Hej! Här om veckan trillade jag över ett barnpyssel på Pinterest. Grundidén med pysslet var en toarulle vikt som ett hjärta doppad i färg, med mening att använda som en gullig stämpel för barn. Kul, tänkte jag som när en dröm om att leva ett mer DIY-influerat liv, det här kan jag göra med kidsen till alla hjärtans dag.

Sagt och gjort. Jag vek till rullen (obs  jag fick givetvis rulla av ca 10-15 meter toapapper /ej förbered), ropade till mig barnen, hällde upp färg, tog fram papper och berättade hur de skulle göra. Barnen jublade! Inombords jublade jag också. Vilken genialisk idé. Heja Pinterest! Heja mig! 

Inombordsjublet höll dock bara i sig några minuter. Det blev först lite naggad i kanten när Iris blandade ihop alla färger till en enda gråbrun sörja, och tystnade helt i samma stund som Ian fick tag i en flaska färg och spruttade den över golv, tak och möbler. Överraskande nog framgick det scenariot inte av den mjukt ljussatta Pinterestbilden av en glad, kladdfri ettåring med perfekt stämplade hjärtan på sitt i övrigt rena papper. Mina ungar såg ut som de gått en match i lerbrottning. Typ.

Efter 10 minuter var jag och barnen helt slut och satt flämtande på var sin stol och stirrade på röran vi åstadkommit.

En. (1) EN! Teckning med urskiljbara stämpelhjärtan blev det. Möjligtvis var det inte helt värt mödan. Men Iris var nöjd och då kändes iallfall lite lättare att ligga på knä och skrubba färg från nederdelen av köksskåpen.