Åh, jag har varit så glad senaste dygnet. Det här är ju EGENTLIGEN en blogg om mig och mina bravader (självcentrerad som jag är) men jag vill passa på att skriva några rader om den person jag tagit det fantastiska beslutet att gänga mig med. Jocke.

Alltså världens bästa person. LÄTT. Snäll och glad och smart och rolig och härlig och klok och allt annat positivt du kan komma på. Ta allt det här + en färdigställd utbildning och addera våra drömmars besked = Jocke har fått ett jobb! Ett jobb han länge velat ha och kämpat hårt för. Ett riktigt jobb med fast anställning (halleluja!) fasta tider (ännu mer halleluja!) och DAGTID (*lägger mig ner på golvet och gråter av tacksamhet*).

Jag vill inte vara personen som klagar men fy skråen vad jobbigt det har varit att vara ensamförälder varje kväll (och ofta många hela dygn och helger) i massor av månader nu när Jocke jobbat på inringning. Att alltid var den som hämtar från fsk, släpar hem, leker av, utfodrar, borstar tänder, tvättar rena och slutligen läggningstampas i timmar med kidsen SJÄLV. Varenda dag. Jämt. Kudos till er ensamstående föräldrar alltså! Ni borde få fetaste medaljen alternativt subventionerad barnpassning några timmar varje vecka. Jag begriper det på en helt annan nivå nu när min tidsuppdelning har varit 95% barnen 3,5% få i sig själv mat och gå på toa, 1% vila och 0,5% annat (typ bloggning, läsning, träning, kvällsjobb).

Åh. Det här kommer också ge vår familj så himla mycket härlig trygghet. För att ha en förälder som utbildar sig + går på timmar och sen jobbar på inringning de mest absurda tider och en annan som startar företag har ju inte genererat i ekonomisk trygghet och en skön känsla i magen alla gånger. Snarare precis tvärt om. Men det är val vi gjort och har fått att fungera bra, trots en inre stress och ibland ett begynnande magsår. Men nu, frihetskänsla på ett helt annat plan.

Så grattis världens bästa, grymmaste och härligaste person. Grattis Jocke!