När allt som kunde hjälp oss försvinner med ett hånskratt. När allt du kämpat för och trott dig få rycks brutalt ur händerna på dig. När orättvisan vänder upp långfingret mot dig och när allt du förtjänat blir någon annans. Då mår jag som idag.

Jag vill skrika och jag vill slåss. Jag vill kämpa mig blodig och svettig för dig när du med en suck går ut på balkongen och tar en tyst cigg i vredesmod. Jag vill få dig att förstå att du skulle fått det du så gärna ville ha. Det du jobbat så hårt för i timmar, månader och år. Det någon tog ifrån dig så lätt, på en sekund bara.

Och jag kan inte göra något. Du kan inte göra något. Vi kan tillsammans bara lova varandra att det löser sig. Att vi hittar något annat. Nått nytt. Låssas som om det inte gjorde så jävla förbannat ont att trilla handlöst precis innan mållinjen och skrapa upp självförtroendet totalt. Att se det bättre utgångsläget vi ville ha, snart hade och verkligen förtjänade blekna och försvinna och istället få börja om. Igen. Från noll. Åter igen.

Frustrationen tar tag i mig och skakar mig yr. Fan. Jag vill påverka situaionen. Jag vill inte sitta vid frukostbordet och gapa rätt ut "Fy FAN vad det här är orättvist! Fy fan i helvetes jävlar vad du är värd mer än en sketen klapp på axeln och ett "tack för god insats och välkommen åter" så högt att jag skrämer vår dotter som sitter och leker glatt ovetandes med sin plastsked. Vill så mycket mer än att storma runt hemma, smälla i dörrar, kasta saker i väggen och svära med vredestårarna rinnande nerför för kinderna medans du, som borde vara argast, tittar på, väl medveten om att det inte hjälper att reagera som jag gör. "Det är så orättvist, så förnedrande" ringer i öronen. Och jag vill mer än att se dig genom fönstret när du tänder cigarett nummer två med kalla händer, böja på nacken, blåsa röken åt höger och veta vad du tänker.

Jag vill så gärna att du ska slippa känna dig bortvald och oönskad. Jag vill att du ska känna dig så jävla duktig, önskvärd och välmående som du förtjänar att vara. För du är så duktig och har sådan potential att det är alla andras förlust när du inte får det du vill ha. Kunde man leva på det hade vi varit rika och berömda för länge sedan. Men vi märker gång på gång att det inte duger.

Dagen har varit dålig. Någon av de allra sämsta.
Vi börjar om imorgon. På noll.
Ikväll står vi still. I rasmassorna av det liv som kunde blivit vårat.