Vi kommer hem från dagens jobb och aktiviteter.
Barnen gnäller och är trötta.

Vi vuxna lanserar idén om typ mat från Gyllene Måsen.
Barnen skriker av lycka.

Pappan åker och köper.
Barnen är otåliga och gnäller. 

Mamman försöker lugna.

Barnen låter sig inte lugnas. Alls.

Mamman sätter på Bolibompa.
Barnen tittar cirka en helv sekund åt "Fredagshäng med Rijal", sen är det snabbt på gnället igen.

Mamman tjuter entusiastiskt: "Titta ungar! Vi på saltkråkan!"
Iris skriker tjurig tillbaka: "JAG HATAR SALTKRÅKAN!

Ian: "Ijan hataj tattåkkan åsså"

Mamman, något stött: "Eh å..kej...? Ja, jag älskade iallafall Saltkråkan när JAG var barn..."
Iris: BLÄ FÖR TJORVEN
Ian: Bläääääääääää!

Mamman tittar på Saltkråkan.
Barnen springer runt i cirklar och skriker: BLÄÄÄ FÖR TJORVEN! DUMMA PELLE!

Pappan kommer hem med mat.
Barnens skrik byter karraktär från sura till överlyriska.

Maten ställs på bordet.
Ungarna sliter var sitt Happy Meal i stycken, leker sönder leksaken, och börjar tjata om popcorn. Allt på mindre än fem minuter.

Föräldrarna gör popcorn.

Mamman säger till pappan; "Det här är sista påsen, bränn den inte."
Pappan bränner påsen.

Mamman morrar om skilsmässa.
Ungarnatjuter att popcornen är äckliga.

Alla är sura och trötta.
Barnen stopas (läs brottas) betydigt senare än planerat ner i sina sängar.

VI läser en saga och försöker komma ner i varv. Det går bra.
Innan Iris somanar säger hon: "Mamma imorgon är det lördag. Då blir det lördagsmys. Jag längtar!"

Mamman och pappan tittar tyst på varandra.
Sen går de ut och lägger sig i soffan med världens största godisskål och laddar inför morgondagen.