Idag har vi levt livet så att säga. Ja, inte typ carpe diemat järnet och äventyrat hej vilt, suttit och djupandats på klippa vid havet eller gått på världens megakonsert och tokdansat och skålat i öl. Nä, livet som det levs. Livet med två barn, jobb, skola, påhälsning, träning.

Vår bebis är tokkinkig för att det där kryperiet inte vill sig, samt att han föder tänder på löpande band. Dessutom rinner näsan nått väldigt och lill-bröstet skorrar hemskt. Men så har han också tokchillat i matstolen långa stunder. Göttigt för trötta föräldraryggar och axlar.


Jag har tagit kontroll över saker. Köksskåpen tex.

Iris har ömt vårdat och lekt med sin påskhare av choklad. "Kaninen går att äta", påpekade Jocke vänligt varpå Iris skrämt spärrade upp ögonen, tog kaninen i famnen och backade långsamt ut ur rummet. 


När jag blev lite deppig framemot kvällningen åkte Jocke iväg en stund och kom tillbaka med världens godaste greksallad +salami +kräftstjärtar med tzatsiki och bröd vid sidan om. Själen blev mätt och varm.



Sen anordnade jag och Ian en stor grötfest som pågick till alldeles nyssens då han somnade med gröt upp till ögonbrynen. Fjunet <3


Nu är det dags för mig att dyka i soffan fjäderlätt landa bland kuddar och filtar och knäppa på TVn. Det kanske går nån bra film, eller nått kulturellt och högintressant eller... ÄH! Vem försöker jag lura. Somnar inom 5 och dregglar mig igenom reprisen av Vem vet mest? typ.