Lillfjunet växer! Sju månader har du nu lyckats skrapa ihop Ian, och nu går det undan i svängarna. Du är inte så fasligt mycket bebis längre och ska vara med överallt jämt hela tiden. Kryptränar för fullt, fast det vill sig inte riktigt det där med kryperiet. Kan det vara för att du är så himla tung? 10,5 kg var det sist, och antagligen ännu mer nu då två portioner gröt och ett mål mat har blivit standard i vardagen. Strl 80 måste det stå i klädlappen om du ens ska få dem över låren. Min lilla rultis. Men på BVC klappar de händerna och skanderar lovord när du ligger där och på vågskålen.

Vad har du lärt dig sedan sist? Jo, klappa händerna! Du sjunger med i sånger ("öööhöhhöhh dabadabamamam" är sång i en moders öron - kom ihåg det), gungar och klappar hej vilt. Sen kan du vinka också när någon kommer in genom ytterdörren och när du ser dig i spegeln. Absolut inte annars.

Sen måste jag säga att jag tror att du står innan du kryper. För om du kryptränar så ståtränar du än mer. Draaaaar dig upp från golvet upp på knäna. Och skrattar så du faller omkull och börjar gråta om någon ser dig. Moment22 osv.

Du sover tryggt i mammas och pappas säng. Inte går det för sig att du läggs i nån jäkla spjälsäng inte. Nänä. Nära till tuttar och värme ska det vara. Sover 21-07 med ett gäng uppvak däremellan pga diverse störningsmoment (hunger, tandproduktion, snuva, tappad napp osv). Talar vi tänder så har du fyra. Alla i nerderkäken, men framtänderna där uppe skymtar i farstun. 

Och så har du sagt MA-MA flera gånger! Fast pappa tror inte på mig när jag säger det och det är en skam att det händer när vi är själva. Men jag vet att det är sant. Förstår väl min egen unge liksom.