Kamrater! Jag har blivit med storstad. Eh ja, det jag vill säga är att jag nu förtiden hänger en himla massa i Stockholm. Upp och ner far den här personen med x2000 dagarna i ända. Eller det är inte riktigt sant, men det senaste har det blivit väldigt mycket, och mer kommer det bli under hösten. Vi har ett så roligt jobb på gång! Åh. Just nu är pirret i magen inte nådigt. Men det känns jättebra och jag och Moa ser verkligen fram emot den här hösten.

Senast vi var uppe var det för en "plåtning". Hahaha herregud, vem är jag som går på plåtningar. Jag får typ frispel i divacentret och vill klämma in det i allt jag säger. Typ: "Vad bra att det har gått bra på förskolan idag NÄR JAG VAR PÅ PLÅTNING" eller "Jag vill beställa en capricciosa tack för jag är så himla hungrig efter att HA VARIT PÅ PLÅTNING"

Ja, ni märker - sjuk oskön typ, jag. 

Nåväl. Det jag märkt när vi knatar runt i Stockholm är iallafall hur mycket jag tycker om stan. Förut har jag alltid känt att det har varit Göteborg som dragit mest i storstadslängtet. Men nu har alltså Stockholm klättrat upp på förstaplats. Inte på det viset att jag vill flytta dit på riktigt. Typ. Gillar nog mest tanken på att bo där. Alltså bo i Stockholms innerstad med utbudet, och miljön och pulsen precis utanför porten. Tycker det känns najs att tänka på hur jag skulle svänga ut på gatan på väg till jobbet och ba - poff - vara mitt i den där sjukt romantiska Stockholmsbilden jag när i mitt inre. 

Märk väl att det alltså inte är den mycket mer realistiska bild där jag bor i en lite för trång lägga på ganska obekvämt pendelavstånd från centrum jag ser framför mig när jag ibland får ett infall av "Jag kanske vill bo i Stockholm" Inte alls. Plus att jag helt väljer att bortse från att mina kids är sjövilda och inte alls är anpassade för ett innerstadsliv. Inte idag, inte imorgon och antagligen inte på 1000 år. Att jag dessutom fått den lilla bagatellen att min man HATAR storstäder att trilla ur tankarna.

Divig och världsfrånvänd - säg hej till mitt nya jag.