Varje morgon när Iris precis stigit upp tassar hon raskt barfota över parkettgolven, skjuter fram en pall till fönstret och klättar upp. Hon trycker sin lilla näsa mot glaset och låter andedräkten imma mjukt mot rutan. Tyst säger hon "Hej hej molnet! Försvinn så jag får gå ut och leka. Tack så mycket."

Det är en sån fin start.