Instagramz för hela zlanten.
Ni har väl inte missat att ni kan följa min oprofessionella vardag live på Instagram?
Allt jag missar inte hinner posta här finns ett klick bort.
Jag finns att finna under oprofessionell2 . Himla bra sätt att få ansikten på er, bästa läsare, och hitta fler att följa där.
Men detta är ju gammal skåpmat för många av er. "Yada yada. Ge oss nått nytt liksom..." och det ska jag bannemig göra också! Nu finns min i text så hyllade sambo, tillika snart äkta man att finna bland instana.
Jag finns att finna under oprofessionell2 . Himla bra sätt att få ansikten på er, bästa läsare, och hitta fler att följa där.
Men detta är ju gammal skåpmat för många av er. "Yada yada. Ge oss nått nytt liksom..." och det ska jag bannemig göra också! Nu finns min i text så hyllade sambo, tillika snart äkta man att finna bland instana.
Gummiband4 är namnet Joakim hittas under, och alla ni som sitter inne på en hemlig cruch på denne man klicka er dit och gör blåa knappen grön.
Eller ni som uppskattar hans texter.
Eller verkar tycka att han är en skön snubbe.
Eller bara gillar att glo på okändisar.
Eller ni som gillar skägg. Följ!
Follow me.
Missa inte oprofessionell på Instagram!
Där huserar jag under namnet oprofessionell2.
Följ mig även där om du inte får nog av bloggen.
Vi ses!
I need a dollar.
Jag önskar mig en:
NIKON D700
& en:
NIKON 1 V1
Jag är ingen materialist i vanliga fall,
men de här skulle jag verkligen verkligen verkligen vilja äga.
Men jag har tyvärr inte 24.000 kr. Suck.
Så det får väl va...
Förbannat kall(t).
fyra nyanser skövdemorgon från iskall balkong.
Animals of prey.
Svalkar vinden.
vinterlandet.
Bohemian like you.
Jag hittade ett gäng festivalbilder från i somras.
vi satt allihopa i det torra gräset i timmar.
du
ibland har man turen att träffa skitsköna människor som vill dricka vin med dig
människor är vackra
vänner som du hittar man så sällan
bob hund.
dans är bra för själen, öl för humöret
vet man vad man väntar på är det värt att stå i regnet mitt i natten
att jag älskar dig kan alla se
och ibland, då är man jättebakfull.
Oh my god!
Bulletproof
NOVEMBER.
Gråkalla, dimmdisiga, råblåsiga november.
I år omfamnar jag dig.
I år håller jag för öronen och lalalalal-ar om någon pratar om solsemester.
I år är jag all in hela hösten, vintern och tidiga våren.
Kom bara!
Gråkalla, dimmdisiga, råblåsiga november.
I år omfamnar jag dig.
I år håller jag för öronen och lalalalal-ar om någon pratar om solsemester.
I år är jag all in hela hösten, vintern och tidiga våren.
Kom bara!
A heart like yours in a time like this.
Alltså. Jag känner mig skitskräpig. Så därför: ett stort fett sorry till er som önskar att jag borde uppdatera bloggen mer. Skriva oftare. Vara mer aktiv. Fota mer. Jag hinner inte! Jag vet inte hur ni gör, ni med stora bloggar som både hinner jobba, ta hand om barn, vara sociala och kasta ut en sisådär 4-5 (bra)inlägg om dag. Jag är nöjd med ett, får hybris vid två.
On this Earth, A shadow falls
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/On-This-Earth-A-Shadow-Falls
Om jag skulle vilja gå? Vilken fråga.
(bild; Nick Brandt)
Om jag skulle vilja gå? Vilken fråga.
(bild; Nick Brandt)
The Only One.
Jag börjar min dag med en hyllning till Joakim. Mitt hjärta.
För att du får mig att må bra och känna mig stolt över mig själv, trots att allt går åt helvete gång på gång.
För att du ser mig när ingen annan gör det.
För att du alltid är uppmuntrande och stöttande.
För att du bryr dig mer om andra än dig själv.
För att du olikt andra fokuserar på det positiva.
För att du har roliga idéer och vågar mycket.
För att du är en underbar pappa med ett enormt tålamod och ett otroligt engagemang i Iris.
För att du är du.
Så: tack,
älskade, tack.
För att du får mig att må bra och känna mig stolt över mig själv, trots att allt går åt helvete gång på gång.
För att du ser mig när ingen annan gör det.
För att du alltid är uppmuntrande och stöttande.
För att du bryr dig mer om andra än dig själv.
För att du olikt andra fokuserar på det positiva.
För att du har roliga idéer och vågar mycket.
För att du är en underbar pappa med ett enormt tålamod och ett otroligt engagemang i Iris.
För att du är du.
Så: tack,
älskade, tack.
Socker.
miserable without you.
Inlägg från Sveriges sämsta bloggare, för fanns det en sådan utmärkelse skulle den vara min nu efter två veckors total tystnad.
Det har kommit så mycket i vägen det senaste för bloggning. Det har varit solsken, värme, grillkvällar, familjedagar, fotojobb och annat jobb, föräldraplikter och barnansvar, idéetorka, bättre tidsfördriv, dåliga ursäkter, fotbollsmatcher, dagar på lekplatsen, beslut som fattats, strider som valts och utkämpats, mysmornar med nyvaken och sprallig lintott snurrandes bland lakan och kuddar och heliga Big Brother-kvällar.
Både bra och dåliga saker i en hälsosam, men icke bloggvänlig, mix.
Men det kommer alltid en dag då jag minns er, mina bloggläsasare. Då jag saknar er. Eller saknar att skriva en rad eller två. Saknar att få en peppande och glad kommentar. Nån som tycker att jag är duktig. Nån som tycker att jag fotat snyggt. Nån som tycker att jag ska ha credd. Nån som bara säger "hej". Nån som höjer statestiken med ett. Er saknar jag. Jag skriver lika mycket för er som för mig.
Så nu är jag här. För er och för mig och jag ska försöka stanna länge nu, för jag ibland känner jag mig rent elendig utan er. Och ert beröm, det är inget jag hymlar med. Så ös på, få mig att känna mig duktig. Det är inte för att jag har dålig självkänsla eller litet förtroende för det jag gör. Det är för att jag är mänsklig och älskar att få beröm.
Som vi alla gör.
Ingen kommer undan (inte ens i Sverige).
Måndag, förra veckan.
Non-Believer.
Ensammast i Sverige.
Jag har varit där tiden går åt fel håll.
Don't stop believin'.
våå-åå-åå-r!
Walking in my shoes.
HÖRRNE-NI-NI!
Nu är det såhär att jag har varit och fotat på ett så asballt ställe.
.
mer imorgon.
Society.
Vackra Skövde.
