Precis! Vi vaknade upp till dimmtimme och käkade frulle medans den lättade utanför fönstret. "Dimma är ett moln som hälsar på" förklarade vi pedagogiskt för stor-i som nickade och sa: "Det ser ut som skägg" medan hon förnöjsamt slevade i sig youghurt. Vi är inte helt 100 på vad hon menade men nåja hon är trots allt en filosof ut i fingerspetsarna så vi får faktiskt ge henne rätt i det.

När Ian sedan blev enda barnet hemma drog han raskt på sig syrrans cykelhjälm och galoperade iväg ut på tur med hästen Gallahad (döpt efter Riddare Mickes dito). Så gulligt att jag dog en smula när han böjde knäna i gungande takt, smackade med tungan och satte av i sin allra snabbaste ettårsvagg. Lilla hästpojken min.



Därefter gav vi oss ut i jakt på frisk luft. Vi hittade den under en 8 km promenad. Nått mer vi hittade var magkurr och gluphunger. Fort hem! Fullkornsris, broccoli och kycklingfilé - alltså typ all den mat en svor i sitt innre som 10-åring att en ALDRIG skulle laga när en flyttat hemifrån. Pizza, hamburgare och pankakor med sylt varje dag skulle det ju va. Jo jo.

Innan hungern drivit oss hemåt tidigare hade vi trillat in på en Polarn och Pyretbutik. Wopsi-dopsi. Vi gick över tröskeln med två presentkort brännande i plånkan och kom ut tillsamans med de här mjuka som kommer pryda Ians runda mage alldeles perfekt. Att hundtröjan fick byxkompisar i samma tryck, Iris en plommonfärgad vintermössa och att vi ändå hade ett presentkort kvar i plånkan kändes ytterst fint. Skulle gissa på att presentkort nummer två går åt på var sin helrandig stass till barnen senare i höst. En röd och en grön - som två små äpplen.