Hej hallå! Stig på till ännu en episod av gårdagens nyheter.

Igår var hemmadag med båda kidesn, och då blir det inte mycket blogg dagtid pga upptagen och inte mycket på kvällen heller pga av mycket trött. Tur att en kan ta igen det nu.

Jocke började senare igår, så vem fick sig lite sovmorgon om inte undertecknad. Så himla skönt att ha en man med flexibelt schema att anpassa efter Ians sömncykel. Det om något kan kallas föräldralyx. Men efter att jag stigit upp och sett ungarna i tagen att demolera halva kungariket medans Jocke drog på sig Dr. Martenskängorna och vinkade hejhej, klubbades det snabbt igenom att vi skulle ut. Så ut gick vi - barnen och jag. Ute kan jag nämligen känna att det gör mindre om kidsen vaknat upp till ångvälts-mode.
Prisa lekplats på gården!

Efter att ha lekt figrarna kalla och kinderna röda stånkade vi upp för trapporna för att laga mat. Ian somnade dock medan makaronerna kokade och missade den gemensamma lunchen, men destå mer tid för mig och Iris att prata om kärlek och relationer:

- Mamma vet du?

- Nej vad då?
- Paaaappaaaa, han är min bästa vän.
- Jaha. Vad mysigt att ha en bästa vän.
- Och du mamma, du är en töntbajskorv hihihihihihihihihihihi *fnissar ut mjölk över tallriken*
- *sväljer jag-bar-dig-i-nio-månader-födde-dig-under-extrem-smärta-ammade-dig-i-typ-ett-år-martyrhistorian*


När älsklingsbästepappan kom hem fick töntbajskorven lite vi-hittar-på-nått-skoj-feeling och viskade "Ska vi åka till leklandet?" i Iris öra. Oj vad det blev det tjo och tjim. Att en vanlig sketen måndah kan bli bästa lekdagen på urlänge hade hon inte räknat med, Irisfjunet. Vi kom dit vid fyra och stängde plejset vid sjurycket. Då hade vi rutchat, klättrat, bollat, studsat, byggt, halkat, cyklat, tävlat, krupit, ålat och gu' vet vad. Innan vi åkte fick Iris dock löftet om att få välja "Vad hon ville att äta" (typ bästa grejen att bli lovad när en var liten vad jag minns). Hon valde då inte en hamburgetallrik med pommes, eller pannkakor med sylt och grädde, eller pizza, festis eller glass.

Nä, ungen valde en liten liten liiiiten kokkorv utan ketchup och till det ett glas smarrigt vatten att dricka. Jag, Ian och Jocke stirrade på varandra och liksom ba: "Vem ÄR hon släkt med egentligen?"

Men som vi säger i vår familj: "Är Iris nöjd, är familjen nöjd"