Just nu är det en fråga om sömn.
Ja, idag rök vi ihop litegrann... Jag morrade rejält om att jag aldrig fått sova mer än typ 40 minuter i sträck på snart sex månader och därför inte vet vart Jockes andra strumpa är. Och Jocke fräste tillbaka att det är ganska otrevligt att bo med någon som tänder till på två sekunder, bara man råkar kolla om denne någon sett en strumpa som är försvunnen.
Ibland blir man arg. Ibland orkar man inte kvittra "Jag vet faktiskt inte älskling...?" på en fråga. Ibland orkar man nästan ingenting annat än att bara fortsätta fungera någorlunda.
Det är sömnen och vilan (den UTAN nån som drar en i håret eller äter av ens kropp) jag saknar mest just nu. Den kravlösa timmen i soffan om kvällen. Den znozade väckningen. Den ifredtuggade frukosten/lunchen/middagen. Sömnen och vilan är enligt mig också det ABSOLUT VIKTIGASTE för en fungerande relation där småbarn är en beståndsdel. Utan sömn är vi liksom briserande bomber. Utan sömn är vi dessutom rätt dåliga föräldrar och rätt uppenbart usla partners.
Jag kan bli tokig på nån barnlös krake som gnäller runt om att hen är trött. TOKIG!
"MAAAAAH! Du får sova på dina egna premisser, din bortskämde lille jäkel!!!" vill jag explodera. Ruska om, sträcka upp och visa påsarna under ögonen orsakade av nattamning och läggningskriser.
Men sen minns jag också vad som driver en förälder att uthärda skrik och skrän och tårar och krav under natten. Det är den varma lilla hand som stryker din kind om morgonen, eller de små klotögonen som stirrar in i dina när du vaknar. Bränslet är kärleken. Belöningen är kärleken. Och Kärleken är perspektivet på allt.
Så sant opch bra skrivet! Men man får ju vara lite jävla trött på att vara trött ibland också <3
Precis så känner jag idag! Lillebror vägrade att somna. Jag behövde lägga mig tidigt för att orka till jobbet och det lilla monstret jag och maken producerat kröp runt i sängen, rullade, skrek, satte sig upp, slängde sig ner, grät, grät lite mer, gjorde pruttljud och bubblor av saliv, rev mig i ansiktet, nöp stenhårt i min näsa och läpp, osv, osv
Allt ANNAT än att SOVA!!! Jag blev bara mer stressad för att till slut på opedagogiskt vis trycka i honom en extra flaska välling. Då slocknade han till slut någon gång runt 1 på natten. Att gå upp 5 på morgonen dagen efter är inte att tänka på - jag kommer inte ens höra väckarklockan!
Tror du inte att lillmonstret vaknar och är asförbannad när jag masar mig upp vid klockan 6??!!!! Du är för fan bebis! Du ska sova massor ju????
Då är det skönt med all kärlek man får tillbaka :).
Du skriver så underbart och träffande!
Ja, sömnbrist kan ställa till det ordentligt, med både humör och sjukdommar. Men som du säger Kärleken är bränslet. Kärleken är belöningen! :)
