Handen på hjärtat, är det INGA skillnader på söner och döttrar nu när du har en av varje? Och hur ställer du dig annorlunda mot genus nu när du har en av varje så att säga? Känner du nån gång att dina feministiska åsikter kommer ligga din son till last? Intressant att höra din syn på det här!

Klart det är skillnad. När jag byter blöja ser jag en snopp istället för en snippa. Major diffrens så att säga... Nä. Än så länge, inga som helst skillnader som är knutna till deras könstillhörigheter. Flicka pojke pojke flicka. Varför skulle det vara någon skillnad på dessa barn nu som små, annat än på ett individplan? Skillnaden du syftar om kommer nog i sånna fall senare, när samhällets normer får dem att begripa att pojkar förväntas vara si och flickor så. Jag ser med spänning fram mot hur mycket av det jag kan avstyra.

Absolut heller ingen skillnad på mitt genustänk nu när jag har "en av varje". Varför skulle det vara det? Och vad du nu menar med att mina feministiska åsikter kan ligga till last för min son vittnar nog bara om att du kanske är lite dåligt insatt i vad feminism är? Jag tänker inte motarbeta min egen sons utveckling, inte nåns sons för den delen. Jag tänker lära honom att det kvittar om du är tjej eller kille - du är lika awsome för det! Som jag hoppas att föräldrar gör mest :)



Vart handlar kläder åt Iris och Ian? Jag försöker men tycker det är svårt att hitta könsneutrala kläder till mina och polarn i pytet är lite dyrt tycker jag...?

Det här tror jag är den vanligaste "feltolkningen" av genus. Att man letar sig blå efter kläder som inte sänder ut signaler "pojke" eller "flicka", att allt måste vara könsneutralt i samhällets ögon. SKIT I DET säger jag. Jag handlar kläder på Lindex, Kappahl, HM, P.O.P, massor på nätet osv. Det jag gör är att jag struntar i vad samhället kallar för flick- och pojkavdelningar. Jag scannar av båda, väljer av allt till båda barnen. Rosa är en könsneutral färg, likaså blå, precis som röd gul grön lila orande svart vit brun osv. Det är samhället som könat färgen. Skit i det. Köp de kläde DU gillar, det finns inga flick- eller pojkfärger. Det finns färger! En hel pallet att välja ifrån efter personligt tycke och smak. Begränsa dig aldrig pga någon snedvriden föreställning om vad som "hör till" ditt barn.





1. Är du själv uppväxt genusmedvetet? 
2. Vad kopplar du av till? 
3. Har förstått att du gillar inredning, beskriv din "stil"?

1. Nja. Eller omedvetet är jag nog det. Även om jag tror att mina föräldrar är lite skeptiska till genustänket som sådant. Men med separerade föräldrar kom vetskapen i tidig ålder att både en mamma och en pappa kan sköta allt i ett hushåll oberoende på kön. Det har aldrig varit mammaområden och pappaområden. De har båda klarat allt galant!  Jag har också alltid haft ett "kvinnor-kan"-tänk runt mig. En mamma som snickrar, bygger, jobbar i trädgården, renoverar och agerar rätt "okvinnligt" och okuvat efter samhällets normer. Mamma har kämpat på i mansdominerade områden hela mitt liv. Jag har även haft förmånen att få ännu en kvinnlig förebild i mitt liv, min pappas underbara sambo. Hon har matat mig med massor av sunt tänk runt den mansdominerande värld vi lever i, vägrat uttryck som "kärringar" och fått mig att förstå att förtryck som baseras på din könstillhörighet inte under några omständigheter är ok. Så tack ni bästa <3

Sen ska vi inte förringa min underbara pappas sätt att uppfostra mig. Med kärlek, omtanke, en öm famn och ett stort stort hjärta fyllt av ren kärlek till mig och min syster. Pappa - du har lärt mig hur en man ska vara när han är som bäst. Så tack även du <3

2. Tvära kast! :) Kopplar av till en bra film. Serier på dvd. Musik. BARNVAKT! Ljudet av snarkande barn. Lukten av Jockes matlagning. Tillexempel.

3. Oj. Jag vet inte om det finns en beskrivning! Kan man säga att den är Containerfyndsretro? Secondhandsextiotal? Hemmafixad hemtrevnad med en själ av igår? :) Kort och gott, en himla massa hemsläp av gamla möbler beblandat med upputsat krimskrams och nån IKEA-pryttel här och där. Samt min dyra ljusgrå flytta-hemifrån-designersoffa som nu är full av babykräk och oidentifierbara fläckar.


1. Har sett på bilder att Jocke röker,om jag inte har helt fel. Hur tror du att det påverkar dina barn? 
2. Hade du något seriöst förhållande innan Jocke? Något som du trodde skulle hålla hela livet? 
3. Vad tycker Jocke om din blogg? Läser han den? 
4. Vad hade du för favoritämnen i grundskolan? 
5. Vilken sorts elev var du i grundskolan? 
6. Vilka är dina tre bästa och sämsta sidor?

1. Japp, korrekt iakttaget. Jag är övertygad om att det inte gör dem gott, men han sköter det snyggt och på avstånd från barnen.  Självklart finns det mängder av fördelar med att sluta röka. Barnen och hans egen hälsa, pengarna det kostar mm. Alla barn har rätt till ett rökfritt liv heter det ju, och det håller jag med om. Samtidigt som alla människor har en rätt att bestämma vad man vill göra själv i livet. Vill han röka, så får han. Bara han gör det ute, på behörigt avstånd från barnen och är medveten om astma- och allergipåverkan hos barn. Jag kan bara pusha för ett rökfritt liv, inte tvinga. Samtidigt gör rökningen honom inte till en sämre förälder, kanske bara lite mer självisk på vissa punkter. Trots att man är förälder är man inte mer än människa liksom :)

2. Ja. Fast kanske inget jag trodde skulle hålla livet ut. Det vet jag inte om jag kan tro om ett enda förhållande, bara hoppas.

3. Han läser sporadiskt och han gillar det han läser. Det är ju jag liksom och mig gillar han. Jag är ingen annan på bloggen än jag är privat :) han har ju tilloch med en EGEN KATEGORI här för tusan där HAN modererar och skriver vackert (denna man <3).

4. Svenska. Historia. Samhällskunskap. Bild.

5. Som barn var jag ganske "segstartad" och fick lite påbackning om läromässiga mål på utvecklingssamtalen, ni vet. Jag var inte dum, bara mer intresserad av att tänka på annat. Samma på högstadiet, men då skolkade jag mycket och var "cool". Pratade mest i klassrumet - fast om fel saker (om helgen, om en bra film, om en grym låt, om vad vi skulle göra sen, om nån snygging i 9a osv) men var väldigt duktig när jag väl var intresserad. Var dock skitdålig i typ matte, franska, kemi, fysik och slöjd. Jag var snäll men lite för tuff och skärpt men lite för flummig, för att samanfatta.

6. BRA: Kvicktänkt, empatisk och kreativ. DÅLIGA: Bekväm, ostrukturerad och dålig tålamod.



Jag har förstått att du bor i Skövde? Vet inget om staden, mer än att det i P3 har beskrivits som Sveriges tråkigaste stad. Ge mig din bild av Skövde tack!

Hahahaha! Med risk för att trampa någon lättstött Skövdebo på tårna skulle jag väl beskriva Skövde enligt följande: En småstad med något för höga tankar om sig själv. Missförstå mig inte, framåtanda är bra, men det kan ju lätt gå till överdrift. Minns när komunen på allvar diskuterade möjligheterna att GLASA IN vår lilla skitbacke till skidanläggning och göra Sveriges enda (?) skidtunnel för utförsåkning. HAHAHAHAHAHA :')  

Annars är väl Skövde som vilken mindre svensk stad som helst. Vi har en kroggata med fyra krogar dit alla med åldern inne går torsdag-fredag-lördag. Träffar alltid någon du känner men kan heller aldrig vara anonym. Nått som är härligt är att landsbyggden ligger nära stan och man kommer snabbt ut i det fria.

Det dunkas också rätt mycket plåt härikring och skrålas på Eddie Meduza för fulla halsar och långa bilar. Man talar stolt sin breda västgötska och man får jobb om man går en praktisk linje på gymnasiet. Industrin är viktig och arbetarklassen stor (<3).

Vi har en biograf, två stora gymnasieskolor, massor med pizzerior och frisörsalonger, en "förort", en mängd apotek men, fram till i vintras, bara ett systembolag. Inget IKEA. Vi har två enorma Volvofabriker där halva stan stämplar in så när det går dåligt för Volvo går det dåligt för Skövde. Vi har en högskola som inte kanske är Sveriges mest ansedda, men som ändå håller igång ett hyfsat utbud av program och kurser.

Folk här är som folk är mest. Kollar Johan Falk-filmer som om de vore oscarsnominerade storverk och äter tacos på fredagar. Svenssonmysigt :) Tyvärr röstar ganska många på SD häromkring och det ligger rätt nära många att förlita sig på skrämmande fördommar, suck.

Vi får heller inte hit någon kulturelit direkt... som tur är tar det typ 1,5 h med tåget till Göteborg. Så Skövde blandar och ger kan man säga, men trots att man ibland blundar och önskar sig till en miljonstad med öppnare sinne och mer utbud av stimulans så älskar jag stan och blir nog kvar ett tag till.