Ja du kryparn'. Glömde bort att skriva om din niomånadersdag igår. Fast det är du faktiskt ytterst medskyldigt till då du nu förtiden håller dina föräldrar samt äldre syster konstant upptagna med att rusa dig i hasorna och säga "ajaj", "nej" "inte där", "akta dig Ian" osv. Du är liksom överallt! Och det är ett heltidsjobba att bara hålla koll på dig. Under sängar, stående mot gingliga hjulbeskodda möbler, fastkilad mellan soffan och väggen. Finns det ett ställe som är mindre lämpat för bebisar, ja då är du där.

Du tjattrar, härmar efter och pratar hemmasnickrad Ianska. "Hohoiii hägnöööjjjjjjjiiiiiii bababammmmmmmmmmmmmöööööööööööö l l l l l  iijjjjjjj äääääääämmmmmmm. pffff ee-he mammmmmaaaaa" 

Vad du väger har vi ingen aning om men tung är du fortfarande, och lång. Uppe och nosar på 86 i kläder. Och en massa fjunhår pryder nu både hjässa och nacke. Rakt som på en mjuk liten katt, inte alls syrrans bångstyriga lammlockiga. En av varje.

Sover sådär, men äter bra.. Äntligen har du fått upp smaklökarna för annat än rena grönskakspuré och frukt. Nu slinker sk. "riktiga rätter" ner i svalget med nöjda smackar. Du har upptäckt youhurt som absoluta favoritfödeämne efter att syrran (med föräldrar) lämnat en lite sådär halväten inom bebisarms avstånd. Slurp och nom nom.

Många kan i min-bebis-är-nio-månader-inläget påstå att nu har jag haft min bebis lika länge utanför magen som inne i. Fast inte vi Ian, det får vi vänta ytterliggare några veckor på att få påstå... hurmhurm..vecka fyrtiotre hurm host.