Ja, för fuskstartar har vi gjort och igår singlade stora snöflingor från himlen. Trollet sträckte ut sin lilla hand och fnissade när flingorna mjukt landade i handflatan. Imorn är det vi som åker pulka, sa jag. Men när vi vaknade var allt borta och regnet öste ner som aldrig förr. "Tröööökit..." suckade Iris på västgötskan hon snappat upp från pappa.

Men då kändes det himla mysigt att stjärnan redan hängde uppe och vi satte oss och drack varm choklad vid finbordet i mörkret under den. Och nu är det bara några dagar kvar till december, så det känns inte så fuskigt ändå. Även om jag inte är någon vinterfantast (för vem känner sig egentligen sugen på att skuva 30 kilo syskonvagn i blötsnö dag ut och dag in i 4 månader? Jag bara undrar), så längtar jag efter den på riktigt nu och Iris älskar den ju. Då är det absolut värt både svett, tårar och tusen blöta smältfläckar i hallen. Men i januari lär jag ju bestämt ha ändrat åsikt. Känner mig själv så pass.

Advetntstid.
(ja nästan)