När man får en bebis finns det ett gäng frågor folk gillar att ställa. Det är förstås mycket tuttrelaterat då folk är som galna i att veta hur amningen går och många frågor om förlossningen. "Gick det bra?" (vilket är en motiverad och medmänsklig fråga kan jag tycka), "Det gjorde ont va?" (och nu befinner vi oss i något halvsadistiskt gränsland om du frågar mig) och favoriten "sprack du mycket?" (vilket bara är en sjuk fråga att vilja ha svar på för vem har egentligen med mitt underlivsstatus att göra? Men nää, när du ändå frågat, tre stygn utan bedövning blev det, nöjd nu?)
Men nog om det.

En annan vanlig fråga är den om babyns sömn. "Sover han bra?". Och ja, det kan vi faktiskt säga att han gör. I hela sitt 17 dagar långa liv har han skött sin sömn exemplariskt. Slumrar in vid 22, sover sött fram till 4 då han brukar knorra om mammas brön och snarkar sedan nöjt vidare efter en timme eller så fram till 8 då han blir hungrig igen. Perfekt bebis.

Men tro inte att vi är utsövda och inte har en enda mörk ring kring ögat för det. Nänä. Eftersom storasyster Iris är en unge med huvudet på skaft och har snappat upp en hel del om bebisar det senaste bestämde hon sig raskt för att styra upp det där med sömnbristen. Så det blir som det ska liksom. Först med att snurra runt, krångla och gnälla 1-2 h vid läggdags för att sedan vakna och vara ledsen på natten runt 3, i bästa fall somna om för att sedan glatt studsa in till oss vid 05.30 och leva rövare fram till 7. Inte kan mina föräldrar tro att det ska vara lätt med två kids inte, ser hon ut att tänka när hon flinande ligger där och drar mig i håret. Vilket hon faktiskt har rätt i, busungen.

Zzzz...