jockes fotbollsäsong har tagit slut, vilket jag välkommnat pga ganska tung arbetsbelastning på hemmaplan när han är iväg och kickar boll i (insert random västgötsk håla here) cirka varannan kväll. Men barnen däremot saknar redan att hänga vid hemmaplanens sidlinje.

Jag har också än en gång välkomnade jeansen in i mitt liv. Hej denim! Tänk att det var typ två år sedan sist.

Något mer Iris har upptäckt är spindelmannens coolness. Därför har vi numera en superhjälte som bor hos oss.

Något av det sista vi gjort är att vänta in den annalkande stormen. Vi upplevde verkligen lugnet före stormen som bara blev ett lugn...? Inte ens en ynka trädgårdsmöbel välte härikring, vilket ju såklart var lite snopet då jag typ stormsäkrat hemmet och strängt beordrat inomhusvistelse hela stormdagen. Men sen läste jag tidningen och kände att det var helt ok med lung iallafall. Skåne/Halland - hoppas ni är ok <3

Så, det var det hela (eller nej, men jag orkade inte lägga in fler bilder). Men vill i ha lite mer liveuppdatering eller bara tyckte att min instagramfeed måste vara den mest magiska någonsin följs jag med fördel på @oprofessionell2 på insta.

(Ett F två S och två L för alla (!) er som tycker oprofessionell är svårt att stava)

2013-10-30 @ 10:52:00 life in progress 1 KOMMENTARER

Mode(kriser), shoppingbegär & delad ekonomi

Så mina vänner! Det är tisdag, vilket betyder att jag och Moa har spelat in ett nytt podavsnitt.
Hurra! Ett fyrfalldigt leve osv.

Den här gången snackar vi borttappade stilar, köpbeteenden, konsumtionshets och miljöansvar. Vi går också in på delad ekonomi och storslagna sparplaner som falerar i förmån för ett par snygga kängor.

Ett viktigt avsnitt om vi får säga det själva, vilket vi får. Ni lyssnar här nedan på bloggen, via iTunes eller Android (appen "Podkicker" är då att föredra). Vi vill också passa på att påminna om att vi finns på Facebook. HÄR bjussar jag på en direktlänk dit för er som ej orkar leta på ansiktsboken själva. In och gilla bums ni som inte gjort det.

Men nu: Varsågoda att lyssna!

2013-10-29 @ 14:27:00 life in progress 1 KOMMENTARER

En fråga bara

Har nyss bäddat om i sängen. Alltså; topp tre bästa saker i livet tycker jag är att lägga sig (helst typ spritt språngande) i nybäddad säng och bara känna det svala, frasiga bomullstyget omsluta lillkroppen. Gärna med smattrande regn mot rutan och en podcast i örat. MMMMHHUUMMM <-- (njutljud)

Men en sak förvånar mig när det händer. Det är när jag ställs mot sängkläder som har uppenbara konstruktionsfel. För vilken person vid sina sinnens fulla bruk designar ett påslakan utan de där små hålen en kan dra upp täcket i högst upp? Alltså jag blir galen! VEM FAN ÄR ANSVARIG FÖR DET SATTYGET?! *flåsandas*
Ge mig ett namn så jag typ kan nita'n...

Pustar ut efter drabbning med hållöst tygstycke.

2013-10-28 @ 20:27:16 life in progress 10 KOMMENTARER

Mina senaste traderasökningar

Svart pälsväst fuskpäls

Fuskpäls svart

Pälsväst svart fuskpäls

"Men kom igen det måste väl för fasen finnas en svart väst i fuskpäls någonstans på tradera?!?!?!?!"

Ja, jag vill så himla gärna ha en svart pälsväst att dra över skinnjackan såhär när kylan börjat bita i lite. Dessutom känner min inneboendee fashion-blogger att det skulle göra sig mycket snyggt med mössa, och svarta jeans+via kängor (måste då även köpa svarta jeans och vita kängor *malar flyger ur plånboken*)

Och eftersom jag är övertygad om att the Fox säger "Pl-pl-pl-pl-pl-ease don't ki-ki-ki-ki-ll me and make clothes of my dead body" (och kaninen och minken och tvättbjörnen och alla de andra djuren också för den delen) vill jag av princip inte ikläda mig något annat än äkta fuskpäls. Så ni kan väl hojta till om ni ser något sådan någonstans. Typ hängandes alldeles ensam och ledsen på en galge i din egen garderob kanske? *tänder ett ljus och sjunger when you wish upon a star*

Alltså.
Sökes: Svart pälsväst i fuskpäls, strl 36, gärna second hand.
Okej? Schyrre!

2013-10-28 @ 10:04:00 life in progress 8 KOMMENTARER

En viktig födelsedag

1997 fick jag en lillasyster istället för en sköldpadda. SOM jag grinade.
"Mä hähäää jag vill inte ha nått lillsyskon, jag har ju redan ett. Det är orättvist" hulkade jag besviket fram där i sängen efter det berättats om den kommande bebisen, och tyckte typ mest synd om mig själv i hela världen. Eller kanske med undantag från min redan befintliga lillasyster som ivrigt hoppade upp och ner samtidigt som hon klappade händerna av lycka. Henne var det än mer synd om, den lättlurade lilla lugg-ungen. "Vänta du bara tänkte jag", med tårarna droppnade från hakan, "vänta och se. Snart blir det inte så mycket klapp, mer böl. Att vara storssyster är ett hårt jobb"

Men så föddes hon. En alldeles mjuk bebislillasyster med fjunigt hår snurpig mun kom in i mitt liv. Och samma eftermiddag som mamma ringt från BB satt jag på fritids och klippte ut bokstäver i turkost papper med taggsaxen. C...L...A...R...A som min nya lillasyster skulle heta. Jag minns att jag trodde det var så änglar hette eftersom det var det finaste namnet jag hört.

Clara kom att bli ett barn som kom att tyckta oliver var typ godast i hela världen, som struntade i att lära sig att cykla och att varje tillfällen hon inte fick stå i mitten och svänga på sin volangkjol var ett bortkastat sådant. Dessutom hade hon noll tålamod - precis som jag. Clara var ett pyre vars äggallergi gjorde att vi inte kunde ärta pankakor i mammas hem på typ 7 år (om de inte var full av grynig och tofu då) och vars temprament styrde familjen på tå runt henne. Från första stund ägde hon en pondus jag avundats.

Nu fyller hon 16. Idag. Sexton år. Hurra!
Herregud, när jag var 16 tyckte jag att jag var gammal nog att flytta hemifrån. Clara tycker jag däremot är så ung att hon fortfarande i min hjärna går i 4:an och precis tappat sina framtänder. Sanningen är att hon är betydligt äldre än vad jag var när jag var 16.

Allt är inte lätt i Claras liv. Jag har medvetet låtit bli att skriva om hennes sjukdom i ett år nu. Jag hoppas att du inte är ledsen för det Clara. Det beror inte på att den inte är viktig för mig. Tvärt om, den är FÖR viktig för mig. Det är därför, om du förstår, vilket jag vet att du gör eftersom du är en av de smartaste jag känner.

Idag kommer vi hem och firar dig. Firar sexton fantastiska år. Firar dig som vi önskar att få göra i minst 60 år till, då du är 76 och jag 85, med mellansyrran som räknar in på 83, alltså tre ascoola tanter. Men idag ska vi fira sexton. Jag hoppas på tårta.

Så många fina fantastiska år med dig som jag aldrig skulle byta mot något i hela världen (inte ens en sköldpadda).

Grattis hjärtat.
Jag hoppas så att din dag blir bra <3

2013-10-27 @ 13:47:00 life in progress 15 KOMMENTARER

Saker småbarn inte tar någon hänsyn till

1. Omställningen sommar/vintertid

2. Sina föräldrar

3. Kommer ej på fler saker pga sömnig och uppstigen 04.50

2013-10-27 @ 07:07:00 life in progress 2 KOMMENTARER

Lekparks(k)ungen

"Utan inlägg i flera dagar försmäktar vi vid denna öde blogg..." sitter ni nog i bästa flaskpostanda och tänker just nu. Nån kanske sitter och försmäktar utan snus också. Vilket kan var bra om du är i slutartagen eller dåligt om du bara inte hunnit köpa på dig och nu har kiosken kanske stängt och det är sjuuuuuukt långt till närmsta affär och du nu måste sätta dig i en iskall bil... Eh ja. Ett sidospår månhända.

Vi har iallafall haft det bra, vi i den oprofessionellska fyrmansfamiljen, under dessa tvenne bloggfria dagar.

Exempelvis har vi ägnat oss åt utruuuligt mycket lekparkshäng kidsen och jag. Kul att båda barnen numera har utbyte av att gå dit. Ian har ju liksom blivit ett helt bast och med besked lämnat perioden då en mest ligger som en nedbäddad softshell-kokong i vagnen, och istället nu kan tillgodose sig alla underhållningsmöjlighter en välplanerad lekpark kan ge. Faktiskt har det kommit att bli hans främsta nöje här i livet, det här med lekplatser, och han har jättesvårt att välja favoritaktivitet när han väl kommer dit. "Dessa val, dessa förbaskade val hela tiden..." har jag hört honom mummla när han stått och kliat sig med tumvanten i huvudet vid grinden. Och ja, visst kan det vara lite Sophie's choise där i parken när en kan välja på

att gunga tillexempel

eller rutcha

eller gräva

eller varför inte rada upp sina leksaker snyggt i sanden

eller bara ligga helt chill på marken i fikakoma och ta igen sig.

Ja, möjligheterna är oändliga låter lill-chill hälsa.

2013-10-26 @ 21:39:00 life in progress 0 KOMMENTARER

Jag, en knarkare

Jag sitter hemma när suget slår till. Suget efter ett rus. Jag reser mig och börjar rafsa omkring i skåp och lådor. Jag vet att vi ska ha lite hemma. "Men vart fan är.. vart har vi lagt...?" irriterade tankar samtidigt som hjärtat börjar skena.
*dunk dunk dunk*

Jag måste ha nu. Måste ha NU! Efter en stund får jag motvilligt inse att det är slut. Det finns inget hemma. Avgrund.

Vad fan gör jag? Hur ska jag överleva? Jag sätter mig på golvet, med ryggen mot väggen och drar upp knäna under hakan. Stänger ögonen och vaggar, fram och tillbaka. Och så! Från en plats långt bak i hjärnan kommer det till mig. Stället där jag vet att det säljs. Yes! Knyter handen som i seger. Snabbt drar jag på mig jackan. Händerna darrar, kan knappt dra igen dragkedjan. Abstinensen är stark.

Hukande skyndar jag nerför trapporna. Möter en granne som inte hälsar. Ut i snålblåsten och regnet. Fy fan. Men suget driver mig vidare. Alltid. Tra hojen ner till centrum, snabbt snabbt trampar jag. Väl där slänger jag cykeln infrån mig, sneglar över axeln. Kusten klar! Hastar in. Korridorer och långa gångar. Människor som inte möter min blick. Lysrörsbelysning. Längst in hittar jag det jag kom för. Räknar pengarna i fickan. Ja, det räcker. Men affären drar ut på tiden. Nån innan krånglar med krita och avtal. Skyyyyynda! Jag trampar i på stället. Biter mig hårt i läppen.

Men så äntligen, äntligen har jag det i min ägo. Vilken jävla fest. På parkeringen utanför, gömd bakom en bil, stillar jag suget och allt blir bra igen.

2013-10-24 @ 20:36:00 life in progress 4 KOMMENTARER

Ett presenttips

Hej vänner! Jag tänkte passa på att flika in att jag har ett jättebra tips till er som ska ge en present eller julklapp åt ett barn och kanske typ inte alls känner för att ge en plastleksak som ändå ligger bortglömd i ett hörn av barnrumet om en vecka. Eller en tröja föräldrarna förfasat håller upp när du gått och viskar: "Fy fasen vilken hiskelig färg. Vi borde bett om kvittot."

Ge ett medlemskap i en bokklubb istället!
Vi, eller rättare sagt barnen, fick förra julen ett medlemsskap i Barnens Bokklubb av sin morfar med fru och det har varit så otroligt uppskattat av oss alla i familjen att varje månad få en leverans till dörren med jättebra och fina böcker.

Och vet ni? Barn som får höra lästa sagor och uppmuntras att läsa själva få ett betydligt utökat ordföråd än barn som aldrig läser. Ett gott ordföråd och ett utvecklat språk är något vi alla kan ge våra barn, det är de värda de små tofsarna. Och har en inte råd eller lust att gå med i en bokklubb finns det ju flera sätt. Att gå till närmsta bibliotek och skaffa ett asgrymt lånekort tillexempel och i och med det få tillgång till enorma bokskatter. Hygglo bibblan!

2013-10-24 @ 15:34:00 life in progress 4 KOMMENTARER

Listat saker.

Beskriv dig själv med en mening
Kreativ jämställdshetssträvande 25-åring med superdupermycket kärlek i hjärtat till mina barn och Jocke.

Beskriv en person du älskar med en mening
Smart, skäggig och snygg 26-årig fotbollspelare med bred dialek och en likadan ring som jag på fingret.

Detta trodde du inte för två år sedan
Att jag skulle spela in en av Sveriges största barn och familjepoddar
Att jag skulle ha världens mest underbara bröllop på min 25-årsdag.

En sajt du alltid besöker
Bloglovin' --> HÄR <-- kan du prenumerera på mina inlägg.

Där mår du som bäst
I språnget mot någonting kul.
Med mina barns små händer i mina.
ELLER! med munnen full av brie och rödvin.

(antagligen vore en kombination av alla tre samtidigt direkt livshotande)

Där mår du som sämst
I försökringskassans telefonkö.

Det här är nytt i ditt liv
Den här hipstriga frukosten, mina reafynd samt Iris upptäckt av fredagsmys

Det här är sedan gamalt i ditt liv
Min önskan om att bli ekonomiskt oberoende.

Det här ser du fram emot
Att sparka igång mitt och Moas företag, att patriarkatet krossas, julen, Ians förskolestart om 1,5 veckor, ny färg i barret, nästa podcastinspelning och att gå på bio och se Gravity.

En önskan
För önskan se ovan. Om jag måste välja en annan - en vit jul.

2013-10-24 @ 10:49:08 life in progress 3 KOMMENTARER

Föreläsning och tonårsminnen.

Idag hade hade jag och Moa fyra små föreläsningar inbokade i kalendern. Kul! Stans alla gymnasiettor hade kallats till kulturhuset för att vallas runt mellan olika lokala medie- och kulturpersonligheter. Jag och Moa var sådeles inräknade i den fina skaran och glada för att få närvara.

Om vi stod på scen inför en lyrisk tonårsmassa som klappade händerna, kastade sina hipstermössor på oss och skanderade att vi var deras nya och mest lysnade idoler (alltså med samma status som Kenza och Idol-Kevin)?

Öh. Nej.
Inte riktigt.

Vi hade blivit varskodda om att cirka 800 elever skulle finnas i byggnaden under dagen. Hur många av dem som direkt efter ett 45 minuter långt och intensivt föredrag om minnesteknik (säkert ett briljant sådant - men hey snacka hjärngympa) orkade lyssna på oss, när inte alla föreläsningar var obligatoriska? Kanske 40.
Alltså samanlagt.

Fast det känndes inte så himla farligt ändå. Vi har ju själva nyss varit tonåringar (ja men typ nyss då) och vet hur very uncool och totaly not swag och sjuuuukt lame det faktiskt kunde kännas att sittandes på pinnstol lyssna på en föreläsare (helt o-obligatorioskt) när en kunde äta en cheseeburgare och gå på hm cirka 50 meter därifrån. Och de som faktiskt stannade var SÅ HIMLA GULLIGA, och ställde frågor genom att räcka upp lill-handen (hallå, jag hade liksom glömt att det var så en gjorde tills en var typ 18, räcka upp handen alltså. Mysig deja-vu)

Och överlag hade jag och Moa en superbra, lärorik och rolig dag. Och för att den ens var genomförbar måste vi även slänga in ett tack till Jocke som under hela dagen roddade de två bebisarna, och deras oberäkneliga tålamod, på ett utmärkt sätt. Att vi dessutom (helt ovetandes) satt på våra lika gamla småfjun exakt likadana mössor fick många att tro att de var tvillingar och att Jocke en arm ensamstående far när han schavade runt med dem placerade i vår dubbelvagn. Många pluspoäng på naaaw-kontot där kan jag tänka.

2013-10-23 @ 20:14:00 life in progress 6 KOMMENTARER

Någonting jätteviktigt.

Under min frågestund trillade en fråga in. En fråga så stor och viktig att den nu får ett eget inlägg.

Jenny skriver:

"Är du med i donationsregistret? Om inte, varför?
Jag är 19 år och lär inte leva länge till om jag inte får två nya organ. Din blogg gör väntan lite lättare med allt kul du skriver :) Men skulle tycka det var roligt att se vad du har för inställning till just organdonation! (och om inte annat tänker jag att du har många läsare så om du skriver om det kanske fler tänker till. Asfult av mig. Jag vet.) "

Hej Jenny, och tack för din jätteviktiga fråga!
Alltså, jag hade ju såklart velat skriva på direkten att: Ja det är jag! Synd att jag inte kunde det... Men NU kan jag, för nu har jag anmält mig! (och det kan ni som läser också göra superduperlätt --->HÄR<--- )

Grejen är den att jag har knallat runt med ett donationskort i plånkan i flera år och varskott mina anhöriga att om jag skulle kola - ta då allt som räddas kan på direkten! Men skrivit in mig i registret, det hade jag faktiskt inte. Men nu så.

Anledningarna till att jag ser det som en självklarhet är:

1. Vad ska jag med mina fungderande organ till om jag ändå ligger och är död? Då har jag väl cirka minst nytta av dem i hela världen, right?

2. Blir jag sjuk och i akut behov av låt oss säga ett nytt hjärta eller ett par fungerande njurar, vem är då jag att förneka någon annan i samma behov mina?

3. Men min främsta anledning: De här två.

För skulle min värsta mardröm bli sann och någon av dem sjuk, skulle jag verkligen önska att det fanns ett ledigt organ åt dem ifall det behövdes. Alltså, det hade varit min absolut högsta önskan i hela hela hela världen, och jag antar att det är alla föräldrars. Eller alla som nån gång haft någon som är sjuk i sin närhet, oavsett om det är ett barn, en förälder, en vän eller ett syskon. DÄRFÖR vill jag ge allt jag kan, för mina barn, och för andras. Dessutom - om du skriver in dig i donationsregistret slipper dina annhöriga göra valet åt dig i en svår stund. Det tror jag faktiskt att de kommer att uppskatta.

Kram

2013-10-22 @ 16:13:00 life in progress 11 KOMMENTARER

Ibland blir det fel. Jättefel.

Igår kväll var vi iväg en sväng.
När vi parkerat bilen och har plockat ut väskor och vagnar frågar Jocke mig:

Vilket av de små underliven vill du ta?
Jag: Eh. Va sa du?
Jocke: Under...VERKEN. Jag sa underverken!
Jag: Nä. Det gjorde du inte. Du sa underliven. Hehehehehehehhehehehhehehhehehehehhehehhehe underliven hehehehhehehhehehehehhehe

(och nej, jag har aldrig påstått att min humor är särskilt svår eller creddig. Jag är ursäktad)

2013-10-20 @ 15:46:00 life in progress 1 KOMMENTARER

Frågor del 2 - Allmänt

Hur går det med miljö-/ekotänket? Hur lever ni miljösnällt enligt dig? Kram
Tackar som frågar :) Det går bra. Urbra faktiskt!
Saker och exempel jag spontant kan komma i frågan hur vi lever miljösnällt är:

- En vegetarisk vecka i månaden + en vegetarisk dag resterande veckor. Att dra ner på köttkonsumtionen är nödvändigt, speciellt då vi i detta otroliga välfärdsland har typ miljoner andra alternativ att stoppa i oss än just mängder med kött. Att vi inte slutat helt med kött är... för att det är så förjordat gott! (guilty) Men dra ner, det fixar vi galant.

- Bytt ut följande produkter mot ekoalternativ: kaffe, bananer och vindruvor (tänk då även på russin och vin), mejeriprodukter, kött och potatis.

- Handlar mycket second hand/begangnat. Inte allt, men i mesta möjliga mån.

- Dragit ner på konsumtionen betydligt. Behöver vi verkligen äga allt? Nä. En kan låna, hyra och samsas om grejerna. Betydligt hållbarare.

- Åker bil i minsta möjliga mån. Du har ju två ben som funkar galant att transportera dig med. Iallafall kortare sräckor. Och cykla och åka buss är också coolt (har dessutom inget körkort själv, så för mig är det superlätt att inte åka massa onödig bil).

- Minskat på plast och gift. Plast är skit- det är sen gamalt. Samma gäller för gift i... ja typ allt. Kolla upp, vi kan alla giftrensa lite. Sen är det himla himla himla bra att panta och sopsortera också. Glöm inte det i förmån för annat.

Vi går i stort på känslan att alla kan göra något för att vara snälla mot miljön.
Testa, det är inte alls svårt!

Vill ni bo i S-town hela livet eller kan ni tänka er att flytta till Göteborg? Ungefär snarast? (Eller helst, lite utanför Göteborg åt mitt håll ;))
Åh! Absolut skulle vi kunna tänka oss Göteborg (då helst brevid er vid nya huset nära havet - såklart!) Men kruxet ligger i att vi redan fått smak, och därefter mersmak, på småbarnslivets goda dvs närhet till släkt/vänner och i förlängningen också en uppsjö med barnvaktsalternativ ;) Höhö. Skämt och sido. Göteborg blir säkert ett starkt alternativ när barnen blivit lite större.

När känner du dig:
Allra stoltast? När barnen får beröm (lever genom barnen javisst) eller när jag har jobbat bra samt får uppskattning för min person.
Allra snyggast? På väg hemmifrån ut på nått kul, med ett halvt glas göra-sig-i-ordning-vin inanför lillvästen och nykammad lugg. Då! Eller när jag kollar på våra bröllopsbilder. Vilken puma han gifte sig med, Jocke.
Allra mest tillfreds med livet? När jag beskådar min familj lite på avstånd.
Allra argast? När jag läser sånt här. Eller ser sånt här. Och farmförallt sånt här. Då slår jag ashårt på soffkuddarna och vrålar: GAAAH VARFÖR ÄR VÄRLDEN SÅHÄR JÄVLA VIDRIG?! i affekt.

Hur hittar du modet att kalla dig feminist öppet? Jag försöker våga så ofta jag kan, men upplever ibland att jag känner mig utsatt iom det? Snälla hjälp mig att våga :) Kram och tack för en bra blogg
För mig har det aldrig varit svårt. Jag tänker som såhär:
Feminismens kontenta är en strävan efter jämställdhet på alla plan, dvs socialt, politiskt, ekonomiskt, akademiskt för alla människor oavsett kön. sexualitet, etnicitet osv. Det kan inte vara något negativt eller något som folk egentligen vill ifrågasätta (annat än antifeminister, rasister och andra PUCKADE DÖMHÖVVEN) och har folk ett problem med att jag eller du kallar dig för feminist, ligger det ofta en i okunskap eller fördommar i botten. Alltså ligger problemet med feminism hos dem än hos dig, och i förlängningen bara blir det enbart their lost. Klart du ska våga! Kram

Sofia
(...) Och så undrar jag vad du älskar att göra bara för dig själv, ett svar om du har en timme, ett annat om det gäller en kväll och ett tredje om det är en helg!

En timme: Äter i lugn och ro.
En kväll: Går ut och dricker vin med polare
En helg: Vilar, skriver, lyssnar på musik, läser, långpromenerar, ja typ allt sånt därn't klyschigt en kan komma att tänka på som förälder och samt som jag har ett uppdämt behov av att göra och som inte riktigt kan tillfredställas ordentligt under en timme eller en kväll.

En till fråga! Vad pluggar du?
Just nu: Genusvetenskap. Distans. Väver in det i min marknadsföringsutbildningstjotabläng.

Camilla:
Exakt vad är det för företag du och Moa ska starta tillsammans? Vad kommer ni att sälja/göra/tjäna pengar på?
Eftersom vi inte startat upp, och därför är lite rädda om affärsidén osv. kan jag inte gå in EXAKT på vad det är vi ska göra, mer än att säga att vi ska pyssla med konsultationer, marknadsföring för sociala medier, föreläsingar samt limma ihop allt med podden.

Så Malin och Lois/Ohemul
Se ovan. Där har ni när-jag-blir-stor-ska-jag-bli-jobbet (om än i lite flummiga ordalag):

Tjing!

2013-10-20 @ 12:13:00 life in progress 5 KOMMENTARER

Uppe betydlig långt före tuppen

Ja. Eftersom vi bor i ett hyreshus där någon av de andra tyckte att det var en bra idé att att slå in porten och bara agera allmänt störig på ett ytterst högljutt och blodigt sätt vaknade det oprofessionella barnen cirka 02.30 idag/inatt/whatever. Iris somnade efter påtryckningar från oss vuxna om relativt lätt, men Ian...nä. And once your baby is up, you've hit the point of no return så att säga. Så vi steg upp runt 4, lillfjunet och jag. Uppfriskande. *pistol-mot-huvudet-tecknet*

Men givetvis var han tröttare än tröttast, han fattade det bara inte själv. Typiskt bebisar. Och när klockan slog 6 och han gnuggat sina tröttögon i en timme hade vi redan gått in på det tunga arteleriet av mutor (dvs ballerinakex) för att den här arma modern iallafall skulle få en chans att hinka lite kaffe utan värsta gnällisen om halsen. Det lyckades.

Sen tände vi lite ljus, såg på morgonTV och luggade varandra. Eller ja, en av oss drog den andre i håret och den som blev dragen sa - Aj, det gör ont! Vem som gjorde vad? Ledtråd: Bara en av oss kan prata.

Fast nu ser jag på klockan att det är dags att kicka upp den avlösande föräldern ur bingen. Vi hörs om ett par timmar hörrni. Hei hei *vinkar medan jag stänger sovrumsdörren*

2013-10-20 @ 08:20:00 life in progress 1 KOMMENTARER

Frågor del 1 - föräldrafrågor

När känner du dig som världens bästa/sämsta förälder?
Bästa: När barnen skrattar, mår bra är, mätta, rena, trygga och sams.
Sämsta: Efter att jag fräst åt dem en halv dag och de nu ligger och sover och jag vill re-winda dagen och bara lyssna, klappa, krama och ha outtömligt tålamod. Då gör det ont.

Några tips för att överleva kombinationen bebis som inte sover på nätterna (9månaders bebis) samt begynnande trotsålder?
Asså, nä. Jag är sämst på sånt där. Bryter ofta ihop och skriker in i en kudde. Men - försök få tid för dig själv. Gå ut och gå eller kom hemifrån och gör saker som är kul - UTAN barn. Och ta varannan natt! Även om det är du som är föräldraledig (eller din partner). Tänk såhär; att vara hemma med barn är ett jobb, precis lika viktigt (om inte viktigare) och svårt (om inte svårare) att sköta bra med sömnbrist som vilket annat jobb som helst.

Förstår att du är stolt över dina barn hela tiden men finns det tillfällen som det värker extra i mammahjärtat av stolthet? När dem gör nåt tex.
Ooo ja! Här kommer några exempel:
- När jag märker att stora är en fin kompis.
- När vi går på utvecklingssamtal och BARA får höra hur fantastisk stora är på fsk eller när förskolepersonalen tar mig åt sidan för att ösa beröm över storbarnet rent spontant.
- När lilla lär sig nya saker genom att bara iaktta och härma sin syster.

Vill ni ha fler barn eller räcker det med två? :)
Ja. Det vill vi jättegärna ha. Fast rent spontant känner jag att jag ALDRIG vill vara gravid igen... Men barn är väl ett paketerbjudande, och vem är jag att bara plocka det göttigaste liksom? Fast fördel på graviditetssidan: uppleva en förlossning till - coolast ever. Men vi har bestämt att vi väntar några år med nummer tre eftersom det finns saker vi känner starkare för att göra de kommande åren än just göra/bära/föda/ta hand om ännu en bebis. Men säg om fyra fem år?

Rebecca skriver:

halloj!
Undrar hur man på bästa sätt överlever övergången från enbarn- till tvåbarnsfamilj. Här blir det en bebbe till i vinter och jag är lite smått rädd inför det stundande kaoset. Hur överlevde ni?
Oj. Det vet vi knappt själva... Nä, nu ska jag inte skrämmas. Det var inte alls så farligt som vi hade hört ryktesvägen. Jag tyckte personligen att övergången från noll till ett barn var betydligt mycket jobbigare än från ett till två. Du är ju ändå redan inne i den psykotioska värld som kallas föräldraskap den här gången. För oss gick mycket på känsla och erfarenheter från innan och vi slapp lära oss hur en är förälder helt från grunden. Men ska jag ge ett konkreta råd skulle det vara följande:

- Var ett team. Ta ansvar tillsamans och var lyhörda för varandras signaler. Jobba ihop istället för att slita var för sig.
- Sov (i pass) och ät. Sov en timme när det behövs och ge din partner samma möjlighet. Fyll på med mat (pizza är också mat om ingen orkar laga samt bra med mat du kan äta med en hand).
- Köp läget. Det blir som det blir. Det kommer aldrig var 100% utmärkt. Ingen skam i det.
- Tänk: "det går över". Skillnaden från med första är ju ett en faktiskt vet att det är SANT. Alla fashelveten, tandsprickning, kolikpanik och annat skit går ju över. Och du har gjort det förr, det är inget nytt. Du grejar det för du är en superhjälte!

Grattis till nummer två föresten! <3

Jag undrar hur ni valde namn till barnen, vart fick ni inspiration ifrån? Vi ska få vårt andra barn nu i vår och har svårt att komma på ett namn som passar till Sixten.
Med Iris var det ingen direkt tanke. Vi hade faktiskt typ bestämt oss för ett annat flicknamn, men så slängde Jocke ur sig: "Iris är ett fint namn" över middagsbordet en vecka innan hon kom, och ja ba: "HAHAHAHHAHAHAH! IRIS? HAHAHAHA är du galen? Kommer aldrig på fråga!" För att sedan se när hon föddes att det faktiskt VAR en Iris och att jag typ ÄLSKADE det namnet mest i hela världen.

Ian är döpt efter Ian Curtis.

Och nu verkar det ju som att vi får köra på namn på bokstaven I, så inte ett ev syskon skulle känna sig helt utanför i barnaskaran. Nästa unge ska nämligen heta Idde (är vi bergsäkra på). Så du kan få snegla på mina finaste namn som inte längre "passar" om du vill:

Axel
Otto
Jack
Alve
Vide
Finn

Estrid
Nike
Stella
Janis
Stina
Py

(och Sofia, här är alltså alternativen)

2013-10-19 @ 15:17:00 life in progress 2 KOMMENTARER

Frågestund!

Mina damer och herrar, hästar och märrar. Jag har en idé.

Eftersom min hjärna är ful av mos pga av nattrejvarbebis-i-utvecklingssprång undrar jag vad som passar bättre än att köra en frågestund? Typ inget. Så om det finns nått du går och klurar på (alltså något som är relaterat till mig, för jag har inte svar på alla livets gåtor - tyvärr :/) är det fritt fram att fråga nu.

Kör på!

2013-10-18 @ 09:37:30 life in progress 16 KOMMENTARER

Positiv vs. negativ

1. Sömnen

Negativt
De nyss så snälla vi-somnar-runt-sju-och-sover-sött-till-sex-barnen har bytts ut mot några andra, betydligt mindre charmiga tomtar. En slåss och skriker som hens sista stund vore kommen när nån förälder proklamerar läggdags, och den andra tassar upp ur sängen sjuttioelva gånger för att kissa/bajsa/ta febern/dricka vatten/leta efter nappen/kolonisera Mars.

Positivt
När de väl somnat: bästa tiden på dygnet om ni frågar mig! Som lördag vid löning förr. *dansar mig ner i soffhörnet* (ja men stäm mig då)

2. iPhonen

Negativt
Min operatör har ballat ur. Kan inte uppdatera instagram, FB, bloggen eller mailen. Kan inte ringa. Kan inte ta emot sms? Kan inte göra nått "smart" alls, bara dumt. Som att svära åt den. Fult.

Positivt
Inget positivt. Förutom mer tid till min familj vilket jag hört ska vara "bra". HAHAHHHAHHAHA ........ "vara med familjen" hohohohoh ni är väl för skojiga ni.

3. Skolan

Negativt
Är redan ordentligt sen med första inlämningen. Och jag har ingen direkt ursäkt för det annat än att jag bara "inte haft tid". Vilket är sant, men kanske ändå inte helt godtagbart för min examinator. Inte alls om jag läser ur hens något bitska mail... *suckar och lunkar mot datorn*

Positivt
Jag jobbar på det! Och jag tycker ju att det är intressant. Samt att det där som jag har gjort istället för att plugga är SÅ SPÄNNANDE och jag har SÅ STORA FÖRHOPPNINGAR på att jag verkligen hittat "när jag blir stor ska jag bli"-yrket. Det var ju på tiden om en säger så.

Ägd av sömnstrejkarn'

2013-10-17 @ 21:18:00 life in progress 2 KOMMENTARER

2013-10-17 @ 09:48:27 life in progress 0 KOMMENTARER

Pass upp, här kommer lite gnäll

Lista på personer som förtjänar en lavett:

1. Folk som gillar att gasa.
Kan syfta till två olika personlighetstyper. 1) En man (SÅ ofta man) som framfärdas i motorfordon och tydligen bara måste rågasa sig igenom stadstrafiken pga diverse komplex. Alltså i den trafik både barn och gamla ska ta sig fram oskadda i. När jag möter Gasarn' på ett övergångsställe brukar jag demonstrativt gå såååå lååååångsaaaaaamt jag bara kan och sedan le försmädligt och vinka med långfingret. Då gasar hen ofta fort därifrån. Eller 2) Gasarn' som i pruttar-i-offentliga-miljöer typ mataffärskö. VÄNTA TILLS DU ÄR UTE PÅ PARKERINGEN, tack. Hälsningar // alla vi som stod i äggdimma en kvart. Spöstraff på det. Rakt av.

2. Personen som alltid ska veta bäst, veta mest och veta snabbast. Ni vet personen som alltid verkar ha som mission att få alla andra att känna sig lite bortgjorda. Men bara tyst med dig! vill jag bröla samtidigt som jag täpper igen hens mun med min hand. Hårt.

3. Random person som bara är allmänt puckad i huvudet.
Hen som anmärker på någons vikt, någons utseende, avfärdar feminism som "gnäll", drar sexistiska skämt och skrattar gott själv eller röstar på SD. Equal puckoness liksom.

Bubblare (som inte förtjänar en lavett men likväl en sträng tillsägning):

4. Sophämtare som tappar sopcontainern i backen en arla morgon
Kul skämt. Vi är vakna nu. //hela hyreshuset

5. Bebisar som vaknar 03.15 och tycker det är dags att göra morgon
Fem nätter i rad. FEM! *desperat grimas* Därav uteblivna litterära mästerverk här i bloggen idag.

2013-10-16 @ 20:08:00 life in progress 4 KOMMENTARER

Tankar, känslor, ångest, lycka

Ny podd!

Den här gången avhandlar jag och Moa allt från ångest till lycka, och alla känslor där emellan. Ja ni vet oro, stress, rädsla, harmoni och balans. Vi snackar också om när vi mår som bäst och hur vi bearbetar den ångest som bubblar upp.

Åh, det här med psyklisk hälsa är så himla himla viktig att snacka om. Ni kan lyssna här nedanför, på iTunes och android - apparna Podcaster (apple) och Podkicker (anndroid) är att rekomendera för prenumeration så ni inte missar nått!

Vi finns också på Facebook och på Instagram (@oprofessionell2 samt @spiderchickblogg)

Som vi nämner i podden söker vi samarbetspartners så är ni intresserade av detta, eller vill oss något annat, finns vi på: [email protected]

2013-10-15 @ 14:03:48 life in progress 3 KOMMENTARER

En intervju och podinspelning

God morgon vänner! Nu figurerar jag och Moa i media igen *ler världsvant* Ja, iallafall i en intervju i en Jobb och Företagandebilaga utgiven av tidningen Skaraborgsbyggden. Kul!

Vi snackar podd och företagande samt ger bloggtips.

Men nu måste jag rusa. Ska hinna lämna storfjunet på förskolan innan Moa kommer och vi SPELAR IN ETT NYTT AVSNITT. Woop.

2013-10-15 @ 08:30:00 life in progress 1 KOMMENTARER

Viktig information!

Hej fellow småbarnsföräldrar! Jag tänkte ta på mig ansvaret att stimulera er informationsnerv en aning. Orsaken till detta tilltag är att smittskyddsinstitutet i veckan gick ut med varningar om följande barnsjukdommar:

Skrik-och-gapsjukan
En mycket utbredd sjukdom i åldrarna 0-6 år, men det är också vanligt att ungdommar i puberteten insjuknar samt mäniskor som vistas i krogmiljö och på sportarenor. Det första rapporten om skrik och gapsjukan kom i december 1991.

Symptom: Sjukdommen yttar sig genom att den smittade känner ett starkt behov av att vara överdrivet högljudd. Den smittade är ofta oförmögen att styra sina impulser och kan i de allra flesta fall inte heller talas till rätta.

Förebyggande och åtgärder: Något vaccin är i dagsläget inte utveckalt. För en person smittade med skrik och gapsjukan har man sett att det är tämligen effektivt med en fokusavledande manöver tex mutor eller frisk luft.

Akut örontäppthet
Så gott som alla barn kommer någon gång i livet drabbas av akut örontäppthet. Vanligast förekommande är sjukdommen i åldrarna 2-5 med en insjukningstopp runt tre. Sjukdommen orsakas oftast av viljan att bryta sig loss från sina föräldrars hindrande förmaningar samt en övertro på sina egna förmågor.

Symptom: Periodvis total dövhet. Den smittade agerar irrationellt och opassande för sociala samanhang och kan i värst fall utsätter sig själv för omedelbar fara. Allmän uttröttningskänsla och tvivel på livet (hos förälder) är vanliga.

Förebyggande och åtgärder: Inte heller denna sjukdom har i dagsläget ett vaccin. Men skulle det komma ett och den här föräldern.. eh.. jag menar av smittskyddsinstitutet anställda, suttit i nobelprisjuryn för medicin skulle forskaren som kunde presentera ett sådant fått priset utan minsta tvekan.

Mildrande åtgärder i ett långt framskridet sjukdomsförlopp kan åter igen var mutor (universallösning) konstant stimulans av fantasi- och leknerven samt 100% uppmärksamhet på den smittades förehavanden. Detta kan i sin tur kan vara en svår uppgift för föräldern som periodvis kommer känna sig mycket trött och utsliten. I vissa fall kan föräldrarna ansöka om avlastningshjälp sk. "barnvakt" för att underlätta sitt eget liv vid till exempel vardagliga saker som veckohandel och/el. dyl.

2013-10-14 @ 14:30:00 life in progress 0 KOMMENTARER

HELGFÖRSUMMAD

Ja, lille blogen. Du har verkligen varit utanför i helgen. Inte en sekund har jag ägnat åt dig under de 48 timmar som går under namnen "Lördag" och "Söndag".

Här följer anledningarna:

1. Fint väder

2. Inga fler anedningar

Vi gick ut i fredags eftermiddag, och sen kom vi liksom knappt in igen. Eller, undantagen var mat och kalas, men annars har vi hållt oss under himlen. Fast eftersom vi inte har någon egen trädgård att tulta runt i har vi förflyttas oss komunen runt som ett kringresande cirkusfölje. Vi har alltså knackat på en hel del dörrar och undersökt om folk vi känner har hjärta att förbarma sig över oss trädgårdslösa stackare. Vilket de ofta har.

Dessutom bor barnens farföräldrar granne med Paradiset, så där har vi ju hängt en hel del om en säger så. Alltså, klippkort i paradiset = bra grej.

Sen har vi också besökt en himla massa sandlådor och grävt, skyfflat, bökat, rafsat och påtat. Vår yngsta älskar nämligen allt som har med konsten att vända sand att göra. Vi tror också att han någonstans har snappat upp det gamla säget att: "Lägg 10.000 timmar på något och du blir expert på det". Och eftersom det går 8765,81 timmar på ett år (googla och se att det stämmer) verkar han sikta på att iallfall vara klar med dessa till sin treårsdag och då kunna titulera sig grävexpert. Att det blir först till treårsdagen beror på att hur gärna han än skulle vilja göra grävning till sin heltidssyssla så menar hans föräldrar enträget på att en faktiskt måste sova, äta och värma sig lite mellan grävtagen. Jäkla tråkmånsar till föräldrar alltså.

2013-10-13 @ 20:53:00 life in progress 1 KOMMENTARER

headerbyte

Jag gillarn'
----------------------------------
WHAT YOU SAYIN'?
----------------------------------

2013-10-10 @ 21:15:00 life in progress 14 KOMMENTARER

Topp ett bästa utseendekommentar EVVA'

Jocke: "Du ser ut som Loreen i de där kläderna och luggen"

Alltså såhär jävla asball -

Jag:

2013-10-10 @ 14:13:00 life in progress 2 KOMMENTARER

25 vintrar har jag levat, men den 26:e blir min död. Om inte...

Jag hörde någon prata om vintern nyss och frös till lite i själen. FY FASEN VILKET VIDER. Sluta upp! Och jag bara kände att om nästa blir som förra måste jag minimera tillfällena jag går utanför dörren så mycket som möjligt. Och eftersom de per atomatik kommer att dra ner på inkomsterna, vilket ofta total isolering gör, måste jag nu börja fiska efter allmosor. Så -

Hej hej alla ni som sitter med makt att skicka ut gratisgrejer till bloggerz! *vinkar med lillnäven* *ler mitt trevligaste*
Detta behöver jag:

1. En menskopp
Eftersom jag hört så SJUKT MYCKET POSITIVT om den här lilla silikon(?)mockafjongen att stoppa upp i sniperiet vid mens vill jag ju givetvis testa. Allt som är bäst bör en ha i sin ägo resonerar jag. Dessutom vill jag slippa gå och köpa tamponger i tid och otid.

2. En årsförbrukning kaffe (fair trade såklart).
Förklaring överflödig, så mycket som jag har skrivit om kaffe i den här bloggen. En gång när jag var med i tidningen citerade reportern mitt skämt om att jag drack "typ 10 koppar om dan" rakt av (alltså som ett icke-skämt) och nu har det liksom blivit som en vedertagen sanning att jag är hon som dricker 10 koppar om dan. Och kaffe - det är dyrt. Och varmt. Varmt= bra på vintern.

3. En årsförbrukning mörk choklad (också fair trade såklart).
Eftersom inget passar så bra till kaffe som mörk cholkad. Samt en måste ju äta för att leva. Helst då choklad.

4. En sjukt snygg och himla mjuk pyjamas.
Eftersom Winter is Coming och jag har planerat att ligga och vältra mig i soffhörnet december till mars. Bra reklampelare för pyjamasar så att säga.

5. En solsemester.
Detta är alltså ett alternativ till pyjamasen. Jag säger: Bali, fyra personer, strandhotel, december-mars. Vad säger du, AFGCK (Ansvarig För Glassigt Charterbolags Kommunikationsavdelning)?

Sådär ja. Då var jag klar.
Seså - komsi komsi alla gratisgrejer. I'm sittn' on my butt waiting yao! *coola hiphop-tecken*

(OBZ OBZ OBZ! Ni nu som förfasar er över mitt OTROLIGA gireri, andas och lugna eder åter. Detta är inte helt och hållet på allvar. Bara solsemestern. OBS! och menskoppen).

Eder Ronja Rövardotter
Björngrottan Mattissskogen
Sverige

2013-10-09 @ 13:20:00 life in progress 4 KOMMENTARER

Treåringar i alla ära men...

...låt oss säga såhär. Hur underbara de än må vara med sina stora funderingar och djupa känslor, har deras språkfiness ännu inte helt slipats till perfektion. Jag syftar då på förmågan lägga fram saker utan att det låter helt... ja.. Jag har några exempel här.

1.
Treåring säger med stor inlevelse till sin förskollärare:

"Jag har blod på min vägg! Jättemycket. Och på dörren när jag försökte komma ut på natten och mamma inte hjälpte mig!"

Mamman stammar förskräckt fram en förklarning:
"He hehe he alltså vi är ingen skräckfilmsfamilj eller så... Iris började blöda näsblod på natten och dörren var stängd... och jag... var ju PÅVÄG och så. Ingen fara heh he ehh eh"

Förskollärare:
Nickar långsamt.

2.
Treåring säger med en skrämd blick åt sin lillebror (och ja, det är folk som hör):
"Ian slutra bråka. Annars kanske mamma låser in dig igen!"

Mamman stammar förskräckt fram en förklarning:
Men Iris! Mehehehheheeh (svettas) Jag satte ju bara Ian i sängen en stund så han inte skulle få GLAS I FÖTTERNA när han vält ljuslyktan och det var GLAS ÖVERALLT PÅ GOLVET.

Folk som hör:
Nickar långsamt.

3.
Iris till sin farmor:
"ÅH MAT! Jag är SÅ HUNGRIG. Jag får ALDRIG någon mat hemma. Jag är JÄMT HUNGRIG. Tack farmor! Du är BÄST!

Mamman stammar förskräckt fram en förklarning:
"Men asså Iris. Du vill ju aldrig ha min mat. Det är ju det! Eller ja menar jag LAGAR ju mat varje dag men du ÄTER den ju inte. Så är det ju... mje heh eh e..."

Farmor:
Nickar långsamt.

2013-10-09 @ 09:48:00 life in progress 9 KOMMENTARER

Intervju och andra trevligheter.

Men hej på er. Idag har jag och Moa blivit intervjuade av en väldans trevlig reporter. Alltså, att vara trevlig måste vara världens bästa egenskap. Det bör vara alla människors ledord här i livet: Trevlig.

Ida, som kom med sitt block och sin kamera och ställde braiga frågor, nickade intresserat och skrattade vänligt åt våra skämt och fick oss att känna oss allmänt comfy. Ville typ adoptera henne och göra henne till mitt tredje barn... i min egen ålder? Ja, ni fattar. Nu hoppas vi att reportaget blir bra. Bra och TREVLIGT.

Efter det gick vi och sövde våra småpraktikanter för att få jobba ifred en stund. Den ena ettåringen somnade mjukt in med en liten snarkning efter en stund. Den andra somnade också... för att sedan vakna efter fem minuter och trissa upp sig själv till hyperaktivitet. Han var frekkin' överallt! Hängde i gardinen, sprang runt i lägenheten, skrek rakt ut, klättrade upp på höga möbler och skrattade kaxigt, bet hårt i strömsladdar och kastade vildsint kökskvivar han fått tag i genom att pilla upp barnsäkra lådor. Typ. Låt oss säga som så att det inte blev mycket jobb gjort. Inget alls faktiskt.

Istället flydde vi, efter de båda fädernas hemkomst, till mer stimulerande arbetsmiljöer. Dvs ett café *blinkar med latteögat* och eftersom jag glömt plånkan hemma, kände sig Moa som kollega och vän manad att bjuda mig på kaffe. Självklart tog jag då också värsta blåbärspajen. Självklart. Men för att återknyta till vad jag sa om ledord i början: Moa var TREVLIG och betalade på ett mycket TREVLIGT sätt för hela kalaset.

Trevligt!

2013-10-08 @ 16:49:00 life in progress 3 KOMMENTARER

VINNARE: Åkpåse från Buppa Brand!

Hej hallå alla ivriga deltagare i åkpåsetävlingen! Vad roligt att ni är så många som varit med och tävlat. Vi tyckte att fyra påsar lätt mycket, men efter att ha läst alla era koimmentarer, tjusiga rim och fantastiska motiveringar önskar vi såklart att vi haft en påse till er var. Synd att så inte är fallet. Men det har blivit dags att presentera de fyra vinnarna. *ta-da-da-da-a-a*

Vinnare nummer ett, här på bloggen: Isabelle
"En gammschleten morsa från väst
ska om två veckor ordna en fest
"på mitt barns födelseda
får lady buppa bli bra
men jag hade helst sett dig där som vår gäst"

TITTA VILKEN SMÖRIG LIMERICK JAG HAR SKRIVIT TILL DIG!! <3<3<3<3<3

Pls låt mig vinna. Jag vinner aldrig något. Dessutom hade det varit kul att ge korv-lasse på hans ettårsdag den tolfte oktober!"

Vilken tur att din smöriga limerick föll mig alldeles ypperligt i smaken gillar nämligen smör - som i smöra. Dessutom tror jag att en åkpåse är en ypperlig ettårsgåva. GRATTIS KORV-LASSE!

Vinnare numer två, på Facebook: Åsa
"WUHUU!! Jag vill vinna! Vi lever på kärlek just nu, men kärlek betalar inga åkpåsar (tyvärr).
Jag b e h ö v e r verkligen en åkpåse till min 11-veckor gamla Sigge i höst/vinter (har ingen). Efter en helt sängliggande graviditet (och därmed sjukskrivning) och en pluggande sambo så lämnar vår ekonomi liiite övrigt att önska. Vi skulle bli jätteglada om vi vann den supersnygga Foxy till vår turkosa vagn!"

Kärlek kommer en långt på, och tillsamans med tur kan det resultera i en fräsig Foxy. GRATTIS!

Vinnare tre, på Insta: @camillaalr
Vars namn och delning av tävlingsbilden drogs ur den gyllene bägaren klockan 00.00 natten mellan fredag-lördag. GRATTIS!

Vinnare nummer fyra, hos Moa, hittar ni HÄR!

Och för er alla som tyvärr inte vann,
här får ni en flådig rabatt på åkpåsar hos Buppa Brand:

Till webbshopen!

2013-10-07 @ 19:16:00 life in progress 3 KOMMENTARER

Ett litet livstecken.

Hej! Här inne ekar det ju tystare än i graven... Men det har sin förklaring i allt barngos vi gått miste om under de 120 timmar vi var i Spanien och nu givetvis måste ta igen pronto. Det, och resväskor som ska packas upp, en vardagsrutin som åter ska finnas och allt sånt därn't ni vet.

Men vi lever och har det bra. Vi har haft en helt galet fantastisk bröllopsresa, som vi vill tacka alla som lade en bidragsslant i vår bröllopskassa för. Så: tacktacktacktack och en drös med kärlek till er! Och så lovar jag att bildspama er med turistbilder imorgon.

PS. Under kvällen kommer vinnarna i Åkpåsetävlingen att presenteras. Håll utkik!

2013-10-07 @ 14:12:43 life in progress 0 KOMMENTARER

Äktenskapsfail

Här om veckan, när jag låg hemma i sviterna av en synnerligen grov PMSdrabbning, skickade jag ner min livskamrat till affären med uppdrag att köpa godis. Lite nervös av min stingslighet frågade han mig med vänlig röst, medan han knöt på sig snabba gympadojorna:

"Ja men... Vad vill du ha då?"

"VI ÄR JU TA MIG FAN GIFTA OCH DU VET INTE ENS VAD JAG VILL HA FÖR GODIS?! SKANDAL" brölade jag på ytterst otrevligt på PMS-vis från mitt soffhörn. "Jag vill ha GOTT GODIS, inte ditt äckliga med punchpraliner och annat bös. Köp allt du inte köper annars".

Men jag borde nog ha specificerat mig lite mer för detta är vad jag fick:
,

Ja ni ser ju... Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk har någonsin ätit en godis som ser ut som en groda? Vem äter ens gelégodis? Och godis formade som stekta ägg? Asså kom igen... Men värst av allt - inte en chokladbit så mitt norra öga skådade! PMS-godiset numero uno. Ohotat på första menströstarplats. Inte ens en liten felplacerad Lys Melk som kanske kunnat klistra sig fast på godisskedens baksida hade åkt med.

Sån.Jävla.Fail.

Så vad säger ni? Bör vi skriva ett mensmanifest och spika upp på ett Luttriskt-vis dit vi kan hänvisa partners av motsatt kön. JA DET BORDE VI VERKLIGEN!

Punkt ett: Vilket godis bör en köpa till en menstruerande kvinna?
Jag säger choklad. Vad säger du?

2013-10-03 @ 13:00:00 life in progress 22 KOMMENTARER

Påminnelse: Tävla om en åkpåse från Buppa Brand!

Holla Amigos! (givetvis har jag redan blivit spansktalande) Medan jag är iväg och glassar mig kungligt ute på kontinenten slänger jag in en lite försynt påminnelse åt er. Ni kommer väl ihåg att tävla om en ursnygg åkpåse från Buppa Brand? Jag TÄNKTE väl det. Fram till 4 oktober har ni på er, ja på fredag alltså.

Ni kan tävla HÄR på bloggen (instruktioner finnes i länken)

Ni har också VÄRSTA MÖJLIGHETEN att knipa en påse på vår Facebooksida
In och gilla den snabbt som ögat (för det är bara folk som har gillat sidan som kan vara med och tävla) och kommentera/gilla tävlingsbilden där. Piece of cake.

Och som inte det vore nog och allt för generöst, finns det en påse att hitta på på instagram också! Kan ni tänka er? Nä, knappt jag heller... Men det är sant!

Pip in där fort som tusingen (finns på @oprofessionell2) följ detta excellenta konto, dela tävlingsbilden samt haschtagga den med #moaochmatilda plus #thebuppabrand (tänk dock på att ni med låsta insta-konton får låsa upp det lite snabbt under fredagen den 4 okt så vi kan se era bilder och ni kommer med i i dragningen. Ok?)

Kolla gärna in Buppa Brands webshop också, eftersom det i och med tävlingsslut kommer ett finfint erbjudande där inne. Var så säkra. Och glöm för i jössenamn inte bort att lyssna på PODDEN i all tävlingsiver. Utan podd, inget samarbete. Ujuj. Säkra en hobbypoddares framtid lixom. Tack så mycket. hejhej!

2013-10-02 @ 11:00:00 (o)professionella samarbeten. 0 KOMMENTARER

Häjhäj.

Fem minuter till boarding. En minut för bloggning.

Hejhej lelle Bacraplanet!

2013-10-02 @ 09:31:24 life in progress 2 KOMMENTARER

Hej, självömkarn här!

Saker som kändes urbra att önska sig i bröllispresent:
En långweekend i Barcelona.

Saker som kändes skithärliga i planeringsstadiet:
En långweekend i Barcelona. Utan barn!

Saker som kändes SÅ HIMLA GRYMMA i vi-har-precis-köpt-en-resa-perioden:
En långweekend utan barn i Barcelona.

...

Saker som känns helkorkade och hur tänkte vi här? Och hur fan ska vi klara av att vara borta från barnen i fyra nätter? Och barnens små lukter?!?! Och skratt?!?!? Och röster?!?!? Och fjuniga morgonruffs?!?! Och små små små skor som alltid luktar gott fast de är helt svettiga?!?! Och torkade mellissmörgåsar under bordet (för ja de är också mysiga)?!?!! Och... ja snart börjar jag till och med ömma för bajsblöjorna och vakennätterna. Ge mig en timme till så känns väl även de fyra magsjukorna vi hade på rad i vintras gulligt och sakningsbart. Ja, helkorkat och hjärtslitande känns det nu när det är 12 timmar kvar. Vilket då? Jo:
En långweekend i Barcelona. Utan barn! *hulk hulk*

/självömkarn

2013-10-01 @ 20:40:00 ett oprofessionellt bröllop 2 KOMMENTARER