Tänk min lilla böna, att du redan är en månad idag. För EXAKT en månad sedan låg vi inne på förlossningen (ja, sista delen av förlossningsberättelsen kommer till helgen) och väntade på dig.

Sedan du kom har så mycket hänt, tiden har flugit iväg, en månad på ett knäpp med fingrarna. Samtidigt så känns det som att du alltid funnits, för hur kan man ens föreställa sig en familj där inte du är en del av den? Nä otänkbart.

Redan nu har du växt dig stabil, avfyrat några otroligt charmiga och tandlösa leenden, klarat av att hålla huvudet uppe långa stunder, sovit bra, sovit dåligt, blivit sjuk, blivit frisk och sjuk igen. Det du nu håller på med allra mest är egna ljud som låter "Hoo" och "Aaoo".

Du är så glad och fin. Nöjd och uppassad, speciellt av storasyster. Och även om hon både är hårdhänt och bänder och drar i dig för att få till en kram eller ge "hjälp" säger du nästan aldrig något. På sin höjd ett litet underbart "Hoo Aaaoo".

Nu försöker vi få dig feberfri och ser med spänning fram mot nästa månad.