Igår var vi över hos våra mysiga grannar. Båda våra äldsta och våra yngsta prickar nästan in exakt ålder med differens på någon månad. Dessutom heter deras yngsta Iris baklänges. It's ment to be liksom.

Det var jättretrevligt, även om en liten glasspinne kom emellan storbarnen för en stund då viss tandagnisslan uppstod när båda ville ha vaniljsmak och det givetvs bara fanns en sådan kvar. Men det redde upp sig. Dock utsatte Ian sin mor för inre stress då han i ett ouppmärksamt ögonblick snubblade och spräckte lilläppen sin. Det var blod ÖVERALLT. Och nervös som jag är inför sårskador yrade jag runt med svimmningskänslor en stund innan jag återfick kontroll på läget och en bit papper att stoppa blodflödet med. Då blev jag genast typ kardiolog och expet på blod och blodcirkulation och sa saker som "Hahaha en ytlig skråma bara". Det är tvära kast i mitt liv. 

När småtofsarna senare somnat och min man ännu inte nalkades i trapphuset tog jag mig för att gå igenom alla urvuxna bebiskläder. Jag har börjat få grov materealistisk ångest det senaste, och alla kassar med kläder på vinden som skulle passa någon annan bebis alldeles perfekt stressar mig. Det blev sådeles sex kassar till skänks, två att sälja och en med det allra finaste att spara (och med "en att spara" menar jag en sån där blå jättebamsing till bärsäck från IKEA med handtag ni vet)
mvh sparar'n.

Men nu till det väsentliga. Jag har ju utlovat en bloppis! ... Men har nu tänkt om lite. Jag kommer från och med nästa vecka slänga in ett gäng annonser på tradera där ni givetvis är varmt välkommna att buda friskt. Det viktiga är ju ändå återvinningen och chasen att fynda. Right?