Tänk Ian. Tiden springer på och idag blir du ett halvår. Men hallå! Under det här halvåret har du liksom tagit en stor och självklart plats i vår lilla familj. Ditt skratt ljuder högt i hemmet och får oss alla att må bra. Vår lillefant. För stor och frodig, det är du fortfarande. Nästan 10 kilo och 70 cm lång. Tre tänder i nederkäken, och vassa är de också!

Nu äter du ett mål lagad mat på dagen och frukost, typ gröt eller puré och minst några smörgåsrån som är favoriten. Majskrokar slinker också ner i ett nafs om du lägger vantarna på några. Ammar gör vi mest på nätterna och morgonen, för myset det gillar du.

Du rullar och ålar och snurrar. Och framförallt sitter du helt själv numer. Lite svajigt, tills förra veckan, då du tycktes finna balansen och nu lyckats behålla den. Så nu ser du äntligen lite mer av världen. I vagnen sitter du också såklart. Liggdel är för bebisar. Eh ja... små sådana alltså. Du är ganska frustrerad för att du inte rör dig så mycket framåt över golven som du kanske önskat. Skränar som värsta horden elefanter om leksaken hamnat för långt bort. Skitleksak liksom. 


Det bästa som finns är syrran. När hon entrar rummet är allt typ helfestligt och du kiknar av skratt bara du så mycket som ser henne. Tänk det betyget. Hon spelar såklart också gärna pajas påeldad av ditt skratt. Iris har föresten börjat fatta ett enormt tycke för dig, "lillebjosan" som hon kaxigt kallar dig.

- Ijan ska bara växa lite, sen kan vi leka!

Tänk vilken tur att de första månadernas känslomässig turbulens hos lilla storasyster skulle ebba ut i denna kärlek till dig. Så otroligt fint.