Att kombinera barnkalas med festival händer inte varje dag.
Hej söndagsmysare! Tänkte snacka lite gårdag med er om det går för sig. Ok. Bra.
Redan klockan sex kände Iris på sig att dagen skulle bli speciell. Hon tassade upp, smög in i vårt sovrum där vi andra tre familjemedlemmar låg och snarkade likt spädgrisar och vrålade av sinna lungor fulla kraft: "ÖPP Å HOPPA! IDAG SKA JAG HA KALAAAAAAAAAAAAAAS!"
Det var blandade reaktioner på väckningen.
Ian: *klarvaken*
Mamma: *livstrött*
Pappa: *snarkar vidare*
Eftersom ingen av oss vuxna var särskillt sugna på att kliva upp ännu utlyste vi TV-timme, vilket för ovanlighetens skull faktiskt gick hem. Hurra! Barnkanalen for president!
Sen gav vi faktiskt med oss och gick upp och blåste ballonger som om det gällde livet. Vilket det tillslut nästan gjorde då jag fick svimningskänslor och yrsel och var tvungen att lägga mig ner ett slag. Att vara förälder är sannerligen inget jobb för veklinger. Synd.
När sedan ett och två och tre barn tillsamans med småsyskon och föräldrar trillat in på rad genom dörrn och det lekts och slitits upp presentpapper och fikats för fula muggar i timmar, var det dags för fiskedam och avvinkning. Och vi pustade ut. I typ två minuter.
Sedan var det dags att ta på finjackan och knalla ner på stan. Där arrangerades i helgen den årliga Matfestivalen, nått som förr i min tid kunde likställas med fjortisfest och moppekärlekar men nu är mer av ett kärt familjenöje. Friterad banan, kringresande nöjesfält och ösregn är ledorden.
När Iris aka Smygarn' Kikarnsson köpt en heliumkompis, ätit popcorn och himlen öppnat sig över oss och vårt icke-existerande papaply var det dags att kuta hem. Vi blev så blöta att det nästan växte ut simhud mellan tårna på oss. Dessutom blev vi så pass trötta att vi liksom helt oförskämt ställde in alla vidare kvällsplaner och snarkade ikapp i soffan istället. Men den som klandrar oss för det - upp med en hand så ska du få på plytet!
Pappa: *snarkar vidare*
Eftersom ingen av oss vuxna var särskillt sugna på att kliva upp ännu utlyste vi TV-timme, vilket för ovanlighetens skull faktiskt gick hem. Hurra! Barnkanalen for president!
Sen gav vi faktiskt med oss och gick upp och blåste ballonger som om det gällde livet. Vilket det tillslut nästan gjorde då jag fick svimningskänslor och yrsel och var tvungen att lägga mig ner ett slag. Att vara förälder är sannerligen inget jobb för veklinger. Synd.
När sedan ett och två och tre barn tillsamans med småsyskon och föräldrar trillat in på rad genom dörrn och det lekts och slitits upp presentpapper och fikats för fula muggar i timmar, var det dags för fiskedam och avvinkning. Och vi pustade ut. I typ två minuter.
Kommentarer
Postat av: peachbeast
Låter som en toppendag med andra ord :-)
Postat av: Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa
Åh det var inte i går jag var på matfestivalen alltså men senast jag var där vill jag minnas att alla matkupongerna i häftet gick till just friterade bananer ehehehe
Trackback
