Igår var jag hos barnmorskan.

Lilla nya mår som vanligt toppen. Högahjärtljud den här gången, ända uppe på 156 slag i minuten låg hen och pickade, vilket känndes helt bissart då de andra gågerna rört sig om 132-140.

Vänt sig neråt, med huvudet ruckbart hade lilla nya också tagit sig för, samt att trycka ut mammas mage till 33 i SF-mått. Bra jobbat.

Men med mamma var det visst inte så toppen alls.

Järnet har inte rört sig ur fläcken från sina usla 85 och dessutom hade jag rätt kraftiga och regelbundna förvärkar. Eftersom jag inte hade några med Iris har jag gått i villfarelsen att det är kraftiga samandragningar. Men icke.
Ingen fara på färde, men inte heller att rekomendera om jag får citera BM.

Så jag blev beordrad VILA VILA VILA fram till förlossningen, eller iallafall v38 då barnet är färdigkonstruerat.
Inget handlande själv. Ingen storstädning. Inte bära Iris i tarpporna. Inte stå och gå förlånga sträckor. Helst inga sena kvällar och INGEN STRESS. Svårt, då jag blir sjukligt stressad av att inte kunna göra nått.

Fantastiskt råd (sarkasm).

Men inte nått ont som har nått gott med sig!
Idag åker jag och Iris upp till mamma och blir ompysslade heeeela dagen.
Och det verkar ju onekligen som om Jocke får sköta diskt, städning, tvätt och handling själv under semestern medan jag kan ligga och lata mig i skuggan.

Mmm... semester!