Ja, men den gör ju det! Jabadabadoo osv.

 

Och eftersom ny årstid för oss med barn i hushållet ofta innebär ett trängande behov efter en utökad garderob, pga att barn växer i solen som gräsmattor på gödning, så kartlägger jag alla internets webshoppar allt för grundligt. Exakt allt det här är från Lindex eftersom de tydligen har spetsinriktat sig personer som tilltalas av tanken att klä sina barn i djungeltryck och djurmönstrat.

Dvs mig.

 

1. Gick på föreläsning med geniala Maria Sveland, där hon pratade om antifeminism och random vidrigt hat och maktutövande mot kvinnor. SÅ HIMLA BRA! När Maria rundade av och tackade för sig, kännde jag seriöst för att ställa mig upp på min stol, busvissla, göra ett stagedive (åt andra hållet), bäras fram av publikens händer tills jag ställdes ner på golvet framför Maria och kärleksfullt omfamna henne. Men jag lade band på på den impulsen och stämde in i det unisona handklappet istället. 

 

*VÅRSKRIK*

Ja - jag tar ut segern i förskott. 
Och ja - jag kommer bli assur om det snöar igen.
Men det är liksom barmark, sol och jag gick i skinnjacka utan att frysa idag, vilket är lika med vår i min bok. Enough said.

Dagen började med att Moa svirade in här i sina yogakläder och spred en härlig känsla av welness omkring sig. Jag kokade ägg och mutade henne med frukost i mina finaste äggkoppar för att på så vis få ta del av alla detaljer om mello, om mello-efterfesten, kändisar och allmänt skvaller innan vi spelade in podden, vilket var dagens första arbetsuppgift. Men hon teg som en väldigt bestämd mur fram tills micken var ikopplad och rec intryck, eftersom hon bestämt hävdade att det var bäst "för konsten" på det viset. Jaja. Det blir iallfall en mycket bra pod i veckan, det kan jag lova er.
Fram mot eftermiddage när barnen var hämtade från föris var vi ute i timmar. Vägrade att gå in, annat för ett mycket hastigt toalettbesök och hämtning av uteproviant. Vad kan en annars förvänta sig av tre vinterbleka människospillror svältfödda på D-vitamin och solljus. Vi drog igång våren på riktigt genom att baxa fram Iris cykel ur förådet. Vad är liksom mer vår än barn som cyklar?

Inget!
Jag sa ju det.

Sedermera, i hemmets stilla vrå ställde sig minstingen på sin sedvanliga speja-efter-pappa-post i fönstret. Där skulle han kunna stå i timmar om det skulle krävas. Men nu behövdes bara 15 minuter innan den ömma fadern skymtades på vägen och allmän folkfest utlystes.

Vad mer?
Jo, jag fick ett brev med konfetti i.

Hej på er! Jag ville dokumentera min sista föräldralediga måndag på länge i bild så att eftervärlden kan ta del av den i miljoners miljoner år om intresset skulle finnas. Och datorer, det måste antagligen finnas någon typ av datoranordning eftersom jag tvivlar på fotapapprets kvalité om miljoners miljoner år. Men JAG kan iallafall kika tillbaka på den här dagen då barnen drar iväg på sina trimmade mopeder och kallar mig tråktant, sådär om 10-15 år. Jag inbillar mig att det skulle kännas bra i hjärtat att kunna det.

När vi steg upp i morse möttes vi av... SOLEN? Whaaaat? I flera sekunder åt gången glimrade den till över februarihimlen. Vi gnuggade våra ögon både en och två gånger innan vi fattade att det inte var en synvilla eller en efterhängsen dröm. Det var sant. Hurra! Utedag!

Men först åt vi prickekorvmackefrukost och läste tidningar. Asså, jag läste orden och tittade på bilderna som skymtade fram under traktordäcken, det får vi småbarnsföräldrar liksom likställa med att läsa.

Sen gick vi ut och gungade tills magarna kurrade. Då gick vi in och fyllde dem till bredden med chili con carne.

Även om Iris hett önskde att det var glass i skålen istället och genom magiska under (dvs att hålla handen för ögonen) försöka frambringa vaniljglass med strössel. Det funkade tyvärr inte. Men Iris sa att hon skulle försöka igen till kvällen och då var "alldeles säker" på att det skulle fungera. Gulp! Jag blev då lite svettig och tänkte på att jag nu har ansvaret för att låta mitt barn tro att världen ÄR en magisk plats, iallafall några år till, och därför skulle bli tvungen att blixtsnabbt byta ut kvällsmatsyoughurten mot glass. Här ska ni veta att jag alltså inte blev stressad över tanken på att servera henne glass till middag, nej nej nej. Mer över min egen osmidighet/klumpighet/totala oförmåga att göraobemärkta  byten och det faktum att jag till 99,9% sannolikhet skulle komma att avslöja mig genom att tappa skålen i knät på henne och där igenom förstöra både magin och hennes förtroende. DEN PRESSEN! 

Men tack och lov glömde hon glassen rätt snabbt då hon började måla "farliga lejon" och tillslut själv förvandlades till ett och önskade zebrakött till middag. Det svänger tvärt.

Mmm mycket fin till och med. För bortsett från en otroligt intensiv timme i röstningssluss i lördags då jag och Jocke försökte bräcka varandra i antalet röster på Ammotrack (eftersom allt är en tävling i vår familj ni vet) har vi slappat nå jävulskt. Bara vaknat upp, tittat oss omkring med våra rufsiga huvuden och landat i känslan av inga måsten. Det vill säga den bästa.

På lördagen bestämde vi oss för att vara allmänt friluftiga samt härligt naturnära personer och klädde därför barnen i varma, vattenavstötande och smidiga kläder packade en rygga med förnödenheter (alltså fika) och drog iväg ut till stans naturlekplats på berget. Härligt! Synd bara att vi i vår friluftsiver dåde glömt att föräldrar tydligen också kan frysa samt att hälla kaffet i termosen vi tog med oss. Verkligen jättesynd.



Så när ungarna lekt en timme, medan jag och Jocke tätt ihopkurade skrubbat varandras ryggar och viskat "Tänk varma tankar älskling" till varandra under tiden, tog vi var sin under armen, satte oss i bilden och bestämde oss för att göra något spontant och roligt. Jii-ha! Tokiga familjen liksom!

Så vi åkte ÖoB.

 

Men rätt otippat ändå!

Där köpte vi schamponeringsmedel, fräsiga tandborstar och kaffefilter för 800 spänn och korv för 5. Rimligt.

 

Hej på er! Tänkte att jag på nytt skulle axla det här med konsumtionsbloggeriet och visa upp senaste mina kap, men att jag tar och balanserar upp det med lite hipstrigt gör-det-själv på slutet. Är ni med på det? Ok då kör vi.

I Stockholm trampade jag in på Monki och hittade saker jag behövde. Till exempel en stylish påse med glänsande baggar. Det behöver väl alla? Mm precis. Och ett par perfekta solglajjor med metallsklamar. Också det en typiskt nödvändig pryl att ha i sin ägo. Älskar Monki pga att de har allt som är snyggt.

 

(Ps. Ej sponsrad. Men blir gärna, det ska jag inte sticka under stol med. Så presshenninska på Monki - om du läser - hör av gärna av dig! *blinkar flörtigt* mjehehe)

Hej kompisar! Saknar ni mig? (här ska ni vråla: JAAAAA mot skärmen). Jag har varit på jobbresa över helgen och väl hemma har jag haft händerna full av två mamma-varför-lämnade-du-oss-hos-folk-som-älskar-oss-jättemycket-för-att-åka-och-försörja-familjen-för?!-ungar, som jag givetvis var tvungen att typ aktupussa och krama hela söndag samt måndag för att kompensera upp min frånvaro från dem.

Men ja. Jag och Moa var alltså i Estocolmo på buissnes hela helgen. Kul och spännande! När vi anlände till vårt bokade hotell vid 11-tiden fredagen den 14 februari aka <3 Alla Hjärtans Dag <3, möttes vi av kvittrande personal som önskade oss en faaaaaantastisk helg och hoppades att vi skulle trivas så faaaaaaantastiskt mycket i vårt myyyyyysiga rum. Vårt rum med allahjärtsdagchoklad på king-sizesängen med vy över stan - tydligen antog de att vi var där som ett förälskat par, vilket spred en romantisk stämning över hela fredagen, minst sagt.

 

 

Kikade in på twitter.
Upptäckte:

 

/dubbelslag på hjärtat

 

Ja, så heter podden den här veckan.

Vi börjar med att Moa berättar om fruktansvärda minnen från en gymnastiksal och passar på att ondgöra oss över diverse helvetesprövningar mellanstadiebarn utsättas för under vår uppväxt, och kanske fortfarande gör, vem vet? (Är du ett plågat mellanstadiebarn, eller har ett i din närhet, kanske du kan höra av dig till oss så får vi diskutera det här på djupet).

Vi reder också ut några saker om genus och om den sk. "PK-maffian" både jag och Moa är stolta medlemmar av. Dessutom tar vi i romantiska tider som dessa oss friheten att blotta min man och hans försök till romantik och Moa berättar om sin hemliga dröm. 

Det och mycket mer serverar vi dig om du lyssnar på podden!

Du lyssnar via iTunes, till Android ska appen podkicker fungera jättebra eller här nedan på bloggen. Vi har också en egen facebooksida som du hittar HÄR. Får du inte nog av oss finns vi på både twitter och instagram också. Jag följs på @oprofessionell2 på båda ställena. Vi ses där kompisar!

Hallå där! Som den minst överaskade grej i hela världen den här veckan kommer här ännu ett inlägg om feminism. Jii-haa! *dansar med händerna i luften* Jag tänkte att jag skulle hålla det kort, men jag kan inget lova. Jag har varit tyst ganska länge nu och det liksom bubblar i mig att få säga det jag vill ha sagt.

Jag läste aldrig Bellas inlägg om feminister, förens efteråt då jag tankat på med massa smarta inlägg innan, och jag tänker inte länka till det heller. Jag såg Fittstim - min kamp på TV, suckade och lät det vara relativt okomenterat. Jag läste debatter om Nours armhåla och bet mig i tungan. Jag lyssnade till vad Jens Spendrup hade sagt om feminsim och om kvinnor bör kvoteras in i bolag senast igår och kände irritationen koka. Och jag har tagit del av bisarra frianden av våltäktsmän under januari och då grät jag faktiskt. Och vrålsvor. Och blev så jävla less på världen.

Men detta ska inte bli ett inlägg om det. Jag pallar det faktiskt inte eftersom jag varje gång jag försökt skriva något om det blivit så arg att fingrarna darrat på tangenterna och de sansade, relativt smarta orden fallit bort. Dessutom finns det så många andra fantastiska som kommenterat detta typ överallt och bra mycket bättre än jag någonsin skulle förmått mig.

Vid sidan av detta tar jag också del av feministdebatten. Alltså inte den samhällsdebatt som ständigt förs av oss feminister. Nä, inte den. Inte heller den sexistiska aphjärnsdebatten OM feminister av folk som tydligen blev kvar på dinosaurietiden och slog varandra riktigt hårt i skallen med flintastenar och nu typ hejar på sånna som ser bajsnödiga ut i riksdagen och pratar om "svenskhet" osv. (sån goja ödslar jag ingen som helst tid på). Nä, jag menar den som förs av helt vanligt folk som inte vill kalla sig feminister utan säger "Ja alltså, jag är ju för jämställdhet och allt sånt där - men feminist är jag INTE!" (typ vår stadsminister och en himla massa andra)

Det jag tänkte göra, är att ställa en urenkel fråga till dig som inte vill kalla dig feminist:

Är det möjligen så att du råkar tycka att alla människor här på jorden oavsett kön, sexualitet, etnicitet osv. bör ha samma rättgheter och möjligheter att kunna leva ett jämställt liv? 

Om svar ja:
*ping ping ping* DU ÄR FEMINIST! GRATTIS!

Och det kvittar att du hittar på tjusiga omskrivningar som "jämställdist" osv. för det är feminist du är. Det finns redan ett ord för det du tycker och tror - använd det :) Det kommer bli så himla mycket lättare att debattera med dinohjärnorna då. Jag lovar. Och desto fler vi är som inte låter oss luras av antifeministernas propagerande dynga om vad ordet betyder - jättebra. 

Och ja, jag kan se vart missnöjet med ordet kommer ifrån. Och nej, du behöver inte anamma varje liten milimeterdel av feminsmen om du inte vill. Och absolut inte hata män! (hata helst ingen) Men wikipedia det om du vill. Slå upp det i en bok. Fråga en feminist. Det spelar liksom ingen roll för du kommer få samma resultat.

 

Svarade du ja på frågan ovanför ÄR. DU. FEMINSIST. Så enkelt är det. 

Och svarar du nej är du en idiot.

Faktiskt.

Låt mig återge ett sms-samtal som idag ägde rum mellan mig och vän med barn.

Jag: Barnen är hemma från förskolan idag :)

Vän: Mina med! Vill ni leka?

Jag: Givetvis! Vart, när, hur? :)

Vän: Jag ska iväg en snabbis 11.30 så ni kanske kan komma hit, så kan jag sticka en halvtimme medan du har barnen och sen kan vi äta lunch och gå ut?

Jag: Mm. Jag och Iris kan komma 11, men då Ian får stanna hemma med J isf. Han vaknade så tidigt och sover himla crappy i vagen du vet :/

Vän: Ok. Vänta lite så ska jag bara kolla en grej :)

(15 min senare)

Vän: Jag har löst det! Min man kommer hem, tar barnen, jag springer iväg, vi ses efter det. Runt 12 här hemma för lunch :)

Jag: Mm. Men då sover nog Ian. Men om din man kommer hem, du sticker iväg, jag lägger Ian tidigare, vi kommer förbi och äter runt 12.30, sen går vi ut och leker?

Vän: Hum... Då måste min minsta sova innan. Så om vi säger att min man kommer hem, jag sticker iväg, jag kommer hem, vi äter, går ut, söver lillen i vagnen och vi möts ute och leker?

Jag: Ian måste nog ha mat typ då, eftersom jag la honom innan lunch. Men om vi säger din man kommer hem, du sticker iväg och kommer hem, jag går ut och leker med Iris under tiden, ni äter hemma, vi äter hemma, Ian vaknar, du går ut och söver din lilla, ni leker ute medan jag ger Ian mat och så kommer vi bort till er och leker efter det? :)

Vän: Ja, Fast... då är det ju typ middag...?

Jag: ELLER så kapitulerar vi bara för det här småbarnspusslet och hörs sen när vi har tid? 

Vän: MEN HALLÅ! DAGENS BÄSTA IDÈ! :D

Kompisar! Jag ser det som min medmänskliga skyldighet att utfärda en varning. Den går ut till er med känslor starkare än en gråsten. Nån som kan identifiera sig med det? Mm ok men se då för jösse namn inte filmen "The broken circle breakdown". Iallafall inte om du inte njuter nått kopiöst av att öppna upp tårkanalporten XL. Asså jösses. Hulkgrät mig till andnöd där jag satt i soffan. Jag började ca 00.34 (vi pratar sekunder) in i filmen och slutade inte förrens eftertexterna slutat rulla och jag låg och simmade i en pöl av saltvatten. Nått som är säkert är iallfall att både mina och Jockes tårpooler lär vara torrlagda fram till 2023 eller så. 

Nåväl. Den var väl bra och fin också, filmen.
Emellanåt.

Ja det jag kunde urskilja, mellan spruttårarna och stunderna då jag snörvlande borrade mitt ansikte in i Jockes skjorta, verkade helt ok (cirka 2 sammanlagda minuter av 98 möjliga).

Ingen höjdarrecention det här, känner jag.

Betyg:
Tre dyngsura skjortärmar av fem möjliga.

 

Bra sak:

Tulpaner med perfekt status! Och ja det här har tydligen blivit en blogg om tulpaner. 
(Sökoptimerar: Blogg om tulpaner, tulpaner, blogg, perfekta tulpaner, vi som älskar tulpaner, vi som bara bloggar om tulpaner hela tiden och knappt kan se någon mening med att skriva om andra saker, tulpaner in my <3)

Bäst sak:

Politiskt Homeparty med Gud(run)! Jag kom dit som mig själv och gick därifrån som överfrälst. Känslan när någon smart sätter raka ärliga ord på ens egna känslor och tankar = Oooooslagbar. Faaaaantastisk. Maaaaagisk. 

Hon sa så mycket smarta grejer som jag alltid kommer bära med mig i hjärtat mitt. Som tillexempel att "Jämställdhet är inte en åsikt, det är en kunskap" och "Rösta inte MOT saker, rösta FÖR den förändring du vill ha". Och att verkligen belysa problemet i att ha ett parti som för en rasistisk och kvinnofientlig politik i riksdagen tillsammans med ett gäng andra väljarnervösa partier som inte tar debatten. Avdelning saker som måste förändrar: Det. Absolut det.


Gudrun for stadsminister.

Igår hade mössfrillan här ovan namnsdag. Och alla ni som känner en treåring vet att de tar alla möjligheter till storslaget firande som finns. Så när vi högtidligt stämt upp i ett unisont och fyrfalldigt leve till hennes ära vid uppstgning och serverat önskefrulle, bestämde hon att det inte bara var hon som skulle få njuta så av den här dagen. Nä alla ska få grattis sa hon och delade ut "Grattis så mycket på Irisdagen!" till alla vi mötte under förmiddagen, (vilket var två grannar, en brevbärare, typ åtta personer i mataffären samt kassapersonalen, en hund med tillhörade koppelhållare och en förskoleavdelning på utflykt) vilket minst sagt spred en härlig kalasstämning. 

Och tydligen ligger det i Jockes släkts gener att namnnsdagar är något som ska firas, så Iris farmor kom fram mot eftermiddagen förbi med namnsdagspresenter i form av:

1. Av namnsdagsbarnet utpekade - nya supersnabba springskor!

2. Bullar till oss andra.

Så lyckan var givetvis stor, både över bullar och skor. Ja, vi var faktiskt så lyckliga att Iris tävlingsprang ca 14 varv i hemmet "på tid" mot Ian och vann varje gång. Och jag och Jocke tävlingsåt 14 bullar var. Också det "på tid". Vem som vann? Ledtråd: Jag.

Slutsats - I vår familj kan en tävla i precis allt.
Och - 14 bullar ger magknip.

 

ajaj

 

 

Hej på er kompisar! Helgen är slut, igen. Men inte hänger väl vi läpp för det... (psst! Det kanske var lite ljug).

Men det är inte för att vi inte gillar måndagar i den här i familjen, utan pga att helgen varit så bra att det känns lite trist att den nu lämnat oss.

Ibland funderar jag på om jag har någon typ av personlighetsklyvning. Jag anser att jag är en ganska logisk person. Jag har fasta åsikter och värderingar och vänder absolut inte kappan efter vinden. Jag är smakfullt principfast (och ej ödmjuk tydligen), vet vad jag tycker om och är ofta relativt förnuftig. Jag lyssnar iofs på typ all musik, men är konsekvent i det jag tycker allra allra allra mest om (*elektrohjärta bang bang*). 

Men när det kommer till stil... Ja, då spretar jag. Som fan. Mest spretigt blir det om våren då min annars rätt så tuffa och grafiska stilperson typ halkar till på ett mycket härligt bananskal rakt åt bohohållet. Alltså i takt med att solen visar sig allt mer svidar jag om i sakta mak om till fullfjädrad woodstock-look. Jag bli Miss Li! Typ iallfall, eftersom jag inte alls är riktigt lika cool. Men det känns liksom helt naturligt att byta alla mina rockdressade och svart/vita kläder mot varma jordfärger och fladdriga tyger.

Åh vad jag längtar efter att ta på mig hatten och flanera gatan fram i remsandaler! *nynnar på Oh Boy* 

Hej från Kreativa Verkstan AB! Eftersom min arma kollega är sjuk har jag ensamarbetat de senaste två dagarna. Vilket genast får mig att känna mig lite vilsen? Har ju tidigare alltid älskat att arbeta själv pga av att andra människor typ stör... min... kreativitet... (alltså hur illa låter inte den egenskapen i typ ett CV?) men Moa är liksom undantaget här. Hon har en mycket effektiv påverkan på mig. En positiv sådan ska understrykas.

Så nu när jag lämnats själv under två dagar då hon kurerar sig hemmavid, har jag liksom börjat bli helt snurrig och ambivalent och sms-bombar henne med 1000 frågor. Mycket olikt mig, jag som under en tidigare anställning kallades "lill-bossen". Hurm.


Men bra grej: Jobbar i myskostymen! 
Otroligt bekvämt. Och dansvänligt. Ännu bättre då jag lyssnar på ashög musik när jag jobbar själv.

Typ den här ---->  P A N I K B A L L A   L  I S T A N  <---- bla.

Jag viftar med armana i luften, slänger dit nån bokstav här och där,  snurrar på min skrivbordsstol, väljer typsnitt på måfå, mimar vad jag tror är DJ-moves, justerar färger en aning, knäpper med fingrarna. Ja ni fattar. Så idag är alltså dagen då jag elektrodansar fram min kreativitet. Och bra blir det.

Oneklignen, en av mina absolut topp fem bästa bloggar EVERSCH' knåpade till januari ihop en asrolig blogglista. Ni vet en sån där lista med rubriker att skriva inlägg till varje dag? Precis en sån. Jag älskade den innerligt och ville hoppa på flertalet gånger, iannan jag kom på att det liksom inte var någon idé pga att jag aldrig någonsin kan fullfölja en sån där lista utan stanna på typ på dag tre och grinar pga BLOGGPRESSEN. Och då blir det inte så trevligt som en kanske kunde ha tänkt sig. Tyvärr.

Men jag ville ju så himla gärna också berätta om vad jag vill lära mig, vilken författare som är mest hångelkompatibel och vad som får mig att tugga fradga osv. Så nu gör jag som så att jag norpar listan rakt av och svarar på några av rubrikerna som en snabblista istället - vilket passar mitt tålamod bättre.
En kan inte kalla mä döm iallafall. 

Och tack Lisa för en mycket underhållande januari <3

Listan oprofessionell-style:

Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
Eh? Spontan tanke: Har Ryan Gosling möjligtvis skrivit nån bok? *googlar hoppfullt*

Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.


En grej jag skulle vilja lära mig.
Laga mat. Samt bli mer som Lotta Lundgren.
Så därför har jag beställt följande böcker i veckan.


Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
Det har vi redan gått igenom.

Hepp! Dagens boktips.



En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
Stressa upp mig. Utan en radikal förändring på den fronten kommer jag garanterat få kärlkramp vid 40.

Hepp! Dagens tv-tips.
Jag tittar på och gillar bäst just nu:

Jills veranda &
Sápmi Sessions

Väser teatraliskt: "Finns på SVT-play"

En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
Jag har två grejer och kunde inte välja vilken som jag tycker gör mig mest vansinnig. 

1. Stressat brotta på lelösa ungar som ligger i en bråkig hög på golvet sina vinterkläder om morgonen. 2. Kladdiga små matbitar under strumporna.

Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
Tänker EJ visa mitt sovrum pga brutalt icke-existerande feng shui där inne eftersom vi använder det rummet som "kasta in precis alla skit som inte får plats någon annanstans-rum" och sover typ intryckta i ena hörnet.

Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
När båda barnen sover i sina sängar innan 19.30 och jag står i begrepp att svandyka ner i soffan med godisskål och bra på TV. *HIGH FIVE*

Kolla! Här är en bild från mitt kök.


Skafferi, skaffera - ett skåp med konservburkar är bra att ha.

En grej jag är himla bra på.
En? Heheheh så jobbar väl inte ett proffs.

Jag är en jävel på att podcasta, på att skriva och lära mig låttexter. Jag fattar det där med "färg & form". Är grym på att äta choklad, koka ägg, laga lassagne och dricka öl. Fantastisk på att glömma att betala räkningarna i tid, loppisfynda och internetshoppa. Är en världsmästare på att göra välling mitt i natten, blåsa på onda tår och fixar alla uppfiningarna i Pettson & Findusspelet till paddan på nolltid. Är kung på frågesport och att slå in paket.

Mina kära älskade! Det känns ju typ lite pinsamt att tassa in på bloggen när det ekar så tomt här inne *klamp klamp klamp* Inga inlägg här inte. Och ja, jag skyller på kidzen. Som vanligt... Vart kan jag hämta ut Mother of the Year-priset någonstans? Jag bara undrar? 

Men det känns som om det är typiskt mina ungar att tex mitt under februari (den mest laglösa månaden i alla småbarnsföräldrars liv och som inte kallas Vabruari för intet) stuka sin lilla lilla fotled och måste pga det vara hemma och kurera sig och BÄRAS runt tjugofyra sju? Ursäkta mig men kan 1,5 åringar ens stuka sig? De har ju ta mig tusan gummileder? Ja, jag fattar inget. Men Ian (samt 1177) hävdar bestämt att det visst går och att medicinen är högvis av pannkakor med sylt och grädde (1177 sa dock inget om pannkakor utan ordinerade högläge, vila och lindning). Så jag får väl helt enkelt ta Ian på orden.

Utöver vård av stukat barn har jag och Moa jobbat S to the enhårt sista tiden. Idag hade vi till exempel en föreläsning om sociala medier för Lernia inbokad. Och trots att barnen gått på förskolan typ 0,1 promille av den tid det står i schemat och sovit cirka 2 mickrometer av en natts längd, gick föreläsningen väldigt bra. Vi är nöjda. Publiken såg nöjd och engagerad ut. Och arrangörerna VAR supernöjda. Så full pott helt enkelt! 

Hallå söndags-chillerz'! Nu ligger ännu ett podcastavsnitt uppe och väntar på att få bli avlyssnat av just dig. Ta chansen på direkten vettja.

Den här veckan bjuder vi, som titeln förtäljer, på självkännedom, missunnsamhet och ett par nya ord. Vi snackar också om elaka kommentarer, privatspanar och prettovarnar en aning. Dessutom pratar vi om våra erfarenheter av att vara att en pojk- resp. flickförälder. Jag har ju en unge "av vardera" medan Moa har två små grabz hemma. Är det någon skillnad? Kommer det bli? Vad har vi själva för relationer till våra föräldrar? Ja, ni får helt enkelt lyssna på podden för att höra hur vi resonerar. 

Får ni inte nog av av oss via pod+blogg hittar du vår facebooksida ---> HÄR <--- dessutom har vi både twitter och instagramkonton som används flitigt. På @oprofessionell2 hittar du moi på båda ställena.

Hallå där! Lördag! Veckans bästa dag! Lätt! Många utropstecken här! Verkligen!

!

Annars då? Jo tack bra. Livet rullar på i stilla mak och alla ungarna är friska och glada. Hehehehhehehhe jag ljuger. Livet rusar i 190 och ungarna är både snoriga, hostiga och gnälliga. Men ja. Iallafall.