Det finns ju ett gäng saker är i livet som en inte kan föreställa sig ska hända innan... ja, innan de händer helt enkelt. Det är så lätt att tidigt i livet tro sig veta exakt allt om hur en är som person och att den unga verionen av dig är den enda sanna. Utveckling av min person? Haha skulle inte tro det va? Men det stämmer sällan, de där tankarna om att presonlig utveckling aldrig kommer att ske. Nä. Utveckling sker ju alla, hela tiden. Jag skulle till antagligen kunna ränka upp en himla massa saker som jag för några år sedan aldrig i livet never ever ain't gona' happen nix pix skulle hända mig, som nu har hänt. Men då blir vi väl sittade här tills imorgon. Men någa stycken kan jag ändå bjussa på.

Så: Mitt liv i händelser som jag inte trodde skulle hända, men som gjore det ändå.

1. Jag skulle aldrig dumpa min ungdomskärlek
Åh, finns det något mer missvisande än ungdomskärlek? Jag tänkte att det var ju himla behändigt att ha träffat den rätta när en var 14 år. Att vi skulle leva våra liv tillsammans tills vi blev två små vårdpaket med fjuniga hjässor och russinfejs. Oj så romantiskt. Aldrig skulle min kärlek till denna fantastiska person sina. AAAAAALDRIG! Sen gick jag och blev kär i dennes kompis. Ops. Och vi blev ihop istället. Ops igen.

/heartbreak_girl_88

2. Jag skulle aldrig skaffa barn innan 30
Nä. För den här personen skulle kasta sig ut på långa resor. Uppleva varenda kvadratcentimeter av jordklotet. Festa fesa festa som om det inte fanns någon morgondag. Möta spännande människor till höger och vänster och sen, kanske, när jag var gammal som gatan (typ ca 30 år i en 19-årings mått mätt) möjligtvis avla ett barn eller två. Det var planen. Tills jag faktiskt mötte en spännande människa. Och blev jättemegakär i honom? Och fick ett barn? När jag var 22. Ops. Och ett till när jag var 24. Ops igen.

/ännu ej 30 år

 

3. Att jag aldrig skulle bli en sån där cool och självsäker mamma
Det är så lätt att sitta där men en liten yttepyttig bebis på sin arm och tänka: Nä, jag kommer aldrig bli som de coola föräldrarna. Jag kommer aldrig våga ge min bebis mat kryddat med ett endaste saltkort innan hen är typ 28 (och godis ska vi inte tala om?!) Skaffa barnvakt och tycka att det är skönt? Skola in min minililla skrutt på förskolan bland de andra bestarna till barn (obs! åsikt färgad av att aldrig ha träffat fsk-barn innan)? Gå på föräldramöten och ta plats med mina åsikter. Låt låta min unge lära sig cykla utan 20 kuddar bundna runt kroppen. Släppa iväg min lilla guldklimp på livsfarliga simskolor och nerför halsbrytande slalombackar osv osv i all evinerlighet. Men nu är jag ju morsan som skrattar när mina barn snubblar, ger dem socker innan maten, längtar ihjäl mig efter barnvakt. Ops. Vad jag gjorde igår? Jag anmälde Iris till skidskola i Sälen under påsk (inga föräldrar tillåtna). Ops igen.
/cool(are)

4. Jag kommer aldrig ha ett resande jobb

Mest för att det verkade så oerhört omständigt och bökigt. Men har hela hösten farit runt som ett skott mellan städer i Sverige och bara de senaste tre veckorna har jag varit åtskilliga dagar i Stockholm och Kalmar med jobbet. OPs. Vad jag gör just nu? Sitter på tåget till Göteborg. Ops igen.
/SJ Guldkund