Planterat: Vi har länge haft en gammal kaffeburk för just förvaring av kaffe. Big surprise där. Verkligen. Felet med burken har varit ett: för liten. Då ett helt paket kaffe har inte rymts och har detta föranlett otyget att vi har varit ägare till en himla massa kaffepaket med små kaffepulverslattar i botten och som har ställts in i skafferiet efter överhällnig i burk, glömts bort och ersatts av ett nytt paket som i sin tur också blivit en sorglig slatt i paketbotten som ställts in och... jag ni fattar.

Som tur är lade jag i julas vantarna på en sprillans kaffeburk i vårt paketspel och har nu kommit mig för att utföra bytet gammal mot ny. Men - vad göra med gammelburken som bara var osmidig men i mitt öga ändå väldigt fin? Platera i såklart! Ni skådar den längst bort. Vit och blå och nu med växthatt. 

 

 

Pustat ut: Ian, den listiga lilla räven har ju som sagt slutat sova. Dag som natt, inget tillfälle är gott nog åt den lille herren för en smula hederlig gammal sömn. Tills idag, då han efter en viljornas kamp, ändå slumrade till runt lunch. "HAHAHA ÄGD! KÄNN DIG ÄGD! DU SOMNADE!" ville jag, den vidrigaste vinnaren i världen, gasta och ruska liv i honom igen för att han skulle bli medveten sitt nederlag. Sen skärpte jag till mig och tassade baklänges ut. Och när dörren väl var stängd kunde jag och Iris pusta ut tillsmmans i 45 ganska magiska minuter. 

Pulkaåkt: Ja nu när vi väntat på den här sablans snön i typ två gråblöta månader ska den banne mig utnyttjas var dag fram till vårsmältningen. Idag packade vi in ungar, julklappspulkor, hjärtlappar (som Iris säger), matsäck, föräldrar samt starka upp-för-pulkabacken-stretar-ben och for iväg till närmsta kullandskap. Ian åkte ett åk, sen tyckte han, det lilla farträddot, att det var betydligt mer behagligt att sitta längst ner i backen och betrakta storsyrran som kastade sig handlöst och huvudstupa ner för krönet gång på gång under vilda skrik. Efter två timmar åkte vi, rosiga om kinderna, hem och gjorde te med rostemackor.

Mys per definition alltså.