Välkommen, du 249:onde VAB-dag!

Nä. Egentligen är det bara 4:e sjukdagen 3:e VAB:en.
Men det känns ju alltid lite mer. Gnöl gnöl. 

I detta har jag missat en inlämning. Eller deadline ligger idag, kl 12.

Men dit är det ju bara 25 min. Så jag klassar den som missad redan nu.

Men jag har också klarat av en, en stor jävel plus redovisning på det.

75% av 100% med sjukt barn måste ju ändå ses som klart godkänt.

Iallafall av mig. Vad min lärare säger är en annan fråga.

Iris tog sovmorgon idag, och istället för att plugga,

som jag gjort alla andra dygnets vakna timmar,

valde jag långfrukost i min ensamhet.

Andas lungt med den kopp mellan händerna,

skivat nybakt bröd (köpt såklart) på tallrik brevid

och mjuka solstrålar utanför det mycket smutsiga fönstret.
Det var min första ensaman och lugna stund på, typ två veckor.

Jag njöt i en hel 45-minutare. Lyx om nått.

Fan jag måste tvätta. Måste städa. MÅSTE skriva raport och analys.
Måste ta hand om Iris som hostar och snörvlar. Måste tentaplugga.
Måste ta mig till MVC för missad provtagning. Måste ringa fk. Måste laga mat.
Måste måste måste.

Så jävla jobbigt att alltid vara tvungen. Att alltid ha ett knippe måsten med sig.
Så idag säger jag upp mig. Idag måste jag fan ingenting.