Lite permission.
En dags sjukdomsuppehåll hade vi innan vi åkte dit igen. Detta är ett inlägg om den dagen.
Ian var frisk och vi andra också. Det var lördagen den 2/2 -13 och jag vi vaknade till sol och klarblå himmel.
Iris började dagen med att utforska alla tänkbara skrymslen av vår TV-bänk. Frågade inte varför, eftersom jag tror att svaret hade varit rätt luddigt ändå. Men gulligt var det. Titta bara:
Ian åt åter med god aptit och slevade i sig gröt så det stod härliga till. Den ungen har verkligen vettet att uppskatta mat.
När morgon övergick i förmiddag bestämde vi oss för att lufta lungorna i minusgraderna och tog en sketalång promenad som innehöll allt från kurragömma i allén till lördagsgodisinköp.
Sen blev det kylslaget, så vi gick in och soffhängde ett slag. Vi hade också celebert besök av barnens morfar och bonusmormor och vi glufsade i oss ett gäng mackor och snackade vardagsliv över några koppar kaffe. Iris bjöd också på sina omtalade chokladbollar (ja, de som legat en stund på golvet).
När det ena föräldraparet gett sig av ringde nästa och bjöd ut oss på middag. Om vi tackade ja till lagad mat, dessert, lekavlastning och ett parti kortspel? Alla gånger. Iris bestämde sig raskt för att ta hästen ut till farmor och farfar, men blev lite tjurig när den förbaskade kraken vägrade att röra på påkarna.
- Hästen kör inte mamma! gnällde hon uppgivet efter att ha stått och smackat "hoppla" i 5 minuter och när hon insåg att det var hennes egna ben som skulle få driva ekipaget framåt gav hon upp och slängde in pållen i bagageutrymmet istället.
Hem åkte vi runt 01, lyckligt omedvetna om att Iris skulle starta nästa dag med tre kaskadspyor och fortsätta i den stilen dagen ut. Som sagt - en dags permis från sjukdomskarusellen fick vi. En bra sådan. Men nu kör vi åter med handukar, hinkar och vatten på sked. När är det ok att avgå som sjukdomsminister egentligen?
Hem åkte vi runt 01, lyckligt omedvetna om att Iris skulle starta nästa dag med tre kaskadspyor och fortsätta i den stilen dagen ut. Som sagt - en dags permis från sjukdomskarusellen fick vi. En bra sådan. Men nu kör vi åter med handukar, hinkar och vatten på sked. När är det ok att avgå som sjukdomsminister egentligen?
Kommentarer
Postat av: Eowindel
Jag bara älskar det där med hästen! Skrattade så jag grät! Det är inte alltid så självklart ;)
/Sofia
Trackback
