det överexponerade gömstället.
He-rre-gud.
Jag är inte skapt för skolan. Jag kan inte koncentrera mig. Jag kan inte följa dirrektiv som ges. Jag grejar inte hela "frihet under ansvar". När det kommer till diciplin och ansvarstagande är jag en loser.
Men jag räddas av att jag är smart.
Kan låta som drygt skryt, men jag är smart och det kommer väl till pass när man ska lura professorer och kursare. Jag kan låssas att jag kan väldigt länge. Så länge att det ofta känns som jag lagt en del tid på mina resonemang, som egentligen ploppar upp i takt med att min mun rör sig, vilket känns orättvist mot andra men skönt för mig.
För, om man bortser från det faktum att jag har fått världens finaste barn och har norra halvklotets bästa och snyggaste sambo, har jag nästan aldrig tur. Jag är alltid den som får avslag från nån viktig myndighet, åker på lägsta föräldrapenningen på grund av nån ynka glappdag i juli 2009 eller missar drömmjobbet med en hårsmån. Då är det tur att man fått ett huvud att lita på.
i give you the morning
Kite – Jonny Boy
Kite – My Girl And I
Jag och Iris ligger i soffan och lyssnar på Kite. Kaffebryggaren fräser i köket jag ser att solen skiner genom våra trasiga persienner. Sämre har jag haft det.
It pays to belong.
för drömmar måste du ha,
...även om det bara gäller 9 rullar assnygg tapet.
CSN är så jävla oförstående när det kommer till inredning.
(foto: Sandberg Tyg & Tapet AB)
i and love and you
Med en sömnig och vällingmätt Iris uppkrupen på mitt bröst, ligger vi i TV-soffan och fastnade framför det mycket gripande programmet Barn till varje pris? på SVT1. Jag tog med klappande hjärta del av ensamståendes fruktlösa försök med IVF, ett gaypars val att använda sig av en indisk surrogatmamma och ett barnlöst par som till och med inrett ett förstklassigt barnrum som endast nyttjades av grannens unge då och då.
Klumpen i halsen växte och jag insåg i dessa människoöden min egen jävla tokflyt.
Att barnet som ligger och andas varmt mot min hals inte alls är så självklart.
Tänk att hon är resultatet av en tabletts vara eller inte vara.
Att hennes existens sex veckor passerade av mig obemärkt.
Att tolv veckors kritiska veckor passerade utan blod på toalettpapper och förödande missfallsvärkar.
Att vi fick se ett kärnfriskt och vilt kickande barn på en ultraljudsskärm.
Att 40 veckor passerade komplikationsfritt och att hon föddes nästan på dagen beräknad. Frisk, stark och till och med, med alla fingrar och tår på plats.
Att hon för mig är perfekt och kan springa, hoppa och babbla om "mamma", "pappa", "den" och "det". Peka och skratta.
Och allt det här tar jag varje dag för givet.
Skämmes ta mig fan!
(utdrag ur novell...)
Kärleksnatt
– Vi ligger för lite.
Hans röst dov med undertryckt känsla men hennes svar flyktigt och lätt, som om tankarna fanns någon annanstans.
– Jag vet.
Hon låg nonchalant utsträckt på sängen med det mörka håret draperat likt ett oljeutsläpp över de vita lakanen. Kläderna hade hon smidigt flutit ur i dörren mitt framför hans blick. Lämnat dem som en hög ömsat skinn på golvet. Han hade förvånat tagit det som en invit när hon naken glidit in i sängvärmen och försökt sig på ett fumligt närmande genom att lägga sin hand på hennes bröst. Ett tonårsminne hade lätt svävat förbi. Känslan av att inte veta hur. Det välbekanta svaret hade inte låtit vänta på sig.
– Nej. Inte ikväll.
(läser kurser i skrivande och jobbar med att utveckla bildspråk och stämingar i berättande texter. Om ni tycker det var bra blir jag inte ledsen för ett litet hurra! i komentatorsfältet "wink wink").
Nya tag, nya kategorier.
Bestämt mig för att bredda bloggen lite så att jag får större intresse av att synas mer här nu framöver.
Kategori nummer ett är en textavdelning.
Skrivarverksta' delux.
Här kommer rena texter läggas upp, typ noveller, debattartiklar med mera.
Kategori nummer två är betydligt ytligare men ooooh så rolig.
Inget jävla schabby chick här inte.
Små inblickar hemma hos mig.
