Natten mot söndag stod vi fnissiga i köket och blåste upp ballonger, kastade serpentiner hej vilt omkring oss och stekte högvis med plättar. Typ som lördagsnätter back in the days, fast nu not so much efterfest utan mer pre-treårskalas. 



Huvudpersonen för söndagens festligheter gjorde ju entré för tre år sedan klockan 01.51, just när första plättlaggen var färdig. Lite symbolikst kan tyckas. Sedan gick vi och knöt oss, för att ställa klockan på 07.00 och en halvtimme senare bröta in med sång, plättårta och paket på sängen. Hurra för Iris!

Sedan firade vi dagen lång med paket, besök och stugkalas med finaste tårtan framåt eftermiddagen. Ska vi ta Iris på orden var det "den bästa födelsedagen i mitt liv", vilket kanske inte säger så mycket rent praktiskt, eftersom jag utgår från att det här är den enda av de tre hon haft, faktiskt minns. Men ändå - succé!