big city life.
Jag är så komplex.
Ibland när jag går och sprätter runt i lilla Skövde längtar jag efter en ny, större stad. Fler möjligheter och mer människor. Nya gator och platser. Vidare visioner.
Fast jag vet ju, innerst där inne, att det är på landet jag vill bo. Mindre möjligheter och färre människor. Nya gator och platser. Vidare vyer.
mm.
first day of my life.
och så kom då våren och vi var vi ute hela dagen.
gött värre!
hur jag fick dig att älska mig.
Jo,
jag tog små bitar av dig och gjorde det till mig.
one for you, one for me.
Ett tidsfördriv att dö för.
En svår och jobbig grej.
The sounds of silence.
Förlåt att jag aldrig sagt förlåt.
Stockholm Syndrome.
Lyssna på mig.
Long may you run.
Som alltid, när vintern biter mig ända in i märgen, fantiserar jag om att kunna åka långt bort.
Till den varma världen och stanna tills snön slutat yra som fan och plogbilarna parkerats i bortglömda garage.
Men som vanligt väntar jag ut vintern med mössan nerdragen till överläppen och tankarna i Afrika.
Och det fungerar.
År efter år.
Side by Side.
Vill ha dig.
Float on.
Haa-vé.
Kallt kaffe.
Det är längesedan det svalnade, det där kaffet som står brevid mig på bordet.
Jag glömde helt bort det i samma stund längtan ropade mitt namn och trängde sig in genom dörren.
Längtan.
Den efter att ge Iris ett knarrande hus med många rum och stora fönster att växa upp i.
Fan. Jag har ständigt dåligt samvete för att vi trycker in henne i den här opersonliga 60-talslådan på första våningen utan utsikt om ett bättre boende innom en snar framtid.
Ja jo. En hyrestrea ska vi väl kunna få tag i när det krävs men det är inte det jag önskar åt henne.
Jag önskar lite mer.
Varför ska inte Iris få ett barnrum med egenvald färg på väggarna och en gräsmatta att rulla runt på i sina finkläder precis innan kalaset?
Ja, jag är medveten om att hon bara bara är 5 månader. Men 5 månader blir snart till 5 år. Och om 5 år kan det vara försent att ge henne tidiga barndomsminne om vidsträckta ängar, knöliga grusvägar och svajande smörblommor på midsommarafton.
Att ara förälder innebär så mycket mer än att bara ta hand om.
Man ska förvalta och förverkliga.
Och vem drömmer inte om att vakna upp till det här.
Dag efter dag.
Hide away.
Men nu är jag tillbaka.
Önska mig lycka till!
Ser du stjärnan i det grå?
I'll follow you tonight.
Visst är insikten om att jag skulle följa dig vart du än valde att gå svindlande?
Åt helvete med himlen.
För jag är din, din och åter din.
Varje del av mig.
Fear no darkness, promised child.
Transcendental Suicide.
Usch.
Här finns så lite plats för mig.
Jag behöver en yta som bara är min.
Ge mig ett vitmålat rum, ett stort fönster och ett bord.
Snälla, snälla.
