Höpp höpp! Ikväll har jag varit SÅ trött! Som jämt. Men jag var tvungen att böka mig upp ur soffan för Jocke skulle kolla på Criminal Minds. Alltså, sämre serie får en ju leta efter. Bara död och blod och eländes elände. Tacka vet jag game of thrones, det är mycket mer... eh, eländes elände, blod och... död. Men  B R A  sånt.

Inatt sov jag inget, vilket tursamt medfor att jag fick en sovmorgon av min make i "jag älskar dig så mycket och du är världens bästa moder åt våra sjuka barn"-gåva. Tack tack sa jag och kastade mig vällustigt in i en dregglig morgonsömn. Den bästa sömnen btw. När jag sedan stapplat upp runt 9.30 snåret, var det dock full kareta. Ian har feber och snor för en hel förskolas höstsäsong lagrat i bihålorna och Iris är, ja hon är Iris.

Fram mot eftermiddagen, då inställda planer gav oss ett glapp i schemat, tog vi oss ut i friska luften. Sjuken Sjukensson här satt och blängde i vagnen på de andra barnen som lekte glatt. Stackars fjunet. 

Iris däremot var sitt vanliga spjuviga jag och försökte åter lura upp mig i dödsfällan men se det gick inte. "Fool me once shame on you, fool me twice shame on me" sa jag och kände mig kaxig. Tydligen är det fult att kaxa mot treåringar för de andra föräldrarna höjde på ögonbrynet när jag gjorde lång näsa och lipade åt Iris. Det var då väldigt vad folk är känsliga...


Min egen Lennon liksom.

Sen var vi tvungna att gå för att proviantera. Dock utbetalades lönen imorgon, så kontot var något snålt tilltaget om en säger så. Vi vuxna röstade iallafall på att vi skulle ta och lägga våra sista besparingar på någon typ av mat. Iris däremot röstade högljutt för tuggummi.

Vi gick halva vägen var. Och efter att hon fått sitt blåa smilestuggumi, slickat på det och ryst av avsmak gick vi hem och stekte pannkakor. Ett värdigt avslut helt enkelt.