Iiiiih, nu ser jag 100 par mammaögon vända sig i chock mot mig och visk-artikulera med frågande blick:

- IN.GA. RU.TIN.ER?

Men så är fallet. VI har inte lagt någon större vikt vid att träna in rutiner i vårt liv. Vi är liksom inte så rutin-anpassade som man kanske skulle önska. Kalla det oansvarigt och pea på barnens glädje av rutin i livet. Kalla det idiotiska och mena på att rutiner, kräver bra mycket jobb i början men underlättar i slutändan. Kalla det... nä, det räcker.

Nä, med handen på hjärtat, vi gillar vårt ostrukturerade liv, och Iris verkar gilla det hon också. No worries.

Visst, i och med barn nummer två:s ankomst, lär vi få lägga om lite i vårt ostrukturerade schema, det är vi medvetna om, men den dagen, den sorgen. Eller glädjen? Vem vet, rutiner kanske är det bästa som hänt oss sedan Iris såg dagens ljus. Det vet vi inte. Det återstår väl (kanske) att se.

Som det ser ut nu har vi rutinmässig (faktiskt) uppgång vid ca 07.00, reglerad av Iris. Inga fasta måltidstider, och en läggtid som varierar mellan 19.00 och 21.00 här hemma, beroende på hur dagen fortöpt. Där emellan pytsar vi in sånt vi vet att Iris gillar, vara utomhus, leka i sitt rum, sjunga, lässtund, tandborstning+tvättning (nåja, allt kan man inte gilla) och några minuter framför Pippi i soffan osv. I en skön mix - tycker vi, och tycker Iris. Så, det återstår att se om lill-bebis tvingar upp oss på tårna och drillar oss i rutinövning eller on hen softar in sig i vårt liv. Det ska bli spännande att se.