Som alltid, när vintern biter mig ända in i märgen, fantiserar jag om att kunna åka långt bort.
Till den varma världen och stanna tills snön slutat yra som fan och plogbilarna parkerats i bortglömda garage.

Men som vanligt väntar jag ut vintern med mössan nerdragen till överläppen och tankarna i Afrika.
Och det fungerar.
År efter år.